Nu tittar jag på delar av det sista programmet.
Hemligheten med deras lyft tror jag ligger i Tovas kommentar. "Det fanns ingen innan som trodde på mig, som trodde att jag kunde lyfta mina betyg".
Stämpeln var borta, det kände hon, när de nya lärarna klev in.
Den läraren, som troligen är av grekisk härkomst, har en lyster i ögonen som jag sällan sett i ögonen på våra barns lärare. Ett engagemang, troligen för livet, ämnet och människor. Eller människor, livet och ämnet snarare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Just så.
Det var den glöden man var välsignad med hos de flesta av lärarna på Waldorf i Norrköping.
Men i den vanliga världen så får man vara glad om man ser den på TV.
En annan del av hemligheten är att klass 9a enbart har 19 elever, och det verkar vara sällan de har helklass. Tvärtom, om man följt serien har man märkt lektioner som bara består av 3 elever.
Så ser det näst intill aldrig ut i skolan. Verkligheten är snarare 30 elever samtidigt.
DET är en j-a skillnad.
Alltså jag tycker nog att den glöden fanns även hos de flesta av mina lärare på högstadiet i början av sjuttiotalet i Rättvik också. Det tyckte jag nog, kommer inte på något som så att säga totalt saknade ivern, lusten att lära ut.
Jag har sett den mer sparsamt nu när jag studerat barnens, eller snarare ungdomarnas, lärare. Det verkar bli bättre glöd, iver och entusiasmerande när man kommer till gymnasieskolan. Så var det även på min tid, i mitten då på sjuttiotalet.
19 elever!!! Det tänkte inte jag på, du har rätt Z; det är en milsvid skillnad. Man frågar sig nervöst var de andra 11 tog vägen?
Och att ha tre elever torde ju vara en slags specialklass, eller liknande. Vad det nu heter i dagsläget.
Jag är tova gamla pojkvän ^^ (sant)jag var med i klass 9a 2 eller 3 gångar ^^
Skicka en kommentar