Kairos hette den lille gynnaren som lekte i Olympens trädgård, hårpiskan slängde omkring när han ilade runt. Kairos var sonson till Zeus, den mer välkände farbrodern namn var således den grymme barnslukaren Kronos. Kairos representerade drömtiden för dåtidens greker, men betyder också den kvalitativa tiden, ögonblicket, eller en tid för förändring.
Sagorna berättade att man skulle fånga hårpiskan på denne
lille krabat, för den som lyckades med konststycket blev belöningen att tiden
stod stilla; en tid för eftertanke, så man inte drabbas av dess blekhet,
vanligen krank som bekant.
Eftertanken svindlar, kronometer kontra en slags
kairosmeter.
Oavsett vad mätaren heter behövs idag en fokusering på kairostiden som står stilla
som motpol till kronosfixeringen som folk i väst inbillar sig är en linje. Inget kan vara mer fel.
Tiden är snarare - vill jag mena - ett böljande hav med skeenden man väljer att fokusera på. Är vågorna höga bör man vara kvar där i rummet (inte i tiden) och gå när så är dags.
När vågorna lagt sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar