Migrationsverkets svar som kom väldigt tidigt

Det är säkerligen färdigihopsnickrat eller sammasatt av olika paragrafer beroende på vad medborgarna fråga.
Det är dessutom ett väldigt väntat svar från en tjänstemannainrättning där inriktningen är i princip "vi följde bara order".
Om jag säger så.

----------------------

Hej Lasse,

Tack för ditt mejl.

Migrationsverket har förståelse för att ni blivit berörd av dessa människors öden. Vi kan ha förståelse för att vårt arbete ibland ter sig byråkratiskt men det vore samtidigt en godtycklig och rättsosäker väg att välja ifall våra handläggare skulle börja avgöra ärenden utifrån egna känslor och värderingar.

I Sverige är det riksdagen som efter allmänna fria val bestämmer vilken flyktingpolitik Sverige ska ha och vilka lagar som ska finnas. När det gäller utländska medborgares rätt att få stanna i Sverige så regleras detta i utlänningslagen.  

Regeringen administrerar sedan det som riksdagen bestämt i demokratisk ordning. Myndigheterna, till exempel Migrationsverket, lyder sedan under regeringen och är skyldiga att agera i enlighet med vad regeringen och riksdagen bestämt.  

När det gäller enskilda asylärenden så fattar Migrationsverket beslut i första instans. Är detta negativt så kan den asylsökande klaga på beslutet till en domstol, migrationsdomstolen, som har att självständigt pröva överklagandet. I vissa fall kan man klaga till ytterligare en instans, Migrationsöverdomstolen.

Med vänlig hälsning
Migrationsverket
----------------------------

Svaret från mig får vänta, det tål att tänkas på.

Migrationsverksbrev till migrationsverket - underligt nog :-)

Hej migrationsverket,
Jag och många med mig märker man på sociala medier - som ni så klart följer - undrar inte så lite över vissa av era beslut. De verkar väldigt, vad ska vi säga, paragrafrytterimässiga.
Varför är det på det viset? Ja, jo, lagar och regler ska ju följas. Men är de inte fast förankrade hos medborgarna i Sverige bör de ju (väl?) ändras?
Är alltså inte Migrationsverket den humana utövare av migrationsbeslut som vi skattebetalare förväntar oss?


Hälsningar
Lasse Sjöström
Linköping

Se där: Just nu är den beräknade svarstiden upp till fyra arbetsdagar.

Vi får se vad de svarar. De kommer troligen att göra det.
Om två veckor eller så trots den beräknade svarstiden.

Det visar sig. Svaret kommer givetvis att publiceras här.

Vad är det som pågår egentligen i Dalarnas landsting?

Nu. Ska jag ägna mig åt Dalarnas Landsting.

Ett tag i alla fall tror jag.

Voffo de' då? Jo, när man påtalar i ett mail att kön är full - vilket är helt ofattbart - för landstinget blir man uppringd - iofs bra - av en ansvarig person som erbjuder sig att ... ringa upp mamma.
Så hon får sina behov tillgodosedda.

Mitt svar på det var ju naturligtvis att jag tänker inte enbart på mamma utan på alla äldre i Dalarna.
Då kom det - vi har bytt journalsystem.

Detta nya "det ligger på daaaaaaaaataaaaaaa". Man baxnar.

Sedan "jag har inte vikarier nog för de sköterskor som arbetar, de måste ha ledigt".
Svepskäl. Svepskäl. Anställ. Ordna ett möte med journalsystemsleverantören. Det slår mig, jag kan vara med pro bono.
Ring mig. Eller skriv en kommentar här så kommer jag på mötet med leverantören.

Minister lär oss multplicera...

Ska man skratta eller gråta? När vi bjuds på en matematiklektion i den högre skolan. Jag väljer att göra ingetdera, förundras över hur politikeradeln kan tro att de kan behandla oss medborgare. De tror vi går på vad som helst, dessutom inbillar de sig att " så här gör de i näringslivet ". Inget kunde vara mer fel. Där sker den interna representationen under hårt hållna former. Så klart.

Det är i slitet vi får en lektion..."Tittar man på vad julbordet och drycken kostar så ligger det på drygt 500 kronor. Men det är klart, när vi är många medarbetare på näringsdepartementet blir den totala kostnaden väldigt hög.". Lite sött på något vis.

Att hålla koll är det enda rätta. Allt annat vore fel, mot aktieägarnas pengar. Men vänta nu...är det inte så att det finns intressenter även i detta fall med näringsministern, stiftelsen och tillväxtvärket, förlåt verket. Visst sjuttsingen det gör det ja.

Du och jag. Mina och dina pengar.

Ojdå.

Var inte medveten...

Alltså. Ska man gråta idag med.

Hon var inte medveten hur tårtan såg ut?
Hur dumma tror kulturministern att vi är egentligen, kan man fråga sig. Och det frågar jag mig. Ibland är det bättre att vara tyst och låta folk tro att man är lite korkad än att öppna munnen och undanröja alla tvivel därom...Detta är tyvärr ett sådant fall.

Att Sverige blir världsnyhet med en sådan pinsamhet är beklagligt. Mycket beklagligt.

Det finns bilder på när hon - Gud bevare oss - matar ansiktet som är vid tårtan, som dessutom skriker så fort någon skär i tårtan. Så hon såg nog hur den såg ut. Och om ministern nu inte såg hur den såg ut så måste hon väl hört någon som skrek.

Varje gång man skar i den. Eller hörde hon inte det heller? Eller fattade hon inte varifrån det ljudet kom? Återigen...man undrar...över kapaciteten.

I mitt Sverige räcker det med en enda

Som inte ser tavlan. 23 000, sjutton eller 12 354 spelar ingen som helst roll. Det som historien med pojken som kastar musslor ut i havet för att rädda dem från en säker död på strandens sand och pappan säger:

Men du, det spelar ju ingen roll...det ligger så många musslor här på stranden.

Pojken svarar medan han slänger ut en mussla till det räddande vattnet:
För den här spelar det roll.

Nu finns det fler det spelar roll för, om man säger så.

Sänkt stöd för humaniora och konst

Ibland blir man stum, och det är sällan jag blir det. Ibland förvånas man över folks oförmåga att inse att livet inte är en segling på räkmacka med en dillkvist bakom örat. Utan livet är så mycket mer.
Det är sorg, glädje, skönhet, ilska, upprördhet, frid, stillhet, ro och i vissa fall avund och hat.
Känslor.
Som vi människor hyser och såvitt vi vet så gör inte några andra varelser det. Men därom tvista de lärde. De olärde drar ner på stöd till ämnen som befrämjar och bejakar människan i oss.

Vad månde bliva? Svenskt näringsliv får ta och skärpa sig, eller döpa om sig till Svenskt täringsliv, de hör numera till de tärande. Och inte de närande. Människan klarar sig visserligen inte på kärlek allena. Men man kommer mycket mycket lång.

De baserar sina förslag på rapporten "Konsten att strula till sitt liv". Den rapporten torde vara ett hastverk utan eftertanke, utan känslor men med Mammon som rättesnöre. Några andra musor finns inte. Inte närvarande.

Vilket fattigt liv. Struligt kanske men ett levande liv. Förslaget är så illa genomtänkt att man undrar över andra förslag från SN, de måste ju vara lika illa förberedda, dåligt preparerade och vedervärdigt anskrämliga. Man bör noga, efter detta så kallade utspel, granska SN. I fogar och sömmar.

Vernativ moral

Dessa ord skulle jag skriva in för att få kommentera nyss. Man undrar vad vernativ är och vilken ordstam det har. Och vilket språk det kommer från, ursprungligen.

Vernativ. Verité, sanningen. En sanningens moral?
På katalanska betyder vern regeringen. Se där. Regeringens sanning.

Något att fundera på. Vernativ moral, regeringens moral.

Centerpartist ute och är vilsen. Inte så lite heller.

"Fördelarna med ett jämlikt samhälle är många." drar vi till med i debatten om jämlikhet. Man vet inte om man ska skratta eller gråta.

Nähä?!? Är det fördelar med ett jämlikt samhälle?

Stoppa pressarna!!!

Vilken del av debatten som Pär Ström och Gudrun Schyman missade skribenten? Vilken del av andra debatter har skribenten missat. Det kan man undra. Pengajämlikheten är där, för att stanna. Cirka 400 personer äger lika mycket pengar som 2,7 miljarder av världens folk. (Källa: Myten om Maskinen av Alf Hornborg)

Så nog är det snett alltid.

Och det parti som skriver om skillnaderna förstår inte - som jag ser det - att se till att täppa till dem. Elpriset...någon som reflekterat över priset och om det ökat eller minskat sedan marknads"anpassningen" skedde? Apoteksavregleringen...någon som gillar't?

"Idag är det naturligt att ta ett SMS-lån" - känner ingen som tar SMS-lån, och jag är inte bekant eller vän med endast femtio-plussare. Så, som en god vän säger, "det är olika det där".

"Kapital utgör grunden för vårt välstånd". Skulle inte tro det. Vill ha fritt tänkande, religionsfrihet, åsiktsfrihet, mat på bordet - även om det är ur hand i mun och jag tror inte för ett ögonblick att ett futtigt avdrag på 5 000 skulle minska klyftorna ett dugg.

Det utrymme som skapas kommer att gå till förhöjda priser på livsmedel, höjda elpriser och annat som höjs när den marknaden får bestämma. Så direktörerna på Vattenfall och e-on är de som går vinnande ur detta förslag. Tror jag.

En del professorer är tröttande...

Nu om Maslow, jag citeterar

Kanske Maslows teori har sin största brist i att den inte uppmärksammar hur djupgående skillnaderna i själva verket är mellan människor. Maslow försöker fånga alla i samma schema, och han tänker sig en hierarkisk utveckling av likartat slag som något som passar alla, och som alla, så långt de förstår sitt sanna intresse, strävar efter. I själva verket strävar vi efter olika mål, var och en styrd av det kaos som vår komplexitet skapar, i bästa fall på väg mot ännu större kaos och ännu högre grader av komplexitet.

"Alla i samma schema". Jaha, men snälle professorn, försök tänka något nyttigt och håll dig från att gå och kissa under en hel dag. Samtidigt som du så klart dricker vatten. Jag menar...eh...ja, i Big Brother eller andra dokusåpor så klart eller mystiska TV-program av tävlingskaraktär...

Maslows trappa är, som jag ser det, en lysande insikt om hur vi människor i allmänhet troligen fungerar. En slags modell. Begreppet som sådant verkar obekant för just den här professorn. Vars namn jag inte får skriva, och jag orkar inte heller tillskriva honom och fråga om jag får...man vill ju inte tampas med en professor...så där utan vidare. Hur skulle det se ut.

Slutklämmen, för det är en slutkläm detta ovan,

I själva verket strävar vi efter olika mål, var och en styrd av det kaos som vår komplexitet skapar, i bästa fall på väg mot ännu större kaos och ännu högre grader av komplexitet.

finner jag lika obegriplig som självklar. Den har båda delarna.

Jaha, vi strävar efter olika mål, någon som protesterar? Ja, men men vi behöver troligen - ursäkta - kissa. Och då kanske kanske har vi behov som liknar även de andra trappstegen i Maslows berömda hierarki. Kinesiska läkare har en variant av den, från en annan (minst lika vetenskaplig, då empirisk) som professorn. Eller Maslow för den delen.

Vi vill bli sedda till varje pris, och Doktor Glas-boken ger viss härledning om på vilka sätt vi strävar efter det.

Hjalmar Söderberg, ni vet. I bristen därpå och så vidare. Googla...på Söderberg och Doktor Glas...

Förstår inte "var och en styrd av det kaos som vår komplexitet skapar". Förutsätter att professorn har vetenskaplig grund för det påståendet, eller grundar det sig på observationer på hans lärosäte månne? Underlag vore intressant att studera.

Jag raljerar lite och så må det vara. Är på det humöret idag.

Att i några tangentnedtryckningar eller penndrag kasta Maslow över bord låter sig inte göras som jag ser det. Det kan till och med tänkas förhålla sig så att lärosätestillhörighet spelar roll.

Den kritiske professorn har - och kanske än gör så - arbetat på Handelshögskolan. Det vore ju tråkigt om just det lärosätet lyssnar på professorn...eller så har de redan gjort det; vi har ju stillasittande besett ett förstatligande av bankernas förluster i kombo med deras privatiserade vinster. I bankvärlden ni minns. Hm...kaos. Komplexitet. Man undrar.

Farstamodellen i sin prydno

Vad tusan ska man säga, eller känna eller tycka.

Man blir tom över att läsa detta.

Minns när vi föräldrar tampades mot något som kallades farstamodellen. Den gick ut på att små incidenter - jo, kniv kanske...:-( - inte skulle störas med att kontakta föräldrarna.

Våra argument bet inte, de var i stil med "vi vill ju veta varför Kalle/Lisa/Pelle/Amanda är ledsen när hon kommer hem". Men nej, lärarna och rektorn var stenhårda. Detta var modellen, detta fungerar.

Pytsan. Struntprat. Kvalificerat. Gör om gör rätt. Och sätt för tusan barnet i centrum och inte lärarkårens arbetssituation. Klart som korvspad att det är enklare att INTE kontakta föräldrarna vid små knivincidenter.

Att som en Per göra politik av

barn som far illa gör mig förbenad. Fattar inte varför det är så himla svårt att ha ungdomars och barns perspektiv. Det politiseras för mycket. Skylls på nånannan, som Lill Lindfors säger under sina föreläsningar.

Bakgrunden är förstås den svidande - tror en del - kritik som någon förvirrad skolverksanknuten person åstadkommit. Om att mobbningsåtgärder från företag inte gör någon skillnad. Det är nog olika det där, på sådana som Friends och andra efterapare.

Kopian är ju sällan lika bra som originalet...om man säger så. Låt vara att det finns kopior som faktiskt inte har ett (fysiskt) original, det är en annan sak...

Mobbning är ett - verkar det som - växande bekymmer. Som bottnar i frånvaron av tillitsfulla och vettiga vuxna på skolorna. Inte minst på skolgården. De skolgårdar jag passerar - ja, nu kommer brandfacklan - befolkas av skolpersonal. Som står i klungor, och pratar om något. Antagligen något som är viktigt och som de inte hinner med under sina interna möten.

Den gruppen av reflexvästsförsedda vuxna skingras alltid om man dröjer kvar och liksom gör sig synlig på skolområdet. Då, men först då, skingras de. Vill poängtera att jag inte inbillar mig att de "skvallrar" eller "diskuterar cykelställsfrågor" utan de har, så klart, något viktigt att prata om. Som de inte hinner med under arbetsmötena.

Det bör man göra något åt.

Och sedan tycker jag att en klassmorfar ska alla klasser ha. Och byt ut den där skolverkspersonen. Han eller hon ställer till det mer än ordnar, är alltså en del av problemet (kanske mobbad på arbetsplatsen) än av lösningen.

Amabassader ska skonas.

Så klart. Det är flera som tycker det med, bra att det kommer lite mothugg mot skrämskotten att det måste läggas ner ambassader. För att makten blev lite sur...som sandlådepolitik. "Min lastbil".

"Nääää, nu är jag sur för att jag inte fick 300 miljoner till"
Trots att jag klarat mig på förra veckopengen så jag ha mer.

För visst var det väl så, att budgeten gick ihop. Och 300 var en kompromiss.

Det ordet lär jag ideligen mina bar...förlåt ungdomar.

Man måste ju bara reflektera...över Hanna.

Roland Hanna, hette han inte så? Flintstones skapare. Bäst att googla...Nix. Roland Hanna är ju en utmärkt pianist. Så var det. Och Hanna-Barbera Productions heter produktionsbolaget bakom Flintstones. Eller Flinta som vi säger.

Och nog går tankarna till denne man, Flinta, när man studerar och begrundar vad Stefan Hanna skriver i sitt inlägg (Stefan Hannas intryck & reflektioner: Overvikt - ett stort samhallsproblem). Via hans illa valda metaforer förflyttas man tillbaka till dinosariernas tid där Flinta levde och verkade. Tillsammans med Barney, bam-bam och Dino. Inte att förglömma.

En tjockskatt är ju ingen bra idé, inte heller hyenautklädning av fuskare. Däremot finns anledning att fundera över ett annorlunda försäkringssystem om man medvetet missbrukar sin kropp (jag gör det, mer eller mindre omedvetet).

Hanna har som överskrift på bloggen "Vill förtjäna ditt förtroende". Jo, tjena hej. Det har jag ju kapitalt misslyckats med. Gör om. Gör rätt. Men i det här fallet går det liksom inte, han har tagit in på ett stickspår som är svårt att backa ut från.
På samma stickspår föreslår jag att han själv beläggs med en slags tokskatt, hjärncellskrycka eller ett slags tankefilter.

Nu börjar det dras på nya växlar...

Lärde mig idag att det är fyrtio intressenter involverade när det gäller vårt tågfarande. Inte undra på att det går åt pipan, och inte som det borde...på räls.

Mycket kan man säga om monopol och statligt ägande, men i SJs fall hade det nog varit bra med ett totalansvar från en och endast en intressent. Det var ju enklare då, och mellan raderna erkänner Ulf Adelsohn det när han i radion idag sa att man borde samla alla på ett ställe.

Jag tror inte, det trodde inte trafikverkets borlängeplacerade representant heller, att det lösningen är att alla sitter på samma ställe; det finns ju telefon och till och med mail...jag menar MEN HALLÅ!

Att han också då lägger sig i regionalpolitik må vara möjligen förlåtet, det visar ju på att han vill ha mer verksamhet till Stockholm, som marginaliserats nu när Skåne växer.

Ja, det kanske fanns färre tåg på rälsen förut men det förklarar inte helt och hållet det kapitala misslyckande som vi nu åser. Det går jag inte med på i dessa effektiviseringens och förbättringarnas tidevarv. Det måste vara något annat som ändrats, från en intressent till fyrtio. Det KAN liksom inte vara bra. Om man tänker efter.

Aj då. Måste man göra det. Också.

Nacka-knocken

Så kommer det nog att benämnas, utförsäljningen av biblioteken i Nacka. Allt ska privatiseras, privatkramarna ökar i antal. Och det är oroande.

Allt blir inte bättre. Apoteken får kritik (man ser så klart inte längre varandras lager), bilprovningen och sjukvårdens privata företag lånar pengar av moderbolaget till en ränta på ohemula 13%. Vansinne. Skattepengarna går rätt ner - i vårdbolagsfallet - ner i privata fickor. Vansinne.

Nej, då, det är det inte, det blir så bra så säger privatkramarna, och fortsätter att privatisera. Nu biblioteken.

Nacka-knocken. Knock-out på hela biblioteksväsendet, det som anses med rätta vara en av grundbultarna för demokratin i Sverige.

Igår var jag på underbar middag

En slags hermetiskt tillsluten och otroligt skönt befriad middag, fri från självmordsbombare. 11, såsmåningom 12 personer.
Det var skönt på något vis att vara ovetande, totalt ovetande om vansinnesdådet som hänt i Stockholm. Vi koncentrerade oss på ifall en av tåg försenad gäst skulle anlända, drack vin, anekdotberättande, elvispsvansinnigheter och åt god mat. Som om ingenting hade hänt.

Som om ingenting hade hänt.

Så ser det inte ut på kvällstidningarna idag, i alla fall inte på nätet. Någon av kvällstidningarna hade på löpet vid kiosken
"De tjänar mest pengar i Linköping"
vid sidan av "Terroristdåd i Stockholm". Eh...va?
Som om ingenting hade hänt.

Är inte ensam om att tycka på något vis att det är bra med inte för stor uppmärksamhet. SvD skriver "Det här ska inte få förstöra våra liv". Nej. Det tycker inte jag heller. Men visst tänker man på det som hände, speciellt på vännerna i Stockholm, underligt vore det ju annars. Samma skribent säger att vi inte ska bli rädda utan förbannade, här delar sig våra åsikter dock.

Det hjälper föga att bli förbannad. Smått irriterad kanske, det borde man bli. Ett tag.

Inte uttala sig om specifika fall

Ofta säger myndighetsutövare - och ibland politiker - att de inte kan uttala sig i ett specifikt fall. Har alltid haft svårt för detta, finns det verkligen ingenting att säga? Ingenting, och hur kommer de undan? Så klart att specifika fall faktiskt säger något om hur saker och ting fungerar. I samhället.

Ibland ska man så klart inte säga något. Om det är privat. Men ofta är det inte privat, det är Beda som inte får gå ut, det är Gösta som blir inlåst, felbehandling i vården eller - oftast - något missförhållande. Som den intervjuade har ansvar för, bemnyndigad (skyldighet att ta beslut) att se till.

Bort med dessa fega personer. De är fega, det finns ingen annan förklaring.

Ord det är svårt det

I Corren skriver Ola Sigvardsson om att politik inte handlar om individer utan om grupper. Men grupper består ju av individer tänker jag, och fattar tangentbordet, startar Outlook för att skriva till Ordet Fritt på Corren. Sedan ser jag meningen i artikeln "Ett politiskt beslut som är avsett att gynna en stor grupp går ut över enskilda individer på marginalen." och då börjar det ju bli pinsamt, så jag låter bli mitt mailande.

Ett politiskt beslut går alltså ut över individer. På marginalen. Slår Ola fast i en artikel som ska handla om att politik inte handlar om individer. Hå-hå-ja-ja.

Jag vill inte vara på marginalen. Inte som individ och inte som den individ jag är i en grupp. Och med den rasande rapporteringen om en drös individer som hamnat just utanför så konstituerar de nog en grupp. Det skulle jag kunna tro utan att ljuga.

Ett av blocken har symboler på afficherna

<< eller > står det på den.

Då undrar jag...om bandet är slut, ska man trycka på Play då? Är det då inte dags
att vända på kassettbandet. Tro. Så man spelar A-sidan, eller B-sidan, vilken det nu var som tog slut.

Drar mig till minnes någon politiker som sagt - eller så är det en skröna - "vi står vid avgrundens brant och det är dags att ta ett steg framåt".

Men...men...liksom...Hallå...