Lasses minneslappar och tankenotiser från Susnet:

Totalt: Månad: Vecka: Dag: Instagram

Leta i den här bloggen

2010-02-08

22/6 2008 skrev jag detta..

Det vore väl fint, med en kulturbilaga, inte varje dag. Det tror jag inte redaktionen mäktar med. Men en liten liten kulturbilaga, sisådär 12 sidor. Med annonserna inför helgen som kommer givetvis, artiklarna kunde vara av allehanda slag.

Pallar man inte med att göra en bilaga i veckan, så gör den till en varannanveckas händelse då. Eller en månatlig. Kulturen har som bekant ingen lika fånig som samhällsekonomisk vidrig kvartalskapitalism att ta hänsyn till.Intervju med någon av de utflyttade kulturpersonerna - Winnerbäck, Hoffsten och Olle Persson med flera - eller kanske de inflyttade - läst något om en person i Kisa vars namn jag glömt och skäms över...

Betraktelser över livet som företeelse i smått och stort. Råttan kan ha en liten sida där. Barnen ska vi värna om, det är helt klart. Moster Stina i Boxholm med, vad tänker hon på? Hur ser hennes dag ut? Denna dag som idag som idag som idag.

Kanske någon betraktelse över bildkonsten utsocknes, eller i Kina, varför inte skriva om någon till synes perifer underlig yttring av litteratur som kan vara i vardande.Blandat med recensioner (lär mig aldrig stava till det ordet, orkar inte googla heller...:-) av lokala evenemang, i HELA Östergötland.

En tidningsbilaga att spara, och läsa, i stil med DNs söndagsbilaga, i familjen (51, 58, 17 och 15 år) slåss vi nästan om den bilagan. Nu är vi inte infanteristiskt lagda så slagsmålet låter jag vara en bild över hur åtråvärd den faktiskt är.

En åtråvärd kulturbilaga.

Tänk! Vilket devis för kulturbilagan på en tidning i kommunen där idéer blir verklighet.

============================

Och nu finns den! Inte varje dag, men till helgen kommer en kultur-bilaga med Corren. Så den finns, kultur-bilagan, med tillägget nöje. Som om kultur inte skulle inbegripa just nöje.

Men men...

2010-02-06

Man blir matt av att läsa om matteundervisning

Lågstadielärare ska införas igen skriver SvD idag i sin tidning, det visade sig nyss när jag skulle twingla att det var huvudnyheten på nätupplagan. Gott nog, om det är bra eller inte med lågstadielärarnas återkomst låter jag vara osagt.

Däremot tar man sig för sin matematiska panna när det står att läsa om matematikundervisningen på Årstadalsskolan, där lärarna anser att man ska satsa på djupa kunskaper. Som exempel på bra - är nog tanken gissar jag - undervisning i matematik för en 9-10-åring redovisas en matematiklektion. Där har eleverna skapat en fiktiv djurpark av "kräppapper, klarlack, staplar med vattenfärg, tygstumpar och så glasspinnar förstås". De räknar på hur de ska driva den.

Flörtkulepedagogik i sin prydno. Inte underligt att dessa barn kommer till universitetet och inte vet vad 12 gånger 4 är, än mindre vad 25% av 120 kronor är.

Slutklämmen är mest beklämmande, eleverna och läraren får man förmoda, diskuterar vad en tigertämjare kan ha för löneanspråk. Det ämnet benämns inte matematik, det är förhandlingsteknik. Som jag ser det bidrar inte en sådan diskussion till någon djupare matematisk insikt. Möjligen om tigertämjares arbetssituation och borde hänföra sig till samhällskunskapslektionen.

Och igen, vart tog tal-linjen vägen? De lärosalar jag kikat in i under mina år som föräldrar saknar dem. Tal-linjens avsaknad är en totalmiss.

Låt oss hoppas att de så kallade djupa kunskaperna om kräpppapper, klarlack och glasspinnar slängs i soporna, inte i återvinningen. De har gjort sitt i matematikundervisningen. Ordning, reda, multiplikationstabellen och räkna pengar - inte förhandla om hur stor lön tigertämjare ska ha - är väsentligare för en grundläggande matematiskt tanke hos ungdomar och barn.