Oui, je sais. Timmen är sen...

Men vem bryr sig...
När man träffat vänner från "förr". Förr. Vaddå förr.

Ja, inte vet jag okronologisk som jag är. Men i alla fall. Agnas, Lind och söner. Slår till igen. Tror jag det stod. Men men...vi säger det för berättelsens :-) skull.

Så stod det en gång på ett lika mystiskt som unikt visitkort jag hade en gång i "tiden".

Idag stod tiden still. På Nalen. Det fanns ett gap, eller GAP som det heter nu. Och skriver man GAP ska man göra en GAP Analysis. Jag avstår från den, inte på grund av den sena timmen utan för att jag väljer att avstå. Så är det med tiden. Man förstår när man ska avstå.

Tower Of Power still going strong. Faktiskt, i alla fall basisten och trummisen. Om jag säger så.

Nyorden skördar nya offer

"Västerländsk humanism" säger sig KDs representant Yvonne Andersson värna om. Ska jag då liksom, eller hur hade hon, jag menar, ska jag inte vara human mot min goda vietnamesiske - eller om han är kines jag vet faktiskt inte, bryr mig inte om det heller - vän? Eller hur hade hon tänkt sig en "västerländsk humanism".

Som om den österländska eller den sydafrikanska humanismen inte är human.

Yvonne Andersson, det finns en enda humanism. Den har inga grader, ingen kategori, inget förled, ingen bestämning, inte i min värld. Här på planeten jorden där vi människor lever, till väster, norr, öster och syd finns enbart humanism. Den har ingen färg och inte heller något väderstreck.

Perspektivet avgör vad som ligger västerut.

Ställ in cykeln Yvonne där den ska vara, den här stigen ska vi inte trampa upp igen. Det har gjorts förut och leder bara till elände.

Ungdomsbrottsligheten förresten stävjas förresten genom att man sätter gränser inte att man flummar om värdegrund. Det är ett för trubbigt ord. Uppenbarligen.

De kloka i Svenskt Näringsliv...

De kommer fram till slutsatsen, bland annat får vi verkligen hoppas, att om lärarna ägnar mer tid åt undervisning i stället för administration blir eleverna bättre. De får högre kunskaper. De slår också fast att skolan ska vara lika bra, för alla. Nähä...

Det är ju fantastiskt. Att ingen kommit på det tidigare. Om man tillbringar tid i klassrummet så lär sig eleverna mer. Otroligt. Slå på stora trumman, ring pressen, stoppa pressarna ropa Heureka!

Svenskt Näringsliv har andra annonser ute nu, helsidor. Vi ska tänka på att det går dåligt för företagen nu. Det gööööör det. Aj aj aj. Utom för SAS...och det står inte en vers - eller refräng för den delen - om att pengar räcker till bonus för dirktörerna. Till och med när direktören den stackaren har åstadkommit ett minusresultat...inget vers om skattepengar som måste rädda bankerna.

Inget om att en del konkurser är nyttiga och ibland nödvändiga rekonstruktioner för att återbilda företaget. Och rädda det.

Det är nog samma kloka personer som står bakom annonsen som står bakom slutledningen att om läraren ägnar sig huvudsaklingen åt undervisning så lär sig eleverna något.

Stoppa pressarna! Ropa Heureka!

Hemvändare - det vore något det

Ett reportage på P1 - var annars? - fångade mitt intresse för ordet. Hemvändare. Det ligger något tryggt i det. Man vänder hemåt, och då menas att jag inte går hem vid dagens slut till mitt (nuvarande) hem. Utan man vänder hemåt till sin hembygd, sina rötter. Man söker inte rötterna. Man vänder sig hemåt.

Till den barndoms trygga värld vi kanske alla eftersöker hela livet. Varma somrar - ingen kommer ihåg regnet från när man var "liten" - vintriga snörika vintrar utan slask, kärleksfulla kanske ibland kravlösa ögon från mammor och pappor.

Hemvändare. Vänd hem! Bryt upp. Åk hem!

"När kommer du hem?" sporte dottern via mess häromdagen. Minns inte var jag var någonstans, på landet, på jobbresa, i San Francisco. Vet inte. Vet bara att någon undrade när just jag kom hem. Till hennes trygghet, vill jag tänka.

För min hembygd är ju inte där jag bor nu, men hennes hembygd är just där jag bor nu.

Om detta måste jag kontemplera. Det blev för omvälvande.

Keith Floyd är död

Kocken ni vet. "A splash of this and a dash of that". Underbar kock. Minns när han gjorde en filé genom att lägga den i en motor under en resa i en öken...jag menar...det går inte att tycka illa om en sådan kock.

Är inte ensam. Visar det sig vid lite googlande. Mr Oliver, nakne kocken, inspirerades av Floyd. Och...innan Floyd var matlagningsprogram rätt tråkiga. Det måste man ju erkänna. Att Floyd förnyade programformen.

Det visar sig att han bodde i närheten av Avignon...så...teoretiskt kunde jag träffat honom eftersom vi är 2/52-dels fransoser.

Kudos Floyd.

Ytterbyskolan i Kungälv

Ska ha pris. Voffo det då?

Jo, det ska de, skolan har satt kraven i samhällskunskap på en nivå som tilltalar mig. Säger man "hora", "bögjävel", fitta", "kuk" eller "CP" åt någon elev - ja, eller lärare med antar jag - så får man underkänt i ämnet samhällskunskap. Tolkningen av kriterierna bör sprida sig till andra skolor, för att stävja inflationen i språket när det gäller skällsord.

Drar mig till minnes att vi väldigt sällan sade "idiot" till den vi ansåg vara idiot. Det kostar ju på liksom, även om man är tonårsstinn av hormoner. I undantagsfall skedde det säkerligen. Dessutom är det så att den som man ansåg vara idiot inte alls är det. När man får skingra hormondimman från tonåren.

Sättet som de prisvinnande - ja, några lärarare har fått pris, dock inte på den skolan misstänker jag - lärarna hanterade orden var intressant. Alla kända skällsord skrevs upp på tavlan, och sedan diskuterades hur man skulle vara om man inte är "hora", inte är "cp" etc.
Då utkristalliseras ju vad det lider en norm. Smart.

Men - och det är viktigt - ingen tvingades in i normen. Vill man ha kläder på sig som associeras till en cineastisk norm på en hora får man så klart det.

En gosse sade att om man inte får använda dessa skällsord så kanske det leder till slagsmål. Eh. Va? Jasså. Gör det? Jag trodde det ledde till tystnad. Men men vi säger att han var hormonstinn.

De' e' mycke' nu

Det är Jan G - skriver jag för jag inte orkar leta reda på att han stavar sitt namn Guillou - och det är IB och det är baconfeber och det är fan och hans moster. Och det är rödvinsvänstern och vitvinshögern och det är hatgrupper på FaceBook och det är SMS - just nu kom ett - och fan och hans faster. Och det gissas hit och dit om ditten och datten.

Fy vad trött jag är på det.

Tacka vet jag en cappu och ljugarbänken:-)

Neruda - trumpetkonserterna

De är underbara! Eller om han nu skrivit endast en. Men det tror jag inte. Lyssnar på dem på spotify. Så klart. Var annars...hittade dem av en slump, googlade lite och fann en norska som spelar trumpet. Hm....vad hette hon nu igen...tur man kan googla...Tine Ting Helseth heter hon.

Mycket bra.

Och friskt att höra något annat än Hummel, Haydn och Mozart. Trumpetkonserter alltså. Hummel är visserligen en favorit, den är livligare, intimare och lurigare att spela än Haydns. Tycker jag dårå...

SEB förnekar sig inte...

De har slagit två rekord under hårfönens ledning. Högsta intäkterna på länge samtidigt som det är det sämsta resultatet på länge. Då får man ligga i för att uppnå det. Helt otroligt.

Tur man bytt bank.

San Francisco

Där lämnar man hjärtat. Hittade ett som synes, som lämnats. Ett stort ett, nu tror jag inte det behöver vara stora hjärtan man lämnar, det räcker så gott med småhjärtan. Hjärtan likafullt är de ju. Så det så.

Satt på ett ställe i fredags som hette Cafe de la Presse. Ett franskinspirerat ställe. Trevligt som tusan, stötte på två vänner som var ute och bara liksom var ute. Det bästa sättet att vara på. Språkade - så klart - med dem. Det visade sig att dricksen avräknas den fasta lönen på serveringspersonal i USA. Hade en aning om att så var fallet. Men fick det nu bekräftat.

Kompisen till tjejjen som arbetar på restaurang skulle till Afghanistan i juli nästa år. Lite underligt, han var liksom inte den typen. Och nu var jag fördomsfull inser jag. Men i alla fall.

Det är ett lugn över San Francisco som inte finns i New York City. Där ränner de runt så mycket, men inte i San Francisco. Det är mer laidback. Klart det är fasligt med alla uteliggare och hemlösa, men klimatet tilltalar samt det faktum att de får ut pengar trots att de inte har en hemadress.

Någon gång åker jag tillbaka och bara är i stan. Utan konferens, utan möten och utan dator. Eller nä, kanske inte utan dator...

Varav hjärtat är fullt

Dottern fyller år idag. Det kommer texter från filmer med musik som handlar om att fylla just sjutton. Sjutton år tror jag visst att jag var...och

You are sixteen going on seventeen
Baby, it's time to think
Better beware, be canny and careful
Baby, you're on the brink

En dotter som fyller år fyller en pappas hjärta. Men som Gibran säger, ni vet han som skrev Profeten...:

Ni är de bågar, från vilka era barn skickas ut som levande pilar.

Bågskytten ser målet på det oändligas stig och Han böjer dig med sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt.

Låt dig i glädje böjas i Bågskyttens hand.
Ty liksom Han älskar pilen, som flyger, älskar Han också bågen, som är stadig.

Om jag lyckats vara en stadig båge betvivlar jag. Men jag gör så gott jag kan.

Det brast. Det gör det ibalnd.

Och det stavas ibland. Men jag tänker inte rätta det. Måste göra något åt det. Starren. Tror jag, på höger öga. Vet att det är starr, men tror jag måste göra något åt det.

Brast?

Ja. När mamma, 89 år, ensam efter 63 års samvaro plötsligt inte har en samvaro längre. Hon ringer när jag "inte har tid". Idag bestämde jag mig - tack Karin L - att jag har det. Det kanske är så att jag inte får samtal från mamma. Det kan vara så - i detta nu - att jag inte kan ringa till henne.

Det brast. Jag grät. Nuförtiden gråter jag inte så ofta som förr. Det är nyttigt för en limbistiker som jag. Hittade limbiska systemet i en bok av underbare Peter Gärdenfors. Läs honom. Vilken som helst.

Jag kved fram - när mamma frågade varför jag "försvann" - orden "jag saknar dig mamma". Jag är glad att jag sa just så. Nu, när allt har lagt sig, saknar jag mamma. Och jag är ändå priviligerad ety min mamma lever.

Min pappa lever.

Jag saknar henne likafullt. Men saknaden - Karin L - är inte stor. Inte än. Och vet ni, om någon vågar dö så är det mamma. Så klart började hon hulka lite. Så klart. Om en kortleksfyllande son börjar gråta i telefon.

Livet är som livet är. Men det ÄR.

Igår - tisdag kväll

Så var jag på landet. Det var skönt. Brandvarnaren fungerar...märkte jag. Tycker inte om lampljus, så jag tänder ljusljus. Om ni fattar. Och ett av dem gjorde så att brandvarnaren tjöt...miss i nassen.

Inte bra.

Jo. Bra. För den har som uppgift att tjuta när något inte står rätt till, som att ett ljus ger ifrån sig för mycket värme eller farliga gaser.

Nu var det inte fara å färde.

Men varna. Det ska man. Om man är brandvarnare.

Mitt huvud snurrar...

Å ena sidan förstår jag Pär Ström - när han talar om att vi män liksom är marginaliserade i genushysterin. Å andra sidan begriper jag när Gudrun Schyman i P1-morgon pratar om att det finns patrialkala maktstrukturer som ska raseras.

Å tredje sidan. Nä. Det finns liksom ingen.
Jo det finns det...:-)

Sedan lyssnar man på underbara Maria Abrahamssons invändningar mot Gudrun Schymans propåer. Och blir rådvill.

Vad ska man tro?

Vem ska man lita på?

Och varför i hela friden är det så svårt att bryta en heteronormativitet, en patrialkal tillvaro präglad av en mans - och en man i vardandes - tillit till kvinnan. Eller kan det vara så - som en god vän säger - att det handlar om att vi alla är människor.

"Hej" sade en perifer men ändå central - visade det sig senare som så mycket annat - kompis. Sedan sade han något "vad kul att se dig".

Han gjorde en paus, detta var på Hamlet av alla ställen om jag säger så. Har trevliga minnen av Hamlet det är inte det. Men i alla fall. På Hamlet var det.
Efter sin paus sade han "en hel människa".

Jag är glad över det. Att vara - eller varit om man är kritiskt lagd - en hel människa. Men tänk, jag är det fortfarande.

Hur länge sedan detta var? Inte minns jag det, slängde klockan för 20 år sedan. Eller så. Hur ska jag veta när min klocka avpolleterades från min handled...:-)

Nu vet jag vad spellistan i Spotify ska vara till!

Att jag inte tänkt på det förut! Det är därför den ska läggas ut, och vårdas nu medan man lever. Ni anar lite vartåt det barkar. Men men...inte så...inte begravning.

Utan ifall att man skulle bli lite borta. Då, just då, tar fram en dator, sätter på spellistan på Spotify och så får jag lyssna.

Då vyssjas själen.

Är det två ss i vyssjas tänker jag nu. Struntar i det för tillfället, ibland finns det tillfällen när man inte googlar. En slags Fantomens nya internetdjungelordspråk. Ibland går man ut på nätet som en vanlig man, dricker ett glas mjölk, och bara skriver, som andan och anden faller på.

Detta är en sådan gång. Mr InternetWalker. Here I am.

Corren idag

Det är lika bra att säga det, jag vet inte var jag står när det gäller kyrkovalet. Ska man gå och rösta? På vad? Ja, på vad man inte ska rösta det vet jag nästan alltid, i kyrkoval såväl som i andra val.

Rösträtten är ju grundpelaren heter det. Och det tror jag också den är.

Läser vidare i Corren, det står om avgrundsvänstern. Avgrundshögern. Den finns nog den med. Jag är vacklande när det gäller det där med vänster och höger, dels som berepp och politisk skala, dels örundras jag över polariseringen. Hur kunde det bli så?

Hur kunde det bli så att en del väljer att inte se fakta - som Paul Lindwall - och en del andra väljer att se. De senare utmålas som vänsterelit och "bryr sig inte om 'vanligt folk'".

Förundras av hur folk kan vara så himla säkra, hur man kan vara så säker på att det blir bättre om invandrarna skickas ut/hem, att skolorna är lika för alla, att valfrihetn är bra eller att valfriheten är skit. Varifrån kommer den där säkerheten ifrån? Förstår den inte. Jag själv hittar saker hos nästan varje parti som tilltalar mig.

Det gör mig till en slags politisk idiot, eller en politisk haverist som liksom tar från russinen ur marxsism, liberalism samt konservatism. Eller är jag inte en idiot? Mitt förhållnigssätt gör mig kanske snarare till en vanlig vacklande människa.

Så vill jag se det.

Avgrunden för de som tilltalas av högertankar är väsensskild från den avgrund för de som tilltalas av vänsterdito. Jag säger inte att den ena vägen är bättre än den andra, de bär antagligen till samma mål. Ett fungerande, rättvist samhälle som vilar på demokratisk grund.

Olika är också de människor som sitter i avgrunden och kikar in på "de" som "har". "Vi" och "de" blir liksom utbytta. Men klart är att politikerna är en elit, en grupp som tyvärr inte vet hur gemene man har det. Inte alls.

Men tänk, jag tror Mr President Obama kommer ihåg. Hur det kämpades, slets och drogs. Han har inte glömt sin histria. Tror inte Palme, Carl Bildt eller Anna Lindh hade glömt sin historia. Inte Gunnar Hedlund eller Gunnar Sträng heller. Och jag misstänker att förra generationens politiker faktiskt kunde ta en kopp kaffe tillsammans och snacka. Men framför allt lyssna.

Kanske är det så enkelt?

Göran Hägglund själv verkar vara väl besutten

En text av Ulf Lundell bildar en fondtapet i bakgrunden, i den miljön väljer Göran Hägglund att förvrida den till krumbukter. Han anklagar humanister till vänster på den utslitna vänster-högerskalan att se ner på vanligt folk.

Göran Hägglund drar i ett penn- eller tangentdrag alla "till vänster" över sin högerinsinspirerade kam. Alla till vänster om KD-ledaren torde inkludera hans tre (r)allianskamrater. Om dessa tre skrivs intet. Inget om C-ledarens vridna och naiva syn på i stort sett allt från egenföretagande till invandring.

Inget får vi veta om M-ledningens nermontering av välfärden. Uppgradering, valfrihet och privatisering är endast tomma ord som skramlar i ralliansens valtunnor. Rubrikmakarna på kvällstidningarna - ja, ja, jag vet att de numer kommer ut på morgonen - blir arbetslösa eftersom flosklerna står partiledningarna för.

Inget skriver KD-ledaren om folkpartiet. Lilla söta folkpartiet, som har lite svårt att profilera sig i sin nyliberala kostym. De blir påhoppade från Herr Bard, de blir påhoppade lite överallt. Stackars. Själv minns jag aldrig vad partiledaren för folkpartiet heter. Det skäms jag lite för, samtidigt som det visar lite på profillösheten. Det är tråkigt. Liberalismens idéer och tankar är närande för själen. Kanske inte nyliberalismen, men det är en annan historia.

Inget skriver KD-ledaren om våra gamla, som detta land byggde med svett, hårt arbete och engagemang. Vanliga människor Göran. Vanliga människor, min pappa är ett exempel, sitter på hemmet. Och får nu betala tillbaka de pengar han tjänat i förtäckt skatt. I lilla lilla orten med knappt 500 innevånare betalar han 5 700:- per månad för mat och husrum. Nästan sextusen!

Visst ja, han får lite vård också. Då och då.

3 500 för att bo. MEN HALLÅ!

Mamma bor i skogen i närheten, 89 år, klar i huvudet som få. En vanlig människa Göran. Såge du eller den så kallade vänstereliten ner på henne finge ni svar på tal. Med besked och med händerna satta fast i höfterna som för att understryka.

Om de vanliga människornas villkor och vardag vet politiker i allmänhet intet.

Göran Hägglunds kunskaper och färdigheter sträcker sig inte långt. Dessutom verkar han förlagt sin bibel. Människor till vänster är väl också människor? Eller?

090909 09:09

Då är det väl dags, för muserna. Att träda in, välkomna! De nio är från höger till vänster...eller från väster till öster eller uppifrån och ner, eller nerifr...ja...ni förstår.

Clio - historieskrivningens musa
Erato - lyriken och kärlekspoesins musa
Euterpe - musikens eller flöjtspelandets musa
Kalliope - den episka poesins musa
Melpomene - tragedins och lyrans musa
Polyhymnia - dansens eller geometrins musa
Terpsichore - dansens och den lyriska poesins musa
Thalia - komedins musa
Urania - astronomins musa

Stulet med stolthet från Wikipedia. Men visst är det något särskilt med 090909 09:09, som OS-invigningen 080808 08:08. Åtta betyder ju bland annat lycka på kinesiska.

Men jag ägnar mig åt muserna idag. Har varit lite Malpomene livet ett tag, men det börjar ordna sig. Går raskt över till Clio och sedan igår besökte jag Euterpe på repet. Alltså, hon använde inte det, det var repetition. Så. Då blev det rätt.

Nu ska det bli lite Polyhymnia på träningslokalen. Sedan 09:09 pustar jag ut.

Jag var en vandrare

Tror det är Göran Fristorp som själv skrivit texten. Vet inte - en spotifybrist - vem.

Låtom oss googla.

Men här är den, lyssnar nu. Han sjunger ju så man kan det...

Jag var en vandrare,
gick i sol gick i regn.
Ibland jag stannade,
vid en flod på en äng.

Jag var fri, den luft jag andades
var ännu ren och himmelen var
då blev jag vuxen och jag förstod:
vi har alla ont om tid.

Jag var en luffare,
i en värld utav hämnd.
En värld av bluffare,
vem är god, säg mig vem?
Man blir rädd man vill bli tuffare,
vem vill va' bland de undanskuffade
knappast förbluffande, man blir van:
vi blev lurade som barn.

Jag blev en sångare,
som vill vara kvar på vår jord
vill va' en sångare som kan stå för sitt ord.
Jag vill inte bli en månglare
av sorg och leda av en bitter strid.
Jag vill hinna sjunga:
"Jag älskar Dig" medan ännu allt finns till.

Googlade lite...

SJ SJ gamle vän...

Kommunikationsdirektören på SJ har hemfallit åt kommunikationstankar när de egentligen menar marknadsföring och integritetstrång.

SJ var på god väg att bli en favorit när det gäller transporter från A till B. Sonen åker ibland på mina poäng, eftersom jag reser mycket i tjänsten och är vanligen inte intresserad av att resa privat på poängen. SJ viker sig för kriminella tendenser och gömmer sig bakom dem. Det senare irriterar mer än något annat.

Just nu meddelar kommunikationsdirektören oss resenärer att det finns modern kommunikationsteknik. Jag lider med henne, var är hennes chefer? För ett kommunikationsföretag som transporterar cyklar, katter, gods och människor är det ankskit att ingen med ansvar får ställas till svars.

"Hur ska vi fylla tågen", flexibel prismodell, "erbjuda biljetter" och fylla alla tåg. Just nu fick journalisten tillfälle att meddela en kommunikationsdirektör att man vanligen åker tur och retur på tåget.

Skäms. Och ge mig ett bryt.

Tänk så mycket det finns.

En liten dikt från 1994 eller så...

(Namnen är fingerade, alla heter i verkligheten något annat)
Diarré, eller en vecka i mars.

Pappa till Älmhult jobba.

Sture bajsar blött. Sture äter.

Sture sover, verkar lite trött.

Pappa ringer preliminärvården, dam med lidingö-r snackar om vätskeersättning som skall matas med sked och att "det är det enda de gör på barnkliniken".

Pappa trött. Mest på chimärvården, inte på Sture.

Pappa bestämmer sig, du ska ha i dig vätska. Pappa börjar klockan två på natten till tisdagen, ställer microvågsugnen på pip-pip så att han inte skall somna ifrån.

Sture sväljer skedarnas innehåll med tilltagande trötthet.

Efter den tredje skeden klappar Sture Pappa, pappas ögon tåras. Det var som om klappen sade: jag vet att du bara vill väl men det här börjar bli lite jobbigt.

Efter två timmar tycker Pappa det är nog med vätska.

Pappa jobba Älmhult. Pappa ringer hem. Mamma säger: Sture sover. Pappa jobbar. Pappa åker tåget hem.

Sture leker, efter ett tag säger mamma: hon sover. Pappa säger: jag går på möte med dumma herrar.

Lena kommer. Sture har inte kissat på hela dagen säger Mamma.

Lena har bubbeldricka. Lena ska flytta till Dören. Mamma, Pappa, Tora och Sture skall också flytta, men inte till Dören.

Pappa oroar sig lite, Sture är trött. Pappa ringer till preliminärvården ånyo. Pappa svarar rätt på alla frågor, vi kopplas vidare till 16A.

Pappa och Sture åker bilen. Fort.

Pappa ser doktorn, det är Doktorn som var med när Sture föddes, Amelie heter hon. Pappas axlar sjunker ner 4 centimeter. Sture bråkar.

Doktorn kommer. Hej!

Doktorn säger efter anamnesen: Jag har två val. Du får välja. Pappa tar upp en sked, och försöker mata Sture.

Sture suckar.

Doktorn tittar på Pappa.

Doktorn skriver.

Sture är nyfiken på sköterskans pennor. Stures armar blir emlade på tre ställen.

Pappa ringer till Mamma. Mamma gråter, inte för att Sture är på RiL utan för att de Höga Herrarna är dumma. De är Djur, och dessutom dåraktigt dumma.

Sture trycker på knappen. Droppapparaten piper. Sköterskan säger: Har du varit här förut? Pappa säger: Nä, hon är så'n (läraktig, alltså hon
hade ju sett de trycka på knappen), men jag är ju part i målet.

Sture ler.

Sture somnar. Pappa somnar senare.

Pappa säger: Give me Five. Sture slår till med dropp-handen så att slangarna
far och flyger. Sture ler igen.

Pappa är lugn. Pappa och Sture går hem.

Sture bajsar och äter majsvälling.

Pappa ler.

Mamma ler.

Tora ler.

Cirkeln är sluten

fullbordad, och i söndags lyssnade jag i domkyrkan på en talande kvinna. Då för knappt trettio år sedan var hon en spelande kvinna, en musicerande människa. Som jag , men då på den tiden i kören, ibland i spexorkester.

Hon börjar tala. Om vinstockarnas ovardaglighet. Vår altan är befryndad med en vinstock. I vardagen.

Den bär frukt i år.

Mycket och en granne sa' till sambon "Hur har du pollinerat den?".

"Pollinerat?" sa' sambon.

Den bär frukt av sig själv, kvinnan i domkyrkan talade i söndags om den bipolariteten. "Kan själv" refererade hon till och rotens, vinstockens betydelse för fruktförmågan...ja...sedan kom det inget mer.

Jag lyssnade i stället.

Tack Madeleine.

Sociala nätverk - socialt media

Värst vad det skrivs om Fejjan, twitter och ditten och datten i media. Senaste gången jag läste något som var direkt felaktigt var i onsdags. I Extra. Där stod att läsa att twingle var en sökmotor för bloggar. Inget kunde vara mer fel, och eftersom Twingle har sitt säte - även juridiskt misstänker jag - i Linkeboda så måste ju en tillrättavisning ske.

Vad twingle är? Tja, kolla på siten och döm själva. Jag har en teori, men den är inte färdigknådad än.

Sociala media ökar, vad kan det bero på? Jo, min teori där är att nu har företagen dragit vidare på tåten som altavista startade en gång i tiden. Altavista - en föregångare till google - tjänade pengar på...ja vad då? Google följde altavistas spår, så därför finner jag altavista intressant.

Annonser? Nej, eller kanske lite pengar. Men inte det mesta. Altavista tjänade pengar på att sälja vad folk sökte på. Inte nerbrutet per individ utan vad "folk" - med internet då på den tiden - sökte på. Gissa om marknadsförare är intresserade av det!

Sociala media är likadant. Varukorgsanalys - googla gärna - används nu i andra sammanhang än vid köp av böcker på nätet.Nu ska jag tänka klart...sedan skriver jag mer...

På väg hem efter en resa i södern.

Intressanta möten, bland annat med en vän som flyttat till södern, södra Sverige då. Längre söderut orkar man nog inte flytta förrän man blir pensjo. Pangsjo, pensio. Eller hur det stavas.

Arbetsveckan startade igår, med paus idag. En slags paus, modell möte med kompis och kollega. Sam- och tillvaro i bra mix.

Såsom ock på jorden.

Man vet inte vad man ska skriva ibland

Orden räcker inte till.

Det räcker inte att säga "Tack" till en kär vän. Eller två.

Det räcker inte att säga "Jag älskar dig" till en dotter.

Orden räcker inte till. Så varför skriva då. För att ändå. Kanske. Någon fattar. Hajar, graspar, förstår.

Göteborgaren vars namn nu sluppit mig ur minnet - han frågade Patrik Sjöberg hur BRETT han hoppat - sade någon gång i ett TV-program i stil med, som bara han kan, vad i hela friden han heter...
"Jag fattar vad du begriper".

Orden räcker inte till. Men han, Kurt Olsson - fick googla, detta nyfunna minnesstödjare - hittade liksom en kärna.

Jag fattar vad du begriper.

I Blandaren stod det för länge länge sedan "det är från Australien alla bumeranger kommer tillbaka". Jag älskar den meningen.