2013-04-12

Möte i alla åldrar

När man återser vänner man haft sedan tonåren så händer det något. Väldigt märkligt och samtidigt fullständigt underbart. Det är som om valv efter valv öppnar sig oändligt (Tranströmer!) när samtalet börjar och fortgår. Att liksom ett bygge, själsligt då, syns tydligare och tydligare. Det ramverk som fanns i tonåren har fått väggar, isolering, fönster, dörrar och tak. Men man ser ramverket, det underbara byggmaterial som syntes. Då.

Då när det begav sig.

Samtalen och mötena med de man träffade i de övre tonåren kännetecknas av likartade egenskaper, man ses ibland, sedan dröjer det ett tag och man återvänder. Livets skeenden liksom flimrar förbi. Där finns dock inte det ramverk som tonårstiden utgör. När man blev den man blev.

Man anar på något vis hela människan i alla sina åldrar. De lyser igenom som transparenta diabilder (googla på det ungdomar:-) vid betraktandet av människan man möter och samtalar med.
Man anar vart olika egenskaper som kunde sjönjas då nu tagit vägen, en del har tonats ner, ibland ser man faktiskt människan exakt som den tonåring man en gång mötte och då älskade. Som vän. Vänskapen fördjupas när man ses som vuxen. Nästan alltid, eller så beror det på att man väljer att träffa de man gillade redan som 15-årig skäggfjunig (ska jag köpa en grov handduk till dig Pluto, som bror Calle sa...) identitetsletande människa i vardande.

En livsvandring som så att säga blir synlig för den som var med från början. Trots att man inte setts under hållplatserna på vägen mot den man blivit, eller snarare då är.

2013-03-22

Fikade och kikade

som vanligt in i bilen vid blomsteraffären. På torsdagar och fredagar är de blomsterbemängda av en lika sorglig som oundviklig anledning - blommor till stadens begravningar körs ut. Just efter lunchtiden. En vit Volvo användes idag.

Kikade på blommorna, de var väldigt fina. Väldigt väldigt fina.

Sedan såg jag till vilken begravning de skulle. Oskar Ganeståls. Jag pratade för lite med honom, alldeles för lite. Misstänker vi hade en hel del gemensamt, men det  blev liksom aldrig av. Att vi pratade.

Det senaste - och sista - minnet av honom är som utmärkt solist på Lihkör...förlåt Linköpings Studentsångares konsert. Han berörde, och berörde många och fostrade - har jag förstått på alla fejjankommenterar - många av stadens musikaliskt intresserade personer.

Jag dröjde kvar en stund vid bilen och kontemplerade över livet och så klart döden. Den oundvikliga.

Vila i frid Oskar.
Blommorna var fina.
Väldigt fina.

Och Oskars ord är fina:
Jag sluter ögonen
fylls av ljus.
Här får själen ro.
Mitt i ljuset vilar nuet.
Jag bär på liv av liv,
på kraft av kraft, ljus av ljus inom.
Jag bärs av orden jag hört,
jag bärs av löftet jag fått
om Guds rike inom mej.

2013-02-27

Nämen! Det kanske blir saluhall till slut.

Enligt väldigt säkra källor (ACM) så "Fick nyss brev från Britta & Lennarts kött, de skall ta över köttdisken i Matkällaren. Start 21 mars." Apropå min utrop... http://linlasj.blogspot.se/2012/12/linkoping-har-blivit-med-saluhall.html 

Det blir säkert en saluhall då kanske, där ju tanken som bekant är att det ska vara flera företag under samma tak. Som i  Malmö, som i Stockholm, som i fordomdags.


2013-02-16

Minns inte vart jag var på väg

Eller varifrån jag kom. Men jag minns att jag tänkte "den farbrorn där vet inte många i vagnen vem det är, men han är en gigant". Det var en sådan gammal vagn, som inte finns mer, med blått - har jag för mig - tyg och breda stora vida stolar. Han satt vid de platser där man får pltats fyra personer och noterna belamrade hela bordet. Koncentrationen hos mammen var påtaglig, han var helt inne i de notblad som låg utspridda.

En person klev på, kanhända det var i Linköping, och hade platsen mitt emot Eric, men Eric var helt och hållet uppslukad av verket, koralen i requiment, inledningen på en Poulenc-slagdänga. Jag vet inte. Efter några sekunder är det som om Eric vaknar till och ber om ursäkt för sin utspriddhet och säger "Ursäkta ursäkta" men det liksom händer inget. Med noterna, de ligger där, men efter ett litet tag märker Eric också just det. Att de ligger där.

ANtagligen samlar han ihop dem, det förtäljer inte mitt minne, jag gick vidare till min plats i en annan del av tåget.

Ett annat minne från en session med Eric Ericson i någon arbetsbod på en körstämma är orden "hörni basar, skäms ine för att ni är det!". Sagt under någon instudering av Södermans Bondbröllop.

Vila i frid Eric, du har alltid en plats i mitt sångarhjärta.

2013-02-15

Goda relationer

Man lär sig något varje dag, ofta är det saker man liksom anat legat där. Under något töcken av, ja vad då? Man undrar för när lärdomen kommer i en enda mening, en liten mening med en sammankoppling av två oanade men närliggande synapser säger det inte bara klick. Det tänds en stor lampa, ett ljus som skingrar töcknet och liksom hjärnan och hjärtat vibrerar samman.

Meningen den här gången var "det är väl det som är vitsen med goda relationer,  goda minnen".  Sagt i ett sammanhang man minst anar det. Två människor i  samspråk i en kö på systembolaget. De talade om allvarliga ting, det märkte man. Men med hjärna och hjärtat med, och en sann undran om varför just de personer de talade om agerade på det ena eller det andra sättet.

Och så kom den plötsligt, meningen. Inga neonskyltar, inga trumpeter ingen fanfar eller inga fyrverkeier, den bara stod där. Att betrakta.

Jag fattade mod och påpekade just detta: att jag kommer bära den meningen med mig länge. Kvinnan sa varsågod, och häri sker ett till mirakel. Hon sa inte tack. Hon sa varsågod, den meningen får du av mig.

2013-01-30

Konjunkturinstitutet och indikatorer

Roligt i morse på P1, en person från Konjunkturinstitutet berättade om sina metoder. Han var väldigt förtjust i en indikator, på konjunkturen på arbetsmarknaden - företagens anställningsplaner.

Nähä! :-) Meeeeeeeeeeen det hade vi aldrig kunnat räkna ut själva...

Dömde ut gjorde han däremot att räkna godståg...eller räkmackeindex på Gothia Tower i Göteborg, eller skumpa-försäljningen...Nå. Var och en  blir väl kär i just sin egen metod...och just detta är kanske en indikator på att just indikatorerna kan hysas bakom agendor.

Vanligen dolda. Men så är det väl inte på Konjunkturinstitutet, väl? Eller? Finns det något som indikerar det...

Dessutom är det ju så att man aldrig ska förolämpa framtiden med prognoser. Som jag faktiskt skrev i en artikel redan förra milleniet. Likväl görs just dessa förolämpningar ideligen.

För övrigt rekommenderar jag denna läsning om okänd poet.

2013-01-20

Detta så svårt på så många plan

Klart man inte ska bli fastspänd. Det troddejag var en förlegad metod. Men den kanske är billig? Och kräver inte så mycket personer. Ett bälte och två tre  människor. Sedan går man och fikar. Eller?

Jag blir ledsen och förtvivlad när jag läser detta. Samtdigt tycker jag finns ett uns  av sanning iden kritiserade psykiatrikerns utsaga  att man liksom inte alltid ska gräva i det som varit. För mycket. Men ibland, som i detta fall, måste man nog. Och psykiatrikern ska inte falla ur sin roll så där. Som han gjorde på bandet. Då ska han inte träffa patienter, eller klienter eller varför inte människor. För det är ju de facto människor. Som  eftersöker hans  vård.

Spänna fast en människa på grund av oförmåga att ta hand om personen är inte en behandling som jag vill medverka till via skattepengarna.

Alla minns ju antar jag Anna Odell. Som faktiskt påpekade  på obehagliga sanningar i psykvården. Ämnet är inte på något sätt nytt.



2013-01-01

Summa anno tjugo tolv.

Vanligast - fika hos Simon.
Innerligt bra - fika med någon i familjen hos Simon.
Lustfullt - dröja kvar hos Simon för det kommer någon mer man känner...
Julkul - sjunga fyra dagar av fyra.
Andlig högborg - när som helst när Björn eller Karin predikar.

Livligt - var som helst på Ågatan.
Evinnerlig glädje - när Hans frågade om jag ville sjunga solo den tjugoandra november.
Viktigast - Lotta trots att det inte alltid framgår.
Annorlunda - sparka folk utan till synes anledning.

Nytändning - Kasper och Märta, den förres företag, den senares kurs nästa år. (jag kommerläsa böckerna före dig M).
Under - att vakna, nu i år, att se Zs barn.

2012-12-11

Slumpen är ingen tillfällighet

Myntade en av mina vänner.

Sant som det är sagt. Ikväll, eller igår snarare, träffades ett gäng människor som - vi konstaterade just det - talade dalmål men om andra företeelser än fordomdags. Men hjärtat var där, vi var inte främmande för känsliga frågor.

Anekdoterna haglade, tårar torkades - såväl ljusa som mindre ljusa - och hjärtat var med hela tiden. Hela hela tiden. Som en slags bakgrundsbild till samtalet. Ord svingades och bildade istappar inomhus, till synes. De tinade snart när det konstaterades att vi är på samma planhalva.

Det är vi ju.

Oavsett läggning, kön, klass (och då tänker jag 8A eller 8B:-) eller instrumenttrakterande.

Avslutade kvällen med att konstatera att en av vakterna på ett nyligen öppnat ställe kom från de tropiska delarna av Tumba... Tack Göran Sander för den!

2012-12-01

Linköping har blivit med saluhall

Trodde jag i alla fall. Men det verkar inte så, det verkar vara samma företag i hela hallen. Men jag kan ha fel, men fel har jag inte när jag konstaterade att vår lokala ostleverantör - ni vet vilken jag menar - är billigare och bättre på exempelvis Comté. Norins :-) som jag talar om har Comté som är lagrad trettiosex månader, billigare än Matkällarens Comté som är lagrad - enligt uppgift - minst 16 månader.

Eh...minst sexton...okey...Låt oss då tala om något väsentligt. Taleggio, eller möjligen Talleggio, stavningen är inte viktig när man talar om priset. Möjligen för en sökrobot... Där var också Norins billigare.
Visst...det kan vara värt sju kronor kilot att sitta och mysa...på Matkällaren.

Men kan man mysa där? Idag var det rörigt, stökigt och rivigt. Inget lugn alls.

Ser fram emot om även denna av Linköping kopierade idé från Stockholm kan bli något. Det får framtiden utvisa.
2013-01-30 Framtiden har utvisat det...har inte varit där någon mer gång. Jo, förresten, gick igenom en gång för det var lite kallt ute. Och behövde lite värme men befann mig inte utanför Bokia ni vet, där på vägen. Därigenom  brukar jag också gå, med den skillnaden att jag kikar på   böcker man senare ska handla på CD-Media. Där priset är bättre. Avsevärt bättre.

I alla fall på pocket.

2012-11-23

Lugn och fin

Andanteman, så är han - talar alltid om de döda i presens det är en last jag har - min pappa. I Rättvik sa vi just pappa, inte far. Har ibland kontemplerat över varför. Särskilt viktigt är det ju inte, om bror säger jag alltid just bror. Men han heter Calle, eller egentligen Carl-Erik. Han lärde mig mycket om livet när han var 25 och jag 15. Väldigt mycket, mer än jag insåg då. Där, i Rättvik på 60-70-talet.

Mötte goda vännen Marie O i veckan, som numera är Marie N. Hennes pappa var nog lik min pappa, träffade honom aldrig, men det känns på något vis. Att de hade ett lugn. Nu vet jag inte vad stoiskt lugn är - det kanske är negativt - och googleorken tryter. Får ta reda på det sedan. Det är som om just google nu förlorat sin charm, just idag, dagen efter konsert.

Där en annan pappafigur, Hans, dirigerade med den äran. Innerligt tack Hans! Din är förtjänsten att det står en lycklig blomsterkvast i finrummet, eller vardagsrummet som vi sa. I Rättvik, på 60-70-talet. Och nog är det som om cirkeln är sluten på något vis, minnet av Kenneth Ohlsson och jag själv kommer fram. Vi är 12-13 år gissar jag. Sjunger psalmer i något församlingshem.

Den psalmen vi sjöng i går hade en text av min favvo, W H Auden. Vilken andanteman han var då! Och hans texter är aktuella idag. Också.

Det är som inget är nytt under solen. Se där!

2012-11-07

Trodde han skulle mördas efter en månad.

Men det gjorde han inte, han vann till och med igår. Det är med lättnad man kliver upp, äter (hotell)frukost och går vad det lider till arbetet. Tar det lite lugnt idag. Och tänk, det tror jag hela världen gör.

Är lite lugnare idag.

Igår var det ovisst. De flesta undrade vad skulle hända, tänk om en person skulle tagit rodret i tonårslandet USA med en gigantisk statsskuld, ägda av Kina och innehar ett slags omotiverat, självpåtaget världsherravälde och som sambon sa "han är nog värre än Bush Jr".

Nu blev det inte så.

Vi drar alla en lättnadens suck. Eller ja, inte alla kanske, men de flesta amerikaner, och det är tillräckligt. Siffrorna verkar tala sitt tydliga språk. Hoppas nu det blir lite lugn och ro runt Barack (som ju ÄR det nya korsordsordet). Obama. Så han kan hålla i rodret stadigt och sikta på fyrarna mot ett mognare USA, mot ett USA som tar sig ur sin hjärnfelkopplade tonårstid.

Sedan kan jag inte låta bli att fundera på varför det är så krångligt system i USA? Alltså valsystemet. Men det är klart, är det ett tonårsland så är det ju.

Fyra år till med en barack och inte ett fuskbygge, ger mig hopp om livet. Och om USA.

2012-11-04

Kulturpolitik och lövkrattning

"Jag går ut och krattar löv, sitt du inne och skriv om kulturpolitik". Det är de enkla uppgifternas dag idag, en aktivitet står i InBoxen, eller ja, kanske BackLoggen "skriv om kulturpolitik".
Hmpf.
Vad gör en tekniker då? Hen går till källorna. Eftersom jag är på landet låtsas jag detta vara en skrivmaskin och jag tar fram en sliten MEDIA; Kat-Lat. Slår upp kultur... Hmm...av ordet odla...har jag inte skrivit någon för längesedan om kust kunskapskultivering. Alltså odlandet av kunskap på ett företag.
Jo, banne mig, och den finns på LinkedIn. Spännande. Nå, nu är jag tillbaka från uppdateringen av det dokumentet...:-)

I MEDIA från 1979, Lotta fick den 1982, då...då var ju jag rättviiiiiikare!!! Meeeeen Guuuud. Vad gjorde jag då, få se, fram med räknaren...1982 minus 1957 det blir det blir...25 åååååår. Aha. Det var den tiden då ja. Min kulturminnen var då Spåmans, LiTHE Blås, LiHkören - som Linköpings Studentsångförening hette då, Björbobandet, Symfoniorkestern i Rättvik med 67 takters paus och ett TUT i trumpetstämman... Nå. Nog om det. Tillbaka till MEDIA. Kultur - av latin cultura...mm..mm...

  1. Odla alltså. Det har jag ju redan sagt. Uppodling av jord
  2. uppfödning av djur
  3. Det sätt på vilket mänsklig liv och mänsklig verksamhet gestaltas inom ett visst geografiskt område under en viss historisk period. Kasching! Där var det. Det finns två till. 
  4. Den sektor av mänslig verksamhet som omfattar bl a konst (i vidsträckt mening), religon och vetenskap. Nämeeeeeeeeen. Det är ju DET vi talar om också. Och sist 
  5. Mera vardagligt: skolning, förfining, "folkvett". 
Jaha. Då får man fundera då. Vad politik är har jag ett hum om. MEDIA ger heller ingen information, uppslagsorden är ...politisera, politiska partier (se lexivision nästa uppslag), politruk, Polk James... Nähä.

Nå.

2012-09-25

Det görs en pudel.

Blir vanligare och vanligare, migrationsverket gör det (i princip) och nu gör Kulturhusets ansvarige också det. Men skadan är redan skedd. Det har rört upp mer damm än vad som var avsikten. Det kan ju dessutom vara så att han var lite tidigt ute, och det om några år plockas bort TinTin-böcker och annat. Påminner om faraoerna på sin tid, de högg bort tidigare faraoers namn, det är ren tur att man inte tog bort allt som hade med tutankhamon att göra; namnet stod även på baksidan av den stenstod av honom man rest. Det är mycket olyckligt. Frågan är om uppmaningen att leta reda på rasist och homofob-litteratur kvartstår. Det undrar man.

2012-09-22

Ser ni det framför er?

Det ringer på dörren och föräldrarna öppnar den. Det står två poliser och en, antar jag, representant från migrationsverket eller möjligen sociala myndigheten. Haddile förstår inget, hon förstår inget av varför hennes mamma och pappa börjar se ledsna ut redan när de öppnar. Säkert redan i några dagar har deras sinnesstämning blivit lägre och lägre.

Ser ni det framför er?

En liten väska står där i hallen, den är liten, intetsägande färg. Innehåller lite små saker, en eller två leksaker, ett gäng blöjor och små små tröjor. Och en sådan där overall som ska träs på knubbiga armar.

Föräldrarna hämtar Hadille. Hon förstår inget. Hon förstår inget heller när de sitter i bilen. Hon ryggar tillbaka lite när hon hör ljuden från flygplatsen och ser förskräckt ut när de kommer in i den stora stora avgångshallen. Det låter konstigt och luktar underligt av flygdieseln. Och väsnas.

Ser du det framför dig?

I planet är hon otröstlig. Socialarbetaren gör så gott, ja varför inte, hen kan. Det hjälper inte. Hadille ser panikslagen ut.

Nu ser jag inte vad jag skriver...så jag slutar..

Café Grannen

I Malmö råkade jag på detta cafét. Man beställer på engelska eller skånska...när jag var där stod en okopplad hund utanför, en kunds hund. Frukostbuffén kostar endast 69:- och var mycket prisvärd. Fransk musik i högtalarna, blandat med annan musik, men inte huvudströmmens musik. Ingen eulalia med inforia eller vad den heter, ingen annan musik jag känner igen. Skönt.

Människorna är lugna och fina, inga vrålande brölande människor. Det mest imponerande är att två, tre-åringen talar, skriker alltså inte. Inte alls. Utan samtalar med mamman, visst, säkert finns vrålande tillfällen. Men inte just nu. Och jag tillåter mig tvivla att de är så ofta förekommande, eller ens högljudda länge.

engelskan kommer sig ägarparet, som troligen är från just Storbrittannien, kanske. Eller Australien fick jag för mig. Jag vet inte... Men de lär sig mer skånska än svenska...:-)

2012-09-02

Visingsö, mer än en pärla i Vättern.

Tillbringar två daga på den här ön. Innan jag åkte tänkte jag lite "vad är väl två dagar på en ö". Sällan har jag haft så fel.

Visingsö är en underbar ö. Förstår inte riktigt varför, men den har ett lugn över sig. En ro som man inte hittar ofta och som raskt smittar. En smitta man vill ha.

2012-08-15

Minister lär oss multplicera...

Ska man skratta eller gråta? När vi bjuds på en matematiklektion i den högre skolan. Jag väljer att göra ingetdera, förundras över hur politikeradeln kan tro att de kan behandla oss medborgare. De tror vi går på vad som helst, dessutom inbillar de sig att " så här gör de i näringslivet ". Inget kunde vara mer fel. Där sker den interna representationen under hårt hållna former. Så klart.

Det är i slitet vi får en lektion..."Tittar man på vad julbordet och drycken kostar så ligger det på drygt 500 kronor. Men det är klart, när vi är många medarbetare på näringsdepartementet blir den totala kostnaden väldigt hög.". Lite sött på något vis.

Att hålla koll är det enda rätta. Allt annat vore fel, mot aktieägarnas pengar. Men vänta nu...är det inte så att det finns intressenter även i detta fall med näringsministern, stiftelsen och tillväxtvärket, förlåt verket. Visst sjuttsingen det gör det ja.

Du och jag. Mina och dina pengar.

Ojdå.

2012-07-31

Café i Goult - igen

Idag är det tre damers tur, inbegripna i en intensiv diskussion. De tre ser lite rustika ut liksom, lite så där beigeklädda, lite jordnära. Diskussionsämnet delas av alla tre, en är aningen äldre lite mer distingerad. Nu sa en av dem 'snobbism' med avsmak som en slags sammanfattning och kunklusion av ämnet. Alla tre är bilden av det kulturellt intresserade Frankrike.

Vet inte om de tre är från Goult, har ingen aning. De kan ha ett andra hem här, eller rättare sagt där i Goult. En väderbiten man satte sig just. Men inte som övriga morgonfikare vänd utåt, utan inåt. Från hans ytterbord kanske det är en intressantare vy. Han driker rosé och betraktar de fikande gästerna. Bland andra Gwyneth Paltrow - lookalike, med två barn. Han kikar nog på alla men mest på henne gissar jag.

Nu verkar de tre som blivit fem kommit igång igenmed en diskussion. Alla fem är med, mer eller mindre. De lyssnar alltid får jag gör mig, även om de är tysta. Det enda stället jag ser liknande diskussioner är på ljugarbänken... Annars ser jag dem aldrig i Sverige.

I vissa vinklar är lookaliken så lik Gwyneth Paltrow att det gör ont.

Tar en kopp kaffe till...eftersom det träder in, eller skrider in ett gäng engelsmän. En kvinna med ett påklistrat leende. Hon verkar överdrivet glad över allt som sker. Juat nu berättar en person om något (de andra verkar måttligt intresserade) om en konsert med franska och engelska julsånger. Jaha.

Det franska sällskapet skrattar innerligt, hjärtligt ja liksom mänskligt. De engelska ler. Inåtvänt...på gränsen till. Som om de passar på varandra, hela tiden. Ansträngt. Dessutom ser de ut som en skara tagen direkt ur Spitting Image.

Gud i himlen. Hon ler som Gwyneth Paltrow.

2012-07-27

Café i Goult - morgonsyssla.

Från ett cafébord i Goult ser jag min tillfällige personlige guide. Han visade delar av kyrkan som vanligen är stängd. Det var inte utan stolthet men stoltheten fick inte vara det framträdande, utan låg där som bakgrund.

Han visade snarare på en iver att delge mig fler delar av kyrkan, just där. Just då. En gammal rosetta-sten, eller möjligen fönster. Snarare gammalt fönster, jag förevisades också gamla målningar på vägarna. 

Det var för ett antal år sedan, två kanske tre. Det slog mig inte då men inser det nu; han liknar på något vis pappa. Mer till sinnet än till utseendet, vissa drag minner om pappa men det är det lugna sinnet som får mig att tänka på honom. En inneboende ro.

Och som i ett trollslag äntras scenen av en man jag kallar sjömannen. Han som långsamt plockade fram parasollerna på cafét. Under den gamle ägarens tid. Det var han som efter två veckors cafébesök från min sida började mumla något som troligen var (bonj)ou(r). Och efter ytterligare en tid lade en hand på min axel som i "sett dig här du".

Är övertygad om att han inte minns mig, jag kommer aldrig att glömma honom. Nu tar han sin morgoncigarett och kikar ut över torget, han står lite vid sidan av cafét. Undrar lite vad han gjort i livet, kanhända var han just sjöman.

2012-07-15

Möte med två giganter...

Jag var väl tolv kanske, eller tio. Han satt där ute i restaurangen, eller ute i baren som vi sa. Den hette ju det. Rättviksbaren.
Minns inte vad han åt, men jag minns tillfället. Han var ensam. Men glad. Och jag gick och satte mig, troligen med en CocaCola i högsta hugg. Det verkade inte som om han misstyckte, vi pratade väl lite om saker och ting gissar jag.
Det var Sixten Jernberg. Och jag.
Lars-Olooooof, dånade det i köket när jag hade gått in där genom en svängdörr. En svängdörr som borde klippt mina fingrar genom åren men jag har alla kvar. Laaaars-Oooooolooof, ropade mamma igen. Då förstår man att något är fel, annars sade hon alltid Lollo. Eller möjligen Lasse.
Ja, svarade jag och gick in i köket.
Du får inte, fortsatte hon lugn och fin och förklarande, sätta dig hos vem-som-helst i baren. Det passar sig inte. Man gör inte så. Hade det varit idag hade jag replikerat att det där var ju inte vem som helst. Kanske...
Det slår mig, någonstans finns det ett kort på Sixten på baren. Med händerna vid sidan av tallriken. Det var säkert jag som tog det...stackars Sixten.
Nu har han lagt skidorna och besticken på hyllan. Och jag tror inte han tog illa vid sig av mitt opåkallade besök. Men visst, mamma hade så klart rätt.

2012-06-27

Shit vad random alltså...

Så sa en god vän nyligen, yngre vän som ni förstår. Mer står att läsa här i Språktidningen, om "ofta" och "random". Vi pratade om det under ett boule-spel häromkvällen.

Jag minns när jag skrev i ett mess - se där :-) - till dottern som svar på frågan vad jag gjorde: "Jag chillar lite". "Chillar" skrev hon följt av en räcka smileysar som jag inte begrep. Och dessa smileyes nyttjas frisk.

En vanlig är :-P som troligen är glatt med tungan ute liksom. De är ju egentligen inte smileys slår det mig, en mer generell beteckning är emoticons. Alltså ikoner som uttrycker känslor. Känslokons. Nja...fungerar inte bra på svenska.

För övrigt håller jag inte med CS-skribenten som påstår det är bättre lära sig HTML än franska. Men det irriterar mig att jag inte hittar ett sakligt, faktamässigt skäl till min åsikt...inte bra. Men kanske just därför är det bättre lära sig franska än HTML...


2012-06-26

Redan tulpanerna.

Ja, "Sociala medier ser ut att följa samma mönster som it-bubblan." och som tulpanbubblan som visserligen kanske inte var jämförbar men ändå.  Människors tillit till marknaden. Det närmar sig väl noll nu utom för fri-sjukvårdskramarna. Och apotekskramarna.

Men IT-bubblan hade ju en föregångar förra milleniet, fastighetsbubblan. Den har man kanske redan glömt. För den var så hemsk.

Så jag vet inte, bubblor och bubblor. Det är ju endast en förändring av tilliten till marknaden och deras aktörer. Som alltid på aktiemarknaden. Men ordet tillit hör man sällan i sammanhanget. Mest risk, och säker investering och nytt sätt att spara.

Bankkonto hade varit bäst inbillar jag mig de senaste 10 åren. Men  jag vet inte. Men med pengar på banken vet man i alla fall vad man får. Där är tilliten hög faktiskt.

2012-05-28

Fläskkotlettkammade ynglingar...

Stor underhållning just nu. På östermalm. På lokal. Ett tiotal fläskkotlettskammade ynglingar vid bordet intill. Någon har varit i spanien. Någon vän ska börja jobba i hongkong. Någon har blivit bestulen på fyra hjul. . . Audi suv något. Inga kameror i garaget. Surt visserligen.

Jaha. Agendan följs. Lite raskare förbi lumpenstadiet med skämt under bältet än jag trodd. Sedan viskande prat om affärshemligheter. Nu om saab. . . Inga hemligheter dock.

Något överraskande har en av deras vänner fotboja. Förhållandet väcker lite munterhet. Avslöjade dock inte varför bojan var där.

De var intressanta, dock lite väl oidipala. De passerade tyvärr inte lumpenstadiet, de återvände då och då till det som en gummiboll som kommer tillbaka. Intressant i sig. Underhållningen fortsätter.

Prag är tydligen där man ska avhålla svensexor nu.

Och på riddarhuset täljer man råbiff... Referensen till Riddarhuset solklart på agendan...

Diskuterade deras förehavanden med servicen som jag så klart har en god relation till...en av dem hade inte hört uttrycket fläskotlettskammade förut...men uttrycket gillades så klart...:-)

2012-05-22

Nytt utseende

Ja. Ja. det verkar ju bra...fast ändå inte...menyraden försvinner ovan märker jag... Undrar hur man ska få fram den...suck. Det ordnar sig nog.

2012-04-19

Vad bra Chalmers!

Ni kom fram till att det faktiskt var den som hade kontot som skrivit inläggen . Lysande att ni törs vara så rätt fram.

Det känns bra att interna utredningar fungerar.

Se också här.

2012-04-18

Var inte medveten...

Alltså. Ska man gråta idag med.

Hon var inte medveten hur tårtan såg ut?
Hur dumma tror kulturministern att vi är egentligen, kan man fråga sig. Och det frågar jag mig. Ibland är det bättre att vara tyst och låta folk tro att man är lite korkad än att öppna munnen och undanröja alla tvivel därom...Detta är tyvärr ett sådant fall.

Att Sverige blir världsnyhet med en sådan pinsamhet är beklagligt. Mycket beklagligt.

Det finns bilder på när hon - Gud bevare oss - matar ansiktet som är vid tårtan, som dessutom skriker så fort någon skär i tårtan. Så hon såg nog hur den såg ut. Och om ministern nu inte såg hur den såg ut så måste hon väl hört någon som skrek.

Varje gång man skar i den. Eller hörde hon inte det heller? Eller fattade hon inte varifrån det ljudet kom? Återigen...man undrar...över kapaciteten.

2012-04-17

Alltså...ska man gråta eller gråta...

Det undrar jag lite.
En tårta som skriker när man skär i den. Ministern skar i den också, och åt tydligen. Jag vet inte.

Vad jag hade gjort.

Gått därifrån troligen. Det är bara tråkigt. Väldigt tråkigt. Det gagnar ingen tror jag. Allra minst de som det borde gagna.

2012-04-13

Passerar ofta en blomsteraffär

Utanför står det säsongens blommor, just nu - tror jag de heter - penséer. Byter några ord ibland med personalen. Då och då, när andan faller på. Den är välbesökt affären av olika människor som trängtar blomster i någon form och färg.

I slutet av veckan är det något särskilt. Det finns rosa blommor, arrangemang - lite avlånga mest - med vita och blå blommor. Så också i morse. De lastas ofta in i bakluckan på en kombi, av personalen för leverans.

Det är något fridfullt och lite varmt om blommorna just i slutet av veckan. Arrangemangen liksom påminner en om att man vandrar här på jorden ett tag. Dansar. En del rätt så vilt. På ett bra sätt vilt. En del dansar inte alls.

2012-04-12

Första boken på iPad

Det blev Gustavs grabb.
Lånade hem den från ett bibliotek. Och det var väl lite struligt. Av någon anledning gick det inte att öppna filen man fick i iBooks.

Men sedan, när den väl är nerladdad, fungerar det bra! Över förväntan. Som visserligen var nära noll...men ändå.

Och boken...den är underbar. I många stycken känner man igen sig i berättelsen. Är visserligen född senare men det finns likheter.

2012-03-27

Ska du läsa en bok i år?

Läs då den om människan, som är en berättelse. Den är underbart bra, och nästan, skulle jag vilja påstå, ett måste om du dagligdags möter människor i arbetet.
Gör du inte det utan är intresserad av människan och hur vi tänker är boken alldeles alldeles underbar.

När du läst den en gång kan du läsa den igen. Det är fördelen med den här boken:-)

2012-03-22

Twittersfären såg det komma...

För påhoppen var många, och de var för mycket, väldigt mycket för mycket. Ett slags faktultets- och ämnesförakt som lyste igenom. Och som just därför faktiskt gör att en kapning i detta fall inte är särskilt troligt.
Att sedan GP väljer att lita på att kontot verkligen var kapat förvånar, inte bara mig utan de flesta på twitter.
GPs journalister måste glömt sina spadar att gräva med... Det är relativt enkelt att spåra tweets som gjorts genom åren, och dessa twittrande kännetecknas inte av ödmjukhet.

Här kan ses delar av språkpaletten, och då före den uppgivna kapningen:

@calmaalm @jajemenanna Mucka var det ja! Varför svarade du mig? Håll truten och lycka till med ditt flum.
@calmaalm @jajemenanna Ännu en fjolla som uttalar sig om vad en professor bör säga. Vill forska i pseudoämne. Pärlor och svin, är det bekant
@tonnyvildevall Jag spiller inte min tid på svin/hjärndöda. Bye!
@tonnyvildevall Jag ser att någon har hjälpt dig stava. Argumenten hos dig nere på nivå hjärndöd.
@tonnyvildevall wiskey, vad är det. Kan det vara whisky tro? En amöba stavar bättre.

De andas något annat, en ilska - mot rektorn på Chalmers (återfinns inte ovan), en tillrättavisningsattityd - mot en som stavar (irländsk men ändå) whiskey just på det viset. Twittrare ombeds hålla klaffen. Tillmälen haglar från tid till annan från det utpekade kontot mot var och varannan person, de blandas med förnumstiga uttalanden och märkliga tankegångar riktade till mer offentliga personer som twittrat.

Utskrifter av flera tweets återfinns här.

Twittersfären är ganska enig om att påstådd kontokapning torde vara en efterkonstruktion. Någon twittrare tycker det påminner om ett annat känt uttalande "I did not have sex with that woman"... Nu har GP ändrat rubriken ser det ut som, till det bättre. Förut framställdes kapningen så som varandes sanning.

Därom råder det delade meningar och dessa båda sidor bör speglas i artikeln.

Men den kommande polisanmälan om intrångsbrott reder troligen ut den saken.

För en sådan är ju att vänta, eller hur?

Uppdatering: Nu utreder tack och lov Chalmers det inträffade. Och det blir nog som det brukar, han knäpps på näsan internt, och får där ansvara för sina så kallade verk.

Det är gott nog.

2012-03-16

Det har gått bra länge tycker jag.

Telefonen pajade, eller ja, strunt samma. När telefoner pajar måste man lägga - jag gör det i alla fall - återställa den från en kopia som man borde gjort oftare.

Sitter nu och rensar lite gamla nummer, en del personer jag mött som http://www.blogger.com/img/blank.gifjag vet bytt stad eller telefonnummer. Eller i vissa fall land. Rensar sådana kontakter som jag inte kommer att ringa, och ringer de så hör man ju vem det är vanligen.

Så dyker det upp, min kompis telefonnummer. Det gick OK. Sedan lite längre ner i listan över telefonnummer står det ett enda ord. En enda rad.

Pappa

Tillsammans med "For Good" från Wicked i lurarna gick det inte längre, tårarna bröt fram från sitt gömsle. De har legat latent och igår var ingen bra dag, rent generellt. Då kikar de fram.

Det är väl som det ska vara. Snart ett år sedan nu. Som då, låter jag "Pappa" vara kvar som telefonnummer ett tag. Tills jag tar bort det igen.

2012-03-10

Jamie lagar något med purjolök.

Minns när Zimmerman, John hette han tror jag, åt en slags korvgryta eller korvpryl med massor med just purjolök. Jag fick för mig att han inte gillade den. Mest för att jag inte gillade den. Minns hur jag studerade honom från köket på restaurangen i smyg. För att få fler ledtrådar. Till om han gillade det eller inte.

Troligen sa jag inget till pappa om att jag inte gillade maträtten. Jag tror inte det.

Pratade med pappa under tiden, om att det kanske var så att han inte gillade purjo. Varje gång jag ser någon mixtra med purjo tänker jag på detta.
Det Jamie gör verkar gott som tusan.

2012-02-04

Fira på Olof-dagen...

Men Olle firar väl på Olof-dagen. Och den finns väl kvar, ibland blir det lite tokigt. Kanske. apropå om namnsdagar som inte finns då.
Olle är visserligen ett namn, mer enskilt än Lasse, som väl (?) få döps till.

Men ollarna kan fira på Olof-dagen. Så får det bli.

2012-01-15

Lite pratade vi per telefon...

I alla fall, men det räckte för att få tillbaka känslan. Av en god vän. Träffade honom inte av olika skäl, men vi pratade i telefon. Tidigt tåg, den här gången, men något säger mig att vi sesi Stockholm i februari. Det ser vi nog till.

Vi har varit ifrån varandra länge länge, av olika skäl, det bara blev så. Mest nog bara så, det bara blev så. Och det var som om barrundan igår förebådade samtalet. Träffade inte bara en, eller två vänner. Utan många. Igår. Bara så där, efter en vesper i högmässan. Där återfanns sex förväntansfulla blivande präster. Träffa vänner är en bra avrundning på en vesper. Guldkantad med köröl på jycken och märren.

Vi pratade i alla fall i telefon idag. Jag och han. Ett kärt återhörande.

2011-12-11

En god vän sjunger

och har en bra plats för synas i TV. Dessutom låter det bra, givetvis, om kören.

2011-10-23

Titta, se, lyssna och höra

Jag fick den bara berättad. Dagens predikan av en av mina favoriter. Jag skulle masat mig dit som jag tänkte.
Skillnaderna är lite aktuella just nu i mitt liv.

Se och titta. Det är inte samma sak. "Titta en hund!" och "se själen i din medmänniskas ögon". Olika det där.

Man kan titta på struntprogram på tv och höra skitprat vid fikabord, på radion och på fiken. Men att verkligen se, att verkligen lyssna. Det är en konst.

Jag brukar säga att jag lyssnar mest på det som inte sägs. Ska börja se och betrakta (se där!) på det som inte syns.

2011-08-04

En tågresa förra veckan

Åker tåg mellan Linköping och Västervik. Förstår inte varför det hela tiden ska pratas om man är ett sällskap. Kan det liksom inte bara vara lite tyst emallanåt. Så man kan tänka på det som sagts. Sällskapet emellan. 

Det måste ju vara så att reflektion i samtal mellan människor också är viktig. Eller är det månne så att inre reflektion inte längre är på modet. Utan det ska pladdras och pladdras om vad tusan som helst. Bara det pratas. En slags skvallerradio med prat. Som mal och mal. Såvitt jag kan bedöma mest svammel. Lite intressant smyger sig in. Men inte  mycket alls.

Kräsen kanske jag är då kan man tycka. När det gäller mellanmänskliga möten är jag det. Träffade en person idag med Walters syndrom. Vi sa inte mycket. Det mötet gav mig ändå mer än detta lyssnande på var barnbarnen ska bo. Om det kostar annorlunda i olika vagnar på tåget. Eller om ja, tusan vet.döljer snacket i lurarna. Det som är lite glädjande kom jag på är att de inte talar i mobil med någon , för mig, icke närvarande, så jag hör ju dialogen. Eller dialogerna. Mannen i sällskapet verkar lika trött som jag på "tugget".


Roligast är åttioåringen bakom mig, som dricksade tågvärdinnan! Hon lever på det än. Tro mig. Hon vandrar omkring i vagnen med ett bredare och varmare leende,
Så det så. För det vet man.
Nu ringde han till en bekant, och ropade ut över kupén att soppåsen som Gun skulle slänga ska inte slängas. Det låg en viktig skrivelse i påsen, den hamnade där av misstag. Jag brinner av nyfikenhet vad det är för skrivelse. Men man kan ju inte fråga främmande åttioåringar om sådnt... Det går bara inte för sig.

Det jag djupt ångrar är att jag inte frågade henne mer, ni minns,som varit på begravning. Och jag frågade hur gammal hennes gammelmorfar var som dog. Ett Hundra år sa tjejen med den lilla svarta. Och glittrande ögon. På min undran hur många som var med på begravningen sa hon ännu mer glittrande och med ett varmare leende: hans nya flickvän...

Hur gammal var hon undrar man. Hur länge var de ihop? Jag hann inte fråga, hon gick åt taxihållet på Linköpings central, jag gick uppför trappan högt skrattande mot stan. Ibland ska man inleda samtal fast man inte tror det passar sig.det hade passat sig i detta fall. Vi hade haft ett mellanmänskligt möte att minnas

2011-07-26

Pappa! Pappa! Vänd pannkakan i luften

Gör det!

Ropen klingade på Rättviksbaren någon gång från min 10-åriga strupe. Jag hade säkerligen ätit bräckt skinka med ägg. Det gjorde alltid mamma åt mig om det inte
fanns något i alla grytor som jag ville ha. Som jag ville ha, skäms vid tanken. Men
bär ingen skuld för den.

Vänd den i luften! Pappa!
Han log.

Jag tittade, jag minns inte om han lyckades, det är inte viktigt. Minns att han provade flera gånger, och häri ligger väl en fingervisning om att han inte lyckades första gången.

Men jag minns, som igår, hur vi skrattade.

2011-07-22

En alldeles underbar bok om Wittgenstein

Ni vet han, som hade sådan stringens att han kritiserade sig själv. Och förkastade - väl i princip om jag inte minns fel - sitt första verk Tractatus. Men Bo Andersson gräver i gruset efter mer om LW. http://www.blogger.com/img/blank.gif
Han gör det med den äran. Jag har alltid pennan i handen när jag läser böcker av det här slaget. Den kom till användning tidigt. Och sedan lär man sig nya ord. Som replipunkt. Och egid. Tror jag det var.

Den är annorlunda boken för den belyser fler delar av hans liv, och sätter lite mer färger på plats på paletten Wittgenstein.

Ska läsa vidare i den idag igen.
Tack för att det regnar lite.
Sätter mig på favvofiket och läser.

2011-07-17

Eftersom jag har en lapp om det...vaffönte.

Den finns säkert på begravningsbyråerna när det är dags. För mig. Det finns många rubriker, bara det är nedslående. Faktiskt. Men nödvändigt antar jag.
Den dödes önskemål
Begravning gärna i kyrkan. Tror på kärleken mellan människor, låt oss kalla det - i den här delen av världen - Gud.
De efterlevande'
Inte begravning i enskildhet. De som vill ta avsked ska få ta avsked. Så fungerar det ju. Tycker jag.
Barn är så klart välkomna.
Bisättningar och att se den döde
Det gör ni som ni vill med.
Val av kista och urna
Tja. Svårt att veta. Välj någon ni trivs med. Samma sak med urna. För brännas ska jag. Har inget emot det.
Klädsel i kistan
En gant-skjorta, gärna färgglad, jeans. Blir bra. Helt ok för min del. Lägg med något ni tycker blir bra. Inte trumpeten dock. Den kan ni sälja.
Dödsannons och tillkännagivanden
Corren - om vi bor i Linköping. Given. Dalarnas tidningar kanske. Falu-kuriren kanske räcker. Om någon skriver en nekrolog vore det roligt att läsa den innan jag är död.

Det får räcka, det är tre sidor till...tar dem pö om pö.

2011-07-15

I mitt Sverige räcker det med en enda

Som inte ser tavlan. 23 000, sjutton eller 12 354 spelar ingen som helst roll. Det som historien med pojken som kastar musslor ut i havet för att rädda dem från en säker död på strandens sand och pappan säger:

Men du, det spelar ju ingen roll...det ligger så många musslor här på stranden.

Pojken svarar medan han slänger ut en mussla till det räddande vattnet:
För den här spelar det roll.


Nu finns det fler det spelar roll för, om man säger så.

2011-07-12

Det är lite märkligt.

Första meningen stämmer. Så väl. Går ut i naturen.
"You'll probably be sad, disenchanted, without daring to show it, and inclined to give up everything. You must absolutely find ways to relax; the most simple and certainly one of the most efficient ones is contact with nature. You'll above all try to consolidate what you've got or still to improve your material and professional situation by only taking carefully calculated risks. Beware of tough sentimental storms, of risks of frustration, disputes, rupture, of turmoils of all kinds; to avoid all this, only one solution: try to be as tolerant and understanding as possible."

2011-06-30

Sänkt stöd för humaniora och konst

Ibland blir man stum, och det är sällan jag blir det. Ibland förvånas man över folks oförmåga att inse att livet inte är en segling på räkmacka med en dillkvist bakom örat. Utan livet är så mycket mer.
Det är sorg, glädje, skönhet, ilska, upprördhet, frid, stillhet, ro och i vissa fall avund och hat.
Känslor.
Som vi människor hyser och såvitt vi vet så gör inte några andra varelser det. Men därom tvista de lärde. De olärde drar ner på stöd till ämnen som befrämjar och bejakar människan i oss.

Vad månde bliva? Svenskt näringsliv får ta och skärpa sig, eller döpa om sig till Svenskt täringsliv, de hör numera till de tärande. Och inte de närande. Människan klarar sig visserligen inte på kärlek allena. Men man kommer mycket mycket lång.

De baserar sina förslag på rapporten "Konsten att strula till sitt liv". Den rapporten torde vara ett hastverk utan eftertanke, utan känslor men med Mammon som rättesnöre. Några andra musor finns inte. Inte närvarande.

Vilket fattigt liv. Struligt kanske men ett levande liv. Förslaget är så illa genomtänkt att man undrar över andra förslag från SN, de måste ju vara lika illa förberedda, dåligt preparerade och vedervärdigt anskrämliga. Man bör noga, efter detta så kallade utspel, granska SN. I fogar och sömmar.

2011-06-20

Vi åkte i etthundrafyrtio


minns jag. För jag kikade på hastighetsmätaren från baksätet. Pappa skrattade och jag triggade säkerligen honom så att vi kom upp i etthundrafyrtio.

Det var på rakan mot Gulleråsen från Rättvik, på lagom avstånd från Rättvik och sommarstugan. Vi var givetvis på väg till landet, eller sommarstugan som vi sa på den tiden. Jag var säkert 12, eller 10. Eller yngre. Minns heller inte om det var vänster eller högertrafik. Kanske jag inte hade en aning om vänster eller höger. Jo, det hade jag nog, men det var så klart inte viktigt.

Inte då i alla fall, och inte nu heller i viss mån. Ingenting är viktigt mer än att man är med bara pappa, på vägen, trygg, i hundrafyrtio i en Taunus. På väg mot sommarstugan och en storskrattande pappa och en samvaro.

Häromhelgen var jag och sonen på landet. Vi körde inte i etthundrafyrtio - det är många fartkameror på vägen till landet - men vi såg fram emot en samvaro på landet, och havet lockade. "Jag vill lära mig navigera dit" sa sonen, "till havet". Så gjordes.

Han hittade, och kommer att hitta. I alla fall till havet. Det vet jag.

2011-06-14

Vernativ moral

Dessa ord skulle jag skriva in för att få kommentera nyss. Man undrar vad vernativ är och vilken ordstam det har. Och vilket språk det kommer från, ursprungligen.

Vernativ. Verité, sanningen. En sanningens moral?
På katalanska betyder vern regeringen. Se där. Regeringens sanning.

Något att fundera på. Vernativ moral, regeringens moral.

2011-06-09

För snart nitton år sedan föddes hon

och på dagis några år senare skulle man teckna en bild, 4 cm i diameter. Den skulle användas som prick att sitta på.
I ringen. I gemenskapen på dagis.

De andra ritade blommor, prinsessor och annat figurativt. Stilleben kanske det heter, jaaaag vet inte.

Dottern ritade först och främst full hela bilden, hela ringen hennes, alla fyra centimeter i diameter var täckt.
Med färg.
Mest blått, som fond.

Sedan en slags regnbåge med diverse färger i strimlor liksom, i formen av en fisk. Men det var ingen fisk.

Frågade man dottern vad det var så sa hon svävande "sommar". Eller inte svävande, snarare drömmande.

På den vägen är det. Imorgon tar hon studenten.
Kram.

2011-06-05

Centerpartist ute och är vilsen. Inte så lite heller.

"Fördelarna med ett jämlikt samhälle är många." drar vi till med i debatten om jämlikhet. Man vet inte om man ska skratta eller gråta.

Nähä?!? Är det fördelar med ett jämlikt samhälle?

Stoppa pressarna!!!


Vilken del av debatten som Pär Ström och Gudrun Schyman missade skribenten? Vilken del av andra debatter har skribenten missat. Det kan man undra. Pengajämlikheten är där, för att stanna. Cirka 400 personer äger lika mycket pengar som 2,7 miljarder av världens folk. (Källa: Myten om Maskinen av Alf Hornborg)

Så nog är det snett alltid.

Och det parti som skriver om skillnaderna förstår inte - som jag ser det - att se till att täppa till dem. Elpriset...någon som reflekterat över priset och om det ökat eller minskat sedan marknads"anpassningen" skedde? Apoteksavregleringen...någon som gillar't?

"Idag är det naturligt att ta ett SMS-lån" - känner ingen som tar SMS-lån, och jag är inte bekant eller vän med endast femtio-plussare. Så, som en god vän säger, "det är olika det där".

"Kapital utgör grunden för vårt välstånd". Skulle inte tro det. Vill ha fritt tänkande, religionsfrihet, åsiktsfrihet, mat på bordet - även om det är ur hand i mun och jag tror inte för ett ögonblick att ett futtigt avdrag på 5 000 skulle minska klyftorna ett dugg.

Det utrymme som skapas kommer att gå till förhöjda priser på livsmedel, höjda elpriser och annat som höjs när den marknaden får bestämma. Så direktörerna på Vattenfall och e-on är de som går vinnande ur detta förslag. Tror jag.

2011-05-27

God Morgon

utropade idag en främmande man som jag mötte vid åttatiden i morse. Skulle handla mjölk. Jag blev så paff och glatt överraskad, är jag månne inte i Sverige tänkte jag. Utan förflyttats magiskt till Frankrike eller medelhavsländerna, eller USA.

Vände mig om och ropade "Har du bott i Frankrike?". Nej, blev svaret.

"Nähä, för där saluterar de varandra på morgonen".
Jag gick glatt vidare lättare till sinnet, tillfreds med livet, och nej förresten... jag sa inte saluterar...men visst borde jag sagt så...

Att bekräfta att vi finns, att bli sedd är en av våra vanligaste törstar tror jag. Att människor säger "God morgon" till varandra är ett bevis på att vi lever här och nu. På den här jorden. Tillsammans.

Och tänk, jag tror det blir bättre då. Att leva här.
Just här. Just nu.

Goooooooooooood moooooooooooooooorinng Linköööööööööping

2011-05-23

Tröstpriser och sidovinster hette den första.

Men nu är det dags för den andra i raden. Om brev mellan två konstnärer. Lars Lerin och Kerstin Högstrand. Mitt i recensionen signerad Katarina Sandström Blyme utropar hon "Åh, vad jag tycker om boken!". Jag beställer den idag från det här stället.

Den förra är en välsignelse att läsa. Korrespondens mellan två vänner är intressant, och i dagarna personligen aktuellt,

2011-05-15

Oftast fredagar

men ibland även lördagar. Ringdes vi.

Under den sista tiden min vän vandrade på jorden skedde det mest på hans initiativ; misstänker att det var då orken var som bäst.

Samtalets struktur var given, i alla fall starten och slutet. Starten avhandlade var vi befann oss, på landet eller i stan. Slutet innefattade funderingar kring vad som skulle ätas och ibland även vad som skulle drickas, och förstås en liten utvikning hur långt man hunnit i matförberedelserna.

Emellan dessa givna men outtalade ramar samtalade vi om allt, och då menar jag allt. Fick då och då glirningar att jag för sällan var på landet då han ringde. "Jag provade så klart där först".

Att skriva att jag kommer sakna samtalen är en underdrift.
I fredags blev det inget samtal, inte igår heller.
Inte via telefon i alla fall.

2011-05-11

Det är skillnad på skit och skit

Snus är snus om än i gyllene dosor heter det ju. Men skit är inte alltid samma skit.

Tycker inte resonemanget i DN-krönikan håller riktigt, jag vet inte, vissa delar kanske men inte alla. Personligen har jag inget emot att hålla en missbrukar, trafikoffer eller rökare under armarna så att säga. Det tillhör min humanistiska livshållning att värna om inte bara sig själv utan andra. I stort sett oavsett deras personliga situation eller vägval. Men det är kanske bara jag som tänker så?

Däremot...aktiviteter - som visserligen lockar andra personer än rent fotbollsintresserade - som samlar massor med människor runt en speciell sak leder inte alltid till kravaller, sönderslagna fönster eller annan åverkan på vårt gemensamma offentliga rum. Det finns faktiskt aktiviteter som inte resulterar i ökade polisinsatser, förebyggande eller andra.

Så jag vill inte betala - via skattsedeln - organisationers oförmåga att hantera sina egna fans eller de som lockas till - i detta fall - fotbollsarenan. Det ska betalas av de som anordnar arrangemanget. Utlägg vid vissa musikevenemang, säkerhetsvakter etc bekostas av arrangörerna såvitt jag vet. Hultsfred exempelvis. Frivilliga får biljetter och ser till att städa efter folk som skräpar ner. Som folk gör, vilket är underligt och ett allvarliga bekymmer.

2011-05-10

Karlsbron, Charlie's Bridge


Karlsbron, Charlie's Bridge
Originally uploaded by linlasj
Starten på bron som är fantastisk. Man undrar lite över denna murarglädje som finns i Prag.
Varifrån kommer den?

Bild2472


Bild2472
Originally uploaded by linlasj
Charlies bridge. Nice bridge. Nice statues.

2011-05-08

Prag en dag

Och man är såld. På Prag och på husen och på frånvaron av asfalt på trottoarerna och på leenden och på stan. Den andas något som inte många städer andas.
Hopp, liv och murarglädje. Eller vad man ska kalla det, alla hus - nästan - är rikt utsmyckade med statyer, små ansikten eller reliefer på väggarna.

Prag ser jag fram emot i morgon.

Och det kostar inte skjortan heller. Att äta och ta en öl. Det finns - märkte jag - turistfällor även här, men de ska jag undvika i morgon.

2011-04-18

En passion för passioner

Så var det - som det heter - klart. Men det är inte klart. Det första jag gjorde i morse var att sätta på en CD. Med Matteuspassionen. För att få vara "där" igen. Den blir ett strålande gift, som inte kommer att gå ur. Man undrar varpå det kan bero, visst, Conny Thimander så klart. Men hela verket växer varje gång jag sjunger det. Och lyssnar på det, innifrån, sittandes i kören.

Gårdagens konsert var enastående. En ny bekantskap dök upp, en riktig speleman, barockspeleman, som infogade inte bara orkestern i sin strålande musikalitet, utan kören. Det var en fröjd i hjärtat att bara se på honom när man tänkte "guuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuud så långt".

Artikeln om Mattuespassionen är alldeles för kort på wikipedia. Detta ska åtgärdas, men bland annat en text som Lennart Ekholm skrev i början av åttiotalet vid instuderingen av verket.

2011-04-05

Jämlikhet är svårt det

Gymnasieleven fick påhopp idag, ett i "lilla gubben"-anda. Det får inte stå oemotsagt. Men det är en grannlaga uppgift att replikera. Väntar lite fler svar tror jag på insändarsidan. Innan jag svarar. Han - Oscar Rundqvist - konstaterar

"Hur svårt kan det vara att behandla alla människor på den här jorden lika? Kön, hudfärg, härkomst, tillgångar, position och alla sådana ytliga egenskaper saknar helt betydelse. Varför kan vi inte bara leva i en värld i jämvikt?"

Man kan undra hur svårt det kan vara, men det verkar svårt att döma av "lilla gubben"-repliken. Som återfanns idag.

2011-03-19

Läser tidningen en Falu-Kurir från 1894

Ja, det första numret. Spännande.

Måste faksimilas.

Det är ett stilistiskt komma efter tidningsnamnet. Det är fyra sidor. Men ack så viktiga dessa sidor var för dalarnas befolkning.
Falu-Kuriren är kvar. Och återfinns numera på http://www.dt.se på något vis. Dalarnas tidningar. Ja. Varför inte.
Masar och kullor samarbetar ju, och räds inte turister från Japan eller Kina. Men om en leksing gick över salu-ån då jäklar. Då var han ute efter - ja feminism fanns inte på den tiden, alltså då, 1900-talets början - kvinnorna i Rättvik. Ut me'n!

2011-03-18

Tunnbrödsbagaren lägger ner laggen.

Det finns andra saker man måste hinna med innan man får kryckan i hand.

Så säger tunnbrödsbagare Olle som lägger ner laggen. Heter det tror jag, ni vet den där man petar in tunnbrödet med. Av olika skäl googlar jag inte upp det. laggar råkar journaliseten heta... Se där.

När jag orkar flockarna jag ta reda på vad det heter. Lagg är ju sådan man har på spis. Men tunnbröden ska ju ini ugnen, som ju är vedeldad. En sådan ugn har jag tillgång till om jag på.

Sadla om till tunnbrödsbagare i Rättvik.... Hm hmhmh...tja varför inte. Minns på sextiotalet när en man åkte med tunnbröd till Stockholm. Kvinnorna i bageriet orkade inte baka så mycket so han ville ha. Det va tider det.

2011-03-14

En del professorer är tröttande...

Nu om Maslow, jag citeterar
Kanske Maslows teori har sin största brist i att den inte uppmärksammar hur djupgående skillnaderna i själva verket är mellan människor. Maslow försöker fånga alla i samma schema, och han tänker sig en hierarkisk utveckling av likartat slag som något som passar alla, och som alla, så långt de förstår sitt sanna intresse, strävar efter. I själva verket strävar vi efter olika mål, var och en styrd av det kaos som vår komplexitet skapar, i bästa fall på väg mot ännu större kaos och ännu högre grader av komplexitet.

"Alla i samma schema". Jaha, men snälle professorn, försök tänka något nyttigt och håll dig från att gå och kissa under en hel dag. Samtidigt som du så klart dricker vatten. Jag menar...eh...ja, i Big Brother eller andra dokusåpor så klart eller mystiska TV-program av tävlingskaraktär...

Maslows trappa är, som jag ser det, en lysande insikt om hur vi människor i allmänhet troligen fungerar. En slags modell. Begreppet som sådant verkar obekant för just den här professorn. Vars namn jag inte får skriva, och jag orkar inte heller tillskriva honom och fråga om jag får...man vill ju inte tampas med en professor...så där utan vidare. Hur skulle det se ut.

Slutklämmen, för det är en slutkläm detta ovan,
I själva verket strävar vi efter olika mål, var och en styrd av det kaos som vår komplexitet skapar, i bästa fall på väg mot ännu större kaos och ännu högre grader av komplexitet.

finner jag lika obegriplig som självklar. Den har båda delarna.

Jaha, vi strävar efter olika mål, någon som protesterar? Ja, men men vi behöver troligen - ursäkta - kissa. Och då kanske kanske har vi behov som liknar även de andra trappstegen i Maslows berömda hierarki. Kinesiska läkare har en variant av den, från en annan (minst lika vetenskaplig, då empirisk) som professorn. Eller Maslow för den delen.

Vi vill bli sedda till varje pris, och Doktor Glas-boken ger viss härledning om på vilka sätt vi strävar efter det.

Hjalmar Söderberg, ni vet. I bristen därpå och så vidare. Googla...på Söderberg och Doktor Glas...

Förstår inte "var och en styrd av det kaos som vår komplexitet skapar". Förutsätter att professorn har vetenskaplig grund för det påståendet, eller grundar det sig på observationer på hans lärosäte månne? Underlag vore intressant att studera.

Jag raljerar lite och så må det vara. Är på det humöret idag.

Att i några tangentnedtryckningar eller penndrag kasta Maslow över bord låter sig inte göras som jag ser det. Det kan till och med tänkas förhålla sig så att lärosätestillhörighet spelar roll.

Den kritiske professorn har - och kanske än gör så - arbetat på Handelshögskolan. Det vore ju tråkigt om just det lärosätet lyssnar på professorn...eller så har de redan gjort det; vi har ju stillasittande besett ett förstatligande av bankernas förluster i kombo med deras privatiserade vinster. I bankvärlden ni minns. Hm...kaos. Komplexitet. Man undrar.

2011-02-28

Cecilia Uddéns inslag på P1s morgonradio

gör att man liksom får benen undanslagna. Nu, om en man i Libyen, mitt i revolutionens Libyen. Med gravid sambo i Sverige.

Cecilia Uddén speglar på ett mycket balanserat sätt vad han slits emellan. Sitt land och sin fru. Ja, han säger fru, för honom finns inte - gissar jag - begreppet sambo, delsbo, nabo, särbo...eller våra etiketteringar för samlevnadsformer. Precis som jag ibland väljer att säga fru, om min sambo.

Cecilia Uddén tar ställning, för det får hon kritik då och då. Men hennes uttalanden är inte kontroversiella. De är en slags sammanflätning av de trådar som världen spinner åt oss att betrakta.

Och reportaget nu, nyss, fick mig ur fattningen. Ska ta mig upp på den Maslowska trappan nu. Och duscha.

Men Ali och Kerstin kommer vara kvar i mitt sinne. Länge.

Länge.

2011-02-26

Diametralernas tidning - och det är bra det

I dag har SvD en - minst, hann bara till en - artikel och en ledare om Olof Palme. Ni vet, han som var den förste stadsmannen och hade samma uppväxt som Carl Bildt hade. Men de valde olika spår. Om detta kan man skriva och fundera mycket.

Det gör inte Johan Wennström i sin ledare under parollen nostalgi - det är fult det. Speciellt om det gäller en stadsman som Olof Palme. Nu är det inte mycket Johan Wennström gör i ledaren, det ska villigt erkännas, mer än möjligen andas en doft av "surt sa' räven". Om rönnbär då, inte om politik.

Tack och lov kommer Ola Säll till undsättning och befinner sig på en annan periferi, den där den övriga världen befinner sig. I alla fall enligt rubriken "Världen vårdar Palmes minne".

Funderar vidare och längtar till min espresso, nog är det kanske så att bristen på nostalgiiver hos en ledarskribent på SvD säger mer om just Johan Wennström än om världen.

Och vad just Olof Palme betydde för den. Men som tankeinitiator fungerar så klart SvD utmärkt. Och det är mycket bra. Gillar det. Me like - som mina yngre vänner säger.

Så kanske, kanske ändå har ledaren en funktion. Som motvikt. Frågan är till vad. Johan mot världen? Ledaren mot stadsmannen? Vänster mot höger? Tja, man får - som vanligt - fundera vidare. Och inte minst lära av historien.

2011-02-10

Farstamodellen i sin prydno

Vad tusan ska man säga, eller känna eller tycka.

Man blir tom över att läsa detta.

Minns när vi föräldrar tampades mot något som kallades farstamodellen. Den gick ut på att små incidenter - jo, kniv kanske...:-( - inte skulle störas med att kontakta föräldrarna.

Våra argument bet inte, de var i stil med "vi vill ju veta varför Kalle/Lisa/Pelle/Amanda är ledsen när hon kommer hem". Men nej, lärarna och rektorn var stenhårda. Detta var modellen, detta fungerar.

Pytsan. Struntprat. Kvalificerat. Gör om gör rätt. Och sätt för tusan barnet i centrum och inte lärarkårens arbetssituation. Klart som korvspad att det är enklare att INTE kontakta föräldrarna vid små knivincidenter.

2011-02-06

Mattekunskaper påverkar vårt liv...

FI , ja, alltså inte Gudruns FI då, hävdar att dåliga mattekunskaper påverkar vårt liv. Ja, de har delvis rätt.

Oförmågan hos dagens lärare att lära ut matte har avsevärt försämrats. Afabetet finns kvar på lågstadiets väggar, tallinjen lyser med sin frånvaro. Jag, ett barn av försöket Hej Matematik...minns svallvågorna och kommentarerna från en upprörd lärare... 'räntemaskiner...' Fånigt. Minns hans leende.

Så, mattepedagogiken verkar särskilt känslig, förstår inte varför. Träffade en gång en speciallärare i matte. Underbar kvinna, lärarrummet tystnade hon gled in. 'likhetstecknet är inget kolon' sade hon bland annat. 'det ska väga lika, eller vara lika'. Tipsade oss om att låta barnet vara med i matlagningen ocjh internalisera begrerpp som 'en till' och 'nja, ta dubbelt så mycket mjölk' eller 'en skopa mindre mat till katten'.

Kort sagt det som man lär sig i umgänget med människor, matte i umgänget med människor. Finns inte -såvitt jag förstår - så enkla begrepp inom oss - internaliserade - så blir det lurigt att integrera, multiplicera, trigonometrisera och möbius-transformera. Allt har sin plats. Sin LaPlace kanske...

Resten, när enkla begrepp som ovan, är bara - som kanske Ericssons reklamavdelning skulle sagt - handlar bara om matematik.

2011-02-03

Att som en Per göra politik av

barn som far illa gör mig förbenad. Fattar inte varför det är så himla svårt att ha ungdomars och barns perspektiv. Det politiseras för mycket. Skylls på nånannan, som Lill Lindfors säger under sina föreläsningar.

Bakgrunden är förstås den svidande - tror en del - kritik som någon förvirrad skolverksanknuten person åstadkommit. Om att mobbningsåtgärder från företag inte gör någon skillnad. Det är nog olika det där, på sådana som Friends och andra efterapare.

Kopian är ju sällan lika bra som originalet...om man säger så. Låt vara att det finns kopior som faktiskt inte har ett (fysiskt) original, det är en annan sak...

Mobbning är ett - verkar det som - växande bekymmer. Som bottnar i frånvaron av tillitsfulla och vettiga vuxna på skolorna. Inte minst på skolgården. De skolgårdar jag passerar - ja, nu kommer brandfacklan - befolkas av skolpersonal. Som står i klungor, och pratar om något. Antagligen något som är viktigt och som de inte hinner med under sina interna möten.

Den gruppen av reflexvästsförsedda vuxna skingras alltid om man dröjer kvar och liksom gör sig synlig på skolområdet. Då, men först då, skingras de. Vill poängtera att jag inte inbillar mig att de "skvallrar" eller "diskuterar cykelställsfrågor" utan de har, så klart, något viktigt att prata om. Som de inte hinner med under arbetsmötena.

Det bör man göra något åt.

Och sedan tycker jag att en klassmorfar ska alla klasser ha. Och byt ut den där skolverkspersonen. Han eller hon ställer till det mer än ordnar, är alltså en del av problemet (kanske mobbad på arbetsplatsen) än av lösningen.

2011-02-02

Skallror jaha. Ja, jo...men jag skrev dialogue

Part I

Are you optimistic 'bout the way things are going?
No, I never ever think of it at all

Don't you ever worry
When you see what's going down?

No, I try to mind my business, that is, no business at all

When it's time to function as a feeling human being
Will your Bachelor of Arts help you get by?

I hope to study further, a few more years or so
I also hope to keep a steady high

Will you try to change things
Use the power that you have, the power of a million new ideas?

What is this power you speak of and this need for things to change?
I always thought that everything was fine

Don't you feel repression just closing in around?
No, the campus here is very, very free

Don't it make you angry the way war is dragging on?
Well, I hope the President knows what he's into, I don't know

Don't you ever see the starvation in the city where you live
All the needless hunger all the needless pain?

I haven't been there lately, the country is so fine
But my neighbors don't seem hungry 'cause they haven't got the time

Thank you for the talk, you know you really eased my mind
I was troubled by the shapes of things to come

Well, if you had my outlook your feelings would be numb
You'd always think that everything was fine

Part II

We can make it happen
We can change the world now
We can save the children
We can make it better
We can make it happen
We can save the children
We can make it happen

2011-02-01

Min favoritfilm är inte från 1976 som jag trott.

Den är från 1952.

Och det är Kanji som står för mitt favoritcitat:
Kanji: I can't afford to hate people. I don't have that kind of time.

2011-01-29

Ja, jag upptäcker saker för sent...

Medveten om att just detta konditori har fått en uppsving med ni vet vilket tv-program. Men.

Faktum kvarstår. Broadway på Bråddgatan rules. Rockar fett. Is da Thing.
Jag menar...alltså...varför i #&/¤%%#¤% har jag inte varit där förut?

Varför missade jag Koppången när den kom? Inte vet jag. Men Broadway och Koppången rockar fett. Himlabra eller himla bra. Inget att hymla med.

Hilma. Mormor. Hon rockade också fett. Och funderade på radiobaciller, som kom från Tjernobyl. Mormor. <3

2011-01-24

Årshögsta betyder olika saker.

Just nu i januari kan man förledas att tro det åtsnördes, men...åtsnördes? Ja, det föreslår faktiskt en stavninvskontroll. Och jag är beredd att hålla med...årshögsta menar jag. Hur som helst, det betyder olika.
I dag snarare måndadshögsta, liksom faktiskt. På ett sätt vet vi inte det, är inte detta lilla men dock ord (årshögsta...) affärsvärldens lek med affärsvärden?
Jag tänkte aha...Oj! Såååååå högt.
Men icke sa Nicke.
Affärsvärldens lek med börs- och affärsvärden.

2011-01-08

Internetarkeologi II

Det diktades också. Vet inte vem som är skalden. Men fyndig är den.
Vi vet att allting går mot noll då derivatan dör
men vad vet vi om livet ,bror om livet utanför.

Vi tror det är en strikt modell av matematisk art
vet ej att det är strävsamt,hårt fördömt och underbart.

Vi lever hela livet på Cartesii torra blad
och ser som högsta skönhet polynom av n:te grad.

Och när vi nått vår afton vi reser,så jag tror
till landet bortom limes där C.F. Gauss nu bor.

Internetarkeologi I

Hittade just mitt troligen allra första inlägg på ett forum. Ett slutet forum, av den enkla anledningen att det fanns inga andra...Praktiserade på FOA, det hette så då. Och ville väldigt gärna vara med i dåtidens FB, KOM, eller QZ-KOM som det hette.
Vid den här tiden var jag 23 år.

Original: (9150) 80-07-14 08:28 LASSE SJÖSTRÖM
Skulle vilja vara med ,problem:Praktiserar vid FOA 3,kanske
man skulle få kunna köra KOM på QZ ändå?


Senare i samma tråd står att finna intressanta trendspanares oförmåga att få militären att intressera sig för IT, och kommunikation.
När jag fört KOM på tal med militärer möts jag av mer eller mindre
väl dold skepsis. FOA sysslar med fel saker! Det här ger oss
inte bättre vapen eller utbildning". "Gevär m/96 har vi inte
råd att byta ut men sånt här kan vi ösa ut pengar på!".


Hoppsan Kerstin.

Och se där...ett embryo till nutidens system för väljarbearbetning, säljprognoser, varukorgsanalyser, och nutidens intelligenta system för att se till att man ägnar sig åt rätt saker med rätt personer.
(118221) 80-07-21 09:07 Lasse Sjöström
Mottagare: Fritt forum
Kommentar till :118008: av Lars-Henrik Eriksson ADB-Uppsala
Ärende: Hur man blir av med Jehovas Vittnen

De kanske letar ut offer m.h.a. nå't snitsigt data-register
och tar fram vilka som är mottagliga för propaganda genom
att kika på deras biorytm-kurvor!?

Naturligtvis hänvisade "biorytm-kurvor" - och var ämnat som ett skämt - till ett inlägg högt upp i tråden. I statusuppdateringen som det skulle heta på FaceBook.

2011-01-07

Amabassader ska skonas.

Så klart. Det är flera som tycker det med, bra att det kommer lite mothugg mot skrämskotten att det måste läggas ner ambassader. För att makten blev lite sur...som sandlådepolitik. "Min lastbil".

"Nääää, nu är jag sur för att jag inte fick 300 miljoner till"
Trots att jag klarat mig på förra veckopengen så jag ha mer.

För visst var det väl så, att budgeten gick ihop. Och 300 var en kompromiss.

Det ordet lär jag ideligen mina bar...förlåt ungdomar.

2011-01-04

Man måste ju bara reflektera...över Hanna.

Roland Hanna, hette han inte så? Flintstones skapare. Bäst att googla...Nix. Roland Hanna är ju en utmärkt pianist. Så var det. Och Hanna-Barbera Productions heter produktionsbolaget bakom Flintstones. Eller Flinta som vi säger.

Och nog går tankarna till denne man, Flinta, när man studerar och begrundar vad Stefan Hanna skriver i sitt inlägg (Stefan Hannas intryck & reflektioner: Overvikt - ett stort samhallsproblem). Via hans illa valda metaforer förflyttas man tillbaka till dinosariernas tid där Flinta levde och verkade. Tillsammans med Barney, bam-bam och Dino. Inte att förglömma.

En tjockskatt är ju ingen bra idé, inte heller hyenautklädning av fuskare. Däremot finns anledning att fundera över ett annorlunda försäkringssystem om man medvetet missbrukar sin kropp (jag gör det, mer eller mindre omedvetet).

Hanna har som överskrift på bloggen "Vill förtjäna ditt förtroende". Jo, tjena hej. Det har jag ju kapitalt misslyckats med. Gör om. Gör rätt. Men i det här fallet går det liksom inte, han har tagit in på ett stickspår som är svårt att backa ut från.
På samma stickspår föreslår jag att han själv beläggs med en slags tokskatt, hjärncellskrycka eller ett slags tankefilter.

2010-12-31

Två texter. En låt.

Låten? Det är What are you doing the rest of your life. M Legrand. Den har jag levt med länge, sedan underbare Jim Pugh spelade den på trombon i Woody Hermans storband i slutet på sjuttiotalet.

Det finns - upptäckte jag idag - två översättningar av texten.

Den här passagen (skriven av någon jag nu inte minns) - som Tommy Körberg använder - är bäst, det är den:
Hoppets dyning tränger fram i din blick,
morgondagen målas grann i din blick.
Livets gryning strålar sann i din blick,
speglar längtan inom mig.

Men Jonas Holmbergs variant - Ninne Olsson - är mycket bra. Också. Olika delar av sången dock. Men i alla fall.
Du har en solkatt i ditt långa bruna hår,
som blänker till i dina ögons djupa vrår.
Och det blir sommar runt omkring dej där du går.
Och jag vill alltid gå med dej i regnet,
om jag får.

2010-12-27

Nu börjar det dras på nya växlar...

Lärde mig idag att det är fyrtio intressenter involverade när det gäller vårt tågfarande. Inte undra på att det går åt pipan, och inte som det borde...på räls.

Mycket kan man säga om monopol och statligt ägande, men i SJs fall hade det nog varit bra med ett totalansvar från en och endast en intressent. Det var ju enklare då, och mellan raderna erkänner Ulf Adelsohn det när han i radion idag sa att man borde samla alla på ett ställe.

Jag tror inte, det trodde inte trafikverkets borlängeplacerade representant heller, att det lösningen är att alla sitter på samma ställe; det finns ju telefon och till och med mail...jag menar MEN HALLÅ!

Att han också då lägger sig i regionalpolitik må vara möjligen förlåtet, det visar ju på att han vill ha mer verksamhet till Stockholm, som marginaliserats nu när Skåne växer.

Ja, det kanske fanns färre tåg på rälsen förut men det förklarar inte helt och hållet det kapitala misslyckande som vi nu åser. Det går jag inte med på i dessa effektiviseringens och förbättringarnas tidevarv. Det måste vara något annat som ändrats, från en intressent till fyrtio. Det KAN liksom inte vara bra. Om man tänker efter.

Aj då. Måste man göra det. Också.

2010-12-24

Råkade betitta en föreläsning av pristagare

Pristagarna i Sveriges Riksbanks ekonomipris till Alfred Nobels minne.

Den ene slog fast att forskning är i sanning en kollektiv företeelse. Nähä! Va? Slå på den stora bongotrumman, detta är ju sensationellt!

Den andre visade en efterfråge-utbuds-kurva som jag såg i grundkursen i ekonomi för snart 40 år sedan. Visserligen på universitetet men i alla fall. Då handlade det om varor, men jag vill minnas att man påpekade att man kunde också använda den vid arbetsmarknadsrelaterade frågeställningar. Det nya var x-axeln. Den var förhållandet mellan vakanser och arbetslöshet. Så möjligen var det lite nytt. Kanske. Tusan vet om man inte klarat sig med bara antalet vakanser på x-axeln för resonemanget som fördes.

Så kanske var detta stora nyheter, men jag tvivlar dock, det fanns ju en anledning - som jag ser det - att Alfred valde de nobelpris som han faktiskt valde.

Jag tycker nog att grafen är långt mer intressant, jag tror Alfred håller med.

2010-12-13

Nacka-knocken

Så kommer det nog att benämnas, utförsäljningen av biblioteken i Nacka. Allt ska privatiseras, privatkramarna ökar i antal. Och det är oroande.

Allt blir inte bättre. Apoteken får kritik (man ser så klart inte längre varandras lager), bilprovningen och sjukvårdens privata företag lånar pengar av moderbolaget till en ränta på ohemula 13%. Vansinne. Skattepengarna går rätt ner - i vårdbolagsfallet - ner i privata fickor. Vansinne.

Nej, då, det är det inte, det blir så bra så säger privatkramarna, och fortsätter att privatisera. Nu biblioteken.

Nacka-knocken. Knock-out på hela biblioteksväsendet, det som anses med rätta vara en av grundbultarna för demokratin i Sverige.

Igår var jag på underbar middag

En slags hermetiskt tillsluten och otroligt skönt befriad middag, fri från självmordsbombare. 11, såsmåningom 12 personer.
Det var skönt på något vis att vara ovetande, totalt ovetande om vansinnesdådet som hänt i Stockholm. Vi koncentrerade oss på ifall en av tåg försenad gäst skulle anlända, drack vin, anekdotberättande, elvispsvansinnigheter och åt god mat. Som om ingenting hade hänt.

Som om ingenting hade hänt.

Så ser det inte ut på kvällstidningarna idag, i alla fall inte på nätet. Någon av kvällstidningarna hade på löpet vid kiosken
"De tjänar mest pengar i Linköping"
vid sidan av "Terroristdåd i Stockholm". Eh...va?
Som om ingenting hade hänt.

Är inte ensam om att tycka på något vis att det är bra med inte för stor uppmärksamhet. SvD skriver "Det här ska inte få förstöra våra liv". Nej. Det tycker inte jag heller. Men visst tänker man på det som hände, speciellt på vännerna i Stockholm, underligt vore det ju annars. Samma skribent säger att vi inte ska bli rädda utan förbannade, här delar sig våra åsikter dock.

Det hjälper föga att bli förbannad. Smått irriterad kanske, det borde man bli. Ett tag.

2010-11-21

Inte uttala sig om specifika fall

Ofta säger myndighetsutövare - och ibland politiker - att de inte kan uttala sig i ett specifikt fall. Har alltid haft svårt för detta, finns det verkligen ingenting att säga? Ingenting, och hur kommer de undan? Så klart att specifika fall faktiskt säger något om hur saker och ting fungerar. I samhället.

Ibland ska man så klart inte säga något. Om det är privat. Men ofta är det inte privat, det är Beda som inte får gå ut, det är Gösta som blir inlåst, felbehandling i vården eller - oftast - något missförhållande. Som den intervjuade har ansvar för, bemnyndigad (skyldighet att ta beslut) att se till.

Bort med dessa fega personer. De är fega, det finns ingen annan förklaring.

2010-11-12

Fått en ny favoritblogg...

Om Frankrike så klart, men han bor i Stockholm. Och har bageri. Men Hallå! Kan det bli bättre...
http://petite-france.blogspot.com/ är det i alla fall.

2010-10-28

Moln av ord.

Ett moln av ord
Wordle: linlasj som är på den här bloggen. Vet inte hur långt tillbaka. Men ändå.

2010-10-24

Ikväll fick ordet tystnad en ny dimension

Det är en annan tystnad här hemma. Den liksom bara kom när sonen kom och hämtade "det sista". Då blev det, efter det att dörren slog igen, tyst. På ett vis det inte blivit förut. Inte sorgligt vill jag påpeka, bara tyst. Inte tystare, bara liksom en till sorts tystnad.

Det blev intensivt tyst.

Att bli intensivt tyst låter som en oxymoron. Men det är det inte. Det är intensivt tyst, eller rättare sagt det blev det under några minuter. Sedan var det som om just den intensiva tystnaden lade sig. Till ro.

Välkomnar lugnet.

2010-10-22

Jag minns det som igår...

jag satt på Amalfi. Nybliven pappa. Stolt liksom över att mina spermier liksom dög.

Minns också när vi skulle flytta dit vi bor nu, gick i området och kände in det. Kändes bra.

Drar mig till minnes när jag skulle flytta från metropolen Rättvik till Linköping. Mamma vinkade från Rättviks omgivning. Hon och jag.

Att dra vidare, att flytta från sina rötter, det kostar på. Inte bara för den som sliter upp - med outsäglig och vederhäftig rätta - rötterna. Minst för den tror jag. Mest för den, kostar det på, för den eller de som står kvar. Och tittar.

2010-10-10

Klok kvinna

Min sambo är en klok kvinna med koll på företagsekonomiska principer i samklang med samhällsnyttan. Att undanlåta att satsa på säkerhet - i BPs fall - och att undanlåta att satsa på rening av slam från aluminiumfabrik - nu senast i Ungern - är ett otyg. Aktieägarna tjänar inte på det, BPs värde har sjunkit för ägarna likaså för aluminiumfabrikens ägare.

I england var troligen en del av pensionspengarna nerplöjda i BP; de har också minskat i värde.

Inget bra att låta pengarna stanna till ingen nytta i företagen alltså. Ännu sämre att dela ut dem.

2010-10-04

Smörgåstårtan går igen

Så att säga. Dottern ville ha den på sin artonårsdag i helgen, och ett tyskt tv-reportage-team gör ett program från Dorotea - det är ju stort det :-) - om just smörgåstårtan.

Jag drar mig till minnes mammas smörgåstårta, som såldes i Rättvik på sextio- och sjuttiotalet. Folk undrade vad som gjorde den så god. En hemlighet var att man gjorde dem - ogarnerade - dagen innan; de blev saftigare då. Sedan garnerade mamma med finhackade tomater, gurkor och persilja som lades i mönster på ovansidan. Persilja på sidorna. Enkel, ren och väldigt olik de näst intill monster som görs idag. Som ju är svåra att skära.

En annan hemlighet var troligen lagren, ett lager var skinka och gurkmajonäs tillverkad av bostongurka och majonäs, ett var räkor med majonäs - gissar jag. Sedan fanns ett underligt rött lager som folk inte begrep sig på. Där låg troligen en till hemlighet, det lagret var mjukost med röd karamellfärg (!). Folk gissade på räkspad, och mystiska kryddningar, men svaret var väldigt väldigt enkelt. Lura ögat med lite röd karamellfärg.

2010-10-02

De dör som på ett pärlband....

Martin Ljung är död. Jag minns honom, inte som enbente kapten träben, inte som knäppupp-Martin, inte som bas-Martin i trum-trum-trummelitum utan som Pom-Pom i uppsättningen Spök. Med Björn Skifs.

Pom-Pom. Sa Martin. Och publiken lade sig raklång av skratt.

Saknad är han. Otroligt.
Och jag hoppas att han och Povel reder ut de som utredas ska nu, såsom i himmelen, så ock på jorden.

Vila i frid, Martin.

Pom-pom.

2010-09-25

Tjänstehjon eller inte

Klart det handlar om synen på den som kör i etiketts-expertens svar på frågan var man ska sitta i Taxin. Att bara ställa frågan tyder på, ja, jag vet inte vad. Som om vore det viktigt, och det påpekar ju också taxi-chaufförerna själva.

I England, så klart, och i USA kanske, där sitter man inte fram. Vid föraren, England är ju lite överklassigt hela England liksom...

Tänk...om man vill lära sig något om konjunkturen då sätter man sig fram, taxi-chaufförer besitter mången kunskap om just konjunkturen. Vi har många körning till och från företag X, fler än för några månader sedan. Aha! Se där!

Suckar djupt när jag ser folk tala i mobilen samtidigt som de betalar, samma sak där, tjänstejhonsvarning. Alla andra är till För Mig. Bara För Mig. Mina samtal är så viktiga att jag inte lägger ifrån mig telefonen, eller ber att få ringa upp. Så är det. Vänj er vid det.

Pyttsan.

2010-09-20

Som sagt var...

Ibland ska man tänka ett steg till...
Dina bokstäver är latinska.
Dina siffror kom från Indien med arabiska handelsmän.
Din demokrati är grekisk.

Din pizza italiensk.
Din kebab turkisk.
Din potatis sydamerikansk.
Alkohol uppfanns av en iranier.
Din favoritrappare har afrikanskt påbrå och den roliga killen på tv är kurd.
En del älskar att åka till Thailand och din landslagskapten i fotboll är bosnisk.


Man är ju inte glad precis

Att sitta på avstånd och vid lunchtid följa valet var en erfarenhet. Man ser sig omkring i landet jag är i och ser mångfalden, man hör olika språk, på konferensen är det 116 länder representerade. Man kan liksom inte "slippa" något av dem. Representanter med och utan turban finns runt en. Visserligen ingen burka-DBA, men det kanske kommer.

Jag tror blocken - som entiteter - får ta på sig detta. Polariseringen i två diametrala, i alla fall till synes, block banade en väg för SD. En lika olycklig, för SD frambar som farlig väg, jag tror inte trasslen som SD påpekar löses genom att applicera SDs metoder. Jag tror det blir värre, mycket värre.

Tror inte ens att de som röstade på SD i vissa fall tror på deras metoder, de var bara trötta på att inte bli hörda när de skriker att invandrarna står för 20% av fängelsevistelserna men bara 10% av befolkningen. De skiter i - på grund av okunskap eller lättja och i vissa fall båda - att det beror snarare på att det är socialgruppen som är lägst i samhället står för brotten.

Det är dags, som många av mina vänner sagt, att börja tala politik. I alla fall om invandring. Och om hur illa vi fritt tänkande, humanistiska och svenska människor anser SDs intåg vara. De ska bekämpas mer ord och inte med slag, de ska bekämpas med fakta och inte med känslor, de ska bekämpas och de ska ut. Inte ur landet utan ur riksdagen.

2010-09-18

Ord det är svårt det

I Corren skriver Ola Sigvardsson om att politik inte handlar om individer utan om grupper. Men grupper består ju av individer tänker jag, och fattar tangentbordet, startar Outlook för att skriva till Ordet Fritt på Corren. Sedan ser jag meningen i artikeln "Ett politiskt beslut som är avsett att gynna en stor grupp går ut över enskilda individer på marginalen." och då börjar det ju bli pinsamt, så jag låter bli mitt mailande.

Ett politiskt beslut går alltså ut över individer. På marginalen. Slår Ola fast i en artikel som ska handla om att politik inte handlar om individer. Hå-hå-ja-ja.

Jag vill inte vara på marginalen. Inte som individ och inte som den individ jag är i en grupp. Och med den rasande rapporteringen om en drös individer som hamnat just utanför så konstituerar de nog en grupp. Det skulle jag kunna tro utan att ljuga.

Ögon är intressanta

Man kan koppla ihop sig med en annan människa på kortare tid än med ord. Och det enda man säger är, med ögonen, "jag ser dig och du ser mig och vi är människor båda två". Det liksom glittrar till. Så klart - men inte alltid - ordlöst. Först måste kopplingen liksom förlösas, med någon tvekan, med någon fördold hemlig - i någon mening - ledtråd.

Fick mig att fundera på orden hemlig och fördold. Det är faktiskt inte samma sak.
Undangömd kanske är ett bättre ord än fördold. Kanske. Det är höjt i det fördolda...men det är ju inte hemligt.

Gick till min favoritrestaurang i San Francisco och det är inte huvudsakligen maten som är bra, det är stämningen, det gemytliga och familjemässiga (och i ordets rätta bemärkelse familjära - alltså kända) på stället som sådant. De trivs där, de som arbetar där. På ett icke-amerikanskt påtvingat och -klistrat sätt.

Det slår mig att jag letar alltid reda på sådana ställen. Och det här i San Francisco hände det, on the flick of a switch, i stunden - om man ser till att vara öppen för det - och bara så där oannonserat så händer det. Oannonserat är ett viktigt ord förresten i sammanhanget. Det händer att man ser varandra. Som människor. Som gillande människor, som inte vill något ont, utan bara väl.

Som en själsligt smekning.


'

2010-09-06

Ett av blocken har symboler på afficherna

<< eller > står det på den.

Då undrar jag...om bandet är slut, ska man trycka på Play då? Är det då inte dags
att vända på kassettbandet. Tro. Så man spelar A-sidan, eller B-sidan, vilken det nu var som tog slut.

Drar mig till minnes någon politiker som sagt - eller så är det en skröna - "vi står vid avgrundens brant och det är dags att ta ett steg framåt".

Men...men...liksom...Hallå...

2010-08-24

Söker man vård ska man få den...

även om det är psyket som ska vårdas, att "knivmannen" sökte vård redan på torsdagen står det inget om i DNs artikel. Men den informationen återfinns i Correns. artikel. Man kan undra varpå det beror att en vårdsökande inte blev omhändertagen innan en ung oskyldig kvinna drabbas.

Varför är det så? Det är ju uppenbart bättre att ta hand om preventivt i stället för på "den vanliga" akuten som nu blev fallet.

Möjligen är psykakuten en kvasiakut och en slags dörrvakt där man inte får hjälp trots att man - i detta fallet bevisligen - behöver den.
Märkilgt.

Anmärkningsvärd och farlig utveckling.

2010-08-11

Felaktig adress huvudnyhet i Corren

Idag var på första sidan en stor bild där nyheten - eller snarare icke-nyheten - var att man uppgivit fel adress vid en trädgårdsvisningsdag.

Men HALLÅ!

2010-08-08

Borta bra, men hemma bäst!

Det var värst. Hade en sådan rubrik förut...måste kika på det inlägget.

Men är det hemma bäst? Jag raljerade lite i Joucas - eller rättare sagt i Lörrach men i alla fall... - om att varför ska man resa. "Där sitter en man och läser tidningen på samma sätt som mannen som sitter på ett café i Linköping". Jag fortsatte min reskritik "Och där sitter två tjejjer som säjert pratar om samma sak som två tjejjer på något fik i Linköping, förlorad kärlek, hittad kärlek, trött på mamman eller vad det nu kan vara..".

Man kommer raskare och raskare in liksom i hemlunket med märker jag med tilltagande ålder. Undrar vad det är så. Plötsligt så är man liksom bara här. Hemma. Där det ska vara bäst. Vusst, det är bäst på ett sätt. Men på ett annat sätt är det bättre - alltså inte lika bra - att vara borta. Eller borta.

En god vän skrev "nej, vi kan inte ses då är jag på annan ort". Så är det nog. Vännen skrev alltså inte "Nej, vi kan inte ses jag är inte hemma" utan "jag är på annan ort". Annan ort.

Och man ska resa så långsamt så själen hinner med. Det vet varenda indian.

2010-07-22

Joucas-kaffe är inte dumt

Uppe på berget, i byn, där 5 personers namn står på minnesstenen efter första världskriget fikar vi. Bara fem personer, liten by. Och ja, den är liten, man lär sig den fort. Trång gata också.
5 centimeter på varje sida när man rattar bilen mellan husen...

Livet på landet är bra annars tycker jag nog.:-)

2010-07-13

Har inte läst den än...

Men den är säkert bra, Ann Heberleins nya bok om ondska, den kommer i höst. Har ni inte läst "Det var inte mitt fel, om konsten att ta ansvar" så gör det. Underbar bok. Borde ingå i lärarutbildningen om ni frågar mig.

Just nu pratar en journalist i sommarprogrammet om ondskan. Ondskan i Kisa. Hon är lite lite lite ute och cyklar tycker jag nog. Lite. Teatern borde tagit sitt ansvar och satt ner foten, å andra sidan borde kriminalvården tagit ett större ansvar och lagt ner hela kroppen. Att inte polisradion har täckning i Kisatrakten torde inte vara någon annans bekymmer än polisen. Och denna brist har inte medfört något trassel, förrän just den här dagen.

Att mörda en annan person är sist men inte minst förövarens ansvar. Det är ju han, mer sällan hon, som står för det onda. Att omgivningen inte ser det onda kan man fundera över, de måste haft sin egna agenda, eller levt i ovetskap, eller så kanske de som jag tror på det goda i människan.

Sommarpraterskan fick ihop det slut. Vi ska sätta ner foten, och lägga ner hela kroppen i mötet med ondskan.

2010-07-08

Här tar det slut

I dubbel bemärkelse...
Aftonbladet har inte fattat något alls verkar det som.
Inte ett dugg.
Och jag är inte förvånad. Kvällstidningsjournalistiken i det här landet
går hela tiden över gränser. Nu har ni överträtt den flera gånger om.

Oavsett vad man anser om Littorins göranden och låtanden, finns det en gräns. Påpekade
han själv i går.

Artikeln andas dessutom en slags bombaskishet, en underlig stolthet över att vara
den tidning som fick honom över kanten. Som om det vore något att vara stolt över.
Dessutom visar det på vilken otrolig okunnighet om mänskliga överväganden
och processer när människor tar beslut.

Som om det fanns en beslutspunkt. Skulle inte tro det. Era trakasserier blev helt enkelt
för mycket till slut. De verkar pågått en längre tid och har inte slutat än.

Det är dags att sluta läsa www.aftonbladet.se, papperstidningarna slutade jag läsa
för länge länge sedan.

2010-07-06

Nej det har jag inte

Jag har inte kopulerat med min mamma. Några cykelburna ynglingar frågade mig det under min vandring mot stan i måndags. Det är snarare det omvända, hon har gjort det med min pappa. Det är så det hänger ihop, det var till att sova på biologilektionen. Så måste det vara.

För det kan väl inte vara så att en del personer från en del länder svär på andra sätt och beter sig inte som folk? Så kan det väl ändå inte vara. Skulle någon vara så dum i dessa valtider att liksom slå an den sverigedemokratiska strängen under sin cykelfärd till stan? Nej. så oeftertänksamma kan väl de ändå inte vara.

Men tyvärr händer denna omvända rasism - eller vad den ska kallas - titt som tätt. Det blundas för den, min invandrade vän sa lugnt och stilla "blattesnorungar, eller hur?". Jag nickade lite lojt, svettig under ACn, han kan säga så. Jag kan liksom inte uttrycka mig så utan att få polisen i hasorna. Eller i alla fall nyss nämnda snorungar.

Min sverigedemokratiska kritik fortgår. Men man undrar ju lite smått. Hur det är fatt med biologikunskaperna bland mycket annat hos ungdomen nuförtiden. Och det är nog bäst att poängtera att det inte är de vanliga gammelgnället, utan det är verkligen något illa ställt nu med en del ungdomar. Som det måste tas tag i.

Jag tog tag i det så gott jag kunde, skrek med min tenorstämma "bete er som folk". Då rystar de liksom till, över det faktum att någon säger emot. Eller vad det nu är. Jag vet inte. Fler måste ryta till.