"Fläsklägg? Rotmos? Sjömansbiff? Kalops? Eh ... vad?
Fråga en femtonåring och du får förklara vad du pratar om."
Ja, våra ungdomar vet vad några av de ovanstående rätterna är. Så klart. Sjömansbiff kanske inte de vet, ska genast åtgärdas.
Kalops var det alldeles för längesedan vi åt. Men det är lite höst och vintermat, med rödbetor. Som ju också kan rostas i ugnen med Chevrè. Det är gott.
En del av den 130-procentiga ökningen för Ben & Jerry står vår dotter för...svindyra glassar som enligt min smak är åt pipsvängen för söta. En slags ny McDonaldsifiering som lyckades.
"Till exempel ska man bjuda tjusigare. Agneta Lilja jämför med hur det var på sjuttiotalet, när man bjöd på en sallad och alla fick ta med sig egen dricka. Det fungerar bara i dag om det är hemma hos någon väldigt ung eller väldigt fattig. Annars skulle man uppleva det som kränkande som gäst." fortsätter hon.
Intressant, av Lilja alltså, inte Helena. Men bra att hon hittade det. Jag tror inte man upplever det som kränkande som gäst. Men det är ju jag det, som nyligen blev trevligt invanderad av några goda vänner som hade med sig en grekisk afton. Den bestod av, så klart, fetaost, oliver och Retsina. Underbart initiv.
Frågar mig lite vad som är kränkande, salladen eller att bli tvingad att ta med egen dricka. Vet faktiskt inte. Eget dricka är ju ett måste om man, tja, är laktosintolerant. En av våra vänner tar alltid med eget kaffe. Jag har ingen åsikt om det. Hon upplever det inte som kränkande heller misstänker jag.
Bjuda tjusigare, jag vet inte jag, drar mig till minnes en mycket trevlig middag med fläskpannkaka och rött vin. Att vi sex personer, inklusive de två ungdomarna, var överförtjusta är ju en annan sak. Det var ekoägg förresten. Och givetvis ekomjölk, minns inte Glada Grisen stod för fläsket, men det är högst troligt.
Tjusigt med fläskpannkaka. Ja. Det var det. På ett sätt. På ett annat sätt var det inte det, det är ju var dags mat, vardagsmat. Det kanske är så att det är vardagen som ska förgyllas. Och inte helgerna.
Förgyllningen blev gästerna, samtalet och samvaron. Det senare ett bortglömt ord.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Oj, jag har visst kränkt mina gäster ofta märker jag.
Jag tror jag ska fortsätta med det också. Hellre fest än ingen, säger jag, och när ekonomin inte tillåter det får de för sjutton ta med dricka't själv. Har aldrig varit någon som gruffat över det, vad jag vet. Jag tror att Helena fån Zäta lever i sin egen lilla värld.
Ha! Ja, jo, så är det.
De slattaftnar jag hade på korridoren för trettio år sedan var också kränkande.
Vi hade roligt...när det delades på slattar. Bordet var kortsidan på min trumpetlåda. Ulf och jag skrattade under slattaftnarna. Hmmm...skulle ta och ringa honom under semestern kom jag just på.
Zäta får pinna på där ja. I sin lilla värld.
Skicka en kommentar