Border song

heter den.

Den hade jag glömt bort, en Elton John-sång. "Sol på jorden" hette den när vi i Spåmans framförde den för 35 år sedan.

Trettiofem år sedan. Idag, nu, nyss, alldeles idag, sjöng Peter Johansson den i Sankta Anna kyrka. Det bjöds på kaffe efteråt. Vi tackade för det, kaffet.
Det ska man på fina kalas sade Lotta. Så det gjorde vi, i autografjägarkön. Peter och underbart sjungande kusinen Matilda log. På ett sätt man gör när man begriper.

Vilken fest, vilken gemenskap. "Så osvenskt att bjuda på kaffe efter konserten" sade någon i kön. "Låt oss göra det till svenskt då" sade jag och fick medhåll. Raskt.

Konserten? Bra? Ja. Visst. Matilda överraskade. Ordentligt. Peter Johansson är ju bra. Det är han, han ger dessutom något tillbaka till där han en gång växte upp. Mer Ewert Taube Peter! Det vill vi ha.

Och vilken gitarist han är! Mona Lisa, Nat King Coles gamla slagdänga var helt och hållet en lisa för själen och hjärtat.

Att jag gråter till "A Long And Winding Road" är som det är, det gör jag sedan en skivinspelning med Ann-Lie Rydé och Eva Dahlgren. Beatles bästa Låt. Alla kategorier.

Vilken folkfest i Sankta Anna.