Lasses minneslappar och tankenotiser från Susnet:

Totalt: Månad: Vecka: Dag: Instagram

Leta i den här bloggen

2013-01-20

Detta så svårt på så många plan

Klart man inte ska bli fastspänd. Det troddejag var en förlegad metod. Men den kanske är billig? Och kräver inte så mycket personer. Ett bälte och två tre  människor. Sedan går man och fikar. Eller?

Jag blir ledsen och förtvivlad när jag läser detta. Samtdigt tycker jag finns ett uns  av sanning iden kritiserade psykiatrikerns utsaga  att man liksom inte alltid ska gräva i det som varit. För mycket. Men ibland, som i detta fall, måste man nog. Och psykiatrikern ska inte falla ur sin roll så där. Som han gjorde på bandet. Då ska han inte träffa patienter, eller klienter eller varför inte människor. För det är ju de facto människor. Som  eftersöker hans  vård.

Spänna fast en människa på grund av oförmåga att ta hand om personen är inte en behandling som jag vill medverka till via skattepengarna.

Alla minns ju antar jag Anna Odell. Som faktiskt påpekade  på obehagliga sanningar i psykvården. Ämnet är inte på något sätt nytt.



3 kommentarer:

Anonym sa...

Som sjukvårdspersonal är man bla satt till att upprätthålla liv. Skyddsbältning av patient är naturligtvis inte den första åtgärden utan patient kan då befinna sig i ett tillstånd där hon är till fara för sitt eller andras liv. Patient som läggs i skyddsbälte står under ständig uppsikt av personal, patient får ej lämnas själv. Var god se LPT-lagstiftningen. Skyddsbältning är ej någon billig metod då den är personalresurskrävande, personalkostnader, ev måste extra personal ringas in. Möjlighet till vård /behandling med skyddbältning bedrivs bla på PIVA- avdelningar (psykiatrisk intensivvårdsavdelning)som redan i utgångsläget har höga vårddygnskostnader.
Läkaren ursäktar sig i samtalet med begränsade resurser i det privata vårdbolaget och ställer samtidigt vissa motkrav att patient ska vara självskadefri ett halv år först, rätt eller fel? Viljan att mötas på halva vägen tycks ej finnas hos läkaren. Problematiskt då läkaren driver bolag med vinstintresse.
Upplever patient som påläst inför samtalet med läkaren. Vad är pt ute efter då hon medtager inspelningsapparatur till läkarsamtalet? Är det OK att samtalet spelas in?

Leponex

Lars Olof Sjöström sa...

Nä, just, viljan att vilja mötas på halva vägen verkar inte finnas. Det är också min slutsats.

Visste inte att läkaren i fråga är privat, och i prinip borde det inte spela roll. Det har inte gjort det i mina lekmannamässiga funderingar. Faktiskt.

Jag vet inte heller om det är OK att pt medtager inspelningsapparatur till samtalet med sin psykiatriker. Men hon kanske tyckte att det behövdes en dokumentation. Och jag anser med en dåres och en drucknes envishet att just en läkare och psykiatriker inte ska falla ur sin roll; hen borde veta bättre. Speciellt i det fall man har med just den kategorin pt det hänvisas till. Generellt.
Att dessutom diskutera detta fallet specifikt är lite smått unikt. Och farligt. Månne.

Min väg tillbaka sa...

Till många patiensers glädje har den omnämnda psykiatrikern fått sparken och socialstyrelsen tittar närmare på hans eget vårdföretag. Vad jag förstått har han också slutat ta emot patienter tills vidare. Personligen hoppas jag han inte börjar igen.