Ni vet han, som hade sådan stringens att han kritiserade sig själv. Och förkastade - väl i princip om jag inte minns fel - sitt första verk Tractatus. Men Bo Andersson gräver i gruset efter mer om LW. http://www.blogger.com/img/blank.gif
Han gör det med den äran. Jag har alltid pennan i handen när jag läser böcker av det här slaget. Den kom till användning tidigt. Och sedan lär man sig nya ord. Som replipunkt. Och egid. Tror jag det var.
Den är annorlunda boken för den belyser fler delar av hans liv, och sätter lite mer färger på plats på paletten Wittgenstein.
Ska läsa vidare i den idag igen.
Tack för att det regnar lite.
Sätter mig på favvofiket och läser.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar