Har alltid fascinerats av henne och hennes sätt att skriva. Filmen berättar om hennes liv och det var brokigare än man trott. Trots att hon var, eller blev, folkkär efter ett tag så var det som om hon inte räknades.
Jag mötte henne en gång i ett garage i Stockholm. Glömmer det aldrig det mötet. Det var ett typiskt Bodil Malmsten-svar.
Nu i filmen säger hon - och jag undrar lite i vilken bok det är - "Vi som lever är bara de döda på semester".
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar