Kan idag inte lyssna på I den stora sorgens famn. Beröringen blir för stor. Jag ryser och tårarna rinner när jag sitter på kontoret.
Tids nog får jag väl veta.
Så på det då. Det tar liksom inte slut med att slumpen inte är en tillfällighet...
Gabriels Oboe med Ryan Anthony. Han trakterar en piccolatrumpet så håret krullar sig på sidan av benen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar