Vet inte om det beror på att jag själv är uppvuxen i ett kök, restaurangkök. Med allt plink och plonk som där finns. Ett, för mig, rogivande plink och plonk. Plinket och plonket är mamma och pappa för mig. Man visste de var där, i restaurangköket.
Vi har Julia och Julia förstås, men nu senast - igår - visades Kärlek på menyn (No reservations är en bättre titel men svåröversättbar så klart) på fyran. Handlade om en köksmästare som gick upp i sitt arbete och hade väl inte så mycket liv. Var på väg att stänga av eftersom intrigen verkade klar, köksmästaren hittar säkert en kärlek på något vis tänkte jag. Så det går att gissa den här filmen.
Men icke.
Systern och dottern skulle på besök, men systern omkommer i en bilolycka. Köksmästaren får då ta hand om barnet. Hm...tänkte jag. Det var ju inte så jag tänkte mig den här filmen. Får väl titta då...
Och visst kommer det en sous-chef från ett italienskt kök som ska arbeta i köket och kärlek uppstår. Men det är inte så "rakt på" som man misstänkte från början. Sous-chefen sjunger opera så det ekar i köket. Bara det är roligt, och han får den sörjande dottern att börja äta. Igen.
Början på filmen är underbar också, hon, köksmästaren är inte där man tror att hon är. Det är en lite scenvändning där...man tror hon talar om nästa meny på restaurangen men...icke. Eller ja, det gör hon, men inte med någon restaurangschef.
Ett citat finns som jag gillar..."you know better than anyone, it's the recipes that you create yourself that are the best." som svaret på frågan varför livet är så svårt att leva.
För övrigt tyckte jag rulladerna jag gjorde igår var goda.
2014-03-19
Vad lagar du en dag som idag då?
Det var dags igen. Att vänta på ett samtal som inte kom, och ett som inte behövde ringas. Vad lagar du idag då? En onsdag.
Tänkte, mamma, att idag, idag ska jag laga det som M gillar skarpt. Räkor, röd chili (man ska passa sig för den, skölja händer om jag säger så, nooooooga), vitlök, peppar och salt och pasta. Det är gott. Väldigt gott. Tycker M. Och jag. Och övriga delar av den hemmavarande familjen.
Jag gör något nytt också, som jag läste om i en kokbok på Zodiaken - ett mycket trevligt fik och matställe på universitetsområdet. De har massor med böcker ståendes i bokhyllor inne, i serveringen! Underbart att gå där och kolla, de därvarande fikagästerna verkar rätt vana vid att besökare kollar runt medan de sitter där och språkar.
Visst ja, vad då nytt? Jo, mamma, en enklare variant på Lundgrens fänkål: Skär fänkålen på längden - så gott det nu går - och lägg i form. Oljad så klart...nå...salt och svartpeppar och parmesanost.
In i ugnen tills den får färg. Gott.
"Hur gör du med räkorna då?" hade mamma frågat. Sedan sade hon oftast "det låter gott".
Nu, medan jag skriver detta tänker jag på den korv som hon mikrade.
Mikrad korv.
Räkor med chili och en enklare variant av Lundgrens fänkål.
Tur jag inte skar lök idag.
Då hade jag fått göra en längre paus idag än jag behövde göra under matlagningen.
Tänkte, mamma, att idag, idag ska jag laga det som M gillar skarpt. Räkor, röd chili (man ska passa sig för den, skölja händer om jag säger så, nooooooga), vitlök, peppar och salt och pasta. Det är gott. Väldigt gott. Tycker M. Och jag. Och övriga delar av den hemmavarande familjen.
Jag gör något nytt också, som jag läste om i en kokbok på Zodiaken - ett mycket trevligt fik och matställe på universitetsområdet. De har massor med böcker ståendes i bokhyllor inne, i serveringen! Underbart att gå där och kolla, de därvarande fikagästerna verkar rätt vana vid att besökare kollar runt medan de sitter där och språkar.
Visst ja, vad då nytt? Jo, mamma, en enklare variant på Lundgrens fänkål: Skär fänkålen på längden - så gott det nu går - och lägg i form. Oljad så klart...nå...salt och svartpeppar och parmesanost.
In i ugnen tills den får färg. Gott.
"Hur gör du med räkorna då?" hade mamma frågat. Sedan sade hon oftast "det låter gott".
Nu, medan jag skriver detta tänker jag på den korv som hon mikrade.
Mikrad korv.
Räkor med chili och en enklare variant av Lundgrens fänkål.
Tur jag inte skar lök idag.
Då hade jag fått göra en längre paus idag än jag behövde göra under matlagningen.
2014-03-14
Sifferminnet och ibland bristen på det
Har alltid haft bra sifferminne, har det efter mamma.
Hon hade otroligt sifferminne även när hon var över 90 år. Hon besatt också en förmåga att summera tal och ibland även multiplicera vad sjutton som helst - nja, kanske inte men nästan :-) - med korrekt resultat.
När pappa dött så ringde hon hulkandes till mig och sa "kom nu Lasse, det är slut nu". Så jag åkte till Furudal och mötte mamma, tog farväl av pappa (de som dött har upptejpade hakor! Det visste inte jag...) och sedan satte vi oss stilla ute i matsalen.
"Jaha" sa jag. "Då ska vi ringa en begravningsbyrå antar jag, men jag vet inte vad de har för nummer".
"0248-100 24" kom det raskt, som att trycka på en knapp, från mamma Sigrid med plirade rödgråtna ögon.
Men med sifferminnet i behåll.
Bristen på sifferminne får jag i stället för andra möjliga symptom på obalans. Har i början på året nu 2014 bytt två bank-kort, minnet av koderna för de två korten var under en vecka eller två efter mammas bortgång som bortblåst.
Som om en blockad sker, och när det händer så vet jag: Jag är inte i balans. Bortblåst sifferminne är för mig en indikator på att något är i olag. Har andra indikatorer på andra kroppsliga och själsliga företeelser. De är bra att ha. Indikatorerna, så man ser vart det barkar.
Just nu väntar jag på stiltje. Den kommer. Om man väntar.
Hon hade otroligt sifferminne även när hon var över 90 år. Hon besatt också en förmåga att summera tal och ibland även multiplicera vad sjutton som helst - nja, kanske inte men nästan :-) - med korrekt resultat.
När pappa dött så ringde hon hulkandes till mig och sa "kom nu Lasse, det är slut nu". Så jag åkte till Furudal och mötte mamma, tog farväl av pappa (de som dött har upptejpade hakor! Det visste inte jag...) och sedan satte vi oss stilla ute i matsalen.
"Jaha" sa jag. "Då ska vi ringa en begravningsbyrå antar jag, men jag vet inte vad de har för nummer".
"0248-100 24" kom det raskt, som att trycka på en knapp, från mamma Sigrid med plirade rödgråtna ögon.
Men med sifferminnet i behåll.
Bristen på sifferminne får jag i stället för andra möjliga symptom på obalans. Har i början på året nu 2014 bytt två bank-kort, minnet av koderna för de två korten var under en vecka eller två efter mammas bortgång som bortblåst.
Som om en blockad sker, och när det händer så vet jag: Jag är inte i balans. Bortblåst sifferminne är för mig en indikator på att något är i olag. Har andra indikatorer på andra kroppsliga och själsliga företeelser. De är bra att ha. Indikatorerna, så man ser vart det barkar.
Just nu väntar jag på stiltje. Den kommer. Om man väntar.
2014-03-04
2014-02-12
Champinjontårar finns det inget som heter.
Jo, nu gör det det.
De kom när jag hällde av spadet till champinjonerna - ja det ska vara champinjoner på burk - i en skål. Alltså spadet är i skålen, tårarna kom från ögonen av minnet.
Jag lagar din champinjonsås till Märta, mamma. Det gör jag. Ifall du undrar däruppe på ditt moln, eller var du nu svävar omkring. För svävar omkring det gör du.
Så nu ska jag svetta lite lök, salt och peppar och ja...socker...lite lite lite...strö på vetemjöl - enda rätten jag använder det till, förutom Osso Buco - sedan på med grädde. Ja.
Grädde. Fibrer stavas så. Nya direktiv från EU...:-)
Sedan då i med spadet. Inte tårarna.
De samlas upp i en hög för sig.
De kom när jag hällde av spadet till champinjonerna - ja det ska vara champinjoner på burk - i en skål. Alltså spadet är i skålen, tårarna kom från ögonen av minnet.
Jag lagar din champinjonsås till Märta, mamma. Det gör jag. Ifall du undrar däruppe på ditt moln, eller var du nu svävar omkring. För svävar omkring det gör du.
Så nu ska jag svetta lite lök, salt och peppar och ja...socker...lite lite lite...strö på vetemjöl - enda rätten jag använder det till, förutom Osso Buco - sedan på med grädde. Ja.
Grädde. Fibrer stavas så. Nya direktiv från EU...:-)
Sedan då i med spadet. Inte tårarna.
De samlas upp i en hög för sig.
2014-02-10
Del 2:2 - ärligheten
Jag sparkade boll, ja, eller kastade boll. Minns inte. Det blev inget bra för just den här gången hade jag sönder en ruta någonstans. Minns inte riktigt var den satt...förnekelsen kanske ännu sitter kvar.
Men ärlig som jag är och var sade jag till mamma vad som hänt. Hon ringer till farbrorn som ägde rutan och förmodligen hela fastigheten...antar jag.
Mamma säger att hon ska betala den.
Då säger farbrorn - detta var väl runt 1965 misstänker jag, jag var 7-8 år:
Så. Se där. Ärlighet varar faktiskt längst.
På äldre dagar - sedan 20 år eller så... :-) - säger jag ju då att jag är ärlig så jag lider av det och social så jag lider av det. En gång glömde Statoil-personalen att ta betalt för en korv jag köpte (handlar inte korv där längre, men DET är en annan historia) så jag tågade tillbaka in för att betala korven.
Eftersom mannen på Statoil genom alla tankningstillfällen - fick till och med blommor av dem det året för jag tankade massor... - hört mig säga just detta ovan om att jag lider av det sade han med ett leende "Du lider tamesjutton av det, du behöver inte betala korven...".
Men ärlig som jag är och var sade jag till mamma vad som hänt. Hon ringer till farbrorn som ägde rutan och förmodligen hela fastigheten...antar jag.
Mamma säger att hon ska betala den.
Då säger farbrorn - detta var väl runt 1965 misstänker jag, jag var 7-8 år:
Ärlighet är bra. Om grabben erkänner för dig att det var han så betalar jag rutan. Sådan ärlighet ska liksom löna sig.
Så. Se där. Ärlighet varar faktiskt längst.
På äldre dagar - sedan 20 år eller så... :-) - säger jag ju då att jag är ärlig så jag lider av det och social så jag lider av det. En gång glömde Statoil-personalen att ta betalt för en korv jag köpte (handlar inte korv där längre, men DET är en annan historia) så jag tågade tillbaka in för att betala korven.
Eftersom mannen på Statoil genom alla tankningstillfällen - fick till och med blommor av dem det året för jag tankade massor... - hört mig säga just detta ovan om att jag lider av det sade han med ett leende "Du lider tamesjutton av det, du behöver inte betala korven...".
2014-02-06
Hur man spenderar sina pengar spelar roll.
Väldigt stor roll. Bland kommuner, landsting och stat.
Tänk på det nästa gång ni har ett budgetmöte. Betitta och betrakta publiken på detta torg när en enda peng läggs i en hatt. En enda peng. Gör att folk stannar upp.
Ler, tänker, kikar runt, dansar, viftar uppfugen i en gatlykta och verkligen ser varandra.
Tänk. Jag tror det är just detta som kommer att göra att vi kan rädda den här planeten vi kallar jorden.
Att det sedan är Beethovens nia och en slags - numera - EU-sång tänker jag inte orda om. Det är bara larvigt. Att det är en EU-sång alltså. Inte att det är Beethoven.
Själv tänker jag på Pellos text när jag hör den. Skrevs 1976. Och är underbart bra.
Tänk på det nästa gång ni har ett budgetmöte. Betitta och betrakta publiken på detta torg när en enda peng läggs i en hatt. En enda peng. Gör att folk stannar upp.
Ler, tänker, kikar runt, dansar, viftar uppfugen i en gatlykta och verkligen ser varandra.
Tänk. Jag tror det är just detta som kommer att göra att vi kan rädda den här planeten vi kallar jorden.
Att det sedan är Beethovens nia och en slags - numera - EU-sång tänker jag inte orda om. Det är bara larvigt. Att det är en EU-sång alltså. Inte att det är Beethoven.
Själv tänker jag på Pellos text när jag hör den. Skrevs 1976. Och är underbart bra.
2014-01-31
Vad lagar du idag då?
Hur är det ens möjligt att man saknar en sådan enkel fråga. Vad lagar du idag då. Det var inte stolar, bänkar eller trasiga prylar det handlade om.
Det var mat.
När jag berättade för mamma vilken mat jag tänkte laga eller lagade just då hon eller jag ringde
till varandra sade hon ibland "hur gör du det då?".
Då och då kom vänliga råd om vad man ska eller inte ska göra med vissa råvaror.
Vad lagar du idag då?
Ankbröst, mamma, ankbröst.
Med potatiskaka. Har jag tänkt.
Kanske sockerärtor till mig, Lotta gillar inte de så mycket. Hon får väl Harry Kuvert. Som jag för övrigt gör med som du tipsat mig om mamma. Salt och peppar. Ja visst. Det vet "alla". Men lite socker också.:-)
Vi får se hur det blir med det. Men siktet är inställt på det.
Anka alltså. Sockret kommer ner i Harry Kuverten. Sanna mina ord. Det är det enda sockret synliga jag har. Honung passar alltid annars. Men inte där. Och inte i riset runt sushi. Socker då med. Kanske. Det finns en...äsch skit i det nu...Lasse. Gå hem.
Laga mat.
Vad lagar du idag då?
Mamma, vad lagar du idag? Mig känns det som.
Hela hela tiden.
Det var mat.
När jag berättade för mamma vilken mat jag tänkte laga eller lagade just då hon eller jag ringde
till varandra sade hon ibland "hur gör du det då?".
Då och då kom vänliga råd om vad man ska eller inte ska göra med vissa råvaror.
Vad lagar du idag då?
Ankbröst, mamma, ankbröst.
Med potatiskaka. Har jag tänkt.
Kanske sockerärtor till mig, Lotta gillar inte de så mycket. Hon får väl Harry Kuvert. Som jag för övrigt gör med som du tipsat mig om mamma. Salt och peppar. Ja visst. Det vet "alla". Men lite socker också.:-)
Vi får se hur det blir med det. Men siktet är inställt på det.
Anka alltså. Sockret kommer ner i Harry Kuverten. Sanna mina ord. Det är det enda sockret synliga jag har. Honung passar alltid annars. Men inte där. Och inte i riset runt sushi. Socker då med. Kanske. Det finns en...äsch skit i det nu...Lasse. Gå hem.
Laga mat.
Vad lagar du idag då?
Mamma, vad lagar du idag? Mig känns det som.
Hela hela tiden.
2014-01-28
Mellanspel med Vincent
Den här berättelsen passar här - så står det på en alldeles tom, ja inte nu då, sida i min bok det händer när du vilar av Tomas Sjödin. - på den förut tomma sidan. Åkte tåg igår (2014-01-02) till Borlänge från Linköping. Borlänge var min mellanlandning på väg mot negravningsplanering i Rättvik.
Satt i en vagn, språkade med en liten sifferintresserad man i vardande. Han var runt sju åtta år. Kanske lite yngre. Pog, glad, alert. Huvudanledningen till detta mitt samtal var att hans mamma, han hette Vincent förresten, skulle få tänka klart en mening till slutet på den. Hennes ögon såg trötta ut av hans ivriga begäranden om att de skulle spela Uno.
Efter ett tag sade jag till Vincent "du kan spela det själv, det betyder ju det. Uno, en".
Vincent granskade mig en stund. Satt tyst. Kikade på mammarn och utbrister efter en lång paus "mamma, ska vi spela en!".
Skratt uppstod. När jag skulle gå av i Borlänge kom en kram, från Vincent, en innerlig varm spontan kram.
När vi bestämt urnnedsättningsdagen frågade jag av någon anledning jag inte begriper vilken namnsdag det är den 22/1.
Vincent.
2014-01-27
Del 2:1 - ärligheten
Ärlighet varar längst. Här finns två anekdoter, nej tre.
Min tio år äldre bror Calle sa alltid "Tala om för mamma och pappa om du gör något som de bör veta om". Eh...tänkte jag...liksom...vad då...ja ja...jo...det ska jag göra tänkte jag. Det gjorde jag nu inte alltid. Men oftast.
I Baren, Rättviksbaren, fanns en lång trappa ner till källaren där ombytesrum fanns och lite förråd. Ovanför den trappen stod man och gjorde rent brickorna, det gjorde jag ibland - minns barnarbete hette familjeföretag då :-) - och en gång spillde jag vatten ner på trappen! Aj aj aj. Tänkte inte torka upp. Varför skulle man...under parollen "det torkar nog".
Alldeles när jag gick ifrån bricktvättarstället vandrar mamma nerför trappen! Kris och katastrof. Hon utbrister
"Men...det är vatten här? Lars-Olof" redan här alltså...LARS-OLOF, då var det allvar, det visste man "vet du något om det?"
Nej, svarade jag, under det att jag passerade just trappen i fråga.
Mamma Sigrid vände sig upp mot mig, långt där nerifrån, och gav mig en och endast en blick.
Den blicken sade allt. Den sa "du ljuger inte för mig, sluta med det". Blicken var inte arg ej heller anklagande, bara konstaterande.
Min tio år äldre bror Calle sa alltid "Tala om för mamma och pappa om du gör något som de bör veta om". Eh...tänkte jag...liksom...vad då...ja ja...jo...det ska jag göra tänkte jag. Det gjorde jag nu inte alltid. Men oftast.
I Baren, Rättviksbaren, fanns en lång trappa ner till källaren där ombytesrum fanns och lite förråd. Ovanför den trappen stod man och gjorde rent brickorna, det gjorde jag ibland - minns barnarbete hette familjeföretag då :-) - och en gång spillde jag vatten ner på trappen! Aj aj aj. Tänkte inte torka upp. Varför skulle man...under parollen "det torkar nog".
Alldeles när jag gick ifrån bricktvättarstället vandrar mamma nerför trappen! Kris och katastrof. Hon utbrister
"Men...det är vatten här? Lars-Olof" redan här alltså...LARS-OLOF, då var det allvar, det visste man "vet du något om det?"
Nej, svarade jag, under det att jag passerade just trappen i fråga.
Mamma Sigrid vände sig upp mot mig, långt där nerifrån, och gav mig en och endast en blick.
Den blicken sade allt. Den sa "du ljuger inte för mig, sluta med det". Blicken var inte arg ej heller anklagande, bara konstaterande.
2014-01-25
Del 1:2 trumpeten
Förutom att jag undrar lite över min egen numrering...så...ja...men i alla fall. 1 är trumpeten, så tänkte jag nog. I de trenne trumpeten, ärligheten och sifferminnet.
Så var det.
Nog.
Trumpet spelte jag även på bröllop och begravningar. Det gick bra, en hundring vid varje gig. Typ. 150 på bröllop kanske. Minns spelningar i Leksands kyrka, ett dubbelbröllop. Minns inte vilka som gifte sig tyvärr. En hundring räckte långt! På den tiden. Väldigt långt.
Minns också när jag under en begravning såg en kompis kompis, ingen nära vän. Det var första gången jag fick lite trassel med att spela för jag blev ledsen. Trumpeten har ju den fördelen att den är "emellan" dig och publiken/församlingen.
Annars var det liksom "bara" att riva av "Jag har hört om en stad ovan molnen". Eller Entonigt klingar den lilla klockan som den egentligen heter. En rysk melodi, som var väldigt populär i begravningssammanhang i just slutet av 1960-talet, och början av 1970-talet.
Men då. Då satt han där, minns vem det var forfarande till utseendet. Minns inte vad han heter, tror det var hans pappa som gått bort. Vi nickade åt varandra. Den där nicken ni vet som betyder "jag ser dig, och det är gott nog just nu".
Senare i Linköping trodde jag inte mina öron och ögon när jag satt på Hamlet med en av min barndomsidoler: Jan Allan. Det var efter ett av många gig med Trio Con Tromba. Att jag skulle sitta vid samma bord som den trumpetare jag diggade till max i Rättvik trodde jag inte skulle ske. Men det gjorde det.
Precis som lektionerna med Americo Belotto. Som var underbara. Tror jag berättat om dem, här kommer en kort version. Han hade spelat för den berömde Caruso - nej, inte sångaren, trumpetläraren Caruso i New York City.
Spela du ett G, jag går upp så länge. Jag tänkte...han är ju lite...eljest (men det visste jag inte att det hette...då...:-) ) och efter ett tag kom han ner i källaren som var full med trumpeter för övrigt och kikade. Traskade upp för trapporna igen.
Efter tre fyra sådana vandringar hörde jag plötsligt en röst ropa "NU!".
Exakt då när jag hörde det "NU"et var det bara jag och tonen G i hela universum. Det var det fokuset han letade efter. Misstänker jag. Sedan började lektionen. Glömmer det aldrig. Har hittat honom på Fejjan nu, en av anledningarna att jag fortfarande är kvar där. Tillsammans med alla andra jag hittat genom Fejjan som jag inte hade hittat annars.
Mamma sa "men...ska han inte ha betalt?"
"Nej" svarade jag, det verkar inte så. De som skjutsades till honom i Mercedes Benz tog han betalt av...inte mig. Mamma fortsatte, men men men vill han inte ha hjortonsylt eller något? Tog aldrig med någon sylt till Americo.
Det blev aldrig så. Men jag minns mammas förundran över att han inte ville ha betalt. Samtidigt som hon bara konstaterade detta faktum.
Så var det.
Nog.
Trumpet spelte jag även på bröllop och begravningar. Det gick bra, en hundring vid varje gig. Typ. 150 på bröllop kanske. Minns spelningar i Leksands kyrka, ett dubbelbröllop. Minns inte vilka som gifte sig tyvärr. En hundring räckte långt! På den tiden. Väldigt långt.
Minns också när jag under en begravning såg en kompis kompis, ingen nära vän. Det var första gången jag fick lite trassel med att spela för jag blev ledsen. Trumpeten har ju den fördelen att den är "emellan" dig och publiken/församlingen.
Annars var det liksom "bara" att riva av "Jag har hört om en stad ovan molnen". Eller Entonigt klingar den lilla klockan som den egentligen heter. En rysk melodi, som var väldigt populär i begravningssammanhang i just slutet av 1960-talet, och början av 1970-talet.
Men då. Då satt han där, minns vem det var forfarande till utseendet. Minns inte vad han heter, tror det var hans pappa som gått bort. Vi nickade åt varandra. Den där nicken ni vet som betyder "jag ser dig, och det är gott nog just nu".
Senare i Linköping trodde jag inte mina öron och ögon när jag satt på Hamlet med en av min barndomsidoler: Jan Allan. Det var efter ett av många gig med Trio Con Tromba. Att jag skulle sitta vid samma bord som den trumpetare jag diggade till max i Rättvik trodde jag inte skulle ske. Men det gjorde det.
Precis som lektionerna med Americo Belotto. Som var underbara. Tror jag berättat om dem, här kommer en kort version. Han hade spelat för den berömde Caruso - nej, inte sångaren, trumpetläraren Caruso i New York City.
Spela du ett G, jag går upp så länge. Jag tänkte...han är ju lite...eljest (men det visste jag inte att det hette...då...:-) ) och efter ett tag kom han ner i källaren som var full med trumpeter för övrigt och kikade. Traskade upp för trapporna igen.
Efter tre fyra sådana vandringar hörde jag plötsligt en röst ropa "NU!".
Exakt då när jag hörde det "NU"et var det bara jag och tonen G i hela universum. Det var det fokuset han letade efter. Misstänker jag. Sedan började lektionen. Glömmer det aldrig. Har hittat honom på Fejjan nu, en av anledningarna att jag fortfarande är kvar där. Tillsammans med alla andra jag hittat genom Fejjan som jag inte hade hittat annars.
Mamma sa "men...ska han inte ha betalt?"
"Nej" svarade jag, det verkar inte så. De som skjutsades till honom i Mercedes Benz tog han betalt av...inte mig. Mamma fortsatte, men men men vill han inte ha hjortonsylt eller något? Tog aldrig med någon sylt till Americo.
Det blev aldrig så. Men jag minns mammas förundran över att han inte ville ha betalt. Samtidigt som hon bara konstaterade detta faktum.
2014-01-10
Del 1:1 - trumpeten
Trumpeten ja, fick ljud i en när jag var ungefär 5-6 år. Kanske senare. Minns det, det var hos en av mina barnflickor, hade många sådana, men inte för många, efter kastrullresan. Barnflickor, det de inte förstod var att hela samhället hade ögonen på hur de behandlade mig på just samhället...om det inte var OK så ringde de mamma och sa "den där han har nu är inte bra för Lars Olov, hon är inte snäll. Hon pratar i mobi..." Nä. Visst ja, detta var ju före internet och mobiltelefonernas tid.
När rapporten kom till mamma åkte de väl iväg. All världens väg, men varsamt och bestämt. Hade mamma bestämt sig var det så.
En trumpet beställdes så småningom när det visade sig att talang faktiskt fanns. Skedde genom mammas försorg misstänker jag, en trumpet från USA. En människa som mamma kände skulle dit. Kan tänka mig att postväxel fixades och lite så, och så hämtades en Bach runt 1969. Kuriosafaktaavledningen: några tiotusen tillverkningsnummer ifrån en av mina trumpetinspiratörers egna Bach - som tyvärr blev stulen - Jan Allans.
Jag ville ha en skivstång, minns jag. Jag ville inte ha en trumpet.
Mamma Sigrid visste bättre.
Hon anade nog att trumpeten skulle göra mig gott, mycket skulle komma ut ur den vad gäller känslor och annat. Och som jag levde på den! Spelningar på begravningar och bröllop runt om i bygden.
Och ja, ska erkänna det är väl dags nu :-), var med i ett dansband...under en kort period...
Spader Sju hette de. Var lite lite orolig när boken om dansbandsfotografier kom ut. Men kunde inte påminna mig att jag var med på någon fotosession...
Bach-trumpeten förde mig runt på spelningar i Spader Sju med bra inkomst.
Var med i dansbandet, fanns två saxofonister också, bariton och tenor, i tre-fyra månader. Det var spännande. Och roligt, det spelades ju musik där tre blås ingick!
Lars L, Lars W och Kenneth O hälsade på en gång på en spelning i Säter. Min mammas folkvagn, bubbla, lånades. Imma på rutan under hemfärden, mina vänner stod ut med dansmusiken i tre timmar. Eller så.... Och imman. Trevlig resa minns jag.
Under samma period i livet förde mig trumpeten, och det innan jag var 16 år (!), till Rumänien (med Björbobandet), USA (med Bertil Spåmans kör och orkester), Tyskland (samma band) och Norge (samma band). Spelade också på nuvarande Wallmans salonger då det hette...ja...vad hette det då... vi spelade storbandsdans (ja, man gjorde det på den tiden, mycket på Mora Hotell) där torsdag-lördag under två veckors tid. Det var så jag började älska Stockholm runt Nybroplan. Gör det fortfarande.
Så mamma. Tack för att jag inte fick en skivstång. Kram.
Det finns en del 2.
När rapporten kom till mamma åkte de väl iväg. All världens väg, men varsamt och bestämt. Hade mamma bestämt sig var det så.
En trumpet beställdes så småningom när det visade sig att talang faktiskt fanns. Skedde genom mammas försorg misstänker jag, en trumpet från USA. En människa som mamma kände skulle dit. Kan tänka mig att postväxel fixades och lite så, och så hämtades en Bach runt 1969. Kuriosafaktaavledningen: några tiotusen tillverkningsnummer ifrån en av mina trumpetinspiratörers egna Bach - som tyvärr blev stulen - Jan Allans.
Jag ville ha en skivstång, minns jag. Jag ville inte ha en trumpet.
Mamma Sigrid visste bättre.
Hon anade nog att trumpeten skulle göra mig gott, mycket skulle komma ut ur den vad gäller känslor och annat. Och som jag levde på den! Spelningar på begravningar och bröllop runt om i bygden.
Och ja, ska erkänna det är väl dags nu :-), var med i ett dansband...under en kort period...
Spader Sju hette de. Var lite lite orolig när boken om dansbandsfotografier kom ut. Men kunde inte påminna mig att jag var med på någon fotosession...
Bach-trumpeten förde mig runt på spelningar i Spader Sju med bra inkomst.
Var med i dansbandet, fanns två saxofonister också, bariton och tenor, i tre-fyra månader. Det var spännande. Och roligt, det spelades ju musik där tre blås ingick!
Lars L, Lars W och Kenneth O hälsade på en gång på en spelning i Säter. Min mammas folkvagn, bubbla, lånades. Imma på rutan under hemfärden, mina vänner stod ut med dansmusiken i tre timmar. Eller så.... Och imman. Trevlig resa minns jag.
Under samma period i livet förde mig trumpeten, och det innan jag var 16 år (!), till Rumänien (med Björbobandet), USA (med Bertil Spåmans kör och orkester), Tyskland (samma band) och Norge (samma band). Spelade också på nuvarande Wallmans salonger då det hette...ja...vad hette det då... vi spelade storbandsdans (ja, man gjorde det på den tiden, mycket på Mora Hotell) där torsdag-lördag under två veckors tid. Det var så jag började älska Stockholm runt Nybroplan. Gör det fortfarande.
Så mamma. Tack för att jag inte fick en skivstång. Kram.
Det finns en del 2.
2014-01-03
Trumpeten, ärligheten och sifferminnet
Hur börjar man, skrev jag i en bok nyligen. Högst upp på sidan står det 25/12 2013.
Hur börjar man? När mamma är på väg att sluta sin dans här på jorden. Hur börjar man?
Där det började. I den gigantiska kastrullen på Rättviksbaren. De rymmer väl minst 100 liter. Kanske. Jag vet inte. Tippa dem kunde man också. I en sådan placerade mamma mig när jag var liten, väldigt liten. Mamma och troligen pappa lagade mat i köket på Rättviksbaren.
Då, i de kastullo giganto, visste hon var jag var. Jag hörde ljuden från mammas och pappas stök i kök. Jag hörde de röra i grytor, smöret fräste på stekbordet. Det puttrade av mat, doftade gott och jag kände mig trygg. Den stora till synes stålkalla grytgiganten var ett synnerligen tryggt förvar.
Så fortsatte det inser jag genom hela skoltiden, Rättviksbaren, eller baren som vi alltid sa, var plats där jag visste att mamma oftast var. Pappa höll sig i Fiskaffären, Rättviks Vilt & Fisk. Men samlingspunkten och tryggheten var baren, där var det liv och rörelse hela hela tiden.
Middagar hemma vid ett bord i lägenheten där vi bodde fanns inte på kartan. Alla måltider åts i baren. Enda lediga dagen för mamma var Juldagen. Se där. Skrev detta, eller början till detta, på Juldagen.
När mamma någon gång var ledig åkte hon alltid till Grövelsjön. Hon älskade det stället, där fanns minst en vän som regelbundet fick besök. Jag var med i mycket unga år. Har inga minnen av platsen, men vet att mamma älskade den platsen.
Se också trumpeten och ärligheten.
Se också trumpeten och ärligheten.
2014-01-01
2013-12-02
Jo då. Visst men är detta inte lite för mycket reklam...
För jämförelsen med uschkortet. . . Eller CASH-kortet. En krona per trans... Liksom rätt ner i bankfickan.
Tänker på den app, vad den nu heter flush :-) eller något. De andra apparna är säker bra. Men ingenjörer hittat troligen bättre alternstiv att fixa överröring av pengar till lunchkamrat som glömt plånboken. "du betalar nästa gång" är ett (bättre) sätt som jag ser det.
Tänker på och de appar som förevisas där.
2013-11-14
Jag hade ingen aning om vem Pontus Norgren var...
förrän igår.
Skulle lämna tillbaka lite filmer till Hemmakväll - en trio Jason Statham-filmer, nej, inte Transporter, några andra... - och passerade den musikaffär som ligger där. Den var öppen, märkligt tänkte jag, klockan är ju efter 18:00. Det visade sig att BOSE - som sysslar med ljud - höll föredrag. Men inte bara det...
När jag skulle gå hör jag en barnröst säga "får jag en autograf" och "Klart du får!". Eh...tänkte jag, vem där liksom i dörröppning som skulle precis gå in i musikaffären. En pappa betittade autografskrivandet. Jag kikade också lite, och såg en vänlig lång man skriva en autograf till en, tja, typ åttaåring.
"Får jag ta ett kort" sa pappan.
"Klart du får!" sa mannen, som böjde sig ner i nivå med - se där - åttaåring. Kort togs. Mannen gick in i affären.
Kvar dröjde familjen, pappan ivrigt pratande med sonen "vad skrev han vad skrev han?". En stolt son visar vad han skrev. Pappan visar fotografiet.
Det är stort när man möter en idol. Jag minns det som igår. I mitt fall var det Lill-Babs. Jag var fyra år iklädd rättviksdräkt. En del av mig kan sakna den numera enkla dokumentationsmöjligheten av tillfället i fråga, en annan tackar Gud för att den saknades. Men...men...visst. Hm...det finns säkert någonstans...
Vad jag minns är Lill-Babs ord "Gud så söt, han kan bli något för Malin". Så blev det nu inte, och vem Malin var då - 1960-61 - visst jag heller inte.
Jag anar dock att mina fyraåriga ögon under mötet med Lill-Babs lyste precis som hos åttaåringen igår när han träffade Hammerfalls gitarrist Pontus Norgren.
Skulle lämna tillbaka lite filmer till Hemmakväll - en trio Jason Statham-filmer, nej, inte Transporter, några andra... - och passerade den musikaffär som ligger där. Den var öppen, märkligt tänkte jag, klockan är ju efter 18:00. Det visade sig att BOSE - som sysslar med ljud - höll föredrag. Men inte bara det...
När jag skulle gå hör jag en barnröst säga "får jag en autograf" och "Klart du får!". Eh...tänkte jag, vem där liksom i dörröppning som skulle precis gå in i musikaffären. En pappa betittade autografskrivandet. Jag kikade också lite, och såg en vänlig lång man skriva en autograf till en, tja, typ åttaåring.
"Får jag ta ett kort" sa pappan.
"Klart du får!" sa mannen, som böjde sig ner i nivå med - se där - åttaåring. Kort togs. Mannen gick in i affären.
Kvar dröjde familjen, pappan ivrigt pratande med sonen "vad skrev han vad skrev han?". En stolt son visar vad han skrev. Pappan visar fotografiet.
Det är stort när man möter en idol. Jag minns det som igår. I mitt fall var det Lill-Babs. Jag var fyra år iklädd rättviksdräkt. En del av mig kan sakna den numera enkla dokumentationsmöjligheten av tillfället i fråga, en annan tackar Gud för att den saknades. Men...men...visst. Hm...det finns säkert någonstans...
Vad jag minns är Lill-Babs ord "Gud så söt, han kan bli något för Malin". Så blev det nu inte, och vem Malin var då - 1960-61 - visst jag heller inte.
Jag anar dock att mina fyraåriga ögon under mötet med Lill-Babs lyste precis som hos åttaåringen igår när han träffade Hammerfalls gitarrist Pontus Norgren.
2013-10-29
Stryk under ordet potatis...
Hade tänkt - apropå matematik igen, hörde på radion om ordet nyanserat i samband med mål för matematik - skriva om just rubriken. Fanns i Mad - tidskriften - vill jag minnas men det kanske inte är så.
Upptäckte att min vän Hans redan skrivit om det. Och hela raddan med hur matematik-uppgifterna sett ut genom åren. Det är lite raljant kanske, men inte desto mindre beskriver det verkligheten som jag uppfattar den.
Minns också 1976 när jag började med Proppen (i matte då, på Universitetet i Linköping som säkert då hette Linköpings Tekniska Högskola LiTH) som repeterar vad den tidens universitetslärare ansåg vara det man skulle kunna från gymnasiet. Repetitionen gavs i två veckor.
Det var inte mycket som gåtts igenom på gymnasiets mattelektioner som jag återsåg då, under dessa två veckor. Efter några dagar droppade några av och ägnade sig troligen åt något annat än universitetsstudier på Y-linjen på Linköpings Högskola.
Men, jag kom på, vi saknar ju ett perspektiv i listan ovan som Hans redovisar.
2000-talet
En agrarintresserad person säljer vad han påstår vara potatis för tjugo kronor per säck. (Ordet "per" betyder att varje säck kostar tjugo kronor). För ordet säck, se http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%A4ck). För att göra potatisen behöver den agrarintresserade personen en traktor och lite annat, det kostar också att frakta potatisen (för ordet frakt gå till http://www.google.se och skriv ordet frakt i sökrutan och tryck på knappen "Jag har tur"). Allt detta kallas bondens (vänligen se http://sv.wikipedia.org/wiki/Bonde) produktionskostnad. Den är 4/5 av tjugo kronor. För att veta vad fyra femtedelar är fråga mamma eller pappa.
Be dem då bara tala om vad det blir (säger de något annat än 16 kronor har de fel). Klarar du nu inte av att räkna ut vad bondens vinst blir, kontakta läraren och boka ett möte för det måste vara något fel på det här talet. Hjälper inte det, ring mamma eller pappa och så får de hota att ta barnet ur skolan så den går miste till skolpengen om läraren inte accepterar ett svar mellan 1 och 11 kronor.
(Tack Urban Bäckman för den idéen:-)
Upptäckte att min vän Hans redan skrivit om det. Och hela raddan med hur matematik-uppgifterna sett ut genom åren. Det är lite raljant kanske, men inte desto mindre beskriver det verkligheten som jag uppfattar den.
Minns också 1976 när jag började med Proppen (i matte då, på Universitetet i Linköping som säkert då hette Linköpings Tekniska Högskola LiTH) som repeterar vad den tidens universitetslärare ansåg vara det man skulle kunna från gymnasiet. Repetitionen gavs i två veckor.
Det var inte mycket som gåtts igenom på gymnasiets mattelektioner som jag återsåg då, under dessa två veckor. Efter några dagar droppade några av och ägnade sig troligen åt något annat än universitetsstudier på Y-linjen på Linköpings Högskola.
Men, jag kom på, vi saknar ju ett perspektiv i listan ovan som Hans redovisar.
2000-talet
En agrarintresserad person säljer vad han påstår vara potatis för tjugo kronor per säck. (Ordet "per" betyder att varje säck kostar tjugo kronor). För ordet säck, se http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%A4ck). För att göra potatisen behöver den agrarintresserade personen en traktor och lite annat, det kostar också att frakta potatisen (för ordet frakt gå till http://www.google.se och skriv ordet frakt i sökrutan och tryck på knappen "Jag har tur"). Allt detta kallas bondens (vänligen se http://sv.wikipedia.org/wiki/Bonde) produktionskostnad. Den är 4/5 av tjugo kronor. För att veta vad fyra femtedelar är fråga mamma eller pappa.
Be dem då bara tala om vad det blir (säger de något annat än 16 kronor har de fel). Klarar du nu inte av att räkna ut vad bondens vinst blir, kontakta läraren och boka ett möte för det måste vara något fel på det här talet. Hjälper inte det, ring mamma eller pappa och så får de hota att ta barnet ur skolan så den går miste till skolpengen om läraren inte accepterar ett svar mellan 1 och 11 kronor.
(Tack Urban Bäckman för den idéen:-)
2013-10-14
Hur klarade vi oss.
Det finns en del sådana inlägg. Som lite lite handlar om att det var bättre förr. Men jag tar det inte på det viset. Utan faktiskt på ungefär följande vis:
Grattis till alla FÖDD 1930 , 1940 , 50 , 60 , 70 -talet och tidiga 80-talet!
Först , överlevde du föds till mödrar som rökt och / eller drack medan de bar oss . De tog aspirin , åt blue cheese dressing , tonfisk från en burk , och inte få testas för diabetes . Sen efter det trauma , var dina barnsängar täckt med ljusa färgade bly - baserade färger .
Du hade inga barnsäkra lock på medicinflaskor , dörrar eller skåp , och när du red din cykel , du hade inga hjälmar , för att inte nämna , de risker du tog lifta .. Som barn , skulle du åka i bilar utan bilbälten eller luft bags. Åkte dessutom på baksidan av en skåpbil - lös - det var alltid jättekul . Du drack vatten från trädgården vattenslang och inte från en flaska .Du delade en läsk med fyra vänner , från en flaska och ingen faktiskt dog av det . Du åt kakor , vitt bröd och riktigt smör och drack pop med socker i det , men du var inte överviktig eftersom...du var alltid ute och lekte.
Du lämnade hemmet på morgonen och kunde spela och leka hela dagen , så länge vi var tillbaka när gatlyktorna tändes. Ingen kunde nå dig hela dagen . Och du var OK .
Du skulle spendera timmar att bygga din go-cart av rester och sedan åka ner för backen , bara för att få reda på att du glömt bromsarna . Efter att ha kört in i buskarna ett par gånger , lärde dig att lösa problemet .
Du har inte Playstation , Nintendo , X- boxar, inga TV-spel alls , 99 kanaler på kabel , inga videoband filmer, inget surroundljud , inga mobiltelefoner, ingen text messaging , inga datorer, inget internet eller Internet-chat rum .......... du hade vänner och du gick ut och fann dem.Du föll ur träd, skar , bröt ben och tänder , och det fanns inga stämningar från dessa olyckor du spelat med maskar ( väl de flesta pojkarna gjorde ) och pajer lera gjorda av smuts , och maskarna inte leva i oss för evigt . Du spelade med pinnar (virpa hette det va? Eller/Lasse S) och tennisbollar och även om du fick höra att det skulle hända , det gjorde du inte peta ut några ögon .
Du cyklade cyklar eller gick till en väns hus och knackade på dörren eller ringde klockan , eller bara skrek åt dem. (Är det Lööf på storgatan...Ja...kratta upp dem då fniss :-)
Lokala lag hade uttagningar och inte alla kom med i laget . De som inte fått lära sig att handskas med besvikelsen. Idéen om en förälder räddar dig om du bröt mot lagen var oerhörd . De ställde sig faktiskt på lagens sida.
Denna generation har producerat några av de bästa risktagare , problemlösare och uppfinnare någonsin. De senaste 50 åren har varit en explosion av innovationer och nya idéer . Du hade frihet, fiasko , framgång och ansvar , och du lärt hur man handskas med det hela. Du är en av dem.
Grattis till alla FÖDD 1930 , 1940 , 50 , 60 , 70 -talet och tidiga 80-talet!
Först , överlevde du föds till mödrar som rökt och / eller drack medan de bar oss . De tog aspirin , åt blue cheese dressing , tonfisk från en burk , och inte få testas för diabetes . Sen efter det trauma , var dina barnsängar täckt med ljusa färgade bly - baserade färger .
Du hade inga barnsäkra lock på medicinflaskor , dörrar eller skåp , och när du red din cykel , du hade inga hjälmar , för att inte nämna , de risker du tog lifta .. Som barn , skulle du åka i bilar utan bilbälten eller luft bags. Åkte dessutom på baksidan av en skåpbil - lös - det var alltid jättekul . Du drack vatten från trädgården vattenslang och inte från en flaska .Du delade en läsk med fyra vänner , från en flaska och ingen faktiskt dog av det . Du åt kakor , vitt bröd och riktigt smör och drack pop med socker i det , men du var inte överviktig eftersom...du var alltid ute och lekte.
Du lämnade hemmet på morgonen och kunde spela och leka hela dagen , så länge vi var tillbaka när gatlyktorna tändes. Ingen kunde nå dig hela dagen . Och du var OK .
Du skulle spendera timmar att bygga din go-cart av rester och sedan åka ner för backen , bara för att få reda på att du glömt bromsarna . Efter att ha kört in i buskarna ett par gånger , lärde dig att lösa problemet .
Du har inte Playstation , Nintendo , X- boxar, inga TV-spel alls , 99 kanaler på kabel , inga videoband filmer, inget surroundljud , inga mobiltelefoner, ingen text messaging , inga datorer, inget internet eller Internet-chat rum .......... du hade vänner och du gick ut och fann dem.Du föll ur träd, skar , bröt ben och tänder , och det fanns inga stämningar från dessa olyckor du spelat med maskar ( väl de flesta pojkarna gjorde ) och pajer lera gjorda av smuts , och maskarna inte leva i oss för evigt . Du spelade med pinnar (virpa hette det va? Eller/Lasse S) och tennisbollar och även om du fick höra att det skulle hända , det gjorde du inte peta ut några ögon .
Du cyklade cyklar eller gick till en väns hus och knackade på dörren eller ringde klockan , eller bara skrek åt dem. (Är det Lööf på storgatan...Ja...kratta upp dem då fniss :-)
Lokala lag hade uttagningar och inte alla kom med i laget . De som inte fått lära sig att handskas med besvikelsen. Idéen om en förälder räddar dig om du bröt mot lagen var oerhörd . De ställde sig faktiskt på lagens sida.
Denna generation har producerat några av de bästa risktagare , problemlösare och uppfinnare någonsin. De senaste 50 åren har varit en explosion av innovationer och nya idéer . Du hade frihet, fiasko , framgång och ansvar , och du lärt hur man handskas med det hela. Du är en av dem.
2013-10-12
40 år sen Spåmans Amerikaturné
En i slutet av september 2013 samlades medlemmarna i Bertil Spåmans kör och orkester i Jarlstugan i Rättvik för att fira att det gått 40 år sedan deras 4 veckor långa USA-turné 1973.
De flesta av de 70-talet medlemmarna var då tonåringar. Dessa ungdomar fick tillsammans med populära ledaren Bertil Spåman och tre andra musikgrupper från Dalarna, Vansbros, Bortalaget och Björbobandet, uppleva en fantastiskt rolig och spännande turnéresa. Turnén sträckte sig från New York till Minneapolis med stop i Delevan, Buffalo, Chicago, Eau Claire och Menomonee. Under turnén genomfördes 25-talet konserter och även TV-framträdanden.
USA präglades på denna tid av en stor utvecklingsboom inom samhällets olika områden. Det var hippietider, svart frigörelse och Vietnamkrig. Här blickade vi Rättviksungdomar ut över Manhattan från Empire State Building. Här åt vi livets första hamburgare på McDonalds. Här reagerade vi över hur stort allt var i USA.
I våra V-jeans, tajta T-shirts, korta jeanskjolar, knästrumpor och kurbitsmålade träskor väckte vi nyfikenhet och viss uppståndelse i ett ändå ganska puritanskt USA. Vår musik, en blandning av jazz, pop och visor, rönte mycket stor uppskattning bland åhörarna.
För flygresan chartrade vi ett eget SAS-plan från Arlanda. Turnén genomfördes sedan med fyra Greyhound-bussar och en instrumentbuss. Det kändes mäktigt när vi i karavan gled fram på enorma ”highways”. Boendet var på colleges och i privatfamiljer som tog emot oss ”swedes” med öppna famnar.
Med på resan följde även en del föräldrar och andra Rättvikare som erbjöds platser och i gengäld hjälpte till med allt från tvätt av scenkläder till att köra en av bussarna.
På jubiléet i Jarlstugan blev det mycket prat, minnen och skratt. Bl a visade Bertil ett urval diabilder från USA-turnén, från skivinspelningar i Stockholm och från repetitioner och konserter runt om i Dalarna under åren 1967 till 1978. Vi påmindes också om att fyra av våra musikkompisar inte finns med oss längre.
Våra upplevelser av Amerikaresan och allt annat roligt och utvecklande som vi upplevt tillsammans under den 11-åriga Spåmanstiden har präglat oss alla. Dessa minnen gläds vi åt länge än.
Marina Hammer, f d Olsson, klarinett och sång
2013-10-02
1840 gram tror jag det var...
Mjölkuppa, dvs mjölpåse på dalmål, som din farbror kallade dig. Länge länge. 1840 gram, knappt två kilo vägde du. För 21 år sedan den där dagen den andra oktober.
11 augusti 1993 skrev jag följande:
Du har hittat din väg Märta. Fortsätt på den. Kram älskade dotter. På din dag.
11 augusti 1993 skrev jag följande:
Märta är elände, hon är uppe till 24:00 och det är bara trams med det tycker jag. Hon vägrar att sova någon annanstans än med pappa när han tittar på TV. Det sker normalt mellan 22:30-23-tiden. Sedan tror man att man kan gå upp med henne. Men det går inte, hon ska bara ha en slurk välling först sedan kanske det går bra att somna. Men hon är väldigt väldigt trött så det är väl det traditionella stöket vid den här tiden. Hon är nog rädd för att alla ska vara borta då hon vaknar och därför rädd för att somna, det försvinner nog snart, men det är lite tungt nu på grund av detta.Redan två veckor senare är det annat ljud i skällan - stavas det va?
Märta har börjat sträcka upp armarna upp mot en om hon vill att man ska plocka upp henne. Det är också sött. Hon har dessutom börjat gå med sin "läragå-vagn". Dessutom har hon numera Kaspers sittvagn som "sin" vagn. Kasper har fått en ståbräda i stället där han huserar då vi strosar mot stadens torg.Där ser man. 21 år idag. Och fortfarande vacker som en dag. Ställde till lite trassel som två-åring som var orolig för att "alla skulle vara borta". Gissar jag. Men hade troligen läst det någonstans i en bok. Ni ska minnas att detta var tiden före internet och e-post och så. Det gick inte att Googla på något. I princip... Så jag hade nog uppsnappat detta om oron för att man börjar bli en liten person som faktiskt ska en gång stå på egna ben.
Du har hittat din väg Märta. Fortsätt på den. Kram älskade dotter. På din dag.
2013-09-19
Trakasserierna fortsätter
Barnsligheterna tar sig former man inte trodde var möjligt. Kommentarer överflödiga, mina vänner vet var jag står.
2013-09-17
Åtvidabergs FF vad i hela friden sysslar ni med?
Det kan man undra. Läste tidningen idag och "trevlig" är det när man får tårtor slängda på könsorganen. Det är inte min uppfattning om trevligt.
Tycker Corren ska ha en omröstning om vi läsare tycker det är trevligt.
De som röstar ja är troligen ät-sex-intresserade a la "äta mat från naken dam" - som i Japan - eller internet-troll.
Det verkar väldigt trevligt att få ögonbrynen avrakade och svaren som Herr Svensson ger inger en befogad oro i stället för förtroende. För honom såväl som för pennalismen inom och utanför idrotten. "Vi har ingen anledning att skynda på den här processen för att pressen ska vara nöjd" nej, Herr Svensson. Men jag vill veta. Det finns kanske inte tid att diskutera missförhållanden, det finns matcher att spela. Jo, det är klart. De är ju viktigare. Än blivande spelare.
Pytsan.
Det är som om American Fun Videos, Robinsson, "Vi är innestängda i ett hus i flera månader och förnedrar oss" - eller vad nu förnedrings-tv-programmen heter - finns här, hos oss i verkligheten. Det är som om individualismen och att pika folk är det nya folknöjet; man ska hålla på tills Lisa gråter (se den utmärkta boken av Ann Heberlein "Det var inte mitt fel - om konsten att ta ansvar"). Det ska svida att vara människa, man ska vara liten. Så att alla alla andra kan vara större.
Än du själv är. Fy fan.
Ansvar tar inte Jan Svensson, ansvar tar inte lägervärdarna. Det är 17-åringar vi talar om, de är inte myndiga. De är barn.
Vi hade nyss återträff med Spåmans kör och orkester, 40-års-firande av en USA-resa som företogs 1973. Invigningsriter innan den resan, eller för nya medlemmar? Alls icke.
En person grät visserligen under en körhelg nyss.
Det var jag för att kören sjöng så vackert under dagen då vi repeterade ett stycke. Ingen annan grät vad jag vet för att någon var dum.
Samma körhelg i Björkfors avlöpte, såvitt jag vet, utan tårtkastning på diverse
organ, inga avrakade ögonbryn eller annan avrakad kroppsbehåring. Förutom min skäggväxt då. Vi hade, kort sagt, trevligt; åt, sjöng och samtalade om livet, kärleken och vissa säkerligen också döden. Som mellanmänskliga kontakter och sund samvaro ska vara.
En nyligen antagen sjöng på eget initativ underbara Blackbird som Beatles gjort.
Vackert.
Vi skrattade också, mycket.
Allt annat är fel. Åt helvete fel, på Lundsberg såväl som i Åtvidaberg. Eller på arbetsplatsen, eller i skolan under den vedervärdiga nollningen. Lyckade nollningar på gymnasierna i Linköping verkar vara undantagen som bekräftar regeln.
Åtvidabergs FF har lite att bevisa. Nu. Inte om en månad. Då är ett ögonbryn till bortrakat. Det är slut med det nu.
Nu får det fanimig vara nog.
Tycker Corren ska ha en omröstning om vi läsare tycker det är trevligt.
De som röstar ja är troligen ät-sex-intresserade a la "äta mat från naken dam" - som i Japan - eller internet-troll.
Det verkar väldigt trevligt att få ögonbrynen avrakade och svaren som Herr Svensson ger inger en befogad oro i stället för förtroende. För honom såväl som för pennalismen inom och utanför idrotten. "Vi har ingen anledning att skynda på den här processen för att pressen ska vara nöjd" nej, Herr Svensson. Men jag vill veta. Det finns kanske inte tid att diskutera missförhållanden, det finns matcher att spela. Jo, det är klart. De är ju viktigare. Än blivande spelare.
Pytsan.
Det är som om American Fun Videos, Robinsson, "Vi är innestängda i ett hus i flera månader och förnedrar oss" - eller vad nu förnedrings-tv-programmen heter - finns här, hos oss i verkligheten. Det är som om individualismen och att pika folk är det nya folknöjet; man ska hålla på tills Lisa gråter (se den utmärkta boken av Ann Heberlein "Det var inte mitt fel - om konsten att ta ansvar"). Det ska svida att vara människa, man ska vara liten. Så att alla alla andra kan vara större.
Än du själv är. Fy fan.
Ansvar tar inte Jan Svensson, ansvar tar inte lägervärdarna. Det är 17-åringar vi talar om, de är inte myndiga. De är barn.
Vi hade nyss återträff med Spåmans kör och orkester, 40-års-firande av en USA-resa som företogs 1973. Invigningsriter innan den resan, eller för nya medlemmar? Alls icke.
En person grät visserligen under en körhelg nyss.
Det var jag för att kören sjöng så vackert under dagen då vi repeterade ett stycke. Ingen annan grät vad jag vet för att någon var dum.
Samma körhelg i Björkfors avlöpte, såvitt jag vet, utan tårtkastning på diverse
organ, inga avrakade ögonbryn eller annan avrakad kroppsbehåring. Förutom min skäggväxt då. Vi hade, kort sagt, trevligt; åt, sjöng och samtalade om livet, kärleken och vissa säkerligen också döden. Som mellanmänskliga kontakter och sund samvaro ska vara.
En nyligen antagen sjöng på eget initativ underbara Blackbird som Beatles gjort.
Vackert.
Vi skrattade också, mycket.
Allt annat är fel. Åt helvete fel, på Lundsberg såväl som i Åtvidaberg. Eller på arbetsplatsen, eller i skolan under den vedervärdiga nollningen. Lyckade nollningar på gymnasierna i Linköping verkar vara undantagen som bekräftar regeln.
Åtvidabergs FF har lite att bevisa. Nu. Inte om en månad. Då är ett ögonbryn till bortrakat. Det är slut med det nu.
Nu får det fanimig vara nog.
2013-09-13
Man kan undra vilken skillnad det gjort...
det kan man, undra. Men vi hade varit mycket fattigare i själen, vi närmare hundra ungdomar som under slutet av sextio och till slutet av sjuttiotalet berikade själen med musik i Bertil Spåmans kör och orkester.
Det blev tysklandsresor, amerikaresa, skivinspelningar, tv-framträdanden och storbandsdansmusik på Lennart Swahns femtioårskalas.
Det blev ett danade från de staplande trevande yngre tonåren fram till de första stegen på en vuxen stig vidare i livet. Startskottet var åtta, nio ungdomar från musikskolan i Rättvik och en eldsjäl. Musikskolan och sedemera kören och orkestern utgjorde det fundament på vilken en vilsen skara ungdomar fann en livlig, spännande och berikande tillvaro. Och byggdes, danades och blev till de vi är idag.
Läser med tårade ögon att Rättviks kommun inte förstår, begriper eller inser vikten av och det berikande i musiken. För individen såväl som för samhället. Det är sorgligt att läsa. Det är oeftertänksamt med en nerdragning av musikskolan.
Vi har återträff nu på lördag, ett sjuttiotal musikintresserade ungdomar vuxit upp. Vi är nu i övre medelåldern och jag lovar, de leende varma människor ni där kommer skåda är sällan sett i dagens allt mer hårda, kalla samhälle.
Det blev tysklandsresor, amerikaresa, skivinspelningar, tv-framträdanden och storbandsdansmusik på Lennart Swahns femtioårskalas.
Det blev ett danade från de staplande trevande yngre tonåren fram till de första stegen på en vuxen stig vidare i livet. Startskottet var åtta, nio ungdomar från musikskolan i Rättvik och en eldsjäl. Musikskolan och sedemera kören och orkestern utgjorde det fundament på vilken en vilsen skara ungdomar fann en livlig, spännande och berikande tillvaro. Och byggdes, danades och blev till de vi är idag.
Läser med tårade ögon att Rättviks kommun inte förstår, begriper eller inser vikten av och det berikande i musiken. För individen såväl som för samhället. Det är sorgligt att läsa. Det är oeftertänksamt med en nerdragning av musikskolan.
Vi har återträff nu på lördag, ett sjuttiotal musikintresserade ungdomar vuxit upp. Vi är nu i övre medelåldern och jag lovar, de leende varma människor ni där kommer skåda är sällan sett i dagens allt mer hårda, kalla samhälle.
2013-08-16
Något av det bästa jag läst.
Bengt Göransson skriver angående kultur alldeles underbart.
Många bra tankar och påpekanden för höga vedbodörrar.
"Det gäller också att hålla emot tanken att "allt går så fort numera". Vi får inte låta det flimrande bruset ta ifrån oss tiden och förmågan att tänka och reflektera. Beslut fattade på reflex är farliga. Innan man säger ja och nej ska invändningar luftas, följder begrundas. Kultur odlar den förmågan."
Som sagt. Och det slår mig att detta inlägg borde skrivits på en annan blogg...:-) Men men...man kan skriva den på båda. Så det så.
Så jag gör det.
Många bra tankar och påpekanden för höga vedbodörrar.
"Det gäller också att hålla emot tanken att "allt går så fort numera". Vi får inte låta det flimrande bruset ta ifrån oss tiden och förmågan att tänka och reflektera. Beslut fattade på reflex är farliga. Innan man säger ja och nej ska invändningar luftas, följder begrundas. Kultur odlar den förmågan."
Som sagt. Och det slår mig att detta inlägg borde skrivits på en annan blogg...:-) Men men...man kan skriva den på båda. Så det så.
Så jag gör det.
2013-08-15
Listor. En gammal företeelse i bloggosfären
vilket är ditt mest använda ord denna vecka?
Espresso
har du någon fobi?
Ja, men börjar få bukt med dem faktiskt. Underligt vore det väl annars i min ålder...
vad är det godaste du har ätit hittills i veckan?
Spice and Rice - deras cashew-kyckling är bra. Den är stark, inte så tam som vanligen cachew-kyckling brukar vara.
vad är det finaste någon har sagt till dig idag?
Hur är det idag Lasse? Jag har aldrig sett dig så tyst.
när kände du dig riktigt nöjd med dig själv senast?
Förra veckan, i tisdags, efter målning av andra - av fyra - fasader på landet.
vad tror du kommer bli roligast i helgen?
Svårt att veta. Men det finns några kandidater.
vilken är din pepplåt för tillfället?
Himmel. Det är många...behöver många just nu. Så...Elina Garanca - vad som helst, bara hon sjunger :-), For Good från Wicked, Vi kommer aldrig att dö - den med trumpetintrot, Lara Fabian - vad som helst, bara hon sjunger. Just nu Bridge of Hope
vad har du sysselsatt dig med då du har haft dötid i veckan?
Fikat, funderat och fixat
har du gjort/kommer du göra något i veckan som du inte gjort förr?
Nej, inte som jag kommer på. Vad trist att jag inte har det!
vad oroar du dig för?
Det mesta just nu. Är en sådan period.
vem är den kändaste personen du har sett på senaste tiden?
Claes Borgström, i Västervik aningen förvirrad troligen letandes efter ett hotell.
vad har varit mest förvirrande på senaste tiden?
Allt faktiskt.
hur ser dina senast tagna webcam-bilder ut?’
Tar inga web-cam-bilder.
Har veckan varit bra än så länge?
Tillräckligt. Men inte en av de bättre veckorna. Oklart varför.
Espresso
har du någon fobi?
Ja, men börjar få bukt med dem faktiskt. Underligt vore det väl annars i min ålder...
vad är det godaste du har ätit hittills i veckan?
Spice and Rice - deras cashew-kyckling är bra. Den är stark, inte så tam som vanligen cachew-kyckling brukar vara.
vad är det finaste någon har sagt till dig idag?
Hur är det idag Lasse? Jag har aldrig sett dig så tyst.
när kände du dig riktigt nöjd med dig själv senast?
Förra veckan, i tisdags, efter målning av andra - av fyra - fasader på landet.
vad tror du kommer bli roligast i helgen?
Svårt att veta. Men det finns några kandidater.
vilken är din pepplåt för tillfället?
Himmel. Det är många...behöver många just nu. Så...Elina Garanca - vad som helst, bara hon sjunger :-), For Good från Wicked, Vi kommer aldrig att dö - den med trumpetintrot, Lara Fabian - vad som helst, bara hon sjunger. Just nu Bridge of Hope
vad har du sysselsatt dig med då du har haft dötid i veckan?
Fikat, funderat och fixat
har du gjort/kommer du göra något i veckan som du inte gjort förr?
Nej, inte som jag kommer på. Vad trist att jag inte har det!
vad oroar du dig för?
Det mesta just nu. Är en sådan period.
vem är den kändaste personen du har sett på senaste tiden?
Claes Borgström, i Västervik aningen förvirrad troligen letandes efter ett hotell.
vad har varit mest förvirrande på senaste tiden?
Allt faktiskt.
hur ser dina senast tagna webcam-bilder ut?’
Tar inga web-cam-bilder.
Har veckan varit bra än så länge?
Tillräckligt. Men inte en av de bättre veckorna. Oklart varför.
2013-08-14
Första dagen på jobbet efter tjugotvå dagars semester
Det kostar på det.
På många sätt. På något sätt ska det väl gå. Det vill jag tro, men upplever uppförsbacken bli brantare och brantare ju äldre man blir.
Varför är det så? Varför blir man så trött på vissa företeelser, nu senast dårpippin på ett (privat, men det spelar mindre roll tror jag faktiskt, trots att jag anar att det är mer förekommande där) omsorgshem. Förut tröttnade jag på andra missförhållanden i samhället.
Folk som är som folk är mest som far illa.
Det får mig att faktiskt må illa. I själ och hjärta.
På många sätt. På något sätt ska det väl gå. Det vill jag tro, men upplever uppförsbacken bli brantare och brantare ju äldre man blir.
Varför är det så? Varför blir man så trött på vissa företeelser, nu senast dårpippin på ett (privat, men det spelar mindre roll tror jag faktiskt, trots att jag anar att det är mer förekommande där) omsorgshem. Förut tröttnade jag på andra missförhållanden i samhället.
Folk som är som folk är mest som far illa.
Det får mig att faktiskt må illa. I själ och hjärta.
2013-08-05
Apropå Södertälje och närboende av människor med särskilt behov.
NIMBY - som det heter , inte på min bakgård. Fikade idag, på nyöppnade EH - Espresso House - i Västervik, inte bara en utan två gånger min vana trogen...
Första gången fanns ingen skuggig plats att tillgå så jag tog min dubbla espresso macciato ståendes, lite glad i sinnet, för en travvinst hade just inhämtats. Trodde det var en hundring, men icke, pappa Henry-travet på hemmabanan i Rättvik inbringade tio gånger mer :-). Tjejen i butiken slog sig på knäna när hon såg hur glad jag blev. Liksom va?
Andra gången fanns en skuggig plats, eller jo, det fanns det. Vid grannbordet satt en som var lite eljest. Downs Syndrom tror jag det var. Misstänker de inte var från Sverige, oklar varför jag fick för mig det. Under en picosekund - ja, lovar, så kort tid var det, en synaps tidsenhet eller så - tänkte jag njaaa...där vill jag inte sitta.
Hjärnan skreeeeeek till. Klart du ska. Du ska dessutom prata med de som sitter vid bordet intill som du,
Lasse för fasiken brukar göra. Sagt och gjort. Barnet log mot mig hela tiden och vände sig om och talade med mig. Pappan strök lätt på barnet och log. Han också.
Jag också.
Tillfreds med att hjärnan reagerat mot denna min sista (?) fördom. Nickade lätt mot bordet när jag gick och tänkte stilla att det börjar som en ring på vattnet. Allt jag läst om protesterna i tidningarna har långsamt brutit en mur. En fånig mur.
Jag blir så innerligt glad när jag ser en egen fördom och den tas bort effektivt och direkt.
2013-07-24
Stockholm ett år.
Jag måste ju summera Stockholm. Det är dags nu. Tack...
Tack för det oplanerade lunchmötet Stina, http://slars.blogspot.se/2013/01/att-ata-lunch-med-ett-proffs.html.
Kikade och lyssnade på Eric Ericssons kammarkör, och lyssnade på fantastiska Chaka Khan. Chaka Khan!!! Alltså. Vilken grej. Talte med Claes Eriksson. En kortis. Men talte. Och sade att jag gillar hans text "det är jag som bestämmer".
Skymtade en favvo. Men i alla fall, i Bo Kaspers. Alldeles utanför Nybrogatan 38.
Talte en kortis också, men lite längre än med Eriksson...med Schaffer, gitarrist, han tipsade om att han skulle komma ut med sin biografi. Den köptes senare, har ett kapitel kvar att läsa. När han beskriver tragiken runt sin bror (som tog självmord) rinner tårarna. Skrattar gör man också, åt hans rika liv.
Skymtade under några sekunder Kjell Alinge. Då och då, om man säger så.
Blev tillfrågad om jag ville ha biljetter till en Schulman som uppträdde. Tackade artigt nej...
Satt på Stolen också. Då och då. Från och till. Mest var jag ensam, men ändå inte allena. Träffade ett gäng i baren på favvostället. Lärde mig ett nytt ord, klösbräda. :-) Telefon med klösbräda... sådan har
jag inte.
Var på förkonsert inför en tävling som en god vän skulle på. En kör åkte, men innan bjöd de in en del personer för att lyssna och komma med kommentarer. Roligt var det. Fin kyrka också. Vars namn jag glömt faktiskt. Men det är googlingsbart.
Lyssnade med familjen på Jesus Christ Superstar. Bra som tusan. Vill se den igen.
Men störst tack till Jocke, Leon, Jonas, Julia, Amanda, Frida, Cindy, Julia, Victor, Carl, Alexander, Brangen, och Bonke. Och Lotta, och Fredrik, och Malin, och ... pust... och alla de jag inte minns namnen på. För ni var ju så himla underbart många och lika underbara.
Tack för det oplanerade lunchmötet Stina, http://slars.blogspot.se/2013/01/att-ata-lunch-med-ett-proffs.html.
Kikade och lyssnade på Eric Ericssons kammarkör, och lyssnade på fantastiska Chaka Khan. Chaka Khan!!! Alltså. Vilken grej. Talte med Claes Eriksson. En kortis. Men talte. Och sade att jag gillar hans text "det är jag som bestämmer".
Skymtade en favvo. Men i alla fall, i Bo Kaspers. Alldeles utanför Nybrogatan 38.
Talte en kortis också, men lite längre än med Eriksson...med Schaffer, gitarrist, han tipsade om att han skulle komma ut med sin biografi. Den köptes senare, har ett kapitel kvar att läsa. När han beskriver tragiken runt sin bror (som tog självmord) rinner tårarna. Skrattar gör man också, åt hans rika liv.
Skymtade under några sekunder Kjell Alinge. Då och då, om man säger så.
Blev tillfrågad om jag ville ha biljetter till en Schulman som uppträdde. Tackade artigt nej...
Satt på Stolen också. Då och då. Från och till. Mest var jag ensam, men ändå inte allena. Träffade ett gäng i baren på favvostället. Lärde mig ett nytt ord, klösbräda. :-) Telefon med klösbräda... sådan har
jag inte.
Var på förkonsert inför en tävling som en god vän skulle på. En kör åkte, men innan bjöd de in en del personer för att lyssna och komma med kommentarer. Roligt var det. Fin kyrka också. Vars namn jag glömt faktiskt. Men det är googlingsbart.
Lyssnade med familjen på Jesus Christ Superstar. Bra som tusan. Vill se den igen.
Men störst tack till Jocke, Leon, Jonas, Julia, Amanda, Frida, Cindy, Julia, Victor, Carl, Alexander, Brangen, och Bonke. Och Lotta, och Fredrik, och Malin, och ... pust... och alla de jag inte minns namnen på. För ni var ju så himla underbart många och lika underbara.
2013-07-17
CSR Corporate Social Responsibility
Det börjar tidigt. Klädföretaget Lindex går över lik, nja, kanske inte, men nästintill för att sälja. De lägger ingenvärdering i vilka bh-storlekar som säljs. De borde och ska lägga värderingar i det. ICA, livsmedelsföretaget, gör det. De tarbort bh i yttepytte storlekar från sitt sortiment.
Artikeln som jag refererar till och reflekterar över återfinns på SvD.
Så, jag fortsätter handla - då och då endast visserligen men ändå - på ICA. Lindex går fetbort. Mammon härskar där mer än det sociala ansvaret, som för övrigt sträcker sig längre bort (!) än arbetarnas arbetsförhållanden hos Lindex leverantörer långbortista'n.
Artikeln som jag refererar till och reflekterar över återfinns på SvD.
2013-07-13
Slumpen...är ingen tillfällighet, eller...
Säger jag, då och då.
Ibland träffar man forna vibrationer från en tidigare tillvaro.
Det hände nyss.
Det är varje gång lika underbart. Men ikväll... Ikväll S var det otroligare. Än, ja, än annars.
Och systra di L var delaktig i slumpen. Men femtioen procent var J.
2013-06-25
Vad är det som pågår egentligen i Dalarnas landsting?
Nu. Ska jag ägna mig åt Dalarnas Landsting.
Ett tag i alla fall tror jag.
Voffo de' då? Jo, när man påtalar i ett mail att kön är full - vilket är helt ofattbart - för landstinget blir man uppringd - iofs bra - av en ansvarig person som erbjuder sig att ... ringa upp mamma.
Så hon får sina behov tillgodosedda.
Mitt svar på det var ju naturligtvis att jag tänker inte enbart på mamma utan på alla äldre i Dalarna.
Då kom det - vi har bytt journalsystem.
Detta nya "det ligger på daaaaaaaaataaaaaaa". Man baxnar.
Sedan "jag har inte vikarier nog för de sköterskor som arbetar, de måste ha ledigt".
Svepskäl. Svepskäl. Anställ. Ordna ett möte med journalsystemsleverantören. Det slår mig, jag kan vara med pro bono.
Ring mig. Eller skriv en kommentar här så kommer jag på mötet med leverantören.
Ett tag i alla fall tror jag.
Voffo de' då? Jo, när man påtalar i ett mail att kön är full - vilket är helt ofattbart - för landstinget blir man uppringd - iofs bra - av en ansvarig person som erbjuder sig att ... ringa upp mamma.
Så hon får sina behov tillgodosedda.
Mitt svar på det var ju naturligtvis att jag tänker inte enbart på mamma utan på alla äldre i Dalarna.
Då kom det - vi har bytt journalsystem.
Detta nya "det ligger på daaaaaaaaataaaaaaa". Man baxnar.
Sedan "jag har inte vikarier nog för de sköterskor som arbetar, de måste ha ledigt".
Svepskäl. Svepskäl. Anställ. Ordna ett möte med journalsystemsleverantören. Det slår mig, jag kan vara med pro bono.
Ring mig. Eller skriv en kommentar här så kommer jag på mötet med leverantören.
2013-05-12
En man och hans musik.
Det var en vardagskväll i Baptistkyrkan, jag hade gått in i sidodörren och upp för några trappor till ett litet rum där vi samlades. Alltid där, i det rummet. En liten skara och sjöng. Vi sjöng mest Unos musik, men så klart även annan klassisk musik.
Pianot användes sällan, eller aldrig snarare. Nej, inte ens vid tongivningen. Två toner i mellanregistret, en vissling till sopranerna och ett murmel till basarna. Vi visste ju ungefär hur det började, det var ju de gamla välbekanta ackorden.
I början.
Sedan kom Det Sandénska och drabbade en. Med all kraft, rätt in i hjärtat. Som alltid.
Vi i Vox Humana kunde Unos tonspråk, tyckte vi. En av övningarna delades det ut noter, ett nyskrivet blad som vi skulle lära oss och sjunga i någon kyrka på slätten. Sedvanlig tongivning, Uno slår in oss och kören börjar sjunga. Inte trevande utan rätt så säkert manövrerade vi oss genom takterna. Efter första strofen som vi kämpade oss igenom slår Uno av lutar sig tillbaka i stolen, betraktar kören pilimariskt och säger med eftertanke "Jaaaaa, varför inte?"
Sedan vidtog små små justeringar, ett g# där, ett e där för att få det som Uno ville ha det den gången.
Vila i frid Uno.
Pianot användes sällan, eller aldrig snarare. Nej, inte ens vid tongivningen. Två toner i mellanregistret, en vissling till sopranerna och ett murmel till basarna. Vi visste ju ungefär hur det började, det var ju de gamla välbekanta ackorden.
I början.
Sedan kom Det Sandénska och drabbade en. Med all kraft, rätt in i hjärtat. Som alltid.
Vi i Vox Humana kunde Unos tonspråk, tyckte vi. En av övningarna delades det ut noter, ett nyskrivet blad som vi skulle lära oss och sjunga i någon kyrka på slätten. Sedvanlig tongivning, Uno slår in oss och kören börjar sjunga. Inte trevande utan rätt så säkert manövrerade vi oss genom takterna. Efter första strofen som vi kämpade oss igenom slår Uno av lutar sig tillbaka i stolen, betraktar kören pilimariskt och säger med eftertanke "Jaaaaa, varför inte?"
Sedan vidtog små små justeringar, ett g# där, ett e där för att få det som Uno ville ha det den gången.
Vila i frid Uno.
2013-05-08
Mannen tåget och barnen
Trodde jag skrivit om dem förut, det hade jag inte. Det är apropå att döma folk efter vad man ser men inte vet.
En man sitter på ett tåg, hans två barn stojar och pockar på vagnens och människornas uppmärksamhet medan mannen sitter uppgiven på sin plats vid det fönsterbord för fyra de annekterat.
Han tittar förstrött ut genom rutan och ser landskapet svepa förbi. Barnens ljudnivå höjs lite och de börjar bli aningen irriterande för omgivning i kupén. Efter ett tag tar en man sig till orda, han vill liksom inte ha stoj, låt vara att detta inte är en tyst kupé. Så han säger:
- Kan du inte hålla lite ordning på dina barn? De lever om så väldigt.
Mannen tittar upp från sina försjunkna tankar och säger:
- Deras mamma dog igår, och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
En man sitter på ett tåg, hans två barn stojar och pockar på vagnens och människornas uppmärksamhet medan mannen sitter uppgiven på sin plats vid det fönsterbord för fyra de annekterat.
Han tittar förstrött ut genom rutan och ser landskapet svepa förbi. Barnens ljudnivå höjs lite och de börjar bli aningen irriterande för omgivning i kupén. Efter ett tag tar en man sig till orda, han vill liksom inte ha stoj, låt vara att detta inte är en tyst kupé. Så han säger:
- Kan du inte hålla lite ordning på dina barn? De lever om så väldigt.
Mannen tittar upp från sina försjunkna tankar och säger:
- Deras mamma dog igår, och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
2013-04-26
Livet, kärleken och döden
Det är ju allom bekant att de samtal vi har kretsar kring just dessa tre. Det har min nuvarande sambo lär mig för massor med år sedan. Ja, alltså inte kretsandet - det har jag anat - utan uttrycket. Med de tre.
Sedan spädde Cia på det, att bekräfta att "ja, det talar man ju om". Jag visste inte ens om att man talar om just dessa: livet, kärleken och döden. Men tänker vi efter så är det just så. Oavsett om vädret kommenteras, eller frånvaron av död och liv och kanske kärlek.
Eller närvaron av de tre. Eller så.
Om det man inte kan tala måste man tiga - i princip, sa en av mina favvofilosofer. Google och i skolen finna... En annan person i min krets av själar sade en gång vid ett tal till nyutexaminerade läkare: lyssna på det som sägs, men lyssna också på det som INTE sägs. Detta har genom livet blivit en ledstjärna som jag kikar mot. Och försöker - med betoning på just försöker - ledsaga mig mot en helhetsbild. Av människan som jag möter.
Det mellanmänskliga mötet själar emellan är ett möte att vårda. I just de tre aspekterna livet, kärleken och döden. Den sista nog så viktigt. För vi kommer inte undan. Inte någon av oss.
Sedan spädde Cia på det, att bekräfta att "ja, det talar man ju om". Jag visste inte ens om att man talar om just dessa: livet, kärleken och döden. Men tänker vi efter så är det just så. Oavsett om vädret kommenteras, eller frånvaron av död och liv och kanske kärlek.
Eller närvaron av de tre. Eller så.
Om det man inte kan tala måste man tiga - i princip, sa en av mina favvofilosofer. Google och i skolen finna... En annan person i min krets av själar sade en gång vid ett tal till nyutexaminerade läkare: lyssna på det som sägs, men lyssna också på det som INTE sägs. Detta har genom livet blivit en ledstjärna som jag kikar mot. Och försöker - med betoning på just försöker - ledsaga mig mot en helhetsbild. Av människan som jag möter.
Det mellanmänskliga mötet själar emellan är ett möte att vårda. I just de tre aspekterna livet, kärleken och döden. Den sista nog så viktigt. För vi kommer inte undan. Inte någon av oss.
2013-04-12
Möte i alla åldrar
När man återser vänner man haft sedan tonåren så händer det något. Väldigt märkligt och samtidigt fullständigt underbart. Det är som om valv efter valv öppnar sig oändligt (Tranströmer!) när samtalet börjar och fortgår. Att liksom ett bygge, själsligt då, syns tydligare och tydligare. Det ramverk som fanns i tonåren har fått väggar, isolering, fönster, dörrar och tak. Men man ser ramverket, det underbara byggmaterial som syntes. Då.
Då när det begav sig.
Samtalen och mötena med de man träffade i de övre tonåren kännetecknas av likartade egenskaper, man ses ibland, sedan dröjer det ett tag och man återvänder. Livets skeenden liksom flimrar förbi. Där finns dock inte det ramverk som tonårstiden utgör. När man blev den man blev.
Man anar på något vis hela människan i alla sina åldrar. De lyser igenom som transparenta diabilder (googla på det ungdomar:-) vid betraktandet av människan man möter och samtalar med.
Man anar vart olika egenskaper som kunde sjönjas då nu tagit vägen, en del har tonats ner, ibland ser man faktiskt människan exakt som den tonåring man en gång mötte och då älskade. Som vän. Vänskapen fördjupas när man ses som vuxen. Nästan alltid, eller så beror det på att man väljer att träffa de man gillade redan som 15-årig skäggfjunig (ska jag köpa en grov handduk till dig Pluto, som bror Calle sa...) identitetsletande människa i vardande.
En livsvandring som så att säga blir synlig för den som var med från början. Trots att man inte setts under hållplatserna på vägen mot den man blivit, eller snarare då är.
Då när det begav sig.
Samtalen och mötena med de man träffade i de övre tonåren kännetecknas av likartade egenskaper, man ses ibland, sedan dröjer det ett tag och man återvänder. Livets skeenden liksom flimrar förbi. Där finns dock inte det ramverk som tonårstiden utgör. När man blev den man blev.
Man anar på något vis hela människan i alla sina åldrar. De lyser igenom som transparenta diabilder (googla på det ungdomar:-) vid betraktandet av människan man möter och samtalar med.
Man anar vart olika egenskaper som kunde sjönjas då nu tagit vägen, en del har tonats ner, ibland ser man faktiskt människan exakt som den tonåring man en gång mötte och då älskade. Som vän. Vänskapen fördjupas när man ses som vuxen. Nästan alltid, eller så beror det på att man väljer att träffa de man gillade redan som 15-årig skäggfjunig (ska jag köpa en grov handduk till dig Pluto, som bror Calle sa...) identitetsletande människa i vardande.
En livsvandring som så att säga blir synlig för den som var med från början. Trots att man inte setts under hållplatserna på vägen mot den man blivit, eller snarare då är.
2013-03-22
Fikade och kikade
som vanligt in i bilen vid blomsteraffären. På torsdagar och fredagar är de blomsterbemängda av en lika sorglig som oundviklig anledning - blommor till stadens begravningar körs ut. Just efter lunchtiden. En vit Volvo användes idag.
Kikade på blommorna, de var väldigt fina. Väldigt väldigt fina.
Sedan såg jag till vilken begravning de skulle. Oskar Ganeståls. Jag pratade för lite med honom, alldeles för lite. Misstänker vi hade en hel del gemensamt, men det blev liksom aldrig av. Att vi pratade.
Det senaste - och sista - minnet av honom är som utmärkt solist på Lihkör...förlåt Linköpings Studentsångares konsert. Han berörde, och berörde många och fostrade - har jag förstått på alla fejjankommenterar - många av stadens musikaliskt intresserade personer.
Jag dröjde kvar en stund vid bilen och kontemplerade över livet och så klart döden. Den oundvikliga.
Vila i frid Oskar.
Blommorna var fina.
Väldigt fina.
Och Oskars ord är fina:
Kikade på blommorna, de var väldigt fina. Väldigt väldigt fina.
Sedan såg jag till vilken begravning de skulle. Oskar Ganeståls. Jag pratade för lite med honom, alldeles för lite. Misstänker vi hade en hel del gemensamt, men det blev liksom aldrig av. Att vi pratade.
Det senaste - och sista - minnet av honom är som utmärkt solist på Lihkör...förlåt Linköpings Studentsångares konsert. Han berörde, och berörde många och fostrade - har jag förstått på alla fejjankommenterar - många av stadens musikaliskt intresserade personer.
Jag dröjde kvar en stund vid bilen och kontemplerade över livet och så klart döden. Den oundvikliga.
Vila i frid Oskar.
Blommorna var fina.
Väldigt fina.
Och Oskars ord är fina:
Jag sluter ögonen
fylls av ljus.
Här får själen ro.
Mitt i ljuset vilar nuet.
Jag bär på liv av liv,
på kraft av kraft, ljus av ljus inom.
Jag bärs av orden jag hört,
jag bärs av löftet jag fått
om Guds rike inom mej.
2013-02-27
Nämen! Det kanske blir saluhall till slut.
Enligt väldigt säkra källor (ACM) så "Fick nyss brev från Britta & Lennarts kött, de skall ta över köttdisken i Matkällaren. Start 21 mars." Apropå min utrop... http://linlasj.blogspot.se/2012/12/linkoping-har-blivit-med-saluhall.html
Det blir säkert en saluhall då kanske, där ju tanken som bekant är att det ska vara flera företag under samma tak. Som i Malmö, som i Stockholm, som i fordomdags.
Det blir säkert en saluhall då kanske, där ju tanken som bekant är att det ska vara flera företag under samma tak. Som i Malmö, som i Stockholm, som i fordomdags.
2013-02-16
Minns inte vart jag var på väg
Eller varifrån jag kom. Men jag minns att jag tänkte "den farbrorn där vet inte många i vagnen vem det är, men han är en gigant". Det var en sådan gammal vagn, som inte finns mer, med blått - har jag för mig - tyg och breda stora vida stolar. Han satt vid de platser där man får pltats fyra personer och noterna belamrade hela bordet. Koncentrationen hos mammen var påtaglig, han var helt inne i de notblad som låg utspridda.
En person klev på, kanhända det var i Linköping, och hade platsen mitt emot Eric, men Eric var helt och hållet uppslukad av verket, koralen i requiment, inledningen på en Poulenc-slagdänga. Jag vet inte. Efter några sekunder är det som om Eric vaknar till och ber om ursäkt för sin utspriddhet och säger "Ursäkta ursäkta" men det liksom händer inget. Med noterna, de ligger där, men efter ett litet tag märker Eric också just det. Att de ligger där.
ANtagligen samlar han ihop dem, det förtäljer inte mitt minne, jag gick vidare till min plats i en annan del av tåget.
Ett annat minne från en session med Eric Ericson i någon arbetsbod på en körstämma är orden "hörni basar, skäms ine för att ni är det!". Sagt under någon instudering av Södermans Bondbröllop.
Vila i frid Eric, du har alltid en plats i mitt sångarhjärta.
En person klev på, kanhända det var i Linköping, och hade platsen mitt emot Eric, men Eric var helt och hållet uppslukad av verket, koralen i requiment, inledningen på en Poulenc-slagdänga. Jag vet inte. Efter några sekunder är det som om Eric vaknar till och ber om ursäkt för sin utspriddhet och säger "Ursäkta ursäkta" men det liksom händer inget. Med noterna, de ligger där, men efter ett litet tag märker Eric också just det. Att de ligger där.
ANtagligen samlar han ihop dem, det förtäljer inte mitt minne, jag gick vidare till min plats i en annan del av tåget.
Ett annat minne från en session med Eric Ericson i någon arbetsbod på en körstämma är orden "hörni basar, skäms ine för att ni är det!". Sagt under någon instudering av Södermans Bondbröllop.
Vila i frid Eric, du har alltid en plats i mitt sångarhjärta.
2013-02-15
Goda relationer
Man lär sig något varje dag, ofta är det saker man liksom anat legat där. Under något töcken av, ja vad då? Man undrar för när lärdomen kommer i en enda mening, en liten mening med en sammankoppling av två oanade men närliggande synapser säger det inte bara klick. Det tänds en stor lampa, ett ljus som skingrar töcknet och liksom hjärnan och hjärtat vibrerar samman.
Meningen den här gången var "det är väl det som är vitsen med goda relationer, goda minnen". Sagt i ett sammanhang man minst anar det. Två människor i samspråk i en kö på systembolaget. De talade om allvarliga ting, det märkte man. Men med hjärna och hjärtat med, och en sann undran om varför just de personer de talade om agerade på det ena eller det andra sättet.
Och så kom den plötsligt, meningen. Inga neonskyltar, inga trumpeter ingen fanfar eller inga fyrverkeier, den bara stod där. Att betrakta.
Jag fattade mod och påpekade just detta: att jag kommer bära den meningen med mig länge. Kvinnan sa varsågod, och häri sker ett till mirakel. Hon sa inte tack. Hon sa varsågod, den meningen får du av mig.
Meningen den här gången var "det är väl det som är vitsen med goda relationer, goda minnen". Sagt i ett sammanhang man minst anar det. Två människor i samspråk i en kö på systembolaget. De talade om allvarliga ting, det märkte man. Men med hjärna och hjärtat med, och en sann undran om varför just de personer de talade om agerade på det ena eller det andra sättet.
Och så kom den plötsligt, meningen. Inga neonskyltar, inga trumpeter ingen fanfar eller inga fyrverkeier, den bara stod där. Att betrakta.
Jag fattade mod och påpekade just detta: att jag kommer bära den meningen med mig länge. Kvinnan sa varsågod, och häri sker ett till mirakel. Hon sa inte tack. Hon sa varsågod, den meningen får du av mig.
2013-01-30
Konjunkturinstitutet och indikatorer
Roligt i morse på P1, en person från Konjunkturinstitutet berättade om sina metoder. Han var väldigt förtjust i en indikator, på konjunkturen på arbetsmarknaden - företagens anställningsplaner.
Nähä! :-) Meeeeeeeeeeen det hade vi aldrig kunnat räkna ut själva...
Dömde ut gjorde han däremot att räkna godståg...eller räkmackeindex på Gothia Tower i Göteborg, eller skumpa-försäljningen...Nå. Var och en blir väl kär i just sin egen metod...och just detta är kanske en indikator på att just indikatorerna kan hysas bakom agendor.
Vanligen dolda. Men så är det väl inte på Konjunkturinstitutet, väl? Eller? Finns det något som indikerar det...
Dessutom är det ju så att man aldrig ska förolämpa framtiden med prognoser. Som jag faktiskt skrev i en artikel redan förra milleniet. Likväl görs just dessa förolämpningar ideligen.
För övrigt rekommenderar jag denna läsning om okänd poet.
Nähä! :-) Meeeeeeeeeeen det hade vi aldrig kunnat räkna ut själva...
Dömde ut gjorde han däremot att räkna godståg...eller räkmackeindex på Gothia Tower i Göteborg, eller skumpa-försäljningen...Nå. Var och en blir väl kär i just sin egen metod...och just detta är kanske en indikator på att just indikatorerna kan hysas bakom agendor.
Vanligen dolda. Men så är det väl inte på Konjunkturinstitutet, väl? Eller? Finns det något som indikerar det...
Dessutom är det ju så att man aldrig ska förolämpa framtiden med prognoser. Som jag faktiskt skrev i en artikel redan förra milleniet. Likväl görs just dessa förolämpningar ideligen.
För övrigt rekommenderar jag denna läsning om okänd poet.
2013-01-20
Detta så svårt på så många plan
Klart man inte ska bli fastspänd. Det troddejag var en förlegad metod. Men den kanske är billig? Och kräver inte så mycket personer. Ett bälte och två tre människor. Sedan går man och fikar. Eller?
Jag blir ledsen och förtvivlad när jag läser detta. Samtdigt tycker jag finns ett uns av sanning iden kritiserade psykiatrikerns utsaga att man liksom inte alltid ska gräva i det som varit. För mycket. Men ibland, som i detta fall, måste man nog. Och psykiatrikern ska inte falla ur sin roll så där. Som han gjorde på bandet. Då ska han inte träffa patienter, eller klienter eller varför inte människor. För det är ju de facto människor. Som eftersöker hans vård.
Spänna fast en människa på grund av oförmåga att ta hand om personen är inte en behandling som jag vill medverka till via skattepengarna.
Alla minns ju antar jag Anna Odell. Som faktiskt påpekade på obehagliga sanningar i psykvården. Ämnet är inte på något sätt nytt.
Jag blir ledsen och förtvivlad när jag läser detta. Samtdigt tycker jag finns ett uns av sanning iden kritiserade psykiatrikerns utsaga att man liksom inte alltid ska gräva i det som varit. För mycket. Men ibland, som i detta fall, måste man nog. Och psykiatrikern ska inte falla ur sin roll så där. Som han gjorde på bandet. Då ska han inte träffa patienter, eller klienter eller varför inte människor. För det är ju de facto människor. Som eftersöker hans vård.
Spänna fast en människa på grund av oförmåga att ta hand om personen är inte en behandling som jag vill medverka till via skattepengarna.
Alla minns ju antar jag Anna Odell. Som faktiskt påpekade på obehagliga sanningar i psykvården. Ämnet är inte på något sätt nytt.
2013-01-01
Summa anno tjugo tolv.
Vanligast - fika hos Simon.
Innerligt bra - fika med någon i familjen hos Simon.
Lustfullt - dröja kvar hos Simon för det kommer någon mer man känner...
Julkul - sjunga fyra dagar av fyra.
Andlig högborg - när som helst när Björn eller Karin predikar.
Livligt - var som helst på Ågatan.
Evinnerlig glädje - när Hans frågade om jag ville sjunga solo den tjugoandra november.
Viktigast - Lotta trots att det inte alltid framgår.
Annorlunda - sparka folk utan till synes anledning.
Nytändning - Kasper och Märta, den förres företag, den senares kurs nästa år. (jag kommerläsa böckerna före dig M).
Under - att vakna, nu i år, att se Zs barn.
Innerligt bra - fika med någon i familjen hos Simon.
Lustfullt - dröja kvar hos Simon för det kommer någon mer man känner...
Julkul - sjunga fyra dagar av fyra.
Andlig högborg - när som helst när Björn eller Karin predikar.
Livligt - var som helst på Ågatan.
Evinnerlig glädje - när Hans frågade om jag ville sjunga solo den tjugoandra november.
Viktigast - Lotta trots att det inte alltid framgår.
Annorlunda - sparka folk utan till synes anledning.
Nytändning - Kasper och Märta, den förres företag, den senares kurs nästa år. (jag kommerläsa böckerna före dig M).
Under - att vakna, nu i år, att se Zs barn.
2012-12-11
Slumpen är ingen tillfällighet
Myntade en av mina vänner.
Sant som det är sagt. Ikväll, eller igår snarare, träffades ett gäng människor som - vi konstaterade just det - talade dalmål men om andra företeelser än fordomdags. Men hjärtat var där, vi var inte främmande för känsliga frågor.
Anekdoterna haglade, tårar torkades - såväl ljusa som mindre ljusa - och hjärtat var med hela tiden. Hela hela tiden. Som en slags bakgrundsbild till samtalet. Ord svingades och bildade istappar inomhus, till synes. De tinade snart när det konstaterades att vi är på samma planhalva.
Det är vi ju.
Oavsett läggning, kön, klass (och då tänker jag 8A eller 8B:-) eller instrumenttrakterande.
Avslutade kvällen med att konstatera att en av vakterna på ett nyligen öppnat ställe kom från de tropiska delarna av Tumba... Tack Göran Sander för den!
Sant som det är sagt. Ikväll, eller igår snarare, träffades ett gäng människor som - vi konstaterade just det - talade dalmål men om andra företeelser än fordomdags. Men hjärtat var där, vi var inte främmande för känsliga frågor.
Anekdoterna haglade, tårar torkades - såväl ljusa som mindre ljusa - och hjärtat var med hela tiden. Hela hela tiden. Som en slags bakgrundsbild till samtalet. Ord svingades och bildade istappar inomhus, till synes. De tinade snart när det konstaterades att vi är på samma planhalva.
Det är vi ju.
Oavsett läggning, kön, klass (och då tänker jag 8A eller 8B:-) eller instrumenttrakterande.
Avslutade kvällen med att konstatera att en av vakterna på ett nyligen öppnat ställe kom från de tropiska delarna av Tumba... Tack Göran Sander för den!
2012-12-01
Linköping har blivit med saluhall
Trodde jag i alla fall. Men det verkar inte så, det verkar vara samma företag i hela hallen. Men jag kan ha fel, men fel har jag inte när jag konstaterade att vår lokala ostleverantör - ni vet vilken jag menar - är billigare och bättre på exempelvis Comté. Norins :-) som jag talar om har Comté som är lagrad trettiosex månader, billigare än Matkällarens Comté som är lagrad - enligt uppgift - minst 16 månader.
Eh...minst sexton...okey...Låt oss då tala om något väsentligt. Taleggio, eller möjligen Talleggio, stavningen är inte viktig när man talar om priset. Möjligen för en sökrobot... Där var också Norins billigare.
Visst...det kan vara värt sju kronor kilot att sitta och mysa...på Matkällaren.
Men kan man mysa där? Idag var det rörigt, stökigt och rivigt. Inget lugn alls.
Ser fram emot om även denna av Linköping kopierade idé från Stockholm kan bli något. Det får framtiden utvisa.
2013-01-30 Framtiden har utvisat det...har inte varit där någon mer gång. Jo, förresten, gick igenom en gång för det var lite kallt ute. Och behövde lite värme men befann mig inte utanför Bokia ni vet, där på vägen. Därigenom brukar jag också gå, med den skillnaden att jag kikar på böcker man senare ska handla på CD-Media. Där priset är bättre. Avsevärt bättre.
I alla fall på pocket.
Eh...minst sexton...okey...Låt oss då tala om något väsentligt. Taleggio, eller möjligen Talleggio, stavningen är inte viktig när man talar om priset. Möjligen för en sökrobot... Där var också Norins billigare.
Visst...det kan vara värt sju kronor kilot att sitta och mysa...på Matkällaren.
Men kan man mysa där? Idag var det rörigt, stökigt och rivigt. Inget lugn alls.
Ser fram emot om även denna av Linköping kopierade idé från Stockholm kan bli något. Det får framtiden utvisa.
2013-01-30 Framtiden har utvisat det...har inte varit där någon mer gång. Jo, förresten, gick igenom en gång för det var lite kallt ute. Och behövde lite värme men befann mig inte utanför Bokia ni vet, där på vägen. Därigenom brukar jag också gå, med den skillnaden att jag kikar på böcker man senare ska handla på CD-Media. Där priset är bättre. Avsevärt bättre.
I alla fall på pocket.
2012-11-23
Lugn och fin
Andanteman, så är han - talar alltid om de döda i presens det är en
last jag har - min pappa. I Rättvik sa vi just pappa, inte far. Har
ibland kontemplerat över varför. Särskilt viktigt är det ju inte, om
bror säger jag alltid just bror. Men han heter Calle, eller egentligen
Carl-Erik. Han lärde mig mycket om livet när han var 25 och jag 15.
Väldigt mycket, mer än jag insåg då. Där, i Rättvik på 60-70-talet.
Mötte goda vännen Marie O i veckan, som numera är Marie N. Hennes pappa var nog lik min pappa, träffade honom aldrig, men det känns på något vis. Att de hade ett lugn. Nu vet jag inte vad stoiskt lugn är - det kanske är negativt - och googleorken tryter. Får ta reda på det sedan. Det är som om just google nu förlorat sin charm, just idag, dagen efter konsert.
Där en annan pappafigur, Hans, dirigerade med den äran. Innerligt tack Hans! Din är förtjänsten att det står en lycklig blomsterkvast i finrummet, eller vardagsrummet som vi sa. I Rättvik, på 60-70-talet. Och nog är det som om cirkeln är sluten på något vis, minnet av Kenneth Ohlsson och jag själv kommer fram. Vi är 12-13 år gissar jag. Sjunger psalmer i något församlingshem.
Den psalmen vi sjöng i går hade en text av min favvo, W H Auden. Vilken andanteman han var då! Och hans texter är aktuella idag. Också.
Det är som inget är nytt under solen. Se där!
Mötte goda vännen Marie O i veckan, som numera är Marie N. Hennes pappa var nog lik min pappa, träffade honom aldrig, men det känns på något vis. Att de hade ett lugn. Nu vet jag inte vad stoiskt lugn är - det kanske är negativt - och googleorken tryter. Får ta reda på det sedan. Det är som om just google nu förlorat sin charm, just idag, dagen efter konsert.
Där en annan pappafigur, Hans, dirigerade med den äran. Innerligt tack Hans! Din är förtjänsten att det står en lycklig blomsterkvast i finrummet, eller vardagsrummet som vi sa. I Rättvik, på 60-70-talet. Och nog är det som om cirkeln är sluten på något vis, minnet av Kenneth Ohlsson och jag själv kommer fram. Vi är 12-13 år gissar jag. Sjunger psalmer i något församlingshem.
Den psalmen vi sjöng i går hade en text av min favvo, W H Auden. Vilken andanteman han var då! Och hans texter är aktuella idag. Också.
Det är som inget är nytt under solen. Se där!
2012-11-07
Trodde han skulle mördas efter en månad.
Men det gjorde han inte, han vann till och med igår. Det är med lättnad man kliver upp, äter (hotell)frukost och går vad det lider till arbetet. Tar det lite lugnt idag. Och tänk, det tror jag hela världen gör.
Är lite lugnare idag.
Igår var det ovisst. De flesta undrade vad skulle hända, tänk om en person skulle tagit rodret i tonårslandet USA med en gigantisk statsskuld, ägda av Kina och innehar ett slags omotiverat, självpåtaget världsherravälde och som sambon sa "han är nog värre än Bush Jr".
Nu blev det inte så.
Vi drar alla en lättnadens suck. Eller ja, inte alla kanske, men de flesta amerikaner, och det är tillräckligt. Siffrorna verkar tala sitt tydliga språk. Hoppas nu det blir lite lugn och ro runt Barack (som ju ÄR det nya korsordsordet). Obama. Så han kan hålla i rodret stadigt och sikta på fyrarna mot ett mognare USA, mot ett USA som tar sig ur sin hjärnfelkopplade tonårstid.
Sedan kan jag inte låta bli att fundera på varför det är så krångligt system i USA? Alltså valsystemet. Men det är klart, är det ett tonårsland så är det ju.
Fyra år till med en barack och inte ett fuskbygge, ger mig hopp om livet. Och om USA.
Är lite lugnare idag.
Igår var det ovisst. De flesta undrade vad skulle hända, tänk om en person skulle tagit rodret i tonårslandet USA med en gigantisk statsskuld, ägda av Kina och innehar ett slags omotiverat, självpåtaget världsherravälde och som sambon sa "han är nog värre än Bush Jr".
Nu blev det inte så.
Vi drar alla en lättnadens suck. Eller ja, inte alla kanske, men de flesta amerikaner, och det är tillräckligt. Siffrorna verkar tala sitt tydliga språk. Hoppas nu det blir lite lugn och ro runt Barack (som ju ÄR det nya korsordsordet). Obama. Så han kan hålla i rodret stadigt och sikta på fyrarna mot ett mognare USA, mot ett USA som tar sig ur sin hjärnfelkopplade tonårstid.
Sedan kan jag inte låta bli att fundera på varför det är så krångligt system i USA? Alltså valsystemet. Men det är klart, är det ett tonårsland så är det ju.
Fyra år till med en barack och inte ett fuskbygge, ger mig hopp om livet. Och om USA.
2012-11-04
Kulturpolitik och lövkrattning
"Jag går ut och krattar löv, sitt du inne och skriv om kulturpolitik". Det är de enkla uppgifternas dag idag, en aktivitet står i InBoxen, eller ja, kanske BackLoggen "skriv om kulturpolitik".
Hmpf.
Vad gör en tekniker då? Hen går till källorna. Eftersom jag är på landet låtsas jag detta vara en skrivmaskin och jag tar fram en sliten MEDIA; Kat-Lat. Slår upp kultur... Hmm...av ordet odla...har jag inte skrivit någon för längesedan om kust kunskapskultivering. Alltså odlandet av kunskap på ett företag.
Jo, banne mig, och den finns på LinkedIn. Spännande. Nå, nu är jag tillbaka från uppdateringen av det dokumentet...:-)
I MEDIA från 1979, Lotta fick den 1982, då...då var ju jag rättviiiiiikare!!! Meeeeen Guuuud. Vad gjorde jag då, få se, fram med räknaren...1982 minus 1957 det blir det blir...25 åååååår. Aha. Det var den tiden då ja. Min kulturminnen var då Spåmans, LiTHE Blås, LiHkören - som Linköpings Studentsångförening hette då, Björbobandet, Symfoniorkestern i Rättvik med 67 takters paus och ett TUT i trumpetstämman... Nå. Nog om det. Tillbaka till MEDIA. Kultur - av latin cultura...mm..mm...
Hmpf.
Vad gör en tekniker då? Hen går till källorna. Eftersom jag är på landet låtsas jag detta vara en skrivmaskin och jag tar fram en sliten MEDIA; Kat-Lat. Slår upp kultur... Hmm...av ordet odla...har jag inte skrivit någon för längesedan om kust kunskapskultivering. Alltså odlandet av kunskap på ett företag.
Jo, banne mig, och den finns på LinkedIn. Spännande. Nå, nu är jag tillbaka från uppdateringen av det dokumentet...:-)
I MEDIA från 1979, Lotta fick den 1982, då...då var ju jag rättviiiiiikare!!! Meeeeen Guuuud. Vad gjorde jag då, få se, fram med räknaren...1982 minus 1957 det blir det blir...25 åååååår. Aha. Det var den tiden då ja. Min kulturminnen var då Spåmans, LiTHE Blås, LiHkören - som Linköpings Studentsångförening hette då, Björbobandet, Symfoniorkestern i Rättvik med 67 takters paus och ett TUT i trumpetstämman... Nå. Nog om det. Tillbaka till MEDIA. Kultur - av latin cultura...mm..mm...
- Odla alltså. Det har jag ju redan sagt. Uppodling av jord
- uppfödning av djur
- Det sätt på vilket mänsklig liv och mänsklig verksamhet gestaltas inom ett visst geografiskt område under en viss historisk period. Kasching! Där var det. Det finns två till.
- Den sektor av mänslig verksamhet som omfattar bl a konst (i vidsträckt mening), religon och vetenskap. Nämeeeeeeeeen. Det är ju DET vi talar om också. Och sist
- Mera vardagligt: skolning, förfining, "folkvett".
Jaha. Då får man fundera då. Vad politik är har jag ett hum om. MEDIA ger heller ingen information, uppslagsorden är ...politisera, politiska partier (se lexivision nästa uppslag), politruk, Polk James... Nähä.
Nå.
2012-09-25
Det görs en pudel.
Blir vanligare och vanligare, migrationsverket gör det (i princip) och nu gör Kulturhusets ansvarige också det. Men skadan är redan skedd. Det har rört upp mer damm än vad som var avsikten. Det kan ju dessutom vara så att han var lite tidigt ute, och det om några år plockas bort TinTin-böcker och annat.
Påminner om faraoerna på sin tid, de högg bort tidigare faraoers namn, det är ren tur att man inte tog bort allt som hade med tutankhamon att göra; namnet stod även på baksidan av den stenstod av honom man rest.
Det är mycket olyckligt. Frågan är om uppmaningen att leta reda på rasist och homofob-litteratur kvartstår. Det undrar man.
2012-09-22
Ser ni det framför er?
Det ringer på dörren och föräldrarna öppnar den. Det står två poliser och en, antar jag, representant från migrationsverket eller möjligen sociala myndigheten. Haddile förstår inget, hon förstår inget av varför hennes mamma och pappa börjar se ledsna ut redan när de öppnar. Säkert redan i några dagar har deras sinnesstämning blivit lägre och lägre.
Ser ni det framför er?
En liten väska står där i hallen, den är liten, intetsägande färg. Innehåller lite små saker, en eller två leksaker, ett gäng blöjor och små små tröjor. Och en sådan där overall som ska träs på knubbiga armar.
Föräldrarna hämtar Hadille. Hon förstår inget. Hon förstår inget heller när de sitter i bilen. Hon ryggar tillbaka lite när hon hör ljuden från flygplatsen och ser förskräckt ut när de kommer in i den stora stora avgångshallen. Det låter konstigt och luktar underligt av flygdieseln. Och väsnas.
Ser du det framför dig?
I planet är hon otröstlig. Socialarbetaren gör så gott, ja varför inte, hen kan. Det hjälper inte. Hadille ser panikslagen ut.
Nu ser jag inte vad jag skriver...så jag slutar..
Café Grannen
I Malmö råkade jag på detta cafét. Man beställer på engelska eller skånska...när jag var där stod en okopplad hund utanför, en kunds hund. Frukostbuffén kostar endast 69:- och var mycket prisvärd. Fransk musik i högtalarna, blandat med annan musik, men inte huvudströmmens musik. Ingen eulalia med inforia eller vad den heter, ingen annan musik jag känner igen. Skönt.
Människorna är lugna och fina, inga vrålande brölande människor. Det mest imponerande är att två, tre-åringen talar, skriker alltså inte. Inte alls. Utan samtalar med mamman, visst, säkert finns vrålande tillfällen. Men inte just nu. Och jag tillåter mig tvivla att de är så ofta förekommande, eller ens högljudda länge.
engelskan kommer sig ägarparet, som troligen är från just Storbrittannien, kanske. Eller Australien fick jag för mig. Jag vet inte... Men de lär sig mer skånska än svenska...:-)
2012-09-02
Visingsö, mer än en pärla i Vättern.
Tillbringar två daga på den här ön. Innan jag åkte tänkte jag lite "vad är väl två dagar på en ö". Sällan har jag haft så fel.
Visingsö är en underbar ö. Förstår inte riktigt varför, men den har ett lugn över sig. En ro som man inte hittar ofta och som raskt smittar. En smitta man vill ha.
2012-08-15
Minister lär oss multplicera...
Ska man skratta eller gråta? När vi bjuds på en matematiklektion i den högre skolan. Jag väljer att göra ingetdera, förundras över hur politikeradeln kan tro att de kan behandla oss medborgare. De tror vi går på vad som helst, dessutom inbillar de sig att " så här gör de i näringslivet ". Inget kunde vara mer fel. Där sker den interna representationen under hårt hållna former. Så klart.
Det är i slitet vi får en lektion..."Tittar man på vad julbordet och drycken kostar så ligger det på drygt 500 kronor. Men det är klart, när vi är många medarbetare på näringsdepartementet blir den totala kostnaden väldigt hög.". Lite sött på något vis.
Att hålla koll är det enda rätta. Allt annat vore fel, mot aktieägarnas pengar. Men vänta nu...är det inte så att det finns intressenter även i detta fall med näringsministern, stiftelsen och tillväxtvärket, förlåt verket. Visst sjuttsingen det gör det ja.
Du och jag. Mina och dina pengar.
Ojdå.
2012-07-31
Café i Goult - igen
Idag är det tre damers tur, inbegripna i en intensiv diskussion. De tre ser lite rustika ut liksom, lite så där beigeklädda, lite jordnära. Diskussionsämnet delas av alla tre, en är aningen äldre lite mer distingerad. Nu sa en av dem 'snobbism' med avsmak som en slags sammanfattning och kunklusion av ämnet. Alla tre är bilden av det kulturellt intresserade Frankrike.
Vet inte om de tre är från Goult, har ingen aning. De kan ha ett andra hem här, eller rättare sagt där i Goult. En väderbiten man satte sig just. Men inte som övriga morgonfikare vänd utåt, utan inåt. Från hans ytterbord kanske det är en intressantare vy. Han driker rosé och betraktar de fikande gästerna. Bland andra Gwyneth Paltrow - lookalike, med två barn. Han kikar nog på alla men mest på henne gissar jag.
Nu verkar de tre som blivit fem kommit igång igenmed en diskussion. Alla fem är med, mer eller mindre. De lyssnar alltid får jag gör mig, även om de är tysta. Det enda stället jag ser liknande diskussioner är på ljugarbänken... Annars ser jag dem aldrig i Sverige.
I vissa vinklar är lookaliken så lik Gwyneth Paltrow att det gör ont.Tar en kopp kaffe till...eftersom det träder in, eller skrider in ett gäng engelsmän. En kvinna med ett påklistrat leende. Hon verkar överdrivet glad över allt som sker. Juat nu berättar en person om något (de andra verkar måttligt intresserade) om en konsert med franska och engelska julsånger. Jaha.
Det franska sällskapet skrattar innerligt, hjärtligt ja liksom mänskligt. De engelska ler. Inåtvänt...på gränsen till. Som om de passar på varandra, hela tiden. Ansträngt. Dessutom ser de ut som en skara tagen direkt ur Spitting Image.
Gud i himlen. Hon ler som Gwyneth Paltrow.
2012-07-27
Café i Goult - morgonsyssla.
Från ett cafébord i Goult ser jag min tillfällige personlige guide. Han visade delar av kyrkan som vanligen är stängd. Det var inte utan stolthet men stoltheten fick inte vara det framträdande, utan låg där som bakgrund.
Han visade snarare på en iver att delge mig fler delar av kyrkan, just där. Just då. En gammal rosetta-sten, eller möjligen fönster. Snarare gammalt fönster, jag förevisades också gamla målningar på vägarna.
Det var för ett antal år sedan, två kanske tre. Det slog mig inte då men inser det nu; han liknar på något vis pappa. Mer till sinnet än till utseendet, vissa drag minner om pappa men det är det lugna sinnet som får mig att tänka på honom. En inneboende ro.
Och som i ett trollslag äntras scenen av en man jag kallar sjömannen. Han som långsamt plockade fram parasollerna på cafét. Under den gamle ägarens tid. Det var han som efter två veckors cafébesök från min sida började mumla något som troligen var (bonj)ou(r). Och efter ytterligare en tid lade en hand på min axel som i "sett dig här du".
Är övertygad om att han inte minns mig, jag kommer aldrig att glömma honom. Nu tar han sin morgoncigarett och kikar ut över torget, han står lite vid sidan av cafét. Undrar lite vad han gjort i livet, kanhända var han just sjöman.
2012-07-15
Möte med två giganter...
Jag var väl tolv kanske, eller tio. Han satt där ute i restaurangen, eller ute i baren som vi sa. Den hette ju det. Rättviksbaren.
Minns inte vad han åt, men jag minns tillfället. Han var ensam. Men glad. Och jag gick och satte mig, troligen med en CocaCola i högsta hugg. Det verkade inte som om han misstyckte, vi pratade väl lite om saker och ting gissar jag.
Det var Sixten Jernberg. Och jag.
Lars-Olooooof, dånade det i köket när jag hade gått in där genom en svängdörr. En svängdörr som borde klippt mina fingrar genom åren men jag har alla kvar. Laaaars-Oooooolooof, ropade mamma igen. Då förstår man att något är fel, annars sade hon alltid Lollo. Eller möjligen Lasse.
Ja, svarade jag och gick in i köket.
Du får inte, fortsatte hon lugn och fin och förklarande, sätta dig hos vem-som-helst i baren. Det passar sig inte. Man gör inte så. Hade det varit idag hade jag replikerat att det där var ju inte vem som helst. Kanske...
Det slår mig, någonstans finns det ett kort på Sixten på baren. Med händerna vid sidan av tallriken. Det var säkert jag som tog det...stackars Sixten.
Nu har han lagt skidorna och besticken på hyllan. Och jag tror inte han tog illa vid sig av mitt opåkallade besök. Men visst, mamma hade så klart rätt.
Minns inte vad han åt, men jag minns tillfället. Han var ensam. Men glad. Och jag gick och satte mig, troligen med en CocaCola i högsta hugg. Det verkade inte som om han misstyckte, vi pratade väl lite om saker och ting gissar jag.
Det var Sixten Jernberg. Och jag.
Lars-Olooooof, dånade det i köket när jag hade gått in där genom en svängdörr. En svängdörr som borde klippt mina fingrar genom åren men jag har alla kvar. Laaaars-Oooooolooof, ropade mamma igen. Då förstår man att något är fel, annars sade hon alltid Lollo. Eller möjligen Lasse.
Ja, svarade jag och gick in i köket.
Du får inte, fortsatte hon lugn och fin och förklarande, sätta dig hos vem-som-helst i baren. Det passar sig inte. Man gör inte så. Hade det varit idag hade jag replikerat att det där var ju inte vem som helst. Kanske...
Det slår mig, någonstans finns det ett kort på Sixten på baren. Med händerna vid sidan av tallriken. Det var säkert jag som tog det...stackars Sixten.
Nu har han lagt skidorna och besticken på hyllan. Och jag tror inte han tog illa vid sig av mitt opåkallade besök. Men visst, mamma hade så klart rätt.
2012-06-27
Shit vad random alltså...
Så sa en god vän nyligen, yngre vän som ni förstår. Mer står att läsa här i Språktidningen, om "ofta" och "random". Vi pratade om det under ett boule-spel häromkvällen.
Jag minns när jag skrev i ett mess - se där :-) - till dottern som svar på frågan vad jag gjorde: "Jag chillar lite". "Chillar" skrev hon följt av en räcka smileysar som jag inte begrep. Och dessa smileyes nyttjas frisk.
En vanlig är :-P som troligen är glatt med tungan ute liksom. De är ju egentligen inte smileys slår det mig, en mer generell beteckning är emoticons. Alltså ikoner som uttrycker känslor. Känslokons. Nja...fungerar inte bra på svenska.
För övrigt håller jag inte med CS-skribenten som påstår det är bättre lära sig HTML än franska. Men det irriterar mig att jag inte hittar ett sakligt, faktamässigt skäl till min åsikt...inte bra. Men kanske just därför är det bättre lära sig franska än HTML...
Jag minns när jag skrev i ett mess - se där :-) - till dottern som svar på frågan vad jag gjorde: "Jag chillar lite". "Chillar" skrev hon följt av en räcka smileysar som jag inte begrep. Och dessa smileyes nyttjas frisk.
En vanlig är :-P som troligen är glatt med tungan ute liksom. De är ju egentligen inte smileys slår det mig, en mer generell beteckning är emoticons. Alltså ikoner som uttrycker känslor. Känslokons. Nja...fungerar inte bra på svenska.
För övrigt håller jag inte med CS-skribenten som påstår det är bättre lära sig HTML än franska. Men det irriterar mig att jag inte hittar ett sakligt, faktamässigt skäl till min åsikt...inte bra. Men kanske just därför är det bättre lära sig franska än HTML...
2012-06-26
Redan tulpanerna.
Ja, "Sociala medier ser ut att följa samma mönster som it-bubblan." och som tulpanbubblan som visserligen kanske inte var jämförbar men ändå. Människors tillit till marknaden. Det närmar sig väl noll nu utom för fri-sjukvårdskramarna. Och apotekskramarna.
Men IT-bubblan hade ju en föregångar förra milleniet, fastighetsbubblan. Den har man kanske redan glömt. För den var så hemsk.
Så jag vet inte, bubblor och bubblor. Det är ju endast en förändring av tilliten till marknaden och deras aktörer. Som alltid på aktiemarknaden. Men ordet tillit hör man sällan i sammanhanget. Mest risk, och säker investering och nytt sätt att spara.
Bankkonto hade varit bäst inbillar jag mig de senaste 10 åren. Men jag vet inte. Men med pengar på banken vet man i alla fall vad man får. Där är tilliten hög faktiskt.
Men IT-bubblan hade ju en föregångar förra milleniet, fastighetsbubblan. Den har man kanske redan glömt. För den var så hemsk.
Så jag vet inte, bubblor och bubblor. Det är ju endast en förändring av tilliten till marknaden och deras aktörer. Som alltid på aktiemarknaden. Men ordet tillit hör man sällan i sammanhanget. Mest risk, och säker investering och nytt sätt att spara.
Bankkonto hade varit bäst inbillar jag mig de senaste 10 åren. Men jag vet inte. Men med pengar på banken vet man i alla fall vad man får. Där är tilliten hög faktiskt.
2012-05-28
Fläskkotlettkammade ynglingar...
Stor underhållning just nu. På östermalm. På lokal. Ett tiotal fläskkotlettskammade ynglingar vid bordet intill. Någon har varit i spanien. Någon vän ska börja jobba i hongkong. Någon har blivit bestulen på fyra hjul. . . Audi suv något. Inga kameror i garaget. Surt visserligen.
Jaha. Agendan följs. Lite raskare förbi lumpenstadiet med skämt under bältet än jag trodd. Sedan viskande prat om affärshemligheter. Nu om saab. . . Inga hemligheter dock.
Något överraskande har en av deras vänner fotboja. Förhållandet väcker lite munterhet. Avslöjade dock inte varför bojan var där.
De var intressanta, dock lite väl oidipala. De passerade tyvärr inte lumpenstadiet, de återvände då och då till det som en gummiboll som kommer tillbaka. Intressant i sig. Underhållningen fortsätter.
Prag är tydligen där man ska avhålla svensexor nu.
Och på riddarhuset täljer man råbiff... Referensen till Riddarhuset solklart på agendan...
Diskuterade deras förehavanden med servicen som jag så klart har en god relation till...en av dem hade inte hört uttrycket fläskotlettskammade förut...men uttrycket gillades så klart...:-)
Jaha. Agendan följs. Lite raskare förbi lumpenstadiet med skämt under bältet än jag trodd. Sedan viskande prat om affärshemligheter. Nu om saab. . . Inga hemligheter dock.
Något överraskande har en av deras vänner fotboja. Förhållandet väcker lite munterhet. Avslöjade dock inte varför bojan var där.
De var intressanta, dock lite väl oidipala. De passerade tyvärr inte lumpenstadiet, de återvände då och då till det som en gummiboll som kommer tillbaka. Intressant i sig. Underhållningen fortsätter.
Prag är tydligen där man ska avhålla svensexor nu.
Och på riddarhuset täljer man råbiff... Referensen till Riddarhuset solklart på agendan...
Diskuterade deras förehavanden med servicen som jag så klart har en god relation till...en av dem hade inte hört uttrycket fläskotlettskammade förut...men uttrycket gillades så klart...:-)
2012-05-22
Nytt utseende
Ja. Ja. det verkar ju bra...fast ändå inte...menyraden försvinner ovan märker jag...
Undrar hur man ska få fram den...suck.
Det ordnar sig nog.
2012-04-19
Vad bra Chalmers!
2012-04-18
Var inte medveten...
Alltså. Ska man gråta idag med.
Hon var inte medveten hur tårtan såg ut?
Hur dumma tror kulturministern att vi är egentligen, kan man fråga sig. Och det frågar jag mig. Ibland är det bättre att vara tyst och låta folk tro att man är lite korkad än att öppna munnen och undanröja alla tvivel därom...Detta är tyvärr ett sådant fall.
Att Sverige blir världsnyhet med en sådan pinsamhet är beklagligt. Mycket beklagligt.
Det finns bilder på när hon - Gud bevare oss - matar ansiktet som är vid tårtan, som dessutom skriker så fort någon skär i tårtan. Så hon såg nog hur den såg ut. Och om ministern nu inte såg hur den såg ut så måste hon väl hört någon som skrek.
Varje gång man skar i den. Eller hörde hon inte det heller? Eller fattade hon inte varifrån det ljudet kom? Återigen...man undrar...över kapaciteten.
Hon var inte medveten hur tårtan såg ut?
Hur dumma tror kulturministern att vi är egentligen, kan man fråga sig. Och det frågar jag mig. Ibland är det bättre att vara tyst och låta folk tro att man är lite korkad än att öppna munnen och undanröja alla tvivel därom...Detta är tyvärr ett sådant fall.
Att Sverige blir världsnyhet med en sådan pinsamhet är beklagligt. Mycket beklagligt.
Det finns bilder på när hon - Gud bevare oss - matar ansiktet som är vid tårtan, som dessutom skriker så fort någon skär i tårtan. Så hon såg nog hur den såg ut. Och om ministern nu inte såg hur den såg ut så måste hon väl hört någon som skrek.
Varje gång man skar i den. Eller hörde hon inte det heller? Eller fattade hon inte varifrån det ljudet kom? Återigen...man undrar...över kapaciteten.
2012-04-17
Alltså...ska man gråta eller gråta...
Det undrar jag lite.
En tårta som skriker när man skär i den. Ministern skar i den också, och åt tydligen. Jag vet inte.
Vad jag hade gjort.
Gått därifrån troligen. Det är bara tråkigt. Väldigt tråkigt. Det gagnar ingen tror jag. Allra minst de som det borde gagna.
En tårta som skriker när man skär i den. Ministern skar i den också, och åt tydligen. Jag vet inte.
Vad jag hade gjort.
Gått därifrån troligen. Det är bara tråkigt. Väldigt tråkigt. Det gagnar ingen tror jag. Allra minst de som det borde gagna.
2012-04-13
Passerar ofta en blomsteraffär
Utanför står det säsongens blommor, just nu - tror jag de heter - penséer. Byter några ord ibland med personalen. Då och då, när andan faller på. Den är välbesökt affären av olika människor som trängtar blomster i någon form och färg.
I slutet av veckan är det något särskilt. Det finns rosa blommor, arrangemang - lite avlånga mest - med vita och blå blommor. Så också i morse. De lastas ofta in i bakluckan på en kombi, av personalen för leverans.
Det är något fridfullt och lite varmt om blommorna just i slutet av veckan. Arrangemangen liksom påminner en om att man vandrar här på jorden ett tag. Dansar. En del rätt så vilt. På ett bra sätt vilt. En del dansar inte alls.
I slutet av veckan är det något särskilt. Det finns rosa blommor, arrangemang - lite avlånga mest - med vita och blå blommor. Så också i morse. De lastas ofta in i bakluckan på en kombi, av personalen för leverans.
Det är något fridfullt och lite varmt om blommorna just i slutet av veckan. Arrangemangen liksom påminner en om att man vandrar här på jorden ett tag. Dansar. En del rätt så vilt. På ett bra sätt vilt. En del dansar inte alls.
2012-04-12
Första boken på iPad
Det blev Gustavs grabb.
Lånade hem den från ett bibliotek. Och det var väl lite struligt. Av någon anledning gick det inte att öppna filen man fick i iBooks.
Men sedan, när den väl är nerladdad, fungerar det bra! Över förväntan. Som visserligen var nära noll...men ändå.
Och boken...den är underbar. I många stycken känner man igen sig i berättelsen. Är visserligen född senare men det finns likheter.
Lånade hem den från ett bibliotek. Och det var väl lite struligt. Av någon anledning gick det inte att öppna filen man fick i iBooks.
Men sedan, när den väl är nerladdad, fungerar det bra! Över förväntan. Som visserligen var nära noll...men ändå.
Och boken...den är underbar. I många stycken känner man igen sig i berättelsen. Är visserligen född senare men det finns likheter.
2012-03-27
Ska du läsa en bok i år?
Läs då den om människan, som är en berättelse. Den är underbart bra, och nästan, skulle jag vilja påstå, ett måste om du dagligdags möter människor i arbetet.
Gör du inte det utan är intresserad av människan och hur vi tänker är boken alldeles alldeles underbar.
När du läst den en gång kan du läsa den igen. Det är fördelen med den här boken:-)
Gör du inte det utan är intresserad av människan och hur vi tänker är boken alldeles alldeles underbar.
När du läst den en gång kan du läsa den igen. Det är fördelen med den här boken:-)
2012-03-22
Twittersfären såg det komma...
För påhoppen var många, och de var för mycket, väldigt mycket för mycket. Ett slags faktultets- och ämnesförakt som lyste igenom. Och som just därför faktiskt gör att en kapning i detta fall inte är särskilt troligt.
Att sedan GP väljer att lita på att kontot verkligen var kapat förvånar, inte bara mig utan de flesta på twitter.
GPs journalister måste glömt sina spadar att gräva med... Det är relativt enkelt att spåra tweets som gjorts genom åren, och dessa twittrande kännetecknas inte av ödmjukhet.
Här kan ses delar av språkpaletten, och då före den uppgivna kapningen:
De andas något annat, en ilska - mot rektorn på Chalmers (återfinns inte ovan), en tillrättavisningsattityd - mot en som stavar (irländsk men ändå) whiskey just på det viset. Twittrare ombeds hålla klaffen. Tillmälen haglar från tid till annan från det utpekade kontot mot var och varannan person, de blandas med förnumstiga uttalanden och märkliga tankegångar riktade till mer offentliga personer som twittrat.
Utskrifter av flera tweets återfinns här.
Twittersfären är ganska enig om att påstådd kontokapning torde vara en efterkonstruktion. Någon twittrare tycker det påminner om ett annat känt uttalande "I did not have sex with that woman"... Nu har GP ändrat rubriken ser det ut som, till det bättre. Förut framställdes kapningen så som varandes sanning.
Därom råder det delade meningar och dessa båda sidor bör speglas i artikeln.
Men den kommande polisanmälan om intrångsbrott reder troligen ut den saken.
För en sådan är ju att vänta, eller hur?
Uppdatering: Nu utreder tack och lov Chalmers det inträffade. Och det blir nog som det brukar, han knäpps på näsan internt, och får där ansvara för sina så kallade verk.
Det är gott nog.
Att sedan GP väljer att lita på att kontot verkligen var kapat förvånar, inte bara mig utan de flesta på twitter.
GPs journalister måste glömt sina spadar att gräva med... Det är relativt enkelt att spåra tweets som gjorts genom åren, och dessa twittrande kännetecknas inte av ödmjukhet.
Här kan ses delar av språkpaletten, och då före den uppgivna kapningen:
@calmaalm @jajemenanna Mucka var det ja! Varför svarade du mig? Håll truten och lycka till med ditt flum.
@calmaalm @jajemenanna Ännu en fjolla som uttalar sig om vad en professor bör säga. Vill forska i pseudoämne. Pärlor och svin, är det bekant
@tonnyvildevall Jag spiller inte min tid på svin/hjärndöda. Bye!
@tonnyvildevall Jag ser att någon har hjälpt dig stava. Argumenten hos dig nere på nivå hjärndöd.
@tonnyvildevall wiskey, vad är det. Kan det vara whisky tro? En amöba stavar bättre.
De andas något annat, en ilska - mot rektorn på Chalmers (återfinns inte ovan), en tillrättavisningsattityd - mot en som stavar (irländsk men ändå) whiskey just på det viset. Twittrare ombeds hålla klaffen. Tillmälen haglar från tid till annan från det utpekade kontot mot var och varannan person, de blandas med förnumstiga uttalanden och märkliga tankegångar riktade till mer offentliga personer som twittrat.
Utskrifter av flera tweets återfinns här.
Twittersfären är ganska enig om att påstådd kontokapning torde vara en efterkonstruktion. Någon twittrare tycker det påminner om ett annat känt uttalande "I did not have sex with that woman"... Nu har GP ändrat rubriken ser det ut som, till det bättre. Förut framställdes kapningen så som varandes sanning.
Därom råder det delade meningar och dessa båda sidor bör speglas i artikeln.
Men den kommande polisanmälan om intrångsbrott reder troligen ut den saken.
För en sådan är ju att vänta, eller hur?
Uppdatering: Nu utreder tack och lov Chalmers det inträffade. Och det blir nog som det brukar, han knäpps på näsan internt, och får där ansvara för sina så kallade verk.
Det är gott nog.
2012-03-16
Det har gått bra länge tycker jag.
Telefonen pajade, eller ja, strunt samma. När telefoner pajar måste man lägga - jag gör det i alla fall - återställa den från en kopia som man borde gjort oftare.
Sitter nu och rensar lite gamla nummer, en del personer jag mött som http://www.blogger.com/img/blank.gifjag vet bytt stad eller telefonnummer. Eller i vissa fall land. Rensar sådana kontakter som jag inte kommer att ringa, och ringer de så hör man ju vem det är vanligen.
Så dyker det upp, min kompis telefonnummer. Det gick OK. Sedan lite längre ner i listan över telefonnummer står det ett enda ord. En enda rad.
Pappa
Tillsammans med "For Good" från Wicked i lurarna gick det inte längre, tårarna bröt fram från sitt gömsle. De har legat latent och igår var ingen bra dag, rent generellt. Då kikar de fram.
Det är väl som det ska vara. Snart ett år sedan nu. Som då, låter jag "Pappa" vara kvar som telefonnummer ett tag. Tills jag tar bort det igen.
Sitter nu och rensar lite gamla nummer, en del personer jag mött som http://www.blogger.com/img/blank.gifjag vet bytt stad eller telefonnummer. Eller i vissa fall land. Rensar sådana kontakter som jag inte kommer att ringa, och ringer de så hör man ju vem det är vanligen.
Så dyker det upp, min kompis telefonnummer. Det gick OK. Sedan lite längre ner i listan över telefonnummer står det ett enda ord. En enda rad.
Pappa
Tillsammans med "For Good" från Wicked i lurarna gick det inte längre, tårarna bröt fram från sitt gömsle. De har legat latent och igår var ingen bra dag, rent generellt. Då kikar de fram.
Det är väl som det ska vara. Snart ett år sedan nu. Som då, låter jag "Pappa" vara kvar som telefonnummer ett tag. Tills jag tar bort det igen.
2012-03-10
Jamie lagar något med purjolök.
Minns när Zimmerman, John hette han tror jag, åt en slags korvgryta eller korvpryl med massor med just purjolök. Jag fick för mig att han inte gillade den. Mest för att jag inte gillade den. Minns hur jag studerade honom från köket på restaurangen i smyg. För att få fler ledtrådar. Till om han gillade det eller inte.
Troligen sa jag inget till pappa om att jag inte gillade maträtten. Jag tror inte det.
Pratade med pappa under tiden, om att det kanske var så att han inte gillade purjo. Varje gång jag ser någon mixtra med purjo tänker jag på detta.
Det Jamie gör verkar gott som tusan.
Troligen sa jag inget till pappa om att jag inte gillade maträtten. Jag tror inte det.
Pratade med pappa under tiden, om att det kanske var så att han inte gillade purjo. Varje gång jag ser någon mixtra med purjo tänker jag på detta.
Det Jamie gör verkar gott som tusan.
2012-02-04
Fira på Olof-dagen...
Men Olle firar väl på Olof-dagen. Och den finns väl kvar, ibland blir det lite tokigt. Kanske. apropå om namnsdagar som inte finns då.
Olle är visserligen ett namn, mer enskilt än Lasse, som väl (?) få döps till.
Men ollarna kan fira på Olof-dagen. Så får det bli.
Olle är visserligen ett namn, mer enskilt än Lasse, som väl (?) få döps till.
Men ollarna kan fira på Olof-dagen. Så får det bli.
2012-01-15
Lite pratade vi per telefon...
I alla fall, men det räckte för att få tillbaka känslan. Av en god vän. Träffade honom inte av olika skäl, men vi pratade i telefon. Tidigt tåg, den här gången, men något säger mig att vi sesi Stockholm i februari. Det ser vi nog till.
Vi har varit ifrån varandra länge länge, av olika skäl, det bara blev så. Mest nog bara så, det bara blev så. Och det var som om barrundan igår förebådade samtalet. Träffade inte bara en, eller två vänner. Utan många. Igår. Bara så där, efter en vesper i högmässan. Där återfanns sex förväntansfulla blivande präster. Träffa vänner är en bra avrundning på en vesper. Guldkantad med köröl på jycken och märren.
Vi pratade i alla fall i telefon idag. Jag och han. Ett kärt återhörande.
Vi har varit ifrån varandra länge länge, av olika skäl, det bara blev så. Mest nog bara så, det bara blev så. Och det var som om barrundan igår förebådade samtalet. Träffade inte bara en, eller två vänner. Utan många. Igår. Bara så där, efter en vesper i högmässan. Där återfanns sex förväntansfulla blivande präster. Träffa vänner är en bra avrundning på en vesper. Guldkantad med köröl på jycken och märren.
Vi pratade i alla fall i telefon idag. Jag och han. Ett kärt återhörande.
2011-12-11
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
