Det är något särskilt med vissa människor

Med den här människan är det något väldigt särskilt. Han är 91 år. Han var biskop i 15 år här i Linköping. Han är numera biskop emiritus men då och då aktiv i domkyrkan i Linköping och annorstädes. Läser man om honom ser man att han skrivit ett 20-tal böcker. Troligen alla lika tänkvärda.

Såg honom precis nyss i S:t Lars-kyrkoparken. Satt på en bänk där och. Ja. Gissa.

Läste MPIH - Med Pennan I Handen - en bok som jag inte vet namnet på. Den var rätt tjock.

Alltid när man ser honom, tycker jag, utstrålas ett lugn som bara han kan utstråla. Som han alltid utstrålat misstänker jag. Har haft förmånen att tala med honom då och då på diverse ställen i staden.

Minns ett möte när han gick med sin son i skogen vid T1. Vi nickade åt varandra. Det var det enda vi gjorde. Jag blir lugn bara av att tänka på det mötet, på just det mötet.

Martin Lönnebo en av få. Ett som är säkert.

Mitt bilitek - kåseri av Lotta i Corren 1996 efter branden

Mitt biblitek har brunnit ner. Och det spelar ingen roll om man fyller fyra i nästa vecka och kan orden i bästa sagan utantill. Eller om man är jättestor och går på sexårs och kan skriva orden med spretiga bokstäver nästan alldeles själv. Eller om man är stor och trodde att man varit med om allt. Mitt biblitek har brunnit ner.

Alla Pippiböckerna, mamma. Var finns dom nu? Jo, vet du, Pippiböckerna fanns ju i hyllorna inne i ditt biblitek. Så dom har också brunnit. Inget finns kvar. Vi såg ju det. Vi var ju där och tittade. På bibliteket.

Förresten var ni på bibliteket långt innan ni föddes. För alla böckerna jag lånade och läste om hur det skulle vara och hur det skulle kännas när ni föddes. Dom fanns på bibliteket. Längst bort. Det tog sin tid att vanka dit och tillbaka med en unge i magen. Så skönt att sätta sig och vila på halva vägen.

Och alla böckerna som handlade om hur det skulle vara när ni kommit ut och växte och blev större. Dom fanns också på bibliteket. Mitt i ungefär. Så att det inte skulle vara så långt att gå när man var småbarnsförälder och alltid trött och inte längre hade tid att vila på halva vägen.

Alldeles i närheten fanns hyllan med böcker om människor som aldrig varit trötta. Som levt hemskt intressanta liv och uträttat storverk.

Uppslagsböckerna. Dom fanns också på bibliteket. I en lång rad. Raka i ryggen. Som soldater i givakt med blankputsade skor, välborstade uniformer och skyldrade gevär. A till ö. A till ö.

Och lyriken. Ord som vapen.

Ja, sen hade vi dom där högfärdiga skönlitterära nykomlingarna med näsan i vädret som alltid trodde att dom var förmer än andra och som man måste ställa sig i kö för att få låna. Ena riktiga mallgrodor som ännu inte bekänt färg. Ändå visste dom att folk skulle ge vad som helst för att få hålla i dom och lukta på dom och smeka dom.

Men allra bäst på bibliteket var egentligen dom där böckerna som någon just läst. Somliga lutade sig litet nonchalant mot varandra i hyllan. Andra halvlåg, slarvigt utmanande, på en vagn alldeles vid lånedisken. Gulnade och slitna. Välanvända. Älskade. Saknade.

Alla ni hemskt intressanta människor på bibliteket. Måtte ni aldrig tröttna. Måtte ni aldrig ge upp. Måtte ni alla hamna där på hyllan mitt i. Bland dom oförtrutna, oförtröttliga, oförglömliga.

Förr mitt biblitek. För ditt biblitek. För barnens biblitek. För det fria ordet. Och för dom spretiga bokstäverna. Som alltid överlever.

Grattis Lotta. Idag är du 70 år! Hurra Hurra Hurra!

Citerar dig oftare än du tror. Du har lärt mig under de trettio år vi vandrat tillsammans om livet som det ska levas mer än du anar. Vi bildade den familj jag inte trodde jag skulle ha.

Som jag ser det är det L I Es förtjänst. På en fest med LiHkören placerade han dig resolut i mitt knä. Någonstans vid punschen gissar jag. 

Resten är historia.

Jag vet att jag älskar dig. Du märker det nog inte så ofta men jag anar att det händer.

Ska bli tydligare med just den saken. Vi börjar med att fira dig idag.

Grattis!

Millenniummjölkmaskinen är igång igen.

Men de har inte alla spenkopparna på plats.

http://www.corren.se/kultur-noje/feltryckt-titel-pa-nya-millennium-boken-om4803406.aspx

Feltryckt titel på bokryggarna.

Å hej och hå.

Första boken på iPad

Det blev Gustavs grabb.
Lånade hem den från ett bibliotek. Och det var väl lite struligt. Av någon anledning gick det inte att öppna filen man fick i iBooks.

Men sedan, när den väl är nerladdad, fungerar det bra! Över förväntan. Som visserligen var nära noll...men ändå.

Och boken...den är underbar. I många stycken känner man igen sig i berättelsen. Är visserligen född senare men det finns likheter.

En alldeles underbar bok om Wittgenstein

Ni vet han, som hade sådan stringens att han kritiserade sig själv. Och förkastade - väl i princip om jag inte minns fel - sitt första verk Tractatus. Men Bo Andersson gräver i gruset efter mer om LW. http://www.blogger.com/img/blank.gif
Han gör det med den äran. Jag har alltid pennan i handen när jag läser böcker av det här slaget. Den kom till användning tidigt. Och sedan lär man sig nya ord. Som replipunkt. Och egid. Tror jag det var.

Den är annorlunda boken för den belyser fler delar av hans liv, och sätter lite mer färger på plats på paletten Wittgenstein.

Ska läsa vidare i den idag igen.
Tack för att det regnar lite.
Sätter mig på favvofiket och läser.

Pladask och Glad Påsk

Påsken är en skön helg, inte så mycket måsten tycker jag. Lite äggmåste kanske. Men det piggar ju bara upp. Och det är inte något måste-måste. Man klarar sig utan ägg. Det gör man. Funderar fortfarande på vännen Hans recept dock, med tabasco och så. Hm. Får fundera vidare.

Läser Lönnebos bok i påsk, kommit till andra nyckeln som är "tårarna". Lönnebos sätt att skriva böcker tilltalar mig som gammal SF-räv, det är lite Science-Fictionartat över hans sätt att bjuda in levande och döda kring bordet och tala om livet och nycklar. Boken är läsvärd. Varje sida räknas.

Han lite som en svensk Kahil Gibran tycker jag. När jag tänker efter. Och tänka efter, det ska man. På påsken.

Boken om Arkimedes blir det nog

Men mest blir det en kopp kaffe, eller en cappuchino i natt vid tolv. Det blir det. Lite nyfiken på hur mycket folk det kommer, det är jag också faktiskt.

Det kanske blir ett inköp till, av en Sven-Eric Liedman-bok. Minns inte vad den hette, och vet inte om jag vill ha en stor utgåva av den eller bara en pocket. Har två redan, i pocket. Borde upptäckt honom för längesedan. Men men...

Hade tänkt skriva om människans natur

Men det blir ett kvinnoinlägg istället. Det kanske går att kombinera, det visar sig med tiden.

EU har ju inte ändrat sig på länge, det är en sak som är säker. Inte i "toppen" i alla fall, det förefaller märkligt. Det är drygt 70 000 som skrivit på den här listan. Ibland undrar jag stillsamt om det gör någon skillnad.
Men det gör nog det, inte 72 000 namn då kanske av - låt oss säga - 500 miljoner. Men man vet aldrig, detta kan vara just den listan som kommer upp i 1 promille underskrifter. Eller så gör man ingen skillnad.

Nä, det får bli ett till inlägg om den mänsliga naturen och vårt behov på bekräftelse. Jämt och ständigt, kanske i alla åldrar. Se där! Det sammanfattar inlägget jag tänkte skriva. Så det får vara bra med det.

För övrigt konstaterar jag att Katrin slutat på TV4, enligt välunderrättade källor. Det är ju bra.

Och ni följer väl debatten om Victoria Benedictsson på kultursidorna i DN? Så klart ni gör, att varsamt fläta till Horace och Ebba är det inte många som gör. Men det pågår just nu, på en tidningssida nära dig. Vem Victoria Benedictsson var? Tja...googla eller wikia så får man säkert klarhet. Det ska jag göra nu, i detta fall är det fäktandet med varsamt utsnickrade argument för sin sak mot etablerade etablissemanget underhållning nog.

Martina ... Lowden ... igen.

Hon bringar mig många skratt. Det senaste är en parafras på En vänlig grönskas, ett känt stycke i körvärlden:

"

En hemlig svenskas lika sekt
har hymlat sal och sängar.
Nu sviker slyngelns krumma släkt
de magra silverpengar.
Och lindens hus
och hundens bus
och sågens tår i siden
förkunnar: du är förliden.

Och två verser till.
"
Originalet, för de som undrar...mig inkluderad.

En vänlig grönskas rika dräkt
har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar,
och solen ljus
och lunden sus
och vågens sorl bland viden
förkunnar sommartiden.

Njut. Läs. Läs mer. Det finns mer. I "Allt".

Samhällsekonomi vs företagsekonomi

Dalhalla går nog inte med förlust. Inte om man räknar på vad hela byggden kring Dalhalla "tar hem" på Dalhalla.

Ser man endast till en singularitet i ett samhälle går säkert inte biblioteket med vinst. Inte heller kommunpolitikerna, eller rektorn, eller en enskild hockeyspelare. Ser man till en enskild företeelse går inget med vinst. Nästan. Jo, en vinnande trisslott går med vinst. Det är bara så svårt att se vilka som är det redan innan man "öppnat" dem.

Att jämföra med näringslivet låter sig inte göras, det är olika ekonomiska principer som styr ett samhälle och som råder i ett företag. Samhällsekonomi och företagsekonomi. Så det går alltså inte att säga biblioteket går med förlust - vi stänger det. Eller Vin och Sprit går med vinst - vi säljer det. Eller...ja, ni fattar...

Företagsekonomiskt är det helt OK att sälja Vin och Sprit. Men inte samhällsekonomiskt. "Cost-benefit"-analys är inte lätt, inte ens för nuvarande finansministern. Men han har väl möjligen trassel med att få folk i minoritetspartierna i Ralliansen att begripa. Så sälj på.

Vinsten som biblioteket producerar är inte mätbar vilket många med mig - eh i alla fall en - menar:
"Så länge det finns fria bibliotekslån så har vi en slags garant för en massa saker, demokratins möjligheter till exempel." säger Kristina Lugn i en SvD-intervju för något år sedan.

Hon fortsätter "Och en slags spärr mot vansinnet.".

Andningshålen i staden i form av kultur kan gå med monetära förluster.

De kulturella andningshålen i staden är för lust.

Sitter på landets altan

Till skillnad från stadens. Lyssnar i bakgrunden på dotterns tittande på ett Simpsons-program, eller var det Family Guy? Spelar roll. Hon trivs här, oavsett vad hon uttalar.

Läser en underbar bok av sommarpraterskan Martina Lowden. Wikipedia har inte mycket information. Spelar roll.

Marinas sommarprogram fänglsade mig, gäckade mig, roade mig och berörde mig. Om någon säger "om det sker ett mord och vapnet är antingen en tygkasse från Hedengrens eller en etymologisk ordbok" då fastnar jag.

Boken ALLT är underbart rolig. Och tänkvärd, och jag får slå upp en massa ord, som jag inte kan. Som Marina kan. Sedan barnsben.

Läs den. Ska läsa också, klart, boken "Saker jag inte förstår och människor jag inte gillar" sedan hoppas jag att Beckminster Fullers bok har anlänt när jag i morgon kommer till stadens altan.
(låter etiktetten BÖCKER stå kvar, men har man läst Martinas bok märker man att det borde stå litteratur där. Men men. Spelar roll.)

Lo Kauppi

Jag vet inte varför jag fastnat för henne, köpte nyss hennes bok. Bergsprängardottern som exploderade. Den är bra. Den är bra. Den är unik, som alla böcker, men den här flyter på. Trots talspråksformen, den fungerar.

Jag kastas in i denna människas liv. En dokumentärroman, som det står som presenation. Läser lite av vad hon skrivit mer om.

Det är tänkvärt och klokt.
Mycket klokt. Detta är, eller har blivit trots sin uppväxt - det låter så dumt att skriva så men i alla fall - en mycket stark kvinna.
För att hon tvingades till det, antar jag.

Jag tror dock hon varit stark i alla fall, utan sin bakgrund. Det får vi inte veta. Inte Lo heller, och jag tror hon struntar i vilket. Hon är den hon är, och jag tycker hon verkar fantastisk.

Boknörd eller inte...

Ryck en bok

1. Ryck närmaste bok i din omgivning
2. Öppna sidan 23 i boken
3. Leta upp femte meningen på den sidan
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner
5. Lägg gärna till bokens titel och författare

"Det var de två halvorna av krogen, köksidan och matsalssidan, som rent fysiskt delades av svängdörren"

Oscar Hedlund, Karl Häggblom, Lars Pluto Johansson, Bo E Åkermark Fullständiga rättigheter

En underbar bok om restaurangerna i Sverige. Den behandlar femtio goda år på den svenska krogen. Sanningar och skrönor från kök och matsalar.

Bokrean - vilka böcker köptes?

Jag var där, som 50 andra, vid öppnandet miss i nassen.

Köpte en bok jag tänkt köpa länge: "Vad hände på vägen till Damaskus?", sedan blev det Anna Gavalda vars titel jag glömt. En titel jag kommer ihåg är "Den stängda boken", men då har jag i stället glömt författarens namn...nå, vidare; "Botanica", till sonen - han läser trädgårdslinjen.

Zorns målningar, en söt liten bok om en underbar målare; Alf Henriksons "Antikens historier", vi har den i pocket som nu hänvisas till landet (det stod Alf Henrikssons dödsbo som utgivare...) sedan en bok om filmmat, med recept, nästan bara för att ett recept från "Nyckeln till Provence" var med. Harragu, kommer säkert aldrig att äta det, men i alla fall...

Mitt civilkurage sträckte sig inte långt...

Jag är social och ärlig så jag lider av det...ni får nu exempel på det sista.

Jag bangade.

Jag sade inte till. Varför det då?

Det var Anders Carlbergs (heter han väl, fryshusets-mannen) telefon som ringde! Och han avhandlade ämnen som "har han inte någon familj då?" sedan var det tyst ett tag varpå det följde "vad har han för intressen då?".

Sådant samtal bryter man inte, men mannen som läste, av någon obekant anledning samma bok i två exemplar, sade inte heller till. Trots att han sade till alla andra som talade i moböltelefon på den tysta avdelning i klass 1, mellan Stockholm och Malmö. Vilken bok det var? Tror ni jag tog reda på det?

Klart jag gjorde...det var AirMail, brevväxlingen mellan Tomas Tranströmer och Robert något hette han väl. Den ena boken var inbunden, den andra var pocket. Vet inte om båda var på svenska. Men jag tror det, eller så var de på olika språk och han hade en egen lite (säkertligen finansierad) studie om skillnaderna.

Men sa' till Frys-Anders gjorde han inte. Inte jag heller.

Illa valt namn förresten, millenie-trilogin

Varför heter den det?

Är det för att liksom framhålla det journalistiska? Eller är det för att framhålla mannen i historien. Jag tycker lika illa om båda anledningarna.

De tre böckerna om huvudsakligen Lisbeth Salander heter förstås, från och med nu, eller snarare nyss, salandertrilogin.

Rolf läser sista avsnittet av Per Pettersson - underbar bok

Det är himla dumt att skriva om detta just idag, när Rolf Lassgård läser sista avsnittet av boken om någon timme eller så.

Men att höra just Lassgård läsa "Ut och stjäla hästar" av den norske författaren Per Petterson har varit en fröjd. Har inte hört alla avsnitten, men Lassgårds sätt att läsa gör att man inte kan "lägga ifrån sig" boken.

Stått med nyckel i bilen många gånger alldeles nära 12-tiden för att höra klart.