Vet inte om det beror på att jag själv är uppvuxen i ett kök, restaurangkök. Med allt plink och plonk som där finns. Ett, för mig, rogivande plink och plonk. Plinket och plonket är mamma och pappa för mig. Man visste de var där, i restaurangköket.
Vi har Julia och Julia förstås, men nu senast - igår - visades Kärlek på menyn (No reservations är en bättre titel men svåröversättbar så klart) på fyran. Handlade om en köksmästare som gick upp i sitt arbete och hade väl inte så mycket liv. Var på väg att stänga av eftersom intrigen verkade klar, köksmästaren hittar säkert en kärlek på något vis tänkte jag. Så det går att gissa den här filmen.
Men icke.
Systern och dottern skulle på besök, men systern omkommer i en bilolycka. Köksmästaren får då ta hand om barnet. Hm...tänkte jag. Det var ju inte så jag tänkte mig den här filmen. Får väl titta då...
Och visst kommer det en sous-chef från ett italienskt kök som ska arbeta i köket och kärlek uppstår. Men det är inte så "rakt på" som man misstänkte från början. Sous-chefen sjunger opera så det ekar i köket. Bara det är roligt, och han får den sörjande dottern att börja äta. Igen.
Början på filmen är underbar också, hon, köksmästaren är inte där man tror att hon är. Det är en lite scenvändning där...man tror hon talar om nästa meny på restaurangen men...icke. Eller ja, det gör hon, men inte med någon restaurangschef.
Ett citat finns som jag gillar..."you know better than anyone, it's the recipes that you create yourself that are the best." som svaret på frågan varför livet är så svårt att leva.
För övrigt tyckte jag rulladerna jag gjorde igår var goda.
Visar inlägg med etikett Filmer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Filmer. Visa alla inlägg
2009-07-08
Heja Heja Roger Wallis
Äntligen någon som pekar på forskning om fildelare och påverkan på marknaden. Musik och fil, CD och DVD.
Vad han säger? Lyssna på ett nät nära dig, du kan börja lyssna om en halvtimme gissar jag. Och sedan till 30 dagar efter Sommar i P1 är slut.
I korthet: Upphovsmannen får 30 öre av det jag betalar för en skiva på nätet, nerladdad. Av de 10:- det kostar. Det är mycket mindre, som Roger Wallis sade, än vad kreditkortsföretaget får som ordnar med betalningen. Vem, frågade han, vem är det egentligen som tar pengarna från upphovsmännen och kvinnorna?
Dessutom har den brasilianske musikern och kompositören Gilberto Gil - polarpristagare och musiker - konstaterat att de som laddar ner köper mer musik på CD, de som laddar ner film går oftare på bio än de som inte fildelar. Jag tror det var han som konstaterat det. Med stöd av någon forskning.
Lyssna. Visste inte att han varit arrangör för Mercblecket. Ett blåsecorps i studentkretsar. Kanske såg man honom på något SOF en gång i tiden? Säkert.
Fildelningen är att se som marknadsföring. Så är det. Det är precis så det är, man ska ta det från marknadsföringskontot. De mekanismer är inte okomplicerade, det är inte det jag säger, det är bara så underligt att vissa tror mer på de skivbolagsdirektörer som ser sina plånböcker bli mindre och undrar varför. Sedan går de på jakt på fildelare. Och sedan finns det andra som ser fildelningen som något som man förhåller sig till. Roger Wallis nämnde ett skivbolag som bejakar den.
Varför bejaka?
50% av konsertbiljetten går till upphovsmannen, kvinnan eller uppträdande grupp. Hälften. MEN HALLÅ! 30 öre av 10:- i nätfallet. Vad ska man satsa på? Några kronor på en CD går till upphovsmännen, kvinnorna medverkade grupp, som kostar 149:-
Vad satsar man då på om man vill tjäna pengar på sin musik. Ja. Konserter ja. Just så.
Håller man på och fiddlar med fildelning. Nix.
Vill man ge direktörerna tjockare plånböcker? Ja, dåså, men så jaga fildelare då. Gör det. Det ger inte upphovsmännen ett vitten, eller har någon läst nyligen en tidningsrubrik som lyder
Fildelningsböterna på 10 000 gick till artisten Sune Sunesson
Meddela mig då. Då ska jag ändra mig. Om det blir vanligt förekommande, och om det är 10 000 av 10 000 som går tillbaka till upphovsmännen. Och kvinnorna.
Vad han säger? Lyssna på ett nät nära dig, du kan börja lyssna om en halvtimme gissar jag. Och sedan till 30 dagar efter Sommar i P1 är slut.
I korthet: Upphovsmannen får 30 öre av det jag betalar för en skiva på nätet, nerladdad. Av de 10:- det kostar. Det är mycket mindre, som Roger Wallis sade, än vad kreditkortsföretaget får som ordnar med betalningen. Vem, frågade han, vem är det egentligen som tar pengarna från upphovsmännen och kvinnorna?
Dessutom har den brasilianske musikern och kompositören Gilberto Gil - polarpristagare och musiker - konstaterat att de som laddar ner köper mer musik på CD, de som laddar ner film går oftare på bio än de som inte fildelar. Jag tror det var han som konstaterat det. Med stöd av någon forskning.
Lyssna. Visste inte att han varit arrangör för Mercblecket. Ett blåsecorps i studentkretsar. Kanske såg man honom på något SOF en gång i tiden? Säkert.
Fildelningen är att se som marknadsföring. Så är det. Det är precis så det är, man ska ta det från marknadsföringskontot. De mekanismer är inte okomplicerade, det är inte det jag säger, det är bara så underligt att vissa tror mer på de skivbolagsdirektörer som ser sina plånböcker bli mindre och undrar varför. Sedan går de på jakt på fildelare. Och sedan finns det andra som ser fildelningen som något som man förhåller sig till. Roger Wallis nämnde ett skivbolag som bejakar den.
Varför bejaka?
50% av konsertbiljetten går till upphovsmannen, kvinnan eller uppträdande grupp. Hälften. MEN HALLÅ! 30 öre av 10:- i nätfallet. Vad ska man satsa på? Några kronor på en CD går till upphovsmännen, kvinnorna medverkade grupp, som kostar 149:-
Vad satsar man då på om man vill tjäna pengar på sin musik. Ja. Konserter ja. Just så.
Håller man på och fiddlar med fildelning. Nix.
Vill man ge direktörerna tjockare plånböcker? Ja, dåså, men så jaga fildelare då. Gör det. Det ger inte upphovsmännen ett vitten, eller har någon läst nyligen en tidningsrubrik som lyder
Fildelningsböterna på 10 000 gick till artisten Sune Sunesson
Meddela mig då. Då ska jag ändra mig. Om det blir vanligt förekommande, och om det är 10 000 av 10 000 som går tillbaka till upphovsmännen. Och kvinnorna.
2008-12-09
Intressant TV-debatt om fildelning
Just nu på TV.
Alexander Bard är på bardikaden, förlåt barikaden. Men fäktar illa mot förespråkaren för Creative Commons.
Förespråkare finns också för att skivbranschen borde ta bort ordet skiv i sin beskrivning, så att säga... Direktörerna som äter gåslever till frukost - till skillnad från kreatörerna - vill så klart ha kvar skivan, och nedladdningsrätter och gud vet vad. Medan kreatörerna vill bara leva på sin kreativitet. Men den inrymmer inte marknadslösningar, i så fall hade inte skivbranschen funnits som mellanhand från början.
Då hade musiker och kompositörer hittat på något annat sätt.
Alexander Bard är på bardikaden, förlåt barikaden. Men fäktar illa mot förespråkaren för Creative Commons.
Förespråkare finns också för att skivbranschen borde ta bort ordet skiv i sin beskrivning, så att säga... Direktörerna som äter gåslever till frukost - till skillnad från kreatörerna - vill så klart ha kvar skivan, och nedladdningsrätter och gud vet vad. Medan kreatörerna vill bara leva på sin kreativitet. Men den inrymmer inte marknadslösningar, i så fall hade inte skivbranschen funnits som mellanhand från början.
Då hade musiker och kompositörer hittat på något annat sätt.
2008-11-30
Stör nattsömn dock välkommet störmoment
Den hade fallit mig ur minnet, filmen om änglarna som vandrar på jorden. De talar (mest) ett språk jag inte förstår. Eller rättare sagt delar förstår jag inte och det är det jag inte kan förlika mig med. En kinesisk film är lättare att värja sig emot. Men men ... just den här filmen är alldeles alldeles underbar.
Himmel över Berlin.
Så heter den. Den hade fallit mig ur minnet. Men under en nattlig zapptur snubblade jag över den. Igen. Sett endast brottstycken av den, och nu fick jag se den sista timmen eller så.
Fantastisk film. Och Peter Falk är med som sig själv. Bara en sådan sak. Columbo, vars frågeteknik jag ibland efterapar faktiskt; Den viktigaste frågan tar man sist när den man frågar liksom sänkt garden. Han är lysande i den här filmen. Det är änglarna med. Och han som blir människa får mig att tänka på att man ska faktiskt vara glad att man lever.
Det ska man.
Han smakar, i en scen, på sitt eget blod och konstaterar att det smakar. Han njuter av kaffet som jag alltid njuter av kaffet, det gör jag. Just idag kommer jag inte orka ta mig ner till fikastället och ta en kopp kaffe, jag fikar hemma istället i stillhet.
Himmel över Berlin.
Så heter den. Den hade fallit mig ur minnet. Men under en nattlig zapptur snubblade jag över den. Igen. Sett endast brottstycken av den, och nu fick jag se den sista timmen eller så.
Fantastisk film. Och Peter Falk är med som sig själv. Bara en sådan sak. Columbo, vars frågeteknik jag ibland efterapar faktiskt; Den viktigaste frågan tar man sist när den man frågar liksom sänkt garden. Han är lysande i den här filmen. Det är änglarna med. Och han som blir människa får mig att tänka på att man ska faktiskt vara glad att man lever.
Det ska man.
Han smakar, i en scen, på sitt eget blod och konstaterar att det smakar. Han njuter av kaffet som jag alltid njuter av kaffet, det gör jag. Just idag kommer jag inte orka ta mig ner till fikastället och ta en kopp kaffe, jag fikar hemma istället i stillhet.
2008-10-05
En Richard och en Debra
Gentleman är han, arbetar gör hon.
Han ska bli flygare Richard. Siktar mot det, har haft det svårt har han. Richard. Och Debra kämpar på i en slags, ja, vad är det för slags fabrik? Vet inte så noga, sliter gör hon, med kompis på samma ställe och mamman med.
Mamman med. Pappan, den biologiska till Debra var också flygaraspirant. Men han köpte vingar för pengarna eller i alla fall använde dem, vingarna alltså, och flög sin kos.
Filmen började vid ett-tiden i natt, och slutade 3:20. Och jag tänkte "NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ. Jag ska inte vara vaken för att se den där romantiska, förutsägbara och lite larviga filmen".
Inlägget hade inte skrivits om jag inte sett den. Till slutet. Förstår inte vad det är som fängslar mig, nu var det musiken i bakgrunden som faschinerade. Den antyder liksom om vad som komma skall "The Lift Goes Up Where we belong, where the eagles fly...". Och så vidare. I bakgrunden kommer det temat liksom smygande. Smyger sig på. Man nynnar på låten i bakgrunden. Mer och mer och mer, ju närmare slutet desto mer hissar som går upp.
Har en kompis vars hiss faktiskt inte går ända upp slår det mig, bokstavligen, den stannar på sjätte, och kompisen bor på sjunde. Himlen kan man tro. Men icke. I alla fall.
Richard Gere spelar ju Zack Mayo, så klart, och Debra Winger spelar Paula Pokrifki. Underbart bra berättat. Listigt berättat. Rörande berättat. Än idag. Tycker romantikern i mig, och den delen i mig är stor på gränsen till gigantisk. Det är något jag döljer faktiskt, för det är inte riktigt comme-il-faut att vara det. I denna hårda värld.
Grät bara på slutet. Så det så. Jag har bättrat mig.
Han ska bli flygare Richard. Siktar mot det, har haft det svårt har han. Richard. Och Debra kämpar på i en slags, ja, vad är det för slags fabrik? Vet inte så noga, sliter gör hon, med kompis på samma ställe och mamman med.
Mamman med. Pappan, den biologiska till Debra var också flygaraspirant. Men han köpte vingar för pengarna eller i alla fall använde dem, vingarna alltså, och flög sin kos.
Filmen började vid ett-tiden i natt, och slutade 3:20. Och jag tänkte "NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ. Jag ska inte vara vaken för att se den där romantiska, förutsägbara och lite larviga filmen".
Inlägget hade inte skrivits om jag inte sett den. Till slutet. Förstår inte vad det är som fängslar mig, nu var det musiken i bakgrunden som faschinerade. Den antyder liksom om vad som komma skall "The Lift Goes Up Where we belong, where the eagles fly...". Och så vidare. I bakgrunden kommer det temat liksom smygande. Smyger sig på. Man nynnar på låten i bakgrunden. Mer och mer och mer, ju närmare slutet desto mer hissar som går upp.
Har en kompis vars hiss faktiskt inte går ända upp slår det mig, bokstavligen, den stannar på sjätte, och kompisen bor på sjunde. Himlen kan man tro. Men icke. I alla fall.
Richard Gere spelar ju Zack Mayo, så klart, och Debra Winger spelar Paula Pokrifki. Underbart bra berättat. Listigt berättat. Rörande berättat. Än idag. Tycker romantikern i mig, och den delen i mig är stor på gränsen till gigantisk. Det är något jag döljer faktiskt, för det är inte riktigt comme-il-faut att vara det. I denna hårda värld.
Grät bara på slutet. Så det så. Jag har bättrat mig.
2008-08-12
Samhällsekonomi vs företagsekonomi
Dalhalla går nog inte med förlust. Inte om man räknar på vad hela byggden kring Dalhalla "tar hem" på Dalhalla.
Ser man endast till en singularitet i ett samhälle går säkert inte biblioteket med vinst. Inte heller kommunpolitikerna, eller rektorn, eller en enskild hockeyspelare. Ser man till en enskild företeelse går inget med vinst. Nästan. Jo, en vinnande trisslott går med vinst. Det är bara så svårt att se vilka som är det redan innan man "öppnat" dem.
Att jämföra med näringslivet låter sig inte göras, det är olika ekonomiska principer som styr ett samhälle och som råder i ett företag. Samhällsekonomi och företagsekonomi. Så det går alltså inte att säga biblioteket går med förlust - vi stänger det. Eller Vin och Sprit går med vinst - vi säljer det. Eller...ja, ni fattar...
Företagsekonomiskt är det helt OK att sälja Vin och Sprit. Men inte samhällsekonomiskt. "Cost-benefit"-analys är inte lätt, inte ens för nuvarande finansministern. Men han har väl möjligen trassel med att få folk i minoritetspartierna i Ralliansen att begripa. Så sälj på.
Vinsten som biblioteket producerar är inte mätbar vilket många med mig - eh i alla fall en - menar:
"Så länge det finns fria bibliotekslån så har vi en slags garant för en massa saker, demokratins möjligheter till exempel." säger Kristina Lugn i en SvD-intervju för något år sedan.
Hon fortsätter "Och en slags spärr mot vansinnet.".
Andningshålen i staden i form av kultur kan gå med monetära förluster.
De kulturella andningshålen i staden är för lust.
Ser man endast till en singularitet i ett samhälle går säkert inte biblioteket med vinst. Inte heller kommunpolitikerna, eller rektorn, eller en enskild hockeyspelare. Ser man till en enskild företeelse går inget med vinst. Nästan. Jo, en vinnande trisslott går med vinst. Det är bara så svårt att se vilka som är det redan innan man "öppnat" dem.
Att jämföra med näringslivet låter sig inte göras, det är olika ekonomiska principer som styr ett samhälle och som råder i ett företag. Samhällsekonomi och företagsekonomi. Så det går alltså inte att säga biblioteket går med förlust - vi stänger det. Eller Vin och Sprit går med vinst - vi säljer det. Eller...ja, ni fattar...
Företagsekonomiskt är det helt OK att sälja Vin och Sprit. Men inte samhällsekonomiskt. "Cost-benefit"-analys är inte lätt, inte ens för nuvarande finansministern. Men han har väl möjligen trassel med att få folk i minoritetspartierna i Ralliansen att begripa. Så sälj på.
Vinsten som biblioteket producerar är inte mätbar vilket många med mig - eh i alla fall en - menar:
"Så länge det finns fria bibliotekslån så har vi en slags garant för en massa saker, demokratins möjligheter till exempel." säger Kristina Lugn i en SvD-intervju för något år sedan.
Hon fortsätter "Och en slags spärr mot vansinnet.".
Andningshålen i staden i form av kultur kan gå med monetära förluster.
De kulturella andningshålen i staden är för lust.
2008-08-02
Äntligen eller synd att de filmar dem?
Det är frågan, Asimovs trilogi om Hari Seldon ska filmas. Är det bra eller dåligt. Debatten, i den mån den är en sådan, liknar den om Sagan om Ringen. Och det är samma gossar och tjejjer som ska filmatisera den.
Sagan om ringen är nog mer känd, trilogin om Hari Seldon, en socialmatematiker som räknar på mänskliga beteenden och sociala skeenden är inte lika vitt känd. Dessutom, som det står i DN-artikeln, innehåller Asimovs böcker en stor portion (det står för mycket...) filosofi för att lämpa sig för snabba action- och jaktscener. Men vill alla ha det? Jakt- och actionscener. Njaa...det tror jag inte.
"Jag, Robot" den som senast filmades av Asimovs många många verk, innehöll tillräckligt med jakt. Men led inte brist på filosofiska funderingar.
Den här gången kommer jag inte vara avog, jag vill se trilogin. Om jag lever och har hälsan. Om filmatiseringen bidrar till att människor läser Asmimovs andra verk är det lovvärt. Hans böcker utmärker sig från Science Fiction-fåran.
Mulan here I come!
Sagan om ringen är nog mer känd, trilogin om Hari Seldon, en socialmatematiker som räknar på mänskliga beteenden och sociala skeenden är inte lika vitt känd. Dessutom, som det står i DN-artikeln, innehåller Asimovs böcker en stor portion (det står för mycket...) filosofi för att lämpa sig för snabba action- och jaktscener. Men vill alla ha det? Jakt- och actionscener. Njaa...det tror jag inte.
"Jag, Robot" den som senast filmades av Asimovs många många verk, innehöll tillräckligt med jakt. Men led inte brist på filosofiska funderingar.
Den här gången kommer jag inte vara avog, jag vill se trilogin. Om jag lever och har hälsan. Om filmatiseringen bidrar till att människor läser Asmimovs andra verk är det lovvärt. Hans böcker utmärker sig från Science Fiction-fåran.
Mulan here I come!
2007-08-16
Your Song i Moulin Rouge
Det finns en scen jag tittar gärna på, flera flera gånger per kväll. Flera gånger i livet. Kommer inte sluta titta på den. Undrar varför det är så, men det är något med Your Song i den kontexten. Det är något med Your Song redan från början så att säga, och Elton John, förlåt Sir Elton John.
Men sedan är det det där, när han sjunger, plötsligt efter att ha deklamerat Your Song inför en allt pilskare - låt vara spelad såväl i filmen som av rollen - Nicole Kidman "The gift is my song" och hela, hela Paris tänds upp och ekot klingar över det alltmer upptända Paris.
Jag har tittat på scenen fem gånger. Redan. Ett tag gjorde jag det varje kväll. Sjukligt. Men det är en sjuka som jag gärna har. Faktiskt.
Men sedan är det det där, när han sjunger, plötsligt efter att ha deklamerat Your Song inför en allt pilskare - låt vara spelad såväl i filmen som av rollen - Nicole Kidman "The gift is my song" och hela, hela Paris tänds upp och ekot klingar över det alltmer upptända Paris.
Jag har tittat på scenen fem gånger. Redan. Ett tag gjorde jag det varje kväll. Sjukligt. Men det är en sjuka som jag gärna har. Faktiskt.
2007-07-24
Millenietrilogin, förlåt, salandertrilogin som film
Missat helt att de funderar på att göra Stieg Larssons trilogi till filmer. Hoppas det blir en dansk variant, och inte bara Persbrandt och c/o. Inget fel på honom alltså, men undrar om inte en dansk produktion skulle göra det till en rysare av stora mått. Och en sevärd film.De svenska filmerna på senaste tid är inte mycket att hänga i en julgran om man jämför. Eller ens ge bort i julklapp. Under surfningen kom i alla fall jag fram till att Lo Kauppi är given i den kvinnliga huvudrollen.
Det finns givetvis en hel drös unga kvinnor som kan spela rollen. Så klart, det finns däremot en del som troligen inte kan spela den. Och även här ska man leta utanför Sverige, det tror jag trilogin tjänar på.
Blomqvist - Mads Mikkelsen...exempelvis. Inte helt fel.
2007-07-11
The Green Mile - slutet
Tittar på slutet på The Green Mile. Det roliga är att jag tittade på den tillsammans med dottern häromkvällen.
Och så liksom bara...tog det slut. TV3, det liksom bara...tog slut. Men vi konstaterade att det gjort just det. Och tänkte...ja ja...eller jag tänkte...ja, ja...
Vad dottern tänkte vet jag ju inte. Det är det som meningen. Liksom. Om en annan människa inte delar med sig av sina tankar så är de dolda.
Och så liksom bara...tog det slut. TV3, det liksom bara...tog slut. Men vi konstaterade att det gjort just det. Och tänkte...ja ja...eller jag tänkte...ja, ja...
Vad dottern tänkte vet jag ju inte. Det är det som meningen. Liksom. Om en annan människa inte delar med sig av sina tankar så är de dolda.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
