2008-12-31

Gott Nytt År!

Det kommer med storm. Det nya året. I alla fall i norrlan.d.

Oj, punkter som kommer på olika ställenoch mellanslag som inte är därdeska. Det är inte ett bra tecken. Eller täcken.

Ljugarbänken sista sittningen för året

Den skedde idag, var den finns låter jag vara osagt.

Det finns en ljugarbänk i stan - Linkeboda - där ett gäng sitter ute då och då. Olika antal, men totalt kanske 8-10 personer men inte samtidigt sittande, utan 4-5 personer mestadels, understundom 7-8 personer.

Filosoferande, ljugande, avhandlande, bollande, dialogiserande och samtalande om ämnen som faschinerar. Idag var det andra världskriget - lärde mig en hel del jag inte visste om detta krig, och att det "snart vänder" syftandes på att det går mot mörkare tider om sex månader, sisådär...

Ja, det var lite kallt. Det var det.

2008-12-30

Telefonins historia

Ett kort program om telfonins historia, tänk vad man lär sig! 1881 öppnade den första telefonstationen i Köpenhamn, det kostade en avsevärd del av årslönen att ha telefon. Det var 28 personer som hade abonnemang på den första stationen. Senare kom även Helsingör med i nätet. Banker, affärsmän och någon till hade detta dåtidens nymodighet för kommunikation.

Det betyder ju, slår det mig, att dessa 28 talade enbart sinsemellan i ett antal år. Fördelen - som det sades i programmet - med Helsingörsstationen var att affärsmännen kunde sköta sina affärer i staden medan familjen var på nordkusten och förlustade sig.

Senare sändes telefoninstruktionsprogram på TV (!) hur man skulle göra vid telefonerande.

År 2004 gick antalet mobila abonnemang förbi de fasta, och programmet påstod att om 5-10 år finns inga fasta telefoner.

Jag undrar det jag. Det finns väl fortfarande ett behov att ringa till en plats? Eller gör det inte det? Har platsen liksom försvunnit och vi är endast personinriktade på ett sätt som världen inte tidigare skådat. Att ringa "Hem" eller till "jobbet" kanske kommer att tyna bort.
Men jag undrar jag.

Att ringa till en affär, till biblioteket eller simhallen torde väl inte minska. Men man vet aldrig. Öppettiderna konsulterar jag numera via nätet. Då undrar man om det finns andra skäl att ringa till banken - som inte är en plats längre utan en funktion - eller till någon annan plats.

2008-12-29

För sällan

Man träffar en del vänner för sällan. Det gör man, och ändå så sitter man i soffan lite så där overksam och inte ser till att träffa dem.

Igår träffade jag ett par tre-fyra vänner som jag ser för sällan. Visst, ibland ses vi, men inte så där liksom länge och intensivt. Är inte mycket för nyårslöften men nästa år ska bli vännernas år. Det har jag bestämt.

Jag fyller kortlek då. Bara en sådan sak. UTAN JOKRAR! :-)

Pedagogiker betyder ordagrant ledsagare som följer barnen. Slaven som följde barnen till och från hemmet i grekland hette så.

2008-12-27

Julen har varit här, nu kommer julefriden

På riktigt kommer den faktiskt efter julen tycker jag nog. Det är nu man riktigt ordentligt kan sitta ner, ta en espresso, läsa Sven-Eric Liedmans bok Ett oändligt äventyr. En bok som jag för övrigt borde sett när den kom men framförallt läst, den handlar om kunskap och dagens så kallade kunskapssamhälle. Ett ämne som låg - för tio år sedan - och ligger mig varmt om hjärtat.

Eller ska man skriva hjärnan, varmt om hjärnan...

Julfriden innebör också att man kan lyssna på nyinförskaffad skiva, ryska vespers som sjungs av King's College Choir, kungliga gymnasiekören. Kanske. Har aldrig begripit mig på dedära olika skoltypernas motsvarighet på svenska. Den kunskapen besitter jag inte.

Att veta och att kunna skiljer tyskan på lär mig Liedman. Samma sak gäller inom franska språket. Det är alltså skillnad på att veta en väg och kunna en väg. Det senare uttryckssättet innebär att man gått vägen själv, och kan den alltså. Att veta vägen innebär att man tillskansat sig redovisad kunskap om vägen via en karta.

Fridens liljor på er.

2008-12-23

Julen är här

Mezzo - favvokanalen på TV - visade Tosca häromdagen. Underbart bra. Köpt lite böcker och sedan har jag...nä...vänta nu...sonen och dottern läser kanske detta. Så det får bli sedan.

Revbenspjällen är i ugnen, jag är på väg till fika med kompis. Det är som det ska vara. Man borde, som en annan vän gör, fundera lite över mål och mening. Det är sunt att ha ett slags bokslut. Nyttigt att reflektera.

2008-12-18

Kontaminasammanblandningar

Nu kom volaker och konsontanterna på plast.

Skrev jag nyss. I ett fora.

2008-12-12

Hjärta och hjärna

Så lika de orden är. Lärde jag mig idag av Daniel Tammet, som har Aspergers syndrom.

I tisdags lärde jag mig av Bodil Jönsson att de med Aspergers syndrom tidigare i skolan var frökens favorit. Han, eller hon, kunde ju så mycket. Och hade alla rätt på nästan allting. Pluggis.

Daniel Tammet sade också, vilket inte förvånade mig men Malou, att det var roligt att träffa Kim - mannen som är råmodell för Rainman - för att han har sådant hjärta. Vi vanliga dödliga ser inte hjärtat lärde han Malou.

Och påpekade att hjärta och hjärna är ju nästan samma ord. Tänk att det ska ta nästan 50 år innan jag fattade det...är svensktoppsskadad, hjärta - smärta, hjärna - gärna. Ingen annan koppling.

2008-12-11

De rena smakernas kväll

Läste en blogg, minns inte vilken, men jag tror och hoppas att jag lade till den här till vänster. Den utmålade wasabi som japans ketchup. Vad sorligt om det är så, och samtidigt innerst innerst inne så känner jag att det faktiskt är så.

De rena smakerna av lac på ris. Den rena smaken. Av produkten, råvaran. Den har vi glömt i ketchuplandet Sverige. Ingen italienare har ketchup på pasta för att det "ska smaka".

Just nu stekte jag pancetta för att lägga som grund i en jordärtskockssoppa. Guuuud så gott att bara äta pancettan! Med liten zipp vitt vin. Alltså. Det är nära kulinarhimmelen.

De rena smakerna. Dit vill jag komma. Inget annat. Nakne kocken avklädd liksom.

FRA-lagen verkar fin i Danmark - grannlandet

Snart kommer väl någon och påstår att vår avstängda stationära dator fildelat. Det skulle inte förvåna mig. Antipiratgruppen i Danmark har ändrat sig, den som står för IP-adressen är inte ansvarig. Skadeståndskraven (från 100 000 DKK till 1,1 miljoner DKK) är för höga.

Och det viktigaste är att få stopp på den olagliga fildelningen säger de. Ingen vet om den ökat eller minskat. Antipiratgruppen avstod från kraven när en dansk familj meddelade att de inte haft datorn på ens under den tid som de påstår.

Beatrice Ask bedyrar att det inte kommer att hända i Sverige. Vi får väl se. Vi får väl se. Ska vi slå vad?

Det finns en månads respit tydligen där man som brottsoffer inte har en aning om att man är under lupp. Då kan det utföras en fysisk husrannsakan! Helt otroligt. Borde inte artisterna ägna sig åt att skriva musik, böcker och utforma konstverk i stället för att jaga de få, faktiskt tror jag det är få, som lyssnar olagligt på dem?

Är det stöld så är det straffrätt som gäller och inte civilrätt. Det lärde jag mig idag, det är ofattbart faktiskt. Om man talar om stöld i debatten innan så tror man ju att det är straffrätt och man har rätt till ett ombud. Men icke.

2008-12-09

Intressant TV-debatt om fildelning

Just nu på TV.
Alexander Bard är på bardikaden, förlåt barikaden. Men fäktar illa mot förespråkaren för Creative Commons.

Förespråkare finns också för att skivbranschen borde ta bort ordet skiv i sin beskrivning, så att säga... Direktörerna som äter gåslever till frukost - till skillnad från kreatörerna - vill så klart ha kvar skivan, och nedladdningsrätter och gud vet vad. Medan kreatörerna vill bara leva på sin kreativitet. Men den inrymmer inte marknadslösningar, i så fall hade inte skivbranschen funnits som mellanhand från början.

Då hade musiker och kompositörer hittat på något annat sätt.

2008-12-08

Landet, Lundgrens fänkål och öl

Ja, det är en vana, en bra vana att göra Lundgrens fänkål som lite tilltugg eller förtugg innan själva maten lagas.

Den senare är idag kyckling som marinerat på vägen hit. I plastpåse och ingefära och salt och peppar och honung och tja...Kycklingen var liksom i kylen när jag kom hem, och då slog det mig: tusan också...jag skulle varit hemma och ätit risotto och kyckling idag. Det glömde jag totalt bort.

Den kommer till nytta snart.

Samuels Winter blev det, och Kilkenny. Gott.

Inspektion i morgon av hussvamp.

Nyåret närmar sig.

Amuse bouche är det dags för, och vi har den termen för granite. Mellan rätterna på nyåret har vi granite. Gott. Werner von Vögelis är enklast...eller om det är Tore Wretmans...minns faktiskt inte.

2 dl Champagne
1,5 dl Socker
1,5 dl Vatten


Nu försöker jag tyda resten av min lapp, som skrevs för några år sedan. Där står "kall sockerlag ägg okokt i me' C, tilll ägget stiger och"

Sedan står det inget mer. Men alltså...ägg? Hmmm...sockerlagen är ju vätskorna ovan. Det förstår jag...men sedan liksom...får kolla vidare. Minns i vilken bok det var faktiskt. Det går nog inte att finna den misstänker jag.

Hoppas jag har en notering som är mer utförlig.

2008-12-06

Sitter och ler, det är en av de där kvällarna...

Inte endast för att jag zippar på ett glas med 2 cl Scapa. Utan för att jag varit på en konsert med en god vän och LiHören. Den förre sjöng vackert och de senare likaså.

Det är livgivande för den urfattiga själen att lyssna på levande musik. Det är det. De sjöng i diverse konstellationer. Och att det fanns ett brassband som medverkande gjorde inte saken mindre minnesvärd. Sedan träffade jag en massa nya och gamla vänner. Som berörde.

Att beröras är bortglömt i dagens och framförallt i denna tids Sverige. Det är som om det inte liksom räknas. Men den fjärde konserten i ordningen som gavs visar på motsatsen. Jag hade förmånen - som jag inte betraktade som sådan i början - att sitta på sidan, på långsidan i kyrkan.

Då kunde man studera publiken. Och sångarna bakifrån när de uppförde en sång ståendes längs långsidorna (tautologi?) och liksom lite lite lite störas av det. Men snarare av att inte vara Med. Utan Utanför.

Utanförskapet har fått sig en törn läste jag i tidningen förresten. Det är inte en dag för sent.

Om ni frågar mig.

Men idag var det innanförskap som heter duga. Underbart duga.

2008-12-02

Ralliansen visar sitt IT-intresse

FRA-lagen innebär avsevärda ökningar för internet. Dessa ökade kostnader kommer att läggas på hushållen!

Jag menar, nu får det vara nog.

2008-11-30

Stör nattsömn dock välkommet störmoment

Den hade fallit mig ur minnet, filmen om änglarna som vandrar på jorden. De talar (mest) ett språk jag inte förstår. Eller rättare sagt delar förstår jag inte och det är det jag inte kan förlika mig med. En kinesisk film är lättare att värja sig emot. Men men ... just den här filmen är alldeles alldeles underbar.

Himmel över Berlin.

Så heter den. Den hade fallit mig ur minnet. Men under en nattlig zapptur snubblade jag över den. Igen. Sett endast brottstycken av den, och nu fick jag se den sista timmen eller så.

Fantastisk film. Och Peter Falk är med som sig själv. Bara en sådan sak. Columbo, vars frågeteknik jag ibland efterapar faktiskt; Den viktigaste frågan tar man sist när den man frågar liksom sänkt garden. Han är lysande i den här filmen. Det är änglarna med. Och han som blir människa får mig att tänka på att man ska faktiskt vara glad att man lever.

Det ska man.

Han smakar, i en scen, på sitt eget blod och konstaterar att det smakar. Han njuter av kaffet som jag alltid njuter av kaffet, det gör jag. Just idag kommer jag inte orka ta mig ner till fikastället och ta en kopp kaffe, jag fikar hemma istället i stillhet.

2008-11-28

Två kvinnor i olika åldrar gick över övergångsstället

Den yngre av dem stegade fram och tittade inte alls framför sig, hon bara gick framåt och stirrade ner på medhavd mobil.

Den äldre strosade lite över övergångsstället med en kasse vars logotyp jag känner så väl igen men inte kan placera. Fattar inte varför det ska vara så svårt.

Den yngre skulle säkert på dejt ikväll, det är ju fredag, eller på tjejmiddag. Hemma tror jag inte hon ämnade sitta.

Den äldre strosade fram lite över övergångsstället. Livet var liksom levt. Maten var inhandlad. Vet inte om hon hade någon som väntade hemma på henne, fick inte den känslan.

Den yngre stegade till vänster.

Den äldre till höger mot vårt regionsjukhus. Kanske skulle hon hälsa på sin man som ligger där, lite på livets kant så att säga.

Vad vet jag.
Men jag log när de stegade över övergångsstället. Det var så fint på något vis. En kontrasternas gång.
Den yngre. Och den äldre.

2008-11-26

Bloggar på EH i Helsingborg

Det som är lite roligt är at det sker en intervju här med en semiproffsbloggare. Gissar jag, har aldrig sett henne förut.

Men intervjuas ska hon. Så klart. Kanske är det RIXfm som har något även söderut i landet. RIXfm har ju för tusan i hela riket, inser jag nu, de heter ju det. RIX. Lixom.

Hon är lite söt. Just precis berättade hon om att hon inte lägger ut politiska åsikter. Det var som tusan. Allt är ju faktiskt politik...eller hur? På sätt och vis.
OCh som sagt. Här är bloggen... Hon är nog "bara" lite ung. Men växer nog till sig, eller kommer att tjäna mer pengar än jag kan drömma om som modell.

Till saken hör att jag med glädje sett den inledande halvtimmen av filmen "Djävulen bär Prada" eller något sådant heter den...bra verkade den vara. Matbestyr övertog dock så slutet får vänta.

Undrar vilken kanal det är. Det är ju inte RIXfm, det är ju en radiokanal. Men medierna flyter ihop. Medierna flyter ihop...är det det slutgiltiga då kanske, att medierna, Saida och sådana, flyter ihop.

"Man ska inte sända på mer än en kanal samtidigt" - det lär man sig när man går presentationskurser.

Det verkar inte inne liksom. Apropå det, var på uteliv igår - en frilufsaffär - och köpte inneprylar.

2008-11-25

Det hände i söndags...fildelningen

Vid frukosten, det olagliga, otillåtna som inte man ska ägna sig åt. Vi visste det inte förrän det var liksom för sent.

Vi hade fildelat.

Jag tog lite först, sedan tog sonen lite fil ur förpackningen. Arla morgonstund med arlas fil i mun.

Det var fruktansvärt att inse vårt misstag. Vi studerade noga filpaketet men ingen spionprogramvara fanns där, men man vet aldrig, programmen är så små nuförtiden och ett chipp kanske redan fanns på plats. Med någon kontrollfunktion som ännu inte nått marknaden men Arla nosat reda på.

Det visar sig om fildelarmyndigheten knackar på dörren. Det visar sig. Ska köpa två filpaket redan idag för att inte upprepa misstaget. För det var ett misstag, tro oss. Tro oss, snälla domaren tro oss.

Feldealning torde vissa råkat ut för, de har liksom dealat lite fel. Men det är det ingen som tänker på att bestraffa.

2008-11-20

Lund, London, Reading, Helsingborg och hem

Möten präglade resan. Möten med nya sätt att servera mat på, möten med människor som är engagerade. Nästan så det svider och man undrar lite varför faktiskt ibland. Svårt att förklara, men i vissa fall är det liksom bra med bara lite lagom engagemang. Alltså, att åka på konferens - inte den jag var på - och vara så uppbokad med möten att man inte hinner med konferensen...det är bara för mycket.

Eller hur?

Läste att det var de nya tonåringarnas sätt att uttrycka sig. Kvinnors också tror jag det stod något om. Feministiskt nästan. Hur nu det gick ihop.

Troligen var det något lurt med Creme Brulen alltså. Pulver. Kan man göra Brulle på pulver? Det frågar jag mig. Och om man nu kan det varför i hela friden utnyttja sådant bjäfs på en restaurang...alltså MEN HALLÅ!

2008-11-10

Härarbete myntade Teo och Fredrik Härén

tror jag.

När jag anlände idag till härarbetsplatsen ljöd "what a wonderful world" ur högtalarna, inte med Louis dock, någon kvinna sjöng. Ska, vid tillfälle, ta reda på vem.

Någon gång i en artikel för en tid sedan. Ägnar mig åt härarbete, det underliga är att det inte sker här utan så att säga "där"...liksom...det sker när det sker. Tanken är att man inte ska vara främmande för att arbeta på olika ställen, i universitetsvärlden är ju det legio. Det syn- och arbetssättet har jag tagit med mig, på gott och ont; en del fattar ju inte att man inte behöver sitta vid kontorets pulpet för att arbeta...

Så nu...är jag här.

2008-11-08

Det låg ett munspel på kistan

Det fanns otaliga blommor runt kistan, och det blev fler och fler. Vår bukett var blå, jag fann den inte. Jag letade heller inte efter den.

Runt kistan låg blommor, människor samlades och körkolleger sjöng.

Musikkamrater musicerade och konstkollegor passerade förbi. Kistan.

Det låg ett munspel på kistan.

En maka sörjde sin make.
Fyra barn sörjde sin pappa.
Barnbarn sörjde sin farfar och morfar.

En liten en visste inte ens vad sörja är, men barnbarnsbarn är han.

En bror sörjde sin bror.

Vit var kistan.
Vit var också den blomma jag lade på kistan.

Det låg ett munspel på kistan. I fotänden, den ände som skulle bäras ut först till toner av en tenorsaxofon, en trumpet och en trombon. Spelandes New Orleans jazz. När kistan var inlagd i bilen ändrades tongångarna, till mer glada New Orleans jazziga.

"En melankoliker som bestämt sig för att ha kul", så beskrev han sig själv. Bengt.

Griftetalet - som hölls av en vars uppgift bestämdes för tio år sedan - innehöll många glada ögonblicksbilder av hans liv. Och att han, genom just sin musik och sin konst, faktiskt på ett sätt är levande.
För evigt.

Han "gjorde oss varma inombords" sa griftetalaren. Det gjorde han verkligen Bengt. Och det gör han faktiskt än.

Det låg ett munspel på kistan.

2008-11-07

Döden kommer plötsligt

Så är det.

Oavsett när den kommer. Så drabbar den.

I morgon sker begravningen av en mycket god människa. Läs mer här.

2008-11-02

USA är på väg mot mognad...

säger de intervjuade på TV. Det handlar så klart om valet som kommer på tisdag.

Och ungdomar, amerikanska, som uttalar sig. En del klokare än historieprofessorerna...som ju faktiskt inte har någon historia att vara professor över liksom.

2008-10-29

IK i SVT

Ingvar, denne grundare av IKEA. Han sitter IKEA-mässigt i röd kortärmad t-shirt. Frånvaron av kritstrecksränder är lika underbar som påtaglig. Så är det på IKEA, ingen är överklädd.

Han berättar om blockaden som IKEA utsattes för från de svenska träleverantörerna i starten på IKEA. De danska leverantörerna var inte delaktiga i denna blockad och levererar fortfarande till IKEA.

Polska leverantörer också. Platta paket tillkom vid denna tid, för att kunna frakta bokhyllorna effektivt.

Han är klok. Mycket klok.

På frågan om varför IKEA inte finns på vissa håll i världen svarar han att det är helheten som saknas i en del länder. Det ligger en motsats i deviset att "arbeta för de många", men IKEA måste neka eftersom de vill ta hand om alla delar av en etablering. Klokt.

K-G sade att det finns 150 varuhus i hela världen...jag tänkte...hmmm...njaa...det är nog hundra fler. Och IK rättade också, men inte då, utan senare i intervjun.

Han är ett geni, men beskriver sig som en man med många brister. Kanske det är just det som utmärker ett geni. Att verkligen veta sin begränsning och sina brister.

För mycket röst. Skriver Herr Svensk

Om vemdå? Jills. "Och röst har Johnson, tyvärr ibland lite för mycket, rent utav generande när hon ska visa känsla och inlevelse."

Generande. Ja, för herr Svensk men inte för Fru Johnson.

2008-10-28

Andra brödinköpsdagen i Provence

Tog bilen ut genom grinden, dimmigt, molnigt och det var regn i luften. Men, tänkte jag, är ju faktiskt i Provence. Så sura inte över vädret, det brukar du inte göra.

Tidning först. På vägen dit mötte jag en man, som bonjourade, så jag återgäldade den hälsningen. Givetvis. Tidningsinköp - ett till Bonjour. Och jag vill förfina mig, jag vill kunna säga "God morgon damer och herrar", eller "God morgon herrar" eller då förstås "God morgon damer". Tror till och med att de har, men har inte råkat ut för den sammansättningen än, "God morgon damer och herre" samt vice versa.

Sedan bröd, mer Bonjour.

Funderade på vägen till caféet om ordet bekräftelse. Hemma, i Sverige, och framförallt inte i Linkeboda, säger vi inte alls hej, eller goddag. Det sista låte lite övermaga. Men ändå. Inget hej. Och godmorgon till vem det vara månde kunde man faktiskt kosta på sig.

Det känns att man finns liksom. På ett positivt sätt. "Titta, jag är inte osynlig idag". Heller.

Caféet var lugnt och stilla. Folk som läser tidningen och dricker sitt kaffe. Brevid mig satt ett israeliskt par. De skulle väl kika på ocra-stigen. Roussillon är berömt för sin ocra-färgade miljö. Allt går i ocra. Inte så det blir tjatigt, det är lite Roussillon-röd över det, som faluröd liksom.

Så hände det, det var jag och en kvinna på caféet. Då kommer hon in, en gammal gumma, i röd kappa. Jag förstår inte ett ord. Inte ens bonjouret. Som hon förstås sade till ägaren och kvinnan. Sedan stegar hon fram till mig! Och säger något. Jag gissar att hon sade något i stil med "jag vet inte ditt namn och känner dig inte men jag hälsar ändå".

Underbar kvinna.

Gjorde min dag. Som anglosaxerna skulle sagt.

2008-10-27

Friskolorna tjänar pengar och väljer att dela ut dem.

Någon förvånad?

Som den tidigare läraren på Walthers frigymnasium sade i intervjun "de har valt att profitera på i stället för att konservera verksamheten". Med konservera menade inte Samuel Rosenkvist - gissar jag - att man inte ska utveckla verksamheten. Vinster i företag ska förstås gå till utveckling och ibland forskning för att göra produkterna bättre.

Friskolorna är dock i gott sällskap, Volvo har gjort samma sak, Volvo undanlät att satsa på miljöbilar för 3-5 år sedan, nu är de alltså 5 år efter. Det är för sent nu att börja utveckla en miljöbil. Toyota, Honda och andra ligger 5 år före Volvo. I denna tid när det är så viktigt med den tid det tar för produkter att komma ut på marknaden.

Att friskolorna tar våra skattepengar och stoppar i egna fickor är inte jag förvånad över. Den patetiska förklaringen från kanslichefen Stawström i friskolornas riksförbund lämnar mycket i övrigt att önska. Han menade att om man har bolagsformen aktiebolag så ska man bete sig som ett sådant och slutsatsen är, antar jag att man delar ut vinsten. Det må så vara i en verksamhet som ger reella vinster, det tror inte jag att friskolorna gör. De flesta kommunala skolor har ansträngda budgetar men de levererar - ursäkta uttrycket - vad de ska. Oftast.

Så ja, visst kanslichefen, men du kunde sagt ett ord om att Walthers frigymnasium fått kritik från skolverket på vissa förhållanden på skolan. Så vinster ska alltså delas ut, menar kanslichefen antar jag, på bekostnad av kvaliteten.

Fy fan.

2008-10-26

En 1664, lyssna på Filosofiska Rummet om uttrycket "jag älskar dig"

i Provence.

Det är något speciellt. Sonens gnissande på gräsklipparen, modell åk, ljuder i bakgrunden. Minnet, det nära, av fikastunden med dottern finns färskt. Hon såg fransk ut, och igår under läsning av franska tidningar sade hon "varför är det så mycket naket i franska tidningar".

Vi var överrens om att frankrike fortfarande har kvar ordet sensuellt, och vårdar just det sensuella. När vi vandrade i Gordes sade hon "Varför får jag gå i klackskor här men inte på järnvägsstationen i Tyskland?".

För att, svarade jag, i Frankrike tillåts kvinnor vara kvinnor. Och vackra, och uppklädda. Till vardags, låt vara att det är söndag i dag. Men i alla fall. De franska kvinnorna, och tonåringarna, är koketta. På ett positivt vis.
Franska killar också, de klär sig mer egensinnigt och modeomedvetet. De klär sig i de kläder som de trivs i, och är lite lite vackrare än de svenska "vanliga" kläder den "vanlige" och "vanliga" människan har på sig.

Ingen, och jag säger det för att jag studerade det, studerade närmare dotterns kläder. De tittade så klart, men inte dömande, inte sexualiserat, inte avklädande. Som de gjorde på tyska järnvägsstationen och som de sannerligen hade gjort på torget i Linkeboda. I kungliga huvudkommunen hade dottern granskats från topp till tå och sedan hade stureplanisterna konstaterat att det var för "billiga" kläder som inte var köpta på "rätt ställe".

Hon var och är vacker. Jag var glad att fika med henne. Mycket. Det hade inte kunnat hända någon annanstans än i Frankrike. I Frankrike får man faktiskt vara som man är, på ett helt annat sätt än i Sverige. Det gäller säkert ju närmare medelhavet man kommer; det är varmt och man klär sig mer "naket".

Och sedan har sensualismen bevarats. Den svenska sensualismen har stilla insomnat, om den ens har funnits.

En Provence II

Glömde förut att berätta om sonens uttalande när vi intog lunch alldeles innan Sisteron. Vi gick in, vi beställde mat (två getostsallad, två nuggets med pommes frittes, Pago - banan, Pago - special edition med lime och citron samt ett glas Cola och ett glas vitt vin) och satt ett tag, efter 140 mils körning med biltåg på natten för lite vila, var det skönt. Att bara sitta stilla.

Och inta mat i Frankrike. I lugn och ro, nu gör jag det annars också. Men inte övriga familjemedlemmar. Misstänker jag. Dock, lite spår av mitt lugna ätande har nog satt sig bland de yngre medlemmarna.

Sonen sade plötsligt "Vad skönt att vara i ett land där man förstår lite vad de säger".

Sambon log, jag med, och sambon konstaterade att de flesta skulle säga tvärtom. Om just Frankrike.

Fika med dotter är underbart

Speciellt i
Visa större karta tycker jag. Gordes.

Och nu, vid den här tiden, är det inte mycket amerikaner där. Det är skönt det med. Mest fransmän (och så klart franskvinns skulle kanske tokfeministerna kräva att man säger :-).

Arrive en Provence

Det är svalt, 20 grader eller så, på natten är det 9-12 grader. Det är skönt tycker jag, att det inte är 35 grader eller mer på dagen. Det är lite för mycket för mig. Faktiskt.

Installerat oss på maset. Idag tänker jag endast ta en (för dyr) espresso i Gordes. Kanske de sänkt priserna nu när de amerikanska turisterna och andra med för den delen sjappat från frankrike.

Det slog mig igår att det är lika tyst här som på landet på ostkusten. Och då tänkte jag...varför åker man inte dit en vecka och bara har ledigt. Det kan man verkligen undra. Funderar på att då, den veckan, införskaffa digital-TV och bara titta på franska TV-kanaler. Bemöda sig att tala franska på ICA i Valdemarsvik, hela tiden, jämt och ständigt.

Men det blir lurigt tror jag. MIn franska är lite knapp, och kan inte uttrycka meningar som "LCH förlorade igår mot Frölunda". Kanske jag ska börja där, att i ett franskt-franskt lexikon leta efter ordet förlorade torde ta hela veckan.

Jag lägger ner det med.

Nu tror jag att jag har bestämt mig. Jag är här. Dags att bara bara njuta.

2008-10-21

Hade tänkt skriva om människans natur

Men det blir ett kvinnoinlägg istället. Det kanske går att kombinera, det visar sig med tiden.

EU har ju inte ändrat sig på länge, det är en sak som är säker. Inte i "toppen" i alla fall, det förefaller märkligt. Det är drygt 70 000 som skrivit på den här listan. Ibland undrar jag stillsamt om det gör någon skillnad.
Men det gör nog det, inte 72 000 namn då kanske av - låt oss säga - 500 miljoner. Men man vet aldrig, detta kan vara just den listan som kommer upp i 1 promille underskrifter. Eller så gör man ingen skillnad.

Nä, det får bli ett till inlägg om den mänsliga naturen och vårt behov på bekräftelse. Jämt och ständigt, kanske i alla åldrar. Se där! Det sammanfattar inlägget jag tänkte skriva. Så det får vara bra med det.

För övrigt konstaterar jag att Katrin slutat på TV4, enligt välunderrättade källor. Det är ju bra.

Och ni följer väl debatten om Victoria Benedictsson på kultursidorna i DN? Så klart ni gör, att varsamt fläta till Horace och Ebba är det inte många som gör. Men det pågår just nu, på en tidningssida nära dig. Vem Victoria Benedictsson var? Tja...googla eller wikia så får man säkert klarhet. Det ska jag göra nu, i detta fall är det fäktandet med varsamt utsnickrade argument för sin sak mot etablerade etablissemanget underhållning nog.

2008-10-20

Ett skelett med grön keps...

fick bli symbolen för det gröna alternativet när Fredrik R med kompisarna i ralliansen vandrar omkring på en vårdcentral.

Göran H påpekar att en politiker ska vara flexibel. En mindre flexibel och dogmfylld politiker än Göran H får man söka efter med ljus och lykta.

Ett skelett med grön keps som symbol för de gröna, roligt?
Nej, bara plumpt.

2008-10-18

Ibland stannar liksom världen upp

Och tänk, jag tror den gör det så fort man ser andra människor utföra något kulturellt. Idag var det teater. Hedda Gabler, i underbar uppsättning av Teater Inferno. Jag kommer att tänka på tonårssonen när han ätit den första tallriken mat på kvällen. Nio gånger av tio säger han "Mer av allt".

Så är det här med. Mer av allt Teater Inferno. Mer av allt.

Mer teater till folket. Det var underbart att bara sitta där och se ett skådespel. För bara oss, som var där. Just då. Just för oss.

Alla karaktärerna var noga utmejslade och instuderade, hörde av ensemblen efter föreställningen att något här och där missats. So what? Det störde inte mig, kanske fanns en och annan heddagablerist i publiken som saknade fyra meningar.

Det störde inte mig. Inte alls.

Gick hem i regnet, nej jag cyklade hem i regnet, det regn som hade börjat falla. Utanför ett av mina favirotölställen (ha! Låter det stå kvar) stod ett par under markisen. De hade varit på bio och skulle ta en öl, meddelade lite stolt faktiskt på ett sätt att jag varit på teater. De nyfikna frågorna hopade sig. Så publik finns, det gäller bara att den hittar till Sagateatern.

Denna oas i Linköpings kulturliv.

Jag hade kunnat var i Madrid, i stället såg jag en teater. Bytet gjorde mig gott. Nu lagar jag mat åt bara mig själv, lyssnar på Norah Jones, och nu ska jag googla på Hedda Gabler.

2008-10-17

Är inte förvånad över att Karls verk får ett uppsving

Det är jag inte. Har länge anfört - kom inte på det själv tror jag - att Marx har rätt i så motto att vi nu faktiskt i stor utsträckning äger produktionsresurserna; våra hjärnor.

Finansmarknadens kollaps med rop på att staten ska rädda ditten såväl som datten, fordonsindustrin speciellt av någon anledning.

När marknadskrafterna råder så att vi andra, konsumenter, får betala då ropar ingen slipsnisse. Tänker på elen, bensinen eller varför inte mjölken och maten.

Men nu, när bankerna går på knän - en andra gång - för att de varit ovarsamma med riskbedömningen - igen! - då...ska våra skattepengar rädda dem. Och se till att bankdirektörernas bonusar kan och kunde betalas ut.

Våra skattepengar går till direktörernas bonuspengar. Det är inte helt rätt anser jag stillsamt...

Tittarombudsmannen fick just detta mail

Hej,
Vedervärdigt framträtt i Idol, och lika vedervärdigt försvarat av Katrin själv.

Det är som om hon inte förstår att programmet sänds i flera delar av Sverige än Stockholm. Och hon vet nog inte det heller slår det mig. Hon är Sveriges Sarah Palin som inte vet att det faktiskt finns en värld utanför Stureplan, det finns sådana människor i Stockholm.

Jag tror TV4 allvarligt ska fundera över vilka personer som anställs och på vilka villkor (tänker på hennes uttalande att om hon inte provocerar så sparkas hon) och av vilken anledning. Man förleds lätt tro att anställningen av Katrin är medveten. Hon kommer att skapa rubriker och under parollen "all reklam är bra reklam" så anställer man henne.

Gert Fylkings ord ekar i mitt huvud, "hon är korkad, så enkelt är det". Och jag är beredd att hålla med.

Men det är klart, vill TV4s tittare identifiera sig med en korkad programledare så gärna för mig.

Men bra är hon ju inte.

Tittar gör jag inte - såg endast inslaget i Kvällsöppet - men kommer att påpeka så snart tillfälle ges att hon är en dålig förebild. Jag är över 50 år, och jag är inte målgrupp, det som borde mana ledningen på TV4 till eftertanke är att målgruppens företrädare också reagerar.
Inte de från ett visst riktnummerområde, men de andra.

2008-10-13

...och en sak till kom jag på


Apropå klassåterföreningar, alltså i skolsammanhang.

De tjejer man var betuttad i för 36 år sedan kände man igen omedelbums. På direkten. Utan tvekan.

Vi konstaterade också att killarna känner lättare igen tjejerna, och tvärtom. Ingen är ju förvånad över det. Väl?

Det slog mig igår vid hemkomsten och stillasittande (eller möjligen stilla stittande) i soffan att de människorna man träffade i lördags faktiskt danade mig under min mest påverkbara tid. I de flestas fall är tonårstiden den mest omvälvande tiden.

Så, kopplingar till niondeklassarna fanns där. Fortfarande. Det var ju liksom inte nya själar, bara nya konfigurationer av deras inneboende talanger, tillkortakommanden och funderingar.

Många möten minns jag länge, långt efter i lördags. Och då inte bara mötena med förälskerna, utan andra också.

Det finns liksom en trygghet i att vara omtyckt.
Fortfarande.

Bilden är långbryggan i Rättvik, vid tvåtiden på natten. Månen var lite senare i linje med bryggan.

2008-10-12

Träffat niorna

Det var kul, det jämfördes inga magar - eller jo, tre tjejer gjorde faktiskt det - och inte heller några skilsmässor - eller jo, efter magarbas jämförelse så skedde det med. Men mötet mellan de man gick i högstadiet med var underbart.

Minnen kom till liv som inte fanns där, eller som fanns där men som inte var liksom avdammade. Men när de blev det uppstod musik. Som man hade i öronen som tonåring. Lite till mitten hunnen fast ändå inte.

Den glöd som fanns i vissa personers ögon var fortfarande kvar, man kände så att säga igen själen på folk, inte kropparna. Dessa kroppar hade - med några undantag - åldrats. En del såg ut exakt som för 36 år sedan, preis som om de kommit in från rasen vid 10-tiden och lektionen skulle börja.

Jag påmindes om att det är inte alla förunnat att ha föräldrarna i livet. Det fick mig också att skämmas över att jag inte åker hem oftare, å andra sidan har man egen familj nu, egen syssla, eget liv. Man har lämnat boet.

2008-10-09

Nu får de konkurrens, ordentligt

Kaféet som jag fikar på i Lund har fått en granne, och vilken granne! De har tarte aux citron eller kanske tarte au citron om det är bara på en citron. Väl? Det spelar nu ingen som helst roll. Det är Gott. Väldigt Gott.

De har också en specialité, comté och skink-macka. Jag menar MEN HALLÅ! Comté på en macka. Det är gott som det är, med comté. Det slår mig att jag borde frågat hur lagrad den är. För de mest lagrade comtéerna är ju godast.

Påminner om när jag åt hummersoppa på Sturehof för länge länge sedan. Ulf Adolfsson kom cyklandes förbi av någon anledning, sommarklädd i gul kavaj tror jag bestämt att det var. Innan hade Carl Bildts bror tågat förbi, men då kom jag inte på vad han hette och jag ropade inte på honom. Men, och det var det jag ville berätta, Sturehof hade överträffat sig själva - och det är inte lite då som de överträffat alla andra - genom att ha en taleggio i botten på hummersoppan. Gott som Tusan.

Varit på Dunkers kulturhus

och lyssnat på King's Singers.

Jag kan inte skriva något. Det är alldeles otroligt. Det är himmelen. Det är det. De började med madrigaler, engelska och franska.

Sedan Penny Lane och Blackbird. Och lite Queen och Sting och så.

Det finns liksom inget att skriva, ord blir så fattiga.

2008-10-08

Nu är det bråttom bråttom på finansredaktionerna.

Eller vad sägs om "De svenska bostadsräntorna kan ha nått toppen. För nu faller marknadsräntorna på fred front, vilket normalt är en indiaktion på att bostadsräntorna också kommer att sänkas.

De faller på fred front. Tänk om det blev fred ändå tänkte jag. Alltså i världen, inte i finansvärlden. Och vad händer nu med Islands befolkning...blir de livegna liksom på något vis. När de går i konkurs. Hela landet går ju i konkurs.

Indiaktion. Vilken slags aktion är det? Är det de som kallas för indie, och är felstavat. Eller vad menas?

Nu är det bråttom bråttom på landets finansredaktioner. Detta utdrag var från Affärsvärldens hemsida. Raskt ska det gå, vill veta vill vi. Att efter femton minuters handel så gick börsen ner 4 procent. Efter femton minuter.

Jag minns när man visste först dagen efter hur börsen i USA gått. Och tänk...jag tror det är bättre med lite långsiktighet.

Blankningen, alltså att man kan handla aktier man inte har (!), lär vara en stor bov. Det har en finanskille sagt. Faktiskt.

2008-10-06

Allvarligt sjuk - när är man det?

Ja, det strida inte de lärde om, det är troligen säkert. Men personligen har jag en uppfattning, ogrundad, om när man är allvarligt sjuk.

Den allvarlige sjuka i detta fall har opererats för hjärntumör. Det är väl allvarligt nog? Eller ska man liksom ha opererats för två hjärntumörer för att anses ha en - eller vänta nu - två allvarliga, eller hur är aritmetiken? Två rätt så allvarliga sjukdomar är en allvarlig. Så måste de tänka, på matematiklektionerna sov varesig politikerna eller försäkringskassetjänstemännen, så klart.

Så "spik i foten" som Lindeman myntade en gång är allvarligt. Eller spikar i foten då så klart med försäkringstjänstemannamatematiken.

HEJ MATEMATIK! var troligen deras katekes.

Någon instans verkar vara allvarligt sjuk, med min definition. En sjuk - allvarligt exempelvis - ska inte strida. Det orkar inte en sjuk person och ändå måste de det i dagens Sverige. En sjuk person ska inrikta sig på att bli...frisk. NÄHÄ!

Joho.

2008-10-05

En Richard och en Debra

Gentleman är han, arbetar gör hon.

Han ska bli flygare Richard. Siktar mot det, har haft det svårt har han. Richard. Och Debra kämpar på i en slags, ja, vad är det för slags fabrik? Vet inte så noga, sliter gör hon, med kompis på samma ställe och mamman med.

Mamman med. Pappan, den biologiska till Debra var också flygaraspirant. Men han köpte vingar för pengarna eller i alla fall använde dem, vingarna alltså, och flög sin kos.

Filmen började vid ett-tiden i natt, och slutade 3:20. Och jag tänkte "NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ. Jag ska inte vara vaken för att se den där romantiska, förutsägbara och lite larviga filmen".

Inlägget hade inte skrivits om jag inte sett den. Till slutet. Förstår inte vad det är som fängslar mig, nu var det musiken i bakgrunden som faschinerade. Den antyder liksom om vad som komma skall "The Lift Goes Up Where we belong, where the eagles fly...". Och så vidare. I bakgrunden kommer det temat liksom smygande. Smyger sig på. Man nynnar på låten i bakgrunden. Mer och mer och mer, ju närmare slutet desto mer hissar som går upp.

Har en kompis vars hiss faktiskt inte går ända upp slår det mig, bokstavligen, den stannar på sjätte, och kompisen bor på sjunde. Himlen kan man tro. Men icke. I alla fall.

Richard Gere spelar ju Zack Mayo, så klart, och Debra Winger spelar Paula Pokrifki. Underbart bra berättat. Listigt berättat. Rörande berättat. Än idag. Tycker romantikern i mig, och den delen i mig är stor på gränsen till gigantisk. Det är något jag döljer faktiskt, för det är inte riktigt comme-il-faut att vara det. I denna hårda värld.

Grät bara på slutet. Så det så. Jag har bättrat mig.

2008-09-28

Funderar på att göra en lista

På musik, som kan spelas i det fall jag inte själv kan bestämma det. På hemmet är ju en första tanke. Man ligger där, eller sitter i bästa fall. Stirrar rakt fram, tandlös men förhoppningsvis mätt och torr.

Snacka om regredering förresten.

Listan, hur skulle den se ut. Chicagos första är given. Den andra likaså, dräm i med den tredje. Bjäfs och larv som brist på minne tror jag inte man behöver bry sig om, alla går omkring med en gigantisk jukebox nuförtiden. Så det är bara att ösa på.

Blood, Sweat and Tears givetvis. Då, nog - eller förresten - endast den live-variant jag har.

Thad Jones and Mel Lewis Jazz Orchestra. Ska vara med.

Julia Fordham vill jag ha med på bandet, datorn eller den interaktiva musikboxen med geriatriktillägget. Det senare lär kosta extra förresten, det har nog bestämts av politikerna. Något vettigt ska ju de göra med.

Katie Melua också. Frank Sinatra. Något svenskt. Så klart. Jan Johansson och Esbjörn Svensson och hanses trio - har inte lyssnat på honom än, fy! - Cornelius också. Zettica Monsterlund ska vi ha också. Freddie Mercury.

Mozart.

Bach.

Händel.

Trumpetkonserter, ös på med Hummel och Mozart men glöm så klart inte Haydns.

Celine Dion vill jag ha på musikenheten.

Och om nu någon vårdrobot i framtiden läser detta så kika (synonymer: läs, studera, sök, efterforska, kolla) på min facebook också, där finns ledtrådar.

2008-09-21

Siewert tar sats

Första rådet: Du måste inte hinna läsa alla bloggar.
Det gör jag inte heller, jag läser bara de som är viktiga och som ger mig något.

Andra rådet: Du mår bättre om du inte ödslar tid på bloggtyckeriet.
Eh, va? Bloggtyckeriet. Vad i hela friden, Siewert, menar du? Bloggarna tycker inget, det är människor som skriver Siewert. Men om du menar att det är att slösa med tid att läsa det som de skriver så har du fel. Det är aldrig aldrig någonsin fel att lyssna på (i detta fall dårå titta på) vad en annan människa tycker och skriver.

Tredje rådet: Läs tidningar i stället och lyssna på P1 i radio och P2:s Aurora
Jajjemen. Det gör jag med. Nu vet jag inte vad Aurora är. Men ska ta reda på det.

Fjärde rådet: Identifiera seriösa tyckare från haverister.
Det gäller alla mediaformer Siewert.

Femte rådet: Inse att bloggarna inte alls är den nya demokratin.
Nya demokratin? Vad i hela friden är det. Demokrati är ju demokrati. Sättet, metoden eller formen för den är inte viktigt. Och tro mig, den fungerar. Se på Absolut som fick dra in en reklamkampanj i Mexico för att USAs bloggosfär förde ett himla liv. På möjligen felaktiga grunder - så här har du en poäng - men demokratiskt var det. Och reklamen var tvivelaktig.

Sjätte rådet: Tro aldrig att bloggskrivarna har de viktigaste argumenten.
Tro inte att du har de viktigaste heller. Det visar ju sig. När man argumeterar.

Sjunde rådet: Träffa riktiga människor i den riktiga världen och tala med dem på riktigt.
Jadå. DET gör jag. Det är en förutsättning för min tillvaro.

I texten skriver Öholm också om att för att finnas - kan man få för sig - måste man ha en blogg. Det började med mobilen. För att "vara någon" skulle man ha en, på den tiden, släpbar mobil. Sedan när det blev vanligt skulle man ha en e-postadress. Sedan när det blev vanligt skulle man ha en hemsida. Nu när det är vanligt ska man ha en blogg.

MEN HALLÅ. Man är väl någon innan liksom. Alltså. Någon gång måste ju det vara tillräckligt; att bara vara.

San Francisco

Det är sig likt.
Men man blir ledsen av uteliggarna som likt råttor letar i soporna efter något att äta.

Vilket land.

Ett bevis - om du frågar mig - på att deras system inte fungerar.

Dessa människor får inte något från de välbärgade, de besuttna heller, som ska ge almosor. I landet här i väster sker ju det mer än i Sverige. Men det verkar inte som om det systemet fungerar heller.

Almosegivandet sker säkerligen innanför hotellen dit de sopletande inte letar sig. De får bokstavligen skrapa smulorna från de rikas bord. Ingen noterar dem. Det är det värsta.

2008-09-18

Lek med ord.


Varför är det alltid så roligt...

2008-09-17

Ska man skratta eller gråta åt bensinprisets variation?

Gråta och skratta.

Vi är dumma, repeterar mitt råd. Köp endast bensin. Inget annat, marginalen på andra produkter är högre; bensinbolagen tjänar alltså mer på en flaska Ramlösa (16 - 20 kronor kostar den beroende på var man är i Sverige och hur nära E4) än på bensinen. Åk in till en närbelägen butik i stället och köp en Ramlösa, för 9:50. (!)

Idag ser "de" - petroliumförbundet (vilket namn!) - en nedåtgående trend. Tacka för det. Vi ger fan i att tanka. Alltså...det finns två sidor av myntet. Om man väljer buss så tankar man inte. Men om man ska in på bensinmacken så tanka. BARA. Inget mer.

Lyssnar på radion om lycka.

En person som drabbats av cancer och sedan miste ett öga talar.

"Det är lika skönt att bada med ett öga som med två".

2008-09-14

Ciona Intestinalis - när man inte behöver tänka längre...så...

Ett djur som lever i havet, Ciona intestinalis, kravlar omkring och letar efter var den ska slå sig ner. Då behöver den en hjärna. När den hittat sin plats i världen behöver den inte tänka mer. Så då käkar den upp hjärnan...

Listigt. Alltså, det ÄR listigt.

Just så DN. Hackare.

De förstör inte. Det gör crackers. De förstör. Båda grupperna förstår men hackare förstör inte. De bara vill visa på möjligheten att komma "in" sedan likt M Lupin lämna lite ett visitkort.

Så, ingen skada är faktiskt skedd. De, hackarna, ville bara visa att det faktiskt går att ta sig in. Se till att fixa det. Så det INTE går att ta sig in ifall att en, eller ett par crackers skulle komma.

2008-09-13

Lagar Boef Bourgignon - oavsett hur det stavas...

Så gör jag det.

Vännen S kom på besök, mycket uppskattat. Hon började plötsligt rota i lådorna mellan berättelser om livet - jag tänkte vad letar hon efter? - och rotade och rotade och till slut kom målet för rotandet upp. En gaffel.

Hon närmade sig långsamt men bestämt grytan där högrevsbitarna låg och vilade inför den slutgiltiga kokningen. Men men men men sade jag, "DE är ju inte GENOMSTEKTA!"

Äsch. "Utse en!" kommenderar vännen, och lägg tillbaka den i stekpannan.
"Jamen jamen", sade jag, "den är ju seeeeeeeeeeeeeeeeeeeg" och tillade raskt "det är ju inte oxfilé".

"Låt mig upptäcka om den är seg" kom det raska svaret.

Den var inte seg. Glömde fråga om den var bra kryddad.

Det visar sig, nu ligger timjan, fläsk - som jag inte brynte alls, lagerblad, vin, buljong, vitlök, tomatpuré och annat säkert jag glömt MORÖTTER! De hade jag glömt. Ja, inte i grytan men på bloggen, här och nu, när jag beskriver hur den lagagas. I detta nu.

Carpe Gryta.

Också så tänker jag på när en annan god vän, dirigenten H, lagade en Boeuf Bourgignon när jag fyllde femtio. Ska ringa honom snart, men de äter säkert nu. Fnys. För tidigt...:-)

2008-09-12

Idag tror jag att jag ska ta en skumpa...

En person som är felrekryterad lämnar kulturrådet. Gissa vem...

Digital-TV blä, eller inte kanske ändå

Blivit frälst, inte av digital-TV då utan av jazz, klassiskt och operakanalen mezzo. Vilken kanal!

Man slår på, det kan vara en kvartett som spelar något, levandes, som om det är ett MTV för klassiskt intresserade. Men inte bara det, utan det kan komma en konsert från Montreaux med Ray Charles och ett underbart storband i bakgrunden.

Häromkvällen var det ratpack. Övriga presentationer överflödiga, där ser man Frank Sinatras storhet, vilken frasering han hade redan då. Och när Dean Martin och de andra stör honom under hanses pauser så skrattar han, och gör underbara saker med texten. Och missar inte fraseringen, snarare finlirar i den. Mästare. Det finns få som han.

Ja, presens. Tack. I hans fall om något...bara för att man lämnar jordelivet så finns man ju inte. I Sinatras fall på tv, på skivor och i andras fall i tanken hos någon kvarlevande. Eller snarare hos någon kvar levande.

Digital-TV. Blä. Men inte mezzo, den borde finnas i var mans hem. I alla fall om man inte är intresserad av sport, dokusopor, bjäfs trams och idol och lallande politiker som bara mal samma visa i olika kvarnar.

En lisa för själen är mezzo. Det är sant, det finns en avdelning som heter divertimezzo, underbar blandning. Av allt. Man kan tänka sig och lite till. Kultur, en levande när den är som bäst.

Om jag kunde ta dina tårar och göra dem till mina

Om jag kunde,
om jag kunde ta dina tårar och göra dem till mina.
Skulle du se, faktiskt, faktiskt se att de inte är så mörka som du tror, de är
ljusa. De är de.
De är många nu, för de är de första. Och de är förtvivlade.

De första tårar som kommer av brustet hjärta. Är hemska. Alla minns dem.
Alla har i princip haft dem. Och har de inte de har man på ett sätt
inte levt. Eller ja, jo, det är klart att man har. Men liksom kanske ändå
inte riktigt. Inte i min värld i alla fall, den är ju i och för sig för full med
känslor. Men i alla fall.

Om jag kunde ta dina tårar och göra dem till mina.
Nu när det är första gången tomheten ropar eko i hjärtat.

Tomt. Innehållslöst.
Svårt att se någon framtid. Utan. Henne.

Om jag ändå, käre vän, kunde ta dina tårar och göra dem till mina. Du skulle
se, hur de ter sig i ljuset av några likadana tårar som fällts ur mina ögon. Du skulle se, du skulle se.

Om jag ändå, kunde ta några tårar av dina och göra dem till mina. Och sända dem tillbaka till dina ögon. Och in i ditt hjärta.

Nu kan jag bara trösta. Vara tyst. Och lyssna. På tomheten.

Det står inte tusende åter om Hon försvinner ur ens liv. Inte när man är 17. Inte när man är 32 heller, eller 76. Det gör det inte. Det känns bara tomt.

Om jag kunde ta dina tårar och göra dem till mina. Det kan jag inte, ska jag inte, får inte. Men jag vill. Göra mer.
Än jag redan gör.

Och jag bara finns där.

Det är kanske just det som är tillräckligt.

2008-09-10

Gamla fiket Bönan har ändrat sig IGEN!

Det heter numera Espressobar och är ljust och fint och vitt och en espresso har rätt pris: 10:-. Det artar sig, eller cirklen är snarare sluten. I Oxelösund fanns en tid ett underbart ställe som hette, det hette, vad hette det nu igen. SANTOS. Så hette det. Undrar var han tog vägen. Unge herr Santos alltså. Någonstans i Nyköping kanske. Så är det nog.

Dessutom hade de små smörgåsar, SMÅ SMÖRGÅSAR. Goda som tusan. Och populära så klart, ingen vill väl (eller?) längre ha de vedervärdigt stora USA-inspirerade mackorna och kakorna. De som är så stora så big is beautiful, fritt översatt "stor är bautaful". Visst, det finns de som äter dem, låt dem göra det. Men alternativet finns knappt. Nu kan man ta två små smörgåsar. Underbart! Köpte två förra
gången jag åkte tåg. Mums!

Metamorfosen återgick liksom till den gamla idéen, eller vad ska man säga? Idag doftade nybakad kaka med! I ugn, "hemgjord" som det heter. Det får heta det.

Befriande att det bruna tråkiga är borta, nu är det vitt.

Martina Lowdens bok växer, jag läser och skrattar och fattar inte ibland. Men underbar är den.

Läxhjälp? Javisst punga ut med 3000:- per termin

Alltså. Vet inte vad jag ska säga.

Siten borde kanske döpa om sig till alltompengar med tanke på artikeln. VDn menar "Tanken är att det ska bli en mötesplats för ungdomar från hela stan, fast med pedagogisk prägel" och inte en mening om tanken att man vill tjäna pengar.

Det är klart att man gör och att man vill.

På hemsidan står att läsa "De flesta studerar på högskola och universitet och har stor vana av pedagogisk verksamhet samt arbete med barn och unga. Alla läxhjälpare har ett godkänt utdrag från belastningsregistret". Läxhjälpare, måtte detta ord aldrig leta sig in i SAOL. Be till just din Gud om det...

Skulle vara intressant att kontrollera vilka studenter det är. Universiteten och högskolorna är ju inte speciellt kända för sin pedagogik utan snarare är det forskare som undervisar och de är nödvändigtvis inte pedagoger. Det smitter säkerligen av sig på studenterna, såvida inte VRE EDUCATIONs läxhjälpare (Gode Gud) är rekryterade från lärarlinjerna, eller lärarprogrammet.

Klyftorna ökar. Och det är vedervärdigt att studera detta utifrån. Mina föräldrar hade ingen aning om de ämnen jag läste i gymnasiet, än mindre på universitetet. Jag hittade hjälp i form av äldre kamrater. De lärde ut för att det var roligt och lärorikt för de själva att lära ut. Man kan ju en sak först när man lärt ut den, då vet man vari svårigheterna ligger.

Det finns, i Jönköping bot på dårskapen, Röda korset har gratishjälpen. Tänk så olika lösningarna kan vara på samma problem. Men det är klart, i Småland har de ju inga företag av värde. Inte alls.

Det kommer ju inget som är värdefullt när det gäller idéer och företagsamhet för hela Sverige ifrån lilla Småland. Eller hur var det nu igen...Elmtaryd och Agunnaryd. Hmmm... EA.. och Ingvar Kamperad. IK...IKEA. Jajust ja. Jo, kanske ändå :-)

2008-09-01

Spelade på hans femtioårsfest faktiskt.

Stig Järrel höll ett tal. Vi spelade storbandsmusik så det stod härliga till. Jubilaren hette, som det sägs när man dött, Lennart Swahn.

Vi hade roligt då, dels att vara med i "de där sammanhangen" dels åt Stig Järrel. Jag undrar stillsamt vilka fler så kallade kända personer som var där som jag inte brydde mig alls om. Troligen en hel del.

Vila i frid.

2008-08-27

Tycker om bilden på den här sidan.

Mycket.
http://lundinann.googlepages.com/

Den är, jag vet inte.

Än så länge tittar jag bara på den.

Den ger liksom hela tiden.

Ju mer jag tittar på den desto mer ger den. Konst när det är som bäst.

Mig.

Ni har säkert sett henne

Hon sitter ibland på Centralstationen - Resecentrum på nypolitikersvenska eller nytjänstemannasvenska - och hänger, eller chillar, kan man tro. Men hon har ingenstans att bo vad jag förstår. Personalen på stationen känner till henne väl, men de känner nog henne inte.

Det ryktas, allt genom personales mun, att hon har en son i stan. Som hon hälsar på. Det kanske hon har. Ibland är hon på tågstationen (eller vad nu den Centralstationen heter på nypolitikersvenska) i Norrköping.

Idag satt hon inte.

Idag låg hon på en bänk och sov, natten har väl varit svår när det gäller sömnen misstänker jag. Den är säkerligen alltid det. Men på centralsta...förlåt resecentrum i Linköping där återfinns hon någon gång under veckorna. Var vistas hon på nätterna när de blir mer kyliga?

Socialen har visst varit och talat med henne, men hon behöver ingen hjälp. Så hon får vara där, bara vara. Kanske hon bara vill vara. Eller hon kanske...nå ingen idé att spekulera.

Men jag tror mig veta att hon fullständigt skiter i om stället som hon kallar sovplats heter Resecentrum eller Centralstationen, eller som det hette i Rättvik "tåget". "Ska du åka till tåget".

2008-08-25

Den dagen den sorgen

Som sagt.
Men det är en sorg ibland. Som finns liksom, bara.

Har en mycket nära god vän som lär mig saker hela tiden.

Det senaste jag lärde mig var att mina bekymmer är just bara bekymmer. Och inget annat.
Inget att fästa sig vid. Inget att bry sig om. Min barndom var lycklig, det framkommer självklart när man språkar med just den goda vännen.

Mycket lycklig.

Lite smolkar möjligen. Men i stort sett lycka, lycka och så lite lycka också. Och en och annan smolk. I bägaren.

Goda vännens barndom var problemfylld, bekymmer fanns liksom inte. Det hade varit en välsignelse om det Hade funnits bara ett enda bekymmer.

2008-08-23

De sista av de femtio.

40. Vem hatar du? (jobb som managementkonsult)
Livet är för kort för att gå omkring och hata någon.
41. Hur många fasta förhållanden har du haft hittills?
Tre. Eller fyra kanske.
42. Hur tror du att du kan handskas med alla turkar som tycker att du är blond och söt? (reseledare)
Som jag handskas med alla andra idioter.
43. Vad gör du om du inte får den här anställningen?
Går och fikar.
44. När hade du din första pojkvän?
Aldrig. Men flickvän hade jag vid femton.
45. Vad skulle ditt ex säga om dig om vi ringde och frågade?
Ingen aning. Ring henne.
46. Vilka droger har du provat? När jag svarade att jag inte provat någon alls ställdes frågan ”Så du har aldrig rökt en pipa hasch?
Inga alls. Om inte alkohol räknas.
47. Vad jobbar dina föräldrar med (31 åring som söker jobb som kvalitets/produktionstekniker.
De är pensionärer.
48. Hur har din barndom varit (sökte jobb som grafisk formgivare)?
Lycklig.
49. Vad har du som är fyrtio år att samtala om på kafferasten med någon som är tjugo?
Massor. Testa mig gärna.
50. Jaså du sjunger. Kan man få höra ett smakprov?
Nej, men du är välkommen på nästa konsert.

2008-08-21

Mer frågor.

11. Har du något mörker inom dig?
Ja, det tror jag, har inte alla det? Men det är inget jag låter påverka arbetet.
12. Vet din fru om att du sökt det här jobbet?
Ja. Sambon vet det.
13. Vad gör du om du inte får som du vill?
Ser till att jag får som jag vill.
14. Om du var ett djur vilket skulle det då vara?
Katt.
15. Har du något brottsregister?
Nej.
16. Är det inte lite konstigt att ha en sådan nära relation med sin mamma? (efter att personen sagt att hon brukade gå och fika med sin mamma).
(om jag fikade med mamma) Nej, det tycker jag inte. Varför tycker du det?
17. Du vill egentligen inte ha detta jobbet eller hur? (frågan ställd med olika tonfall flera gånger)
Eh, jo?
18. När var slaget vid Lützen?
1692 tror jag. men jag vet inte.
19. När du blir arg – känner du någon gång för att slå den personen på käften då? (kontorsjobb, bokföring)
Nej.
20. Har du en massa fräckisar på lager som du kan berätta? För den som inte kan det tål inte mycket och då passar de inte här. (civilekonom på kommunal förvaltning)
Det är möjligt att jag har, men de berättar jag inte på arbetet under kontorstid.

2008-08-20

Man kan tycka det är banalt att referera till...

teodicéproblemet. Men jag gör det i alla fall. Det brukar ju handla om större ondska i världen, och hur Gud då förhåller sig till denna ondska.

Men artikeln gör att tårarna trillar.

De trillar när Magnus Öström berättar om musiken och leken, att leka sig fram.

Alltså...Gud...hur tänkte du här?
Jag bara undrar.

2008-08-19

Naivistisk gymnasial nollning.

Nollningen har genomgått en hemsk metamorfos. Från, för trettio-fyrtio år sedan, att vara en sammankopplande del i universitets värld för de nyanlända till pennalism.

Förklaringen är enkel, nollningen togs för tiotalet år sedan över av barnen på gymnasiet och infiltrerade sedermera unviersiteten. När naivisterna från gymnasiet växte upp kom de ju till, just det, till universiteten. De ansvariga på universtietet klarade inte av bildningsdelen (eller låt oss kalla den hyt, hyfs och hållning) som skall hållas lika högt som uppdraget att högutbilda (i meningen mera, inte mycket eller en messe).

Så därför ser det ut som det gör idag på universiteten, och så klart, även på gymnasiet. Men det finns en moteld. Flera gymnasier i Linköping kommer på råd. De vuxna tar ansvar för inskolningen, pennalism och maktutövning ska inte förekomma. Så det kommer att vara gymnasierna som sanerar universitetens nollning. De senare HAR faktiskt spårat ur. I alla fall att döma av den bistra uppsyn som fadderiet har på Linköpings Universtitet.

Idag såg jag två dårpellar, på universitetsområdet som jag så klart återvänder till för att insupa atmosfär såväl som god espresso. Dårpellarna vandrade likt robotar fram och tillbaka framför caféet. Vansinne. Dåraktigt och inte roligt.

Jag drar mig till minnes den äldre student på universitetet som iklädde sig kostym, för att liksom karaktärisera I-linjen. Eller snarare bilden av en person som går på I-linjen. Roligt. Självdistanserande humor.

Så studera http://www.linkoping.se/InformationOm/Utbildning/gymnasieskola/ALG/_news/Nollning.htm så ser ni bland annat hur nollnigen i framtiden även kommer att vara en trivsam upplevelse på universiteten runt om i Sverige. Filmjölkshällande barn i gymnasiet göre sig icke besvär.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=817985

Kan inte låta bli detta...

De femtio värsta frågorna. Man kan få under en intervju. Jag börjar med de tio första.
1. Vilken gravsten skulle du välja? (sökte jobb som it konsult)
...och så var det afton. (Stulet från Gibran)
2. Är du klar över din sexualitet? (sökte tjänst som projekledare inom telekom)
Ja.
3. Vilket är viktigast för dig - din fru eller ditt jobb? (marknadschef)
Har en sambo. Och dessutom är det väl en balans som eftersträvas? Eller vad tycker du själv?
4. Skulle du kunna tänka dig att ha kjol på dig på jobbet en dag i veckan (frågan ställd till en man till en kvinna som sökte jobb som it-konsult/managementkonsult)
Förstår inte parentesen, det kanske ska stå "från en man". I så fall är jag inte kvinna.
5. Dricker du och i så fall varför? (hantverkare)
Ja. För att det är gott.
6. Vad använder du för preventivmedel? (kemist)
Inget. Kondom kanske förresten. Kom jag på.
7. På vilken sida av sängen tycker du bäst om att sova? (datautbildning)
Närmast dörren.
8. Äter du p-piller?
Nej.
9. Och hur mycket hade du tänkt dig gå ner i vikt? Hur ser din plan ut för detta?

Circa 20 kg. Genom att gå mycket, röra mig mer, tänkta på vad jag äter, simma.
10. Vilket parti röstar du på?
Förlåt? Vad sade du? Vilket röstar du på? Vet inte vilket svar jag skulle välja.

2008-08-17

Personlighetstyp, inspirerad av Dexion

Barnsligt förtjust i tester. Så:
Min personlighetstyp:
Entusiastiska, kreativa och idealistiska. Kan göra nästan allt som intresserar dem. Socialt begåvade. Måste leva sitt liv i enlighet med sina värderingar. Entusiastiska inför nya idéer, men blir uttråkade av detaljer. Flexibla och öppna för argument. Många och varierade talanger och fritidsintressen.

Karriärer som skulle kunna passa mig:
Skådespelare, journalister, skribenter, musiker, konstnärer, konsulter, psykologer, entreprenörer, lärare, personalvetare, politiker, diplomater, TV-reportrar, marknadsförare, forskare, säljare, artister, präster, PR-ansvariga, sociologer, socialarbetare.

Lite träffande. Jag ÄR de facto konsult, jag är musiker (valde mellan musiken och matematiken, det blev det senare) och i någon mån artist.

Sociologiskt intresserad (Johan Asplunds ena bok är ett måste) och skådespelar ibland så att säga, präst var ett yrke mamma trodde jag skulle inneha - tiden är inte för sen än.

Entrepenör - det är jag redan.

Politiker, tack men nej tack. Diplomat, javisst, det var en karriär jag inte visste fanns trots att grannens son eller släkting var just det. I Tripoli. Så jag visste var det låg innan någon annan - i princip - visste var det ligger. TV-reporter - nej, men jag är mycket god vän med en sådan i princip och hon är faktiskt journalist. Och vansinnigt trevlig.

Lärare - ja, vikarierade som det under en tid - springvik - och det var roligt. Inspirerande men energikrävande. Funderar på det jämte präst som pensionärsyrke.

Måste leva mitt liv i enhetlighet med mina värderingar. Jomenvisst. Men det kommer man på under senare åren av livet.
Att det var det man skulle gjort. Tidigare. I livet. Glad att jag kommit på det för några år sedan.

Psykolog. Det skulle jag blivit. Det är en sanning som är sann.

2008-08-16

Martina ... Lowden ... igen.

Hon bringar mig många skratt. Det senaste är en parafras på En vänlig grönskas, ett känt stycke i körvärlden:

"
En hemlig svenskas lika sekt
har hymlat sal och sängar.
Nu sviker slyngelns krumma släkt
de magra silverpengar.
Och lindens hus
och hundens bus
och sågens tår i siden
förkunnar: du är förliden.

Och två verser till.
"
Originalet, för de som undrar...mig inkluderad.
En vänlig grönskas rika dräkt
har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar,
och solen ljus
och lunden sus
och vågens sorl bland viden
förkunnar sommartiden.


Njut. Läs. Läs mer. Det finns mer. I "Allt".

2008-08-12

Sitter och ler

Ler sådär när man märker att saker går in i tonåringars hjärnor. Faktiskt. Det gör det. Konsekvens stavas det nog. Och vara bra på att vara just jag.

Vi ska på stan. Oklart när, vi ska bara på stan. Så frågas det lugnt och stilla från dottern som befinner sig på övervåningen:
Hur långt har du kommit?

Ska klä på mig. (Hade just duschat efter ett litet men dock arbetspass)

OK. Då kan vi börja gå snart.

Samhällsekonomi vs företagsekonomi

Dalhalla går nog inte med förlust. Inte om man räknar på vad hela byggden kring Dalhalla "tar hem" på Dalhalla.

Ser man endast till en singularitet i ett samhälle går säkert inte biblioteket med vinst. Inte heller kommunpolitikerna, eller rektorn, eller en enskild hockeyspelare. Ser man till en enskild företeelse går inget med vinst. Nästan. Jo, en vinnande trisslott går med vinst. Det är bara så svårt att se vilka som är det redan innan man "öppnat" dem.

Att jämföra med näringslivet låter sig inte göras, det är olika ekonomiska principer som styr ett samhälle och som råder i ett företag. Samhällsekonomi och företagsekonomi. Så det går alltså inte att säga biblioteket går med förlust - vi stänger det. Eller Vin och Sprit går med vinst - vi säljer det. Eller...ja, ni fattar...

Företagsekonomiskt är det helt OK att sälja Vin och Sprit. Men inte samhällsekonomiskt. "Cost-benefit"-analys är inte lätt, inte ens för nuvarande finansministern. Men han har väl möjligen trassel med att få folk i minoritetspartierna i Ralliansen att begripa. Så sälj på.

Vinsten som biblioteket producerar är inte mätbar vilket många med mig - eh i alla fall en - menar:
"Så länge det finns fria bibliotekslån så har vi en slags garant för en massa saker, demokratins möjligheter till exempel." säger Kristina Lugn i en SvD-intervju för något år sedan.

Hon fortsätter "Och en slags spärr mot vansinnet.".

Andningshålen i staden i form av kultur kan gå med monetära förluster.

De kulturella andningshålen i staden är för lust.

Lyssnar igen på Martina Lowden

Sommarprogrammet. Det är nyttigt. Det borde fler lyssna på. Det finns saker man inte tänker på vid de första genomlyssningarna. Hon utmejslar en tillvaro i programmet, påstår att hon låter högdragen, det tycker inte jag. Jag tycker det märks att man möter just Martina Lowden, och ingen annan. Hon är mycket bra på att vara just sitt jag.

"Från nio års ålder övergick världen till att bestå av leguaner och sagokungar".

En mening som verkar galen, men är precis på pricken. Om man är Martina Lowden. Det är just så det ska vara. Man ska bli så bra på att vara den man är det bara går.

Historien om militärplaggsinköpen är rolig. Väldigt. Mejslar ord är hon mycket bra på, mycket bra.

Man blir berörd till tårar av hennes berättelse om mobbningen. Hon använder ord att beskriva känslan. Man skrattar åt hennes - igen... - beskrivning av ett kulturfyllos död. Beroende på mordvapen och tillvägagångssätt ska Martina misstänkas.

Hennes bok "ALLT" stöter på motstånd men vilket underbart motstånd, ordbok rekommenderas - i alla fall om man är tekniker som jag. Det är säkert med boken som med programmet, den ska läsas flera gånger.

"Det är inte snällt mot grått att kalla de ledsna dagarna för gråa". Det är det inte!

2008-08-10

Tittar inte på sport så mycket...

nästan inte alls faktiskt. Men ishockey, cykling (frankofil som man är) och på senare tid damfotboll har fångat mitt intresse.

Idag visade de på Eurosport något som också fångade mitt intresse. De hade en slags sammanfattning av dagens händelser i OS. En var "The Kiss Of The Day".

Kyssen, vänskaplig på kinden var mellan en silver och guldmedaljörska i skytte. Tror jag. Det är faktiskt oviktigt. Det viktiga var deras landstillhörighet: Georgien och Ryssland.

2008-08-08

Redan Madeleine anade...

I DN idag talas det om neandertalarna.

Men Madeleine von Heland anade sakernas tillstånd. Hon sade under en föreläsning, alltför ovälbesökt, att "vi tog död på neandertalarna ... och på det viset har det fortsatt".

Jag är beredd att hålla med.

2008-08-03

Chillsurfar och hamnade på svt...

Allsång på skansen.

"Ett oväntat besök från herr Skifs sätter käppar i hjulet, när Lasse Berghagen ska sjunga Stockholm i mitt hjärta."
Oväntat...jo jag tackar jag.

Och vilken ploj. Växlingen från Stockholm i mitt hjärta till Ding dong är beundransvärd.

Men vilken show!!!

Och Björn, en CD-box snart. Tack.

Att trummisen missar cymbalslaget första gången är förlåtligt.........det kommer rätt nästa gång.

Få idrottsmän och kvinnor intresserar mig.

En jag dock alltid alltid älskat är Annika Sörenstam. Har aldrig spelat golf, eller ja, jag testade en gång för 35 år sedan. Med varierande resultat. Har dock ett gäng vänner som spelar golf.

Men Annika. Sörenstam. Det är något särskilt med henne. Speciellt idag. Och hon reagerar som jag reagerat när tavlan säger "Annika, you will be missed" under sin sista major.

Hon vann inte. Men det spelar ingen roll, inte för mig, och säkert heller inte för Annika. Det är en stor idrottskvinna vi ser här. Det är det. Hoppas innerligt hon hittar sin plats utanför greenen och spelet, alltså på fairway (heter det väl?).

Annika, you will be missed.

En Pia, en öl och risottoplan

Mer behövs inte.

Pia idag, på P1-programmet Sommar. Hoppas ni lyssnade, om inte så klart, finns webben om man har webb. Sonen konstaterade idag "hur ska farmor och farfar kunna vara med på de spel och så och annat där det hänvisas till webben?"

Eh, sade jag.

"Ja, de har ju inte internet, de vet inte vad det är knappt".

Nej, sade jag. Det har du rätt i. Underbare son som tänkte ett steg till, som jag ofta gör. Ibland fyra steg till. Men det är undantag. Farmor och farfar, alltså sonens, har inte internet. De har inte nytta av det. De, och andra där de bor undrar:

1. Vem har bakat idag?
2. Vad ska vi äta till middag?
3. Varför kom inte tidningen i morse?

De skiter i Tailand, Bush och WTO. Med rätta på något vis. Men nåde dem om de vill ha hjälp - efter 50 år av skatte och arbetsgivaravgiftsinbetlningar - med att sätta på sig strumporna. Då jäklar. Det Kostar. Pengar. Eh va?

Ja.
Det gör det.

Apropå kd (? ibland förvånar mig hjärnans språng och vindlingar till och med mig själv, det är BRA...) så hörde jag idag på Pias sommarprogram ånyo Malte Lindeman som kristdemokrat. Det var roligt. Hoppas fler lyssnade, och röstar på några andra...:-)

Än demokraterna. Social- eller sverige- eller krist-. Det verkar liksom hugget som stucket. Faktiskt. I alla fall när det gäller de två senare. Det måste jag tycka, och stå för. Man ska stå för det man tycker.

Ölen? En Oppigårds, late summer edition. sensommaröl. Varför kallade de inte den för sensommaröl.

Det fattar jag inte. Lyssna, säg det! Lugnt och stilla. Just nu. Sensommaröl.

Va? Late summer edition. Engelska i dalarna, men OK då. Det går an, för att Älvdalen kanske är en engelsk koloni. Från början.

Risottoplan? Jag och dottern ska äta risotto. Inte en sådan där man åt på sjuttiotalet - ris och kött och ärter och morötter - utan en italiensk risotto. Förklarade receptet för pappa, idag 86, kock, och han sade spontant "det låter gott".

Sådan ska jag göra nu. På egentillverkad kycklingbuljong. Det var så jag kom på kopplingen till födelsedagsbarnet. Han gjorde allt från grunden som kock. Allt. Buljong så klart.

Klar buljong.

Grattis pappa!

2008-08-02

Det har redan lämnats in.

Men skriv på ändå, om du inte vill att det ska finnas en gräddfil i vården.

Som sagt.

Äntligen eller synd att de filmar dem?

Det är frågan, Asimovs trilogi om Hari Seldon ska filmas. Är det bra eller dåligt. Debatten, i den mån den är en sådan, liknar den om Sagan om Ringen. Och det är samma gossar och tjejjer som ska filmatisera den.

Sagan om ringen är nog mer känd, trilogin om Hari Seldon, en socialmatematiker som räknar på mänskliga beteenden och sociala skeenden är inte lika vitt känd. Dessutom, som det står i DN-artikeln, innehåller Asimovs böcker en stor portion (det står för mycket...) filosofi för att lämpa sig för snabba action- och jaktscener. Men vill alla ha det? Jakt- och actionscener. Njaa...det tror jag inte.

"Jag, Robot" den som senast filmades av Asimovs många många verk, innehöll tillräckligt med jakt. Men led inte brist på filosofiska funderingar.

Den här gången kommer jag inte vara avog, jag vill se trilogin. Om jag lever och har hälsan. Om filmatiseringen bidrar till att människor läser Asmimovs andra verk är det lovvärt. Hans böcker utmärker sig från Science Fiction-fåran.

Mulan here I come!

2008-08-01

Läser i Corren, tar en öl, har ledigt

Det är skönt.

Men man blir lite förundrad över rubrikerna. Ingen AC i bussarna i Linköping. Men hallå!

Arbogamamman ska man inte tro på. Vem ska man tro på tro på tro på när tro på när det äääär så häääär. Som DiLeva sjunger. Leva, är ett mycket gott rosévin.

Bara en sådan sak. Rosévin. På altanen. Det finns de som slås, blir våldtagna och lever ett liv som inte de förtjänar, några av mina vänner är så att säga illa ute. Men verkar vid gott mod trots det. Konverserar, för det tillhör kutym. Just denne vän berörde mig mer, eller mötet med honom, berörde mig mer än om det är AC eller inte på bussarna. MEN HALLÅ!

Lyssnar fortfarande på Chicago. Let's take a lifetime. Ja, låt oss göra det. Låt det ta en livstid. För vaddå? Tja, fixa AC i bussarna eller ett bättre liv för de många. På den här planeten och i närområdet. Hans skriver om barnboksakademin. Läs om den. Bra initiv.

Vilken Hans? Det är han så klart.

2008-07-31

Sitter på landets altan

Till skillnad från stadens. Lyssnar i bakgrunden på dotterns tittande på ett Simpsons-program, eller var det Family Guy? Spelar roll. Hon trivs här, oavsett vad hon uttalar.

Läser en underbar bok av sommarpraterskan Martina Lowden. Wikipedia har inte mycket information. Spelar roll.

Marinas sommarprogram fänglsade mig, gäckade mig, roade mig och berörde mig. Om någon säger "om det sker ett mord och vapnet är antingen en tygkasse från Hedengrens eller en etymologisk ordbok" då fastnar jag.

Boken ALLT är underbart rolig. Och tänkvärd, och jag får slå upp en massa ord, som jag inte kan. Som Marina kan. Sedan barnsben.

Läs den. Ska läsa också, klart, boken "Saker jag inte förstår och människor jag inte gillar" sedan hoppas jag att Beckminster Fullers bok har anlänt när jag i morgon kommer till stadens altan.
(låter etiktetten BÖCKER stå kvar, men har man läst Martinas bok märker man att det borde stå litteratur där. Men men. Spelar roll.)

2008-07-27

Border song

heter den.

Den hade jag glömt bort, en Elton John-sång. "Sol på jorden" hette den när vi i Spåmans framförde den för 35 år sedan.

Trettiofem år sedan. Idag, nu, nyss, alldeles idag, sjöng Peter Johansson den i Sankta Anna kyrka. Det bjöds på kaffe efteråt. Vi tackade för det, kaffet.
Det ska man på fina kalas sade Lotta. Så det gjorde vi, i autografjägarkön. Peter och underbart sjungande kusinen Matilda log. På ett sätt man gör när man begriper.

Vilken fest, vilken gemenskap. "Så osvenskt att bjuda på kaffe efter konserten" sade någon i kön. "Låt oss göra det till svenskt då" sade jag och fick medhåll. Raskt.

Konserten? Bra? Ja. Visst. Matilda överraskade. Ordentligt. Peter Johansson är ju bra. Det är han, han ger dessutom något tillbaka till där han en gång växte upp. Mer Ewert Taube Peter! Det vill vi ha.

Och vilken gitarist han är! Mona Lisa, Nat King Coles gamla slagdänga var helt och hållet en lisa för själen och hjärtat.

Att jag gråter till "A Long And Winding Road" är som det är, det gör jag sedan en skivinspelning med Ann-Lie Rydé och Eva Dahlgren. Beatles bästa Låt. Alla kategorier.

Vilken folkfest i Sankta Anna.

2008-07-25

Vattenfall, E-on och el.

Mitt brev till Vattenfalls redaktör, eller i alla fall representant för deras lilla pamflett HELT ENKELT.

Hej,
Det har nog inte bara smygit sig in ett fel om åskan i det förra utvågan av er pamflett Helt Enkelt.

I kvartalets nummer finns också ett fel, det står att det är elsmart (det är ju inte dumt från Vattenfalls perspektiv)
och miljösmart (det är här det haltar lite) om jag och alla andra vattenfallskunder använder elgräsklippare för att klippa gräset och/eller eltändare till sin grill.

Om jag inte fattat totalt fel köper vattenfall in kolkraft från Tyskland. Eller gör ni inte det längre?

Ni, tillsammans med de andra två vars namn ni kan bättre än jag, är inte högst upp på miljölistorna. Så Helt Enkelt är helt enkelt ute och cyklar.

Kommer ni att dementera det i nästa utgåva också?

Sitter och funderar på om det inte är värt att betala för att slippa använda er miljöovänliga el.
Dvs gå ur avtalet i förtid. Det ska jag räkna på under min semester.

2008-07-22

Jordbruksministern har ledigt det märks.

Nu har han insett, efter en opinionsundersökning att svenskarna tycker om god mat. Men vad är det som händer? Va? Tycker vi om god mat! Det var det värsta, här har jag gått och trott det var tvärtom. Himla tur att det sker undersökningar så våra politiker får insikter.

Erlandsson är på G, hör bara "Han har redan varit i kontakt med ett företag, Cykeläventyret, som har fyra anställda.". Ställ in cykeln snarare Erlandsson, cykla inte mer på den. Det är för pinsamt.

Till att börja med jämförs vi med "Fransoserna". Hoppas innerligt att inte Erlandsson sade just så. Italiensk mat är ju lika bra, eller bättre. Patén kom ju till i Frankrike för att de hade så dåliga tänder och kunde inte tugga maten. Talar du med en grek så säger han att den goda maten kommer från Grekland.

Vissa påstår att den goda maten kommer från Turkiet. Och då menar jag inte kebab.

"Vi ska gå förbi fransoserna" trumpetar den medieintresserade Erlandsson. Han har ju inte fått många femton minuter, det har han inte. Nu får han visserligen dem med råge, på bekostnad av den intelligente betraktaren undrar över Erlandssons intellektuella förmåga.

Advokaten Leif lär ut saker idag

Det är klart att det är han som gör det. Det förvånar säkert ingen att han grävt reda på att om man våldtar och mördar någon kan man inte dömas för båda brotten.

Inte dömas för båda brotten. Liksom. Men snälla. Nu är det ju, denna gång, inte advokaten Leifs "fel" så att säga. Men om honom tycker jag inte. Har aldrig gjort, han fick mycket mothugg i ett program där sommarpratarna presenterades. En annan advokat använde tilltalsordet "kollegan" om honom, en slags - tolkade jag det som - skråbenämning. "Vi tillhör samma sida du och jag på ett sätt och på ett annat är vi diametraler".

Hon, för det var en hon, var inte nådig i hans beskrivning av vad som sker i rättsalen. "Vi letar inte efter sanningen" sade advokaten Leif. Nähä. Du gör inte det nej. Någon förvånad? Anmäl er i kiosken vid Karlaplan.

Men vad vet jag om den juriska lagen.

Intet. Enär jag inte är juridiskt bevandra. Men skilja rätt från fel kan jag. Och våldtar man och mördar någon så ska man givetvis kunna straffas för båda brotten. Allt annat är rättsvidrighet i kubik.

Advokaten Leif borde verka för att få till stånd en ändring i stället för att kryphålsleta. Det är klart att lagen ska gälla, det är inte det jag menar, den ska förstås skrivas om. Och advokaten Leif bör ägna sig åt annat, parkeringsvakt kanske?

2008-07-21

Duschmunstycken - I-landsproblem

Jag vet, men det är fortfarande ett problem säger några av mina vänner. Vi har bytt, inte vänner, men duschmunstycke. Till ett SnålSpolande. Fy fan för snålspolande munstycken. Å andra sidan kommer kvartalskapitalisterna att hitta en marknad snart för vatten, bubbelvatten som transporteras land och rike runt är snart ett minne blott. Det tror jag, förra årets julklapp blev ju bubbelvattengöraren. Inget annat.

Nästa kvartalskapitalisttrend är att vi i Sverige, som i andra länder, ska betala för vattnet. På ett annat sätt än nu. Så det är nog bra med snålspolande munstycken. Trots allt, får väl vänja mig, jag och dottern. Men jag och dottern gillar dem inte. Man blir ju inte ren! Eller det är klart man blir men det känns inte så.

Läste att englamördaren ber om ursäkt. Englamördaren, Anders Eklund heter han. Men när han kommer - ja kommer ut - så heter han säkert något annat. Som Clark Olofsson som inte heter det, men fortsätter på samma inslagna bana som tidigare. Namnen på sakerna kanske spelar roll, men inte på människorna. Eller gör det det? Det finns de som hävdar att så är fallet, intressant och skrämmande.

Tänkte inte rapa upp några namn, men Jimmie är ett som kommer i mitt huvud. Av någon anledning. Det går inte så bra för sådana som Jimmie, sägs det. James Pankow är ett undantag, tromboneraren i Chicago. James eller Jimmie, jag vet inte. Hugget som stucket kanske.

Studerar universitets hemsida, och snubblar över detta. Handlar om att alla inte passar för projektarbeten, det som är så himla inne nu på våra arbetsplatser. Allt ska vara projekt. Gärna fler. Det står att

"cheferna har därför svårare att få en helhetsbild av hur medarbetarna arbetar och vilka behov de har"

Jaha, jo, jasså, var det enklare förut? Är det intressant att veta hur vi arbetar? Var inte tidsstudiemannens tid förbi? Trodde jag. Icke. Vidare, och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta...

"Mer ansvar faller istället på medarbetaren själv att hålla sig ”anställningsbar” för att bli efterfrågad till ”rätt” projekt i rätt tid. Enskilda medarbetares rykte blir viktigt. "

Cheferna då? De behöver inte vara anställningsbara. Vilket ord förresten. Anställningsbar, tankarna går till textbubblan "är du lönsam lille vän?" som det stod i hans - vad han nu heter - Nykvist tror jag serie.

Googleorken infinner sig inte. Så jag googlar inte reda på vad han heter.

Snålspolande munstycken, vi har dem för våra synders skull. En slags inverterad syndflod.

2008-07-19

Wales, Sankt Anna och livet

Det är grönt i Wales, det är det i Sankt Anna också. Det är trevligt i Wales, det är det i Sankt Anna också.

Vi tackade för kaffet i Sankt Anna när Peter Johansson och Matilda Hansson hade konsert. Det var fler som sjöng och spelade så klart, men de flesta var nog där för Peter och Matilda. En förmåga att få till familjetillställning hade Peter. Som om man liksom känt honom under hela hans karriär.

Tappad textstrof på Taube. Det hanteras som det ska hanteras, med ett leende på läpparna. Och det bidrar till stämningen, den familjära.

Stämningen på en pub i Wales en lördageftermiddag påminner om stämningen i Sankt Anna. Efter några meningsutbyten med ett par gossar, pojkar, gubbar över en öl var vi rörande överens om att man kan debattera om varför vi dansar här på jorden, men inte är det för att strida mot varandra.

Naturligtvis sagt under en historieövning begärd av mig, hade inte - och har inte - klart för mig de krigiska tendenserna i området.

2008-07-18

Blivit med digital-TV

Just nu på en kanal som är alldeles underbar är det e.s.t.

Det verkar vara från någon live-konsert. Tre personer på scenen. Esbjörn Svensson vid pianot. Det var ju dumt skrivet. Men låter det stå kvar. Det kan finnas de som inte vet att han sitter just där.

Vid pianot. Och trakterar det. Med den äran. Och de övriga två i trion. Vilken energi de har, ja, har. De har den just nu, på MEZZO. En TV-kanal utan reportrar som lägger sig vad Esbjörn har på sig. En TV-kanal som bara förmedlar musik med bild.

Njutbart. Mellan 00:00 och 06:00 är det jazz, mest. På dagarna mest klassisk. En klassisk indelning. Faktiskt, nå, må så vara.

RIP Esbjörn.

2008-07-17

SD mobiliserar - det märks på bloggarnas antal

Och deklaration, det finns ett system.

Bloggarna heter Svensson SD BLOGG. Eller Klarström SD Blogg. Klart angivet, en del blir man så mörkrädd av att läsa att man baxnar. Och finner inga ord. Vilket så klart är meningen. Att blockera och reta upp.

Kommer SD in i riksdagen är det samma visa som när Ny Demokrati en gång gjorde det. Utan ideologi, utan strategi, utan en riktning. Vilsna själar som förtvivlat söker en ideologi, en tillvaro och kanske en utkomst.

Varför gjorde de inget?

Tordes de inte? Var de för få?

Gick det så fort? Såg de inte vad som höll på att hända, ingrep inte lilla hjärnans inbyggda varningssystem att en liten av vårt släkte skulle komma att sväva i fara?

Inte vet jag.

Men det var många som bevittnade. Bevittnade men inte ingrep.

Vad det vittnar om törs jag inte spekulera om.

Läste att brandmännen i en stadsdel i södra Sverige blir antastade av människor som kastar gatsten på dem när de utför sitt viktiga yrke.

Det är ofattbart underligt. Lika underligt som att inte ingripa när någon far illa.

2008-07-15

Det finns barn som vet detta Helena von Zweigbergk

"Fläsklägg? Rotmos? Sjömansbiff? Kalops? Eh ... vad?

Fråga en femtonåring och du får förklara vad du pratar om."

Ja, våra ungdomar vet vad några av de ovanstående rätterna är. Så klart. Sjömansbiff kanske inte de vet, ska genast åtgärdas.

Kalops var det alldeles för längesedan vi åt. Men det är lite höst och vintermat, med rödbetor. Som ju också kan rostas i ugnen med Chevrè. Det är gott.

En del av den 130-procentiga ökningen för Ben & Jerry står vår dotter för...svindyra glassar som enligt min smak är åt pipsvängen för söta. En slags ny McDonaldsifiering som lyckades.

"Till exempel ska man bjuda tjusigare. Agneta Lilja jämför med hur det var på sjuttiotalet, när man bjöd på en sallad och alla fick ta med sig egen dricka. Det fungerar bara i dag om det är hemma hos någon väldigt ung eller väldigt fattig. Annars skulle man uppleva det som kränkande som gäst." fortsätter hon.

Intressant, av Lilja alltså, inte Helena. Men bra att hon hittade det. Jag tror inte man upplever det som kränkande som gäst. Men det är ju jag det, som nyligen blev trevligt invanderad av några goda vänner som hade med sig en grekisk afton. Den bestod av, så klart, fetaost, oliver och Retsina. Underbart initiv.

Frågar mig lite vad som är kränkande, salladen eller att bli tvingad att ta med egen dricka. Vet faktiskt inte. Eget dricka är ju ett måste om man, tja, är laktosintolerant. En av våra vänner tar alltid med eget kaffe. Jag har ingen åsikt om det. Hon upplever det inte som kränkande heller misstänker jag.

Bjuda tjusigare, jag vet inte jag, drar mig till minnes en mycket trevlig middag med fläskpannkaka och rött vin. Att vi sex personer, inklusive de två ungdomarna, var överförtjusta är ju en annan sak. Det var ekoägg förresten. Och givetvis ekomjölk, minns inte Glada Grisen stod för fläsket, men det är högst troligt.

Tjusigt med fläskpannkaka. Ja. Det var det. På ett sätt. På ett annat sätt var det inte det, det är ju var dags mat, vardagsmat. Det kanske är så att det är vardagen som ska förgyllas. Och inte helgerna.

Förgyllningen blev gästerna, samtalet och samvaron. Det senare ett bortglömt ord.

2008-07-14

Lunchlediga fettsyror...ja...

vad är det?

Det kan man fråga sig. Bäverfamilj kan till synes handla om zoologi, men icke. Det är något helt annat. Det är när man hör lite lite fel så där, lunchlediga fettsyror är ett exempel bland många.

Roande kan tilläggas.

Tänk vad man får sig till livs under en resa till Wales. Inte bara sång, öl och lokala pubar. Utan uttryck som liksom inte fanns i sinnevärlden innan man åkte.

Som lunchlediga fettsyror. Vad det var egentligen? Långkedjade fettsyror, uttrycket sades under högläsning från en trevlig bok om bland annat färgen på öronvax.

Google tror man vill söka på "lunchlåda fettsyror" i stället för lunchlediga. Men vad Vet Google Om Det? Slätt inget.

2008-07-07

Dotterns ljusa idéer

Det satt en lapp på kylen när jag stegade ut i köket lite småsugen på något. "Det finns färdigkokta ägg till de boende i detta hus, de står bredvid de o-okokta" - måste vara något fel här tänkte jag men läste vidare - "äggen i kylen. Enjoy. Riksbyggen."

Riksbyggen? Var får hon alltifrån tänkte jag. Och nu återstod trixet att avslöja vilka av äggen som var just kokta. Men det vet ni väl? Man snurrar på dem, och de som snurrar fritt och ledigt är kokta. De andra är det INTE.

Så nu sitter jag med en ägg och anjovismacka. Och mumsar.

Dotterns ljusa idéér. En av dem.

2008-07-06

Thailand - ett fint land

Men jag tänker inte åka dit.
Bestämde mig just, småkikar på en dokumentär om Thailand. Eller ett reportage snarare, i Kobra.

Folket i Thailand har inget hopp säger just den thailändare som intervjuas. Inget hopp. Kan det vara värre för ett folk att inte ha ett hopp?

Har inte någonsin haft lust att åka dit, detta befästs, förstår också mer varför jag inte vill åka dit. De är less på västerlänningar, i alla fall några av de bofasta verkar hysa den uppfattningen. Lite tangerar det ett favoritcitat "den ena halvan av världen förstår inte den andra halvans nöjen".

Sightseeing, en beskrivning av världen och verkligheten, skriven av en thailändare med huvudet på skaft. Den ska jag läsa, tror jag. På pensionärshemmet, som jag inom parentes ju inte vill hamna...

Njaa...Tolgfors...nu ska vi lugna oss lite här...

Det är ju inte så att ordet bomb triggar något, det ger jag Tolgfors rätt i. Han försvarar FRA-lagen genom att ge några lika mystiska som tvivelaktiga exempel.

Rubriken är "massavlyssning är inte möjligt". Han skulle lika gärna kunna säga "Google har inte lyckats". Eller datorernas snabbhet har inte ökat på 20 år.

Men HALLÅ!

Det är klart att massavlyssning är möjligt, Herr Tolgfors har inte läst om Echelon, eller så har han det och försöker slå blå dunster i svenska folkets ögon. Det senare är allvarligare än det förra.

Försöket från Försvarsministern förvirrar mig, i samma utsträckning som det oroar mig. Det är givet att dagens tillgängliga teknik möjliggör avlyssning i stor skala, gigantisk skala. Allt vi i stort sett producerar är ettor och nollor och färdas genom någon kabel eller etern. Datorerna är snabbare än vad vi kan föreställa oss, eller rättare sagt än vad Tolgfors föreställer sig.

Visst är det så, och det berättar Försvarsministern för oss så vänligt, att människor måste granska. Det är klart som korvspad att människor måste granska de algoritmer som slår larm på FRA. Så har det alltid varit, även under radiotrafikens tid. FRA har alltid alltid lyssnat på vad som sägs på radiobandets olika frekevenser. Hur det gjorde det vet jag inte, och om jag visste det skulle jag inte få berätta det.

Carl Bildt har en annorlunda, mer hedervärd hållning: Med FRAs stöd har han mer auktoritet. Jag tolkar det så att genom att veta mer så får man auktoritet. Det är också klart som korvspad. I sakens natur ligger också att FRA säkerligen hjälpt till vid olika mer eller mindre verkliga hotsituationer mot Sverige. Men det kan man inte berätta om. Så klart. Som korvspad.

Dock, bland allmänheten är det FÅ som använde radiokommunikation. 27 MHz bandet lyssnade säkert FRA på under den tid det begav sig. Men tröttnade säkerligen. På svamlet - i deras öron.

Bland allmänheten ökar mobiltelefonin, internetanvändningen och andra digitala medier. Däri ligger skillnaden. Storebror ser dig känns det som, och Tolgfors förstår inte ens att vi känner det så.

Beklagligt.

2008-07-05

Kilkennysar - i alla fall en

En Kilkenny på altanbordet.

Det är ingen övning i engelska från Hipp Hipp, man kan tro det. Det är i alla fall en Kilkenny, som för övrigt är från Irland. Undrat alltid över om det uttalas med betoning på första stavelsen eller den andra. En fransman betonar säkerligen den tredje stavelsen, det tror jag. Om nu Kilkenny finns i Frankrike.

Det tror jag.

När jag skriver detta dricker jag en Samuel, black lager. Lyssnar på Patrick Bruel. En fransman. Vilar efter anspänningen att öva musik 10-17. Det kostar på, men det ger mycket, väldigt mycket. Idag hände det något med Bach. Det gjorde det.

Bach är bra, för vissa är han den ende kompositören som så att säga duger. Jag vet inte jag, det finns en hel del andra. För mig alltså.

2008-07-04

Leonard Cohen II

Vi såg honom en gång, på Harry's tror jag stället hette. Det är stängt nu, det låg vid konserthuset i Stockholm. Nere i källaren i ett slags food court. Innan food court fanns som begrepp. Kista food court är numera ett begrepp. Ta det eller lämna det...

Han satt där, i alla fall, alla andra intresserade letade efter Leonard på inneställena i Stockholm. Där var han INTE.

I onsdags kom jag nära honom igen. Brevid mig på Skafferiet, satt ett gäng amerikansktalande.

Nyfiken som är frågade vad de gjorde här.
En av dem var i Leonards band, de andra råddade. Eller vad det kan heta på svenska. Hjälpte till gjorde de i alla fall.

Så Leonard fortsätter att liksom närma sig, i alla fall om man frågar. Som man frågar får man svar. Som det heter. Och i detta fall var det ett underbart svar.

Berättade historien för dem, varesig de ville eller inte, hur jag och sambon såg Leonard. Tyyyypiskt honom sade de, att liksom smita undan huvudfåran. Tyyyyyypiskt honom.

FRA - Apropå

Lite kuligt. Men vi har sagt internt att mosbricka är det som anges som kycklingsoppa i sången.

2008-07-01

Chicago har som möjligen bekant konsert.

I Sverige, i mitten av juli någon gång. Ska inte dit, lyssnade i stället på Introduction. Den första låten på den första skivan som kom tja, 1969 kanske. Chicago, hette den kort och gott. Senare döpte de dem till Chigaco II och så vidare. Det finns en som avviker från detta numreringssätt, åtråvärd, som jag nu ska vandra till Linkebodas nya skivaffär för att kika efter.

Slutraden i Introduction författad av Terry Kath, bortgången i en skjutolycka alldeles för tidigt lyder så här:

Now we put you thru the changes
and turned around the mood,
We hope we struck you different and you feel moved.
So, forget all of your troubles
as we search for something new
and we play for you.


Det kan inte sägas bättre. Det kan det inte.

Vad kan inte säga? Tja musikerns villkor för sitt sätt att presentera musik. We play for you, och "as we search for something new". De gjorde det, sedan trallade de in i en fåra, men jag gillar delar av de senare plattorna med. Det kommer jag inte ifrån.

Kärnan ovan finns där, det är det jag gillar.

Tant Lotta funderar över disksmart

Och klimatsmart, DN har en artikel om egocentriska tonårsdöttrar. Fy och usch...när jag länkar ser jag att det är en slags dold länk, till och med URL-mässigt till Expreussen. Usch och fy. Får väl läsa ändå...

2008-06-29

Varberg - Ekumenik

Ekumenmöte, ett hundratal sångare sjunger ett sextiotal manskörssånger. Härligt men ibland faktiskt - trots att jag är delaktig - för starkt. Lokalen denna gång hjälpte nog till. Men men, nog om det.

Det finns en del som dirigerar och gör det bra, sedan finns det vissa som frammanar ett minne av hur en sång är, och i vilken riktning just vår stämma är på väg. Och vilken text det är JUST där.
Underbart, och fantastiskt.

Varberg var en ny upplevelse för mig, som jag gärna, mycket gärna återupplever.

2008-06-28

Laddar inför Varberg

Några fler gör det tror jag. Sångarmöte. Roligt.

Så jag tar det lugnt idag, tittade på fotboll idag. LFC vann med 1-0, det var spännande. Mycket Mer än Jag Anade. Kan blir mer fotboll faktiskt. Det kan det.

2008-06-23

Döden kommer även till en på nätet.

En person som jag vet har vandrat vidare, tagit ner skylten, slutat dansa här på jorden, finns inte mer, fallit ifrån oss, är död, återfinns numera i Nagijala och andra metaforer för döden har en maillåda. Skriver man till den nu får man meddelandet:
Det gick inte att leverera meddelandet på grund av att mottagarens postlåda är full.
< href="mailto:ujhgjhg7g@%3E%20Mailbox%20disk%20quota%20exceeded">> Mailbox disk quota exceeded

Mailboxen är full.
Så slutar vi numera. Mailboxen blir full, vi blir så småningom mull. Se där!

En ny metafor att lägga till handlingarna, eller urnorna.

2008-06-22

Kulturbilagedags

Det vore väl fint, med en kulturbilaga, inte varje dag. Det tror jag inte redaktionen mäktar med.Men en liten liten kulturbilaga, sisådär 12 sidor. Med annonserna inför helgen som kommer givetvis, artiklarna kunde vara av allehanda slag.

Pallar man inte med att göra en bilaga i veckan, så gör den till en varannanveckas händelse då. Eller en månatlig. Kulturen har som bekant ingen lika fånig som samhällsekonomisk vidrig kvartalskapitalism att ta hänsyn till.Intervju med någon av de utflyttade kulturpersonerna - Winnerbäck, Hoffsten och Olle Persson med flera - eller kanske de inflyttade - läst något om en person i Kisa vars namn jag glömt och skäms över...

Betraktelser över livet som företeelse i smått och stort. Råttan kan ha en liten sida där. Barnen ska vi värna om, det är helt klart. Moster Stina i Boxholm med, vad tänker hon på? Hur ser hennes dag ut? Denna dag som idag som idag som idag.

Kanske någon betraktelse över bildkonsten utsocknes, eller i Kina, varför inte skriva om någon till synes perifer underlig yttring av litteratur som kan vara i vardande.Blandat med recensioner (lär mig aldrig stava till det ordet, orkar inte googla heller...:-) av lokala evenemang, i HELA Östergötland.

En tidningsbilaga att spara, och läsa, i stil med DNs söndagsbilaga, i familjen (51, 58, 17 och 15 år) slåss vi nästan om den bilagan. Nu är vi inte infanteristiskt lagda så slagsmålet låter jag vara en bild över hur åtråvärd den faktiskt är.

En åtråvärd kulturbilaga.

Tänk! Vilket devis för kulturbilagan på en tidning i kommunen där idéer blir verklighet.