Lasses minneslappar och tankenotiser från Susnet:

Totalt: Månad: Vecka: Dag: Instagram

Leta i den här bloggen

2015-01-28

Written on skin, George Benjamin

Sitter på hotellrummet efter ett operabesök. Är fortfarande tagen av Elin Rombo och hela ensemblen, var lite tveksam att titta på modern opera men man vaggades in i en fantastisk värld full av betraktelser över hur vi är vi människor.

 Vad är vi? Vad gör det oss till människor och det vi är?

Inuti.

Och som man kastades mellan känslor och stämningar, men man kastades varsamt som buren av varsamma änglahänder. Då tänker jag inte på de kallt konstaterande änglarna på scenen utan ängla-änglar. Visst, det är ingen sång eller 'låt' eller ens parti jag nynnar på eller som jag kan återge. Men du dras med, i världen som gestaltas på scenen och den kopplas, länkas samman med din inre karta av den yttre och inre världen hos andra människor.

2015-01-21

Mors dag är det inte än.

Jag vet det. Men jag fastnade lite på ICA-filmerna. Tittade igenom en del eftersom ICA-Stig ska sluta. Ju. Som ni vet. Skrattade gott åt dem, tills jag hamnade på en jag inte räknat med, som inte finns med bland de som ICA har på sin youtube-kanal. 

Kan ha något med rättigheter till låten som spelas, som ju är Chicago.

Anade vart det skulle barka lite grand. Men ändå inte. I morgon är det ett år sedan vi satte ner mamma Sigrids urna. Det ska jag tänka på när jag lyssnar på Anna Christoffersson på Mornington.

Det ska jag.

https://www.youtube.com/watch?v=BhaoTyFD95E

2015-01-03

Minns det som igår, min vandring med Flisa

Det var på den tiden hon bodde mitt emot frimurarehotellet, vi var där på middag och jag sa "jag går ut med henne". Så blev det, med viftande svans i hallen och under inga protester togs kopplet runt halsen.

Vi skulle UT Flisan Och Jag. UT. Detta ord man passar sig för att säga i hundars närhet. Men nu skulle vi det. UT.

Vi gick ut. Lite lite dragandes i kopplet för att testa mina gränser. Jag drog tillbaka, och efter två sådana ryck förstod vi vem som faktiskt bestämde. Och att promenaden skulle bli längre om det inte drogs i kopplet, vare sig från Flisans sida eller min. Vi var ense. Hade jag haft en svans att vifta med hade jag gjort det. Mycket.

Det slumpade sig så att vi under vår vandring på hemåt mötte en vän till mig som hade sorg, stor sorg. Minns faktiskt inte riktigt exakt , men något allvarligt var det. Det var utanför de Klomp. Flisan satte sig lugnt ner och väntade medan den snyftande vännen grät en skvätt mot min axel.  Som om hon förstod att nu ska vi vänta lite här; detta är viktigt.

Flisan, i din hundhimmel, vila i frid, som bara du kan. I mitt katthjära har du en varm plats som. Den bästa av hundar som vandrat här på jorden.