Sifferminnet och ibland bristen på det

Har alltid haft bra sifferminne, har det efter mamma.
Hon hade otroligt sifferminne även när hon var över 90 år. Hon besatt också en förmåga att summera tal och ibland även multiplicera vad sjutton som helst - nja, kanske inte men nästan :-) - med korrekt resultat.

När pappa dött så ringde hon hulkandes till mig och sa "kom nu Lasse, det är slut nu". Så jag åkte till Furudal och mötte mamma, tog farväl av pappa (de som dött har upptejpade hakor! Det visste inte jag...) och sedan satte vi oss stilla ute i matsalen.

"Jaha" sa jag. "Då ska vi ringa en begravningsbyrå antar jag, men jag vet inte vad de har för nummer".

"0248-100 24" kom det raskt, som att trycka på en knapp, från mamma Sigrid med plirade rödgråtna ögon.

Men med sifferminnet i behåll.

Bristen på sifferminne får jag i stället för andra möjliga symptom på obalans. Har i början på året nu 2014 bytt två bank-kort, minnet av koderna för de två korten var under en vecka eller två efter mammas bortgång som bortblåst.

Som om en blockad sker, och när det händer så vet jag: Jag är inte i balans. Bortblåst sifferminne är för mig en indikator på att något är i olag. Har andra indikatorer på andra kroppsliga och själsliga företeelser. De är bra att ha. Indikatorerna, så man ser vart det barkar.

Just nu väntar jag på stiltje. Den kommer. Om man väntar.