Minns inte vart jag var på väg

Eller varifrån jag kom. Men jag minns att jag tänkte "den farbrorn där vet inte många i vagnen vem det är, men han är en gigant". Det var en sådan gammal vagn, som inte finns mer, med blått - har jag för mig - tyg och breda stora vida stolar. Han satt vid de platser där man får pltats fyra personer och noterna belamrade hela bordet. Koncentrationen hos mammen var påtaglig, han var helt inne i de notblad som låg utspridda.

En person klev på, kanhända det var i Linköping, och hade platsen mitt emot Eric, men Eric var helt och hållet uppslukad av verket, koralen i requiment, inledningen på en Poulenc-slagdänga. Jag vet inte. Efter några sekunder är det som om Eric vaknar till och ber om ursäkt för sin utspriddhet och säger "Ursäkta ursäkta" men det liksom händer inget. Med noterna, de ligger där, men efter ett litet tag märker Eric också just det. Att de ligger där.

ANtagligen samlar han ihop dem, det förtäljer inte mitt minne, jag gick vidare till min plats i en annan del av tåget.

Ett annat minne från en session med Eric Ericson i någon arbetsbod på en körstämma är orden "hörni basar, skäms ine för att ni är det!". Sagt under någon instudering av Södermans Bondbröllop.

Vila i frid Eric, du har alltid en plats i mitt sångarhjärta.