Igår var jag på underbar middag

En slags hermetiskt tillsluten och otroligt skönt befriad middag, fri från självmordsbombare. 11, såsmåningom 12 personer.
Det var skönt på något vis att vara ovetande, totalt ovetande om vansinnesdådet som hänt i Stockholm. Vi koncentrerade oss på ifall en av tåg försenad gäst skulle anlända, drack vin, anekdotberättande, elvispsvansinnigheter och åt god mat. Som om ingenting hade hänt.

Som om ingenting hade hänt.

Så ser det inte ut på kvällstidningarna idag, i alla fall inte på nätet. Någon av kvällstidningarna hade på löpet vid kiosken
"De tjänar mest pengar i Linköping"
vid sidan av "Terroristdåd i Stockholm". Eh...va?
Som om ingenting hade hänt.

Är inte ensam om att tycka på något vis att det är bra med inte för stor uppmärksamhet. SvD skriver "Det här ska inte få förstöra våra liv". Nej. Det tycker inte jag heller. Men visst tänker man på det som hände, speciellt på vännerna i Stockholm, underligt vore det ju annars. Samma skribent säger att vi inte ska bli rädda utan förbannade, här delar sig våra åsikter dock.

Det hjälper föga att bli förbannad. Smått irriterad kanske, det borde man bli. Ett tag.