Utanförskap på agendan

Det är kväll, alliansens tjänsteman på statistiksektionen
sittar och pratar över en öl. Det är några månader efter
valsegern.

"God öl" ropar Kalle till statistikarkitekten Björn, en 25-årig tjänsteman som oftast tillbringar sina kvällar på Stureplans uteserveringar. Björn älskar att jonglera med siffror, men ikväll är han lite purken och sur, Björn, han vill inte vara på efterfest på statistiksektionen. Han vill inte vara där. Han vill till Stureplan. Att de reste till england bryr inte Björn sig om. Usch och fy.

Kalle däremot dribblar med ord i stället för siffror, stojjar och leker med dem. Upp med dem i luften få se vad som kommer ner. En gång kastade han upp städerska, och ner trillade hygientekniker.

"Hur sjutton gör vi med vår strategi om utanförskap, den är ju inte så stor som vi vill att den ska vara" brummande Kalle. Han tänkte och tänkte, och plötsligt kom han på det:

Vi skapar utanförskap. Vi låter det som är innanför krympa, då blir ju det som är utanför mer utanför.

"Briljant!" ropar Björn. Vi definierar de som är hemma för förkylningsbesvär som varandes utanför. Att svenska folket inte betraktar sig som särskilt utanför vid förkylningar brydde de sig inte om.

Om man inte kommer på hockeymatchen då är man också utanför, sa Björn.
Ja, sa Kalle, men inte särskilt länge, så det kan vi inte ta, men kanske ändå.

Oppositionen! Den är ju utanför, utanför maktens staket. De kan vara med i statistiken. Sedan tar vi bort dem, från statistiken alltså. Det borde gå.

De tågade hem mycket mer muntra än tidigare, de kände sig inte alls utanför. Trots att de gick ut från puben. De tillhör den inre kretsen, och de var till freds med att
ha uträttat så Viktigt Arbete på Puben.