Slumpen är ingen tillfällighet

Myntade en av mina vänner.

Sant som det är sagt. Ikväll, eller igår snarare, träffades ett gäng människor som - vi konstaterade just det - talade dalmål men om andra företeelser än fordomdags. Men hjärtat var där, vi var inte främmande för känsliga frågor.

Anekdoterna haglade, tårar torkades - såväl ljusa som mindre ljusa - och hjärtat var med hela tiden. Hela hela tiden. Som en slags bakgrundsbild till samtalet. Ord svingades och bildade istappar inomhus, till synes. De tinade snart när det konstaterades att vi är på samma planhalva.

Det är vi ju.

Oavsett läggning, kön, klass (och då tänker jag 8A eller 8B:-) eller instrumenttrakterande.

Avslutade kvällen med att konstatera att en av vakterna på ett nyligen öppnat ställe kom från de tropiska delarna av Tumba... Tack Göran Sander för den!