Konjunkturinstitutet och indikatorer

Roligt i morse på P1, en person från Konjunkturinstitutet berättade om sina metoder. Han var väldigt förtjust i en indikator, på konjunkturen på arbetsmarknaden - företagens anställningsplaner.

Nähä! :-) Meeeeeeeeeeen det hade vi aldrig kunnat räkna ut själva...

Dömde ut gjorde han däremot att räkna godståg...eller räkmackeindex på Gothia Tower i Göteborg, eller skumpa-försäljningen...Nå. Var och en  blir väl kär i just sin egen metod...och just detta är kanske en indikator på att just indikatorerna kan hysas bakom agendor.

Vanligen dolda. Men så är det väl inte på Konjunkturinstitutet, väl? Eller? Finns det något som indikerar det...

Dessutom är det ju så att man aldrig ska förolämpa framtiden med prognoser. Som jag faktiskt skrev i en artikel redan förra milleniet. Likväl görs just dessa förolämpningar ideligen.

För övrigt rekommenderar jag denna läsning om okänd poet.

Detta så svårt på så många plan

Klart man inte ska bli fastspänd. Det troddejag var en förlegad metod. Men den kanske är billig? Och kräver inte så mycket personer. Ett bälte och två tre  människor. Sedan går man och fikar. Eller?

Jag blir ledsen och förtvivlad när jag läser detta. Samtdigt tycker jag finns ett uns  av sanning iden kritiserade psykiatrikerns utsaga  att man liksom inte alltid ska gräva i det som varit. För mycket. Men ibland, som i detta fall, måste man nog. Och psykiatrikern ska inte falla ur sin roll så där. Som han gjorde på bandet. Då ska han inte träffa patienter, eller klienter eller varför inte människor. För det är ju de facto människor. Som  eftersöker hans  vård.

Spänna fast en människa på grund av oförmåga att ta hand om personen är inte en behandling som jag vill medverka till via skattepengarna.

Alla minns ju antar jag Anna Odell. Som faktiskt påpekade  på obehagliga sanningar i psykvården. Ämnet är inte på något sätt nytt.

Summa anno tjugo tolv.

Vanligast - fika hos Simon.
Innerligt bra - fika med någon i familjen hos Simon.
Lustfullt - dröja kvar hos Simon för det kommer någon mer man känner...
Julkul - sjunga fyra dagar av fyra.
Andlig högborg - när som helst när Björn eller Karin predikar.

Livligt - var som helst på Ågatan.
Evinnerlig glädje - när Hans frågade om jag ville sjunga solo den tjugoandra november.
Viktigast - Lotta trots att det inte alltid framgår.
Annorlunda - sparka folk utan till synes anledning.

Nytändning - Kasper och Märta, den förres företag, den senares kurs nästa år. (jag kommerläsa böckerna före dig M).
Under - att vakna, nu i år, att se Zs barn.