Pappa! Pappa! Vänd pannkakan i luften

Gör det!

Ropen klingade på Rättviksbaren någon gång från min 10-åriga strupe. Jag hade säkerligen ätit bräckt skinka med ägg. Det gjorde alltid mamma åt mig om det inte
fanns något i alla grytor som jag ville ha. Som jag ville ha, skäms vid tanken. Men
bär ingen skuld för den.

Vänd den i luften! Pappa!
Han log.

Jag tittade, jag minns inte om han lyckades, det är inte viktigt. Minns att han provade flera gånger, och häri ligger väl en fingervisning om att han inte lyckades första gången.

Men jag minns, som igår, hur vi skrattade.