Mitt civilkurage sträckte sig inte långt...

Jag är social och ärlig så jag lider av det...ni får nu exempel på det sista.

Jag bangade.

Jag sade inte till. Varför det då?

Det var Anders Carlbergs (heter han väl, fryshusets-mannen) telefon som ringde! Och han avhandlade ämnen som "har han inte någon familj då?" sedan var det tyst ett tag varpå det följde "vad har han för intressen då?".

Sådant samtal bryter man inte, men mannen som läste, av någon obekant anledning samma bok i två exemplar, sade inte heller till. Trots att han sade till alla andra som talade i moböltelefon på den tysta avdelning i klass 1, mellan Stockholm och Malmö. Vilken bok det var? Tror ni jag tog reda på det?

Klart jag gjorde...det var AirMail, brevväxlingen mellan Tomas Tranströmer och Robert något hette han väl. Den ena boken var inbunden, den andra var pocket. Vet inte om båda var på svenska. Men jag tror det, eller så var de på olika språk och han hade en egen lite (säkertligen finansierad) studie om skillnaderna.

Men sa' till Frys-Anders gjorde han inte. Inte jag heller.