2009-06-14

Komvux stängs för omogna tonåringar

Det är inte längre möjligt i Sverige att få en andra chans om man haft trassel i gymnasiet. Idag kan läraren bete sig hur som helst, läraren kommer att få ökad makt i gymnasiet över elevens framtid. Det är inte en utveckling jag ser fram emot.

Det kan i och för sig diskuteras om man ska kunna läsa upp betyg i KomVux men jag tror inte att någon gör det för att det är roligt. Utan för att mognadsgraden har höjts, kanske ett nyvaknat intresse för vissa ämnen väckts.

Det är dåligt av nuvarande ralliansen att inte tillåta KomVux. Taktiken som gymnasieleverna kommer att tillämpa står väl sig klar? Bättre med IG än G, så det är ju bara att lägga av i vissa ämnen. Då kommer belastningen på KomVux att bli ännu högre.

Kanske det är dags för Jan Björklund att gå just KomVux för att få lite insikter och läsa upp lite betyg i vissa ämnen?

Märker ni hur det elitistiska samhället smyger sig på oss?
Psyksjuka har ihjäl slumpmässiga individer på stan, elitskolor blir tillåtna och vanliga tonåringar som har normala pubertala bekymmer i gymnasiet får inte en andra chans.

(Uppdatering Måndag: På tolv timmar, sedan igår söndag kl 20:28, har jag medhåll. Kikade nyss, och 70% anser att man är värd en andra chans. 50 000 personer har röstat på aftonbladet.se.

Oj oj oj...på bara fem-tio minuter hade ytterligare 1500-2000 personer röstat, siffrorna står sig dock, det börjar luta åt 77%)

2009-06-09

Tankar om EU.

Det finns i Linköping en ljugarbänk som jag tror nämnts förut på dessa sidor.

EU och omgivningen
Igår sade en person något som gjorde mig fundersam över EU och hur det fungerar. Diskussionen började med att han konstaterade att EU inte alls godkänner att prata avtal med regeringar i Afrika där andelen som röstade var runt 40%. Och...just det...hur många röstar i EU-valet.

Det är något som haltar här alltså, och det rejält.

Agendaförsjutning
De etablerade partiernas agendor har fått sig en törn, igen, nu med Piratpartiets inträde i EU. Det har hänt förr, ser mig skönja en tendens.

För ett antal år sedan tog Gudrun Schyman - på den tid hon var vänsterpartiets ledare - in jämställdheten på agendan, för i stort sett alla etablerade partier.

Sedan kom miljön in på agendan långt före klimathoten genom att miljöpartiet bildades och fick ett fäste. De har utvecklats till ett etablerat parti, och är inte lika enkelriktade som förr mot miljön. De har den som bas för sin grund så att säga...

Så jämstalldhet mellan kön och miljö kom från sidan och alldeles plötsligt, som överraskning för de etablerade partierna.

Vad Ny Demokrati förde in på agendorna vete tusan, men något skakade de väl om också. Har inte kommit på det. Det tål att tänkas på, för från sidan kom de garanterat.

Nu, i detta EU-val, satte Piratpartiet integritetsfrågorna på de andra etablerade partiernas agendor. Det är lika välgörande som vid de tidigare agendapåverkningarna. Piratpartiet förstod också vad ungdomarnas hjärtefrågor handlar om, det har inte de etablerade partierna lyckats med. Snarare endast reta upp de ungdomar som är marginellt intresserade av politik.

SD kommer troligen att åstadkomma samma sak när de förmodligen kommer in i Riksdagen om drygt ett år. Då är ämnet givetvis invandrarfrågor.

2009-06-08

Kaserngatan - himla bra att något händer men...

Så har det hänt, det som jag befarade. Och många med mig.

Det dåliga underhållet, eller rättare sagt frånvaron av underhåll på den farbara delen av Kaserngatan har givit ett oönskat resultat.

Corren idag skriver

Vid vägarbetet på Kaserngatan körde en lastbil över ett brunnslock som slog upp ett hål i bränsletanken. Larmet kom cirka 16.40, 600 liter diesel läckte ut på gatan. Räddningstjänsten ryckte ut för att begränsa skadorna, det är oklart hur mycket diesel som rann ner i dagvattenbrunnen.


Det var bara en tidsfråga innan det skulle visa sig att AMA inte alls sköter den del av Kaserngatan som inte är avspärrad. Jag har skrivit till kommunen flera gånger och då har de fått entrepenören att sandas igen hålen, eller ska vi säga kratrarna, på sträckan.

Nu har det hänt en olycka, en onödig en om det varit en seriös leverantör av ombyggnationen. Jag hoppas att kvaliteten på vägen som görs om inte är undermålig, men man får ju raskt den misstanken.

Kommunens påstötningar har uppenbarligen inte hjälpt, det är dags att ta i med hårdhandskarna. Ett sätt vore att kräva att de varje dag kontrollerar sträckan som är öppen men nu besvisligen inte farbar på ett säkert sätt. Idag var det vedervärdigt på sträckan. Och det efter att en olycka skett?!? Det är ofattbart anmärkningsvärt.

Sen här entrepenörens oförmåga att sköta underhållet lämnar mycket i övrigt att önska. Som man lärde sig att skriva på svenskalektionerna när man tycker att någon kan fara och flyga.

Hoppas innerligt att detta var den enda olyckan som sker under ombyggnadsarbetet.

Efter

Nu är man lite spak. Men förnöjt spak över att få varit med om Mozarts C-mollmässa. Det var mycket folk, och solisterna var underbara. Orkestern förträfflig. Allt var bra.

Men man blir tom lite efteråt faktiskt. Vi hade en liten fest, det var kul, det känns bättre än att bara liksom vandra hem och vara lite nipprig.

Det gick OK för min del. Missade några prylar jag inte missat förut. Irriterande. Men tillhör liksom läget.

Just nu är jag mest glad över att bo i den delen av Linköping där endast 0,9 procent röstade lite tokigt. Om ni frågar mig.

2009-06-06

Före

Sitter och tänkte skriva om hur det är för en körsångare före en konsert, men nu sitter jag och kluckar av skratt. På Fejjan läste jag om en kompis som meddelade sin packning inför semestern, bland annat i listan stod "Visa". Någon kommenterade att det nog var Våmhusvisa som avsågs.

Vansinnigt roligt.

Ska i fortsättning svara "Ja, jag har rättviksvisa, tar ni det?" på frågan om jag har kort. Önskar nästan att jag arbetade på ett näringsställe eller i en butik och kunde säga "Ja, vi tar kort, rättviksvisa, våmhusvisa, orsavisa, i stort sett alla kort" om någon frågar om man tar kort.

Före. En konsert, som sångare, då nynnar man på partier i verket som ska framföras - i detta fall Mozarts C-mollmässa - i tid och otid. När man vaknar, när man lagar mat, ja nästan alltid.

I bilen lyssnas det på CDn, man liksom lever inuti musiken och ser fram emot ett framförande. Och nästan varje konsert tänker man "vad synd att vi bara gör det en gång".

Under repetitionerna vill - i alla fall jag - ha en plats som tilltalar mig. Den ska vara lite rymlig, varför jag vill ha det så är lite oklart. Men jag störs lite av när det är för trångt. Det har nog inte med min storlek att göra utan är en känsla misstänker jag. Man ska så klart se dirgenten.

Sist men inte minst man ska höra sina medsjungare och medmusikanter. Gör man inte det så känns det tomt, väldigt tomt. Och det är som om man framförde Mozart alldeles ensam. Och så ska det ju inte vara. Man har inget stöd känns det som, man har inget sammanhang.

Sedan finns det alltid något ställe man är lite osäker på. I vissa fall övar jag på detta mycket, i andra tänker jag att det har varit på rätt väg ett tag nu och på konserten så kommer det att sitta.

Vi får se hur det är efter.

2009-06-05

Krönikören Torbjörn är saknad

Corren har inte på länge haft en krönika av Torbjörn Gustavsson, det är mycket tråkigt. Han skriver alltid bra, levande och på pricken.

Du är saknad som krönikör Torbjörn! Kom tillbaka! Kom tillbaka!

2009-05-30

Internet på gott och ont

Det tog mig 15 minuters surfande för att ta reda på detaljer i det uppmärksammade och tragiska rånmordet i Lambohov. Offer samt anhöriga, gärningsman och hans anhöriga. Allt var liksom serverat och klart på bara några knapptryckningar.

Jag vet inte om jag tycker det är bra eller dåligt. Jag står och vacklar. På något vis så kan man liksom få en bild - ja, det finns bilder på offret på nätet, företrädesvis norska siter - av eländet. Eller ett ansikte på offer och gärningsman. Men varför blir det bättre?

Jag vet inte. Jag vacklar.

Det är som om ett namn säger mer än correnartiklar och kvällspresspekulationer, de senare förresten tar sin näring från en av siterna på nätet. Enbart därifrån, vem som helst skulle kunna starta en tidning med alster från den siten.

På gott och ont.

I mitt fall är det på gott, jag ser någon, jag ser ett ansikte. Och jag relaterar till personen. Jag ser en logg på facebook och ser hur ett liv avstannade plötsligt och onödigt. Ändå är jag inte förespråkare för publicering så snart man - pressen och nätet - vet vem offer och gärningsman är.

Den senares identitet är ju en gissning. Nästan alltid.

Men själv får jag en slags bild av människan genom att se bilden, på offret såväl som på gärningsmannen. Det ger mig insikt. Som jag verkar behöva.

Varför förstår jag ännu inte.

2009-05-28

Sökordspoesi - varför inte?

Kika på siten sökordspoesi, under parollen låt verkligheten beskriva dikten ser man där ett gäng poem. På sökord som träffat en blogg.
Den sjungande snoppen blev en bonus...Tittas på på egen risk.

Min sökordspoesi blev så här:
Störmoment blogg

Martina Lowden blogg

Brylepudding
Vad ska man göra om man hittar måsungar?

Raffens öden och äventyr

Tv debatt fildelning
Prästvigningsmässa maj 2009

Helen Sjöholm snusa
Fristorp fullständigt
Malou Daniel Tammet

Historia om Creme Brule
Kommer plötsligt

Viggen munspel

Blogg provence hund

2009-05-23

anywhere you go let me go too

Så står det i All I Ask of You i Fantomen på Operan. Visst är det fint?

Varhän du än går LÅT mig också få gå. Inget tvång, frihet.

Jag vet inte...men den säger så mycket just den sången i Fantomen på Operan, och påminner om Come what may i Moulin Rouge när jag tänker efter.

Men då får man ju tänka efter.

Fina är de i alla fall.

2009-05-15

EU-val - bra av Corren

Läser med en liten faktiskt (och inte stigande, för ingen är tror jag...förvånad) förvåning intervjuerna med EU-parlamentarikerna. Jag vet inte varför men jag var mest intresserad av var de gör av överlönerna (fint ord va?:-) de får. Kanske för att jag i samma situation inte riktigt visste vad jag skulle gjort. Men har nu kommit på att det är klart att överlönen, min eventuella, skulle gå till något behjärtansvärt.

Marit svarar att vi inte har med det att göra. Märkligt. Lite märkligt. Vad är det som är så känsligt? Ger hon pengar till SD, Monsanto eller vad är det frågan om. Ingen röst där inte. Inte från mig i alla fall.

Lena Ek från trakten säger att frågan är fel ställd...ska man ta de som intäkt för att vårt skolsystem misslyckats kapitalt. Det finns ju som bekant inga dumma frågor och då förstås inga felställda frågor. Hon viker ut sig (!) i ett svar om att nuvarande regeringen minsann gjort lönerna bättre. Och verkat för lika löner för alla. Lite stor överlön till alla. Det är fint Lena. Bra tänkt. Svara på frågan i stället. Blogg börjar letas...för att se om hon kan förmås svara på frågan där.

Sedan inga överraskningar, jo, kanske, piratpartiets representant säger att 10% av överlönen ska gå till något gott ändamål. Minns nu inte om han närmare gick in på vilket. Det låter lite lite. Gör det inte? 10% liksom. Det blir ju mycket pengar över av överlönen då.

Hökmark överlåter åt andra att bestämma hans överlön. Jo jag tackar jag, ingen förvånad här heller antar jag. Då svär ju han sig fri liksom från ansvar, på något sätt.

Vi har ett EU - överstatligt organ vars parlamentariker har överlöner. Se där, en logik som faktiskt stämmer.

2009-05-12

Detta är dagens, kanske årets citat...

http://www.borsiin.com/2009/04/dagens-citat.html

Kom på idag vad första leendet var

Det är något särskilt med lastbilar som backar. Det är så pampigt och delikat på något vis. Igår backade en ledad bil med betong in mot stället där de bygger, den backade in på Borgmästargatan, den som i förlängningen kommer ut på torget, vid Cioccolata.

Den backade varsamt in där, för si, det stod en liten bil till höger i vägen för hanses backning.

Men in kom han.

Idag såg jag en till lastbil som backade, den var inte ledad. Men det är något delikat och pampigt över det i alla fall. En yrkeskunskap som heter duga.

2009-05-11

Det var en strålande dag idag

Log åt något på väg in till stan, har faktiskt glömt bort vad det var som gjorde mig glad i sinnet. Något vardagligt hände, men som man bara tar för givet.

Sedan vandrade jag och skulle handla en liten tavla, passerade S:t Larsparken, den har blivit fin! Där kom en en liten man i vardande och gick med sin pappa, kommenterade allt han såg som 2-3-åringar gör. Bara de gör. Oförblommerat. De hade det mysigt där de spatserade i 2-3-åringes takt. Det brukar pappor göra...faktiskt. Mammor brukar dra sina barn i handen och säga "vi måste skynda oss till dutten och ditten, de stänger snart" eller "vi måste skynda oss för att de väntar på oss".

Men de här två bara gick. Det fick ta den tid det tar.

Sedan lite fika. I lugn och ro. Några fikagäster hade letat sig dit, och så hittar man en gammal bekant som börjat på fikastället. Nya leenden och igenkännanden. Roligt.

2009-05-06

Jamie (Oliver) är alltid rolig

Nu hade han i soja i någon röra, 8 matskedar skulle han ha i - det tar ca 12 sekunder sade han sedan. Så tänker jag med när det gäller olja och sådant som rinner. Det tar liksom en viss tid att hälla i något flytande i något annat.

En matsked honung - rinner ju som bekant knappt utan hjälp - lagom tryck på flaskan i några sekunder är en matsked.

Nypor tar han med, salt och så. Det gör inte jag, än. Måtter lite i handen faktiskt. Den gången jag verkligen tog ett mått blev det för salt (!). Irriterande. Väldigt irriterande.

Hans kombattant (?) Gordon Ramsey är bättre anser jag i det program där han lagar mat tillsammans med en halv eller helcelebritet än i de program där han är förbannad. De tycker jag inte om. Inte alls, det är inte matlagning liksom att skälla på nykomlingar i köket. Det är klart att det är lurigt när det är nytt, tror inte skäll är sättet att få dem på spåret.

Man får alltid bra tips. Alltid. som nu. Ställ dina hemgjorda burgare i kylen ett tag så faller de inte sönder när du steker dem. De kan, med betoning på kan, göra det annars. Har sett det då och då faktiskt. Det är inte så kuligt.

2009-04-29

Det regnar regnar

Det regnar regnar
och molnen hänger så lågt att dom kan trilla ner
och som vanligt har allt gått på sne';
jag klarar snart inte mer
Det är blixt och dunder
och nånstans under en gatuserveringsmarkis
står en ensam och genomsur kis
och hon som lova mig hon skulle skynda sig hit

Varför står jag väl här
i min sura rock och med vatten i skon
fryser och hostar och svär
har hon helt glömt mig månntro
min klocka visar på fiasko redan
för hon borde kommit för längesedan.

Refräng.

Jag är sur som en mopp
när jag äntligen hör små hastiga steg
och så dyker hon upp och min ilska rinner iväg
ja, jag glömmer nu lågtryck och vad det heter
när vi kramas stiger min barometer (när jag var "liten" tänkte jag inte på denna strof...som jag tänker på den nu. Det kan jag ju tala om...)

Det regnar regnar
och molnen hänger så lågt att dom kan trilla ner
och inte fanken har nå't gått på sne';
jag klarar upp mer och mer
Det är blixt och dunder
men nånstans under en gatuserveringsmarkis
är det soligt ändå på nå't vis
för som hon lova mig till slut så tog hon sig hit

En enkel kanske lite banal text, men jag frågar bara vem jag frågar vem har rimmat "gatuserveringsmarkis" på "genomsur kis". Det är lite ramelskt. Det är det.

Tilltalas av harmonierna också. Sedan måste blås-sektionen glömt sina lurar...för de sjunger ju uppenbara brassinpass...barappappaaaaa.

Och ändringen av refrängen när hon äntligen kom.

Jag ser dem framför mig, det gjorde jag då med. Markisen är randig och lite sliten, affären som den är tänkt att skydda är inte så viktig. Zoomen är inställd på honom.

Hon är lite brunettig så där, med axellångt hår. Och man undrar, ska hon komma? Men man ser henne inte förrän hon faktiskt kommer dit.

Halvlång kjol, och han står där dyngsur, invärtes såväl som utvärtes. Men så, kommer Hon. Men sin röda, har jag fått för mig, möjligen gula, kjol. Den är plisserad tror jag det heter, med veck. Stora veck.

Inga strumpor har hon, det är ju sommar har jag fått för mig. Skorna är röda så klart. Det är givet. Så klart. Möjligen vita. Nä...röda. Så får det bli. Och så var det nog när jag tänkte mig scenen för många många år sedan.

Den är lite tycker jag som en rad jag hörde på tvn nyligen. Jag älskar dig så högt att min kärlek kittlar Gud under fötterna.

Jag gråter alltid när jag hör den här låten. Alltid. Det har inte ändrat sig. Märkte jag just. Hör den för tredje gången nu.

2009-04-28

Medias ansvar (favorit)serie i repris

Eknomin är på väg ner. Visst. Men inte så himla stort som media gör gällande, de verkar dölja fakta som talar för att det är på väg upp "Ja, USAs ledande ekonomer säger att det är på väg upp, men det ligger i Obama-administrationens intresse att säga så för att lugna".

Jaha. Men det finns ju ekonomer som säger att det är botten som är nådd. The bottom is nådd.

Reprisen då...jo. Influensan. Stora trumman, slå på den! Det är farligt det är hemskt. Folk dör. Fyrtio har dött!!! Det är en epedemi på g, eller pandemi.

Lugn och fin nu. Hur många bor det i Mexico? 100 miljoner! Ett hundra miljoner.

Hur många bor det i Mexico City? 100 miljoner i Mexico. 100 miljoner...om vi låter de 40 vara dödsfall av influensan i Mexico. Det blir...0,0004 promille. 0,4 tusendels promille!!! Men HALLÅ hela pressen. Radion och TeeeeeeeeeeeeeVeeeeeeeeeeen.

I Sverige skulle det bli 3,6 dödsfall. Ingen panik.

Och nu tackom och lovom har det lugnat sig i rapporteringen. Sveriges Radios var, såvitt jag begriper, först. Men de andra hänger säkert på.

Skadan är dock skedd. Det är risk för pandemi. Den andra grodan av media påverkar den första redan idag. "Nu är det ännu mera lågkonjunktur". Som om den första prediktionen om lågkonjunktur inte var nog...liksom...

2009-04-25

Stevie Wonder lyssnar jag på

Traktat av munspel det kan han. Det finns en historia i det sammanahanget...

Någon skulle ha munspel på sin skiva, minns inte vem. Fick ett råd av någonm, det kan ha varit Quincy Jones. Han sa: "Ring till Toots Thielemans, om inte han kan så ring till Stevie Wonder. Om inte han kan så ska du inte ha munspel på skivan..."

Detta är bra som tusan. Det är den senaste skivan, den påminner på sitt sätt om hans praktverk. Songs in Key of Life.

Vi hade två LP. SLÄNGDE BÅDA. Men hallå. Men hallå. Ibland har man inte ens huvudet under armen.

2009-04-18

Ingen DVD sade jag

Det var ett tag sedan. Efter ett tag tröttnade familjen på mitt underliga - tycker jag idag - motstånd. Ingen DVD-spelare sade jag. Så plötsligt för några år sedan köpte vi 5 liter mjölk, ost, kaviar och en DVD-spelare. Hoppsan.

Nu har vi ett gäng DVD-er också. Två boxar. Köpte en i veckan, Vita Huset. Alla delar. Har redan tittat på säsong ett...:-) Det är en av de intelligentaste serierna som visats på TV. Om du frågar mig. Jag skrattar, gråter och får saker att fundera på. Det kan inte vara bättre.

Det är alldeles för roligt. Med DVD. Tur man kan köpa spelarna samtidigt som mjölken.

Och det förvånar mig att det roligaste och det första jag tittar på - nästan - är "gag reel" eller feltagningarna. De är otroligt roliga.

2009-04-14

Tvära kast. Ett så kallat bloggskift. Eller något...

"Pappa, springer du en maraton med mig?"
"Ja"

"Pappa, springer du en till maraton med mig?"
"Javisst"

"Gör du en Ironman tillsammans med mig?"
"Ja det gör vi"

En Ironman är 4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning.

Och de gjorde just det.

Innerligt trött på negativa ekonomer

Eller vad ska vi kalla dem? Kreditekonomer? Alla ekonomer sprider visserligen sin dynga dagligdags med prognoser hit och dit, eller snarare upp eller ner. Och ingen vet egentligen ingenting, varesig om framtiden eller om ekonomin i framtiden. Det är och förblir en kvasivetenskap.

Det sorgliga nu är att denna kvasivetenskap styr våra liv, ja, jo, det är ju bra att räntan är låg. Men det vore bättre, som min kloka ekonomsambo säger, om elpriset gick ner och räntorna upp; så att man får en ekonomi som faktiskt fungerar och är i balans.

Mest irriterande nu då, när det gäller ekonomer som får tala i TV, skriva i tidningar och på bloggar, är att de ser så mycket negativt. "Neeeeej, uppgången på börsen måste vara mer ihållande". "Jaha" frågar då så klart intervjuaren "när vet vi om det är en stabil uppgång då?" Svaret kom lika snabbt som överraskande: "Det vet vi först efteråt". Det enda sanna som sagts i debatten - hur kan man ha en debatt om framtiden? - om lågkonjunkturen.

Medias lågkonjunktur kommer en del forskare rätteligen att komma fram till när stormen blåst över. För media har blåst upp (negativa) nyheter om lågkonjunkturen. Det måste vara första gången i historien.

2009-04-10

Efter en lång dag i kyrkan...

då behöver man vila. Att spela in TV-program är arbetssamt. Det ska tas om, gång på gång. Hela tiden, ideligen. För att bilden ska bli bra.

Ja, bilden. Det är ju TV. Då är den viktigast.

Långfredagsmässan innebar psamler som är sorgliga, väldigt sorgliga. Men det blir bättre...på söndag smäller det liksom. Det repeterade vi redan i dag...på långfredagen. Men på söndag är det TV igen! Men gladare TV. Mozart, och hans kröningsmässa vävs in i högmässan. Bra idé. Som om vore det tänkt så från början liksom.

Av Mozart själv.

Hoppas Mozart har en altan i himlen, och en Kilkenny...Det hoppas jag. Det är han också värd.

2009-04-06

Brylepudding och Creme Brulee

Det är två skilda saker det. Men det verkar inte en del översättare tänka på. De bara översätter rätt av, Creme Brulee till Brylepudding.

Creme Brulee är ägg/socker som vispats. Sedan häller man i värmd grädd/mjölkblandning. Som får stå i ugnen i vattenbad ett tag.

Brylépudding innehåller samma ingridienser faktiskt men mindre, mycket mindre socker i brylépudding - läste jag just - men är ändå helt olika i sin karaktär. Den serveras med karamellsås. Det gör man inte med Creme Brulee. Den ska ha ett bränt lager socker på sig.

2009-04-04

Man vet att man är gammal när...

man tittar med nöje på konståkning. Har för mig jag noterat det förut. Nå, jag uppväger de med att titta på en Pinter-pjäs. Den är väldigt bra.

Den är helt underbar!

Nu sys de två sällskapen ihop liksom. De satt på en restaurang. Man trodde, i alla fall jag, att det var två olika restauranger.

2009-03-31

På väg norrut.

Våren har kommit till Rättvik med, denna bild är dock tagen vid Ludvika, på väg norrut.

Just nu ett kort stopp i Rättvik för vidare färd norrut mot Mora. Insåg i morse att mitt stopp i Ludvika innebär minst åtta timmar i bilen idag. Men men, värre kan man faktiskt ha det.

Dalkullor ser ut på ett särskilt sätt. Det är bara så, de är lite zornska vare sig de vill eller inte. De är vackra.

Och vindolmen igår - men det har inte med dalkullor att göra...- på grekiska restaurangen i Ludvika (det finns bara en) var fantastisk. Det var också fantastiskt att stället var halvfullt, en måndag. I Ludvika.

Cappu' smakade gott i dag i Rättvik. Det var en liten bra paus.

Snögränsen går vid Örebro sisådär på ett ungefär. Hos mamma och pappa nordost om Rättvik var det fortfarande lite snöprylar på vägen. I vägen skulle man kunna säga.

2009-03-26

Altanen för några dagar sedan

Bara för några dagar sedan sken solen på altanen. Dags för första koppen espresso ute i solen. Nu ska jag erkänna att det ser mycket varmare ut än vad det var.

Vinrankan skymtar i bakgrunden, den börjar snart spira. Det vill jag tro. Den är fin, sonen rensade lite i den här om veckan.

Ser fram emot stunderna där, vid vinrankan. Och nu plötsligt kom jag att tänka på Monica Zetterlund. Så klart. En av hennes skivor hette faktiskt under vinrankan. Om jag inte minns fel.

2009-03-25

Robert och Daniel - lika som bär

Nog är det så att man häpnar lite lite...visst?

2009-03-24

Man får ju liksom vara lite smartare

Lite lite smartare...
"Vi skrev till er den 24 mars 2009 rеd att du byter lцsenord pе kontot fцr att fцrhindra obehцrig еtkomst till kontot efter nдtverket undervisning vi tidigare meddelat. "

Orkar inte redovisa resten. Det är liksom underligheter på alla svenska tecken. Hur dumma tror lösenordsfiskarna att vi är?

2009-03-20

Gatsten på busschaufför

Vart i hela friden är vi på väg? En busschaufför som kör fel blir blåslagen. Varför det? Fattar inte. Hopppas de får tag i dessa dårpippiar. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4700549.ab

2009-03-13

Rikskonserter ska så klart vara kvar!

Kulturutredningen fixade ingen kul tur för de som arbetar inom kulturen, rikskonserter föreslås en nerläggning. Väck med noterna, bort med instrumenten för denna riksomfattande versksamhet som berikar hjärta och själ.

Politiker som stjäl utvecklandet av vår själ kan bara ha en sak på agendan: fördummande. Om sådana politiker tycker jag inte. Så se till att få kvar rikskonserter, på köpet får vi kvar Caprice Records. The Real Group hade inte hittat ett skivbolag om inte de funnits, så säger de själva i alla fall.

Skriv på listan.

(Under den tid jag skrev det här inlägget ökade antalet underskrifter med 10 personer...glädjande att se)

2009-03-03

Minne från 23 augusti 2003

Sonen var väl, få se nu, han var 13 år. Det var han.

Vi var ute och åkte bil, och började av någon anledning diskutera om cyklister skulle ha företräde på övergångsställen.

De ska de ju inte, ”Nä”, sa sonen, ”det är bara gengångare som har det”.

2009-03-02

Löser korsord då och då

Det var ett häromdagen där man återfann en bild på vasaloppet och det skulle kommas på en mening. Det finns ju som bekant endast en mening men ett av orden gick inte in. De andra gick in. "I" gick in... "Spår" gick också in. Samt "Segrar" och "Framtids" med. Så jag undrade varför i hela friden inte fädrens gick in. Där skulle endast vara 6 bokstäver. Vånda vånda. Undran undran, minns jag så fel?

Nej, tänkte jag, och löste vidare. Det visade sig att det skulle stå "fädrens" alltså "I fädrens spår för framtids segrar". Men HALLÅ!!! (så...tre utropstecken) Vart tog ärans och hjältarnas språk vägen. Vart tog förresten språket vägen överhuvudtaget.

I kväll var det en minnessekvens över forna vasalopp. De skidade och stakade under den välbekanta skylten. Och se! Där stod det "fädrens", så fel hade jag inte.

Nu kan jag inte sluta fundera på varför i hela friden de ändrade. Var fädrens så svårt? Varför det? Fäders. Javisst, det betyder väl samma sak. Men varför inte ändra alltihop då..."I mina pappors spår för vinster i morgon". Eller var det liksom någon annan som bestämde vad där skulle stå när skylten gjordes om. Hemska tanke, att någon icke-torr bakom örat-person bestämde att det ska minsann stå fäders i stället för fädrens. Fädrens är så ålderdomligt och gammamodigt.

Suck.

2009-02-27

Landet i slutet av februari

Det är underbart på landet. Ibland så tänker man lite på framtiden på landet. Om sonen kommer att ha kvar landet när vi inte finns mer. Just nu är det så att funnes inte sonen hade vi inte haft landet; jag har inte kunskap och ork att kika på saker och ting som måste kikas på. Just ju kryggrundsavfuktaren som inte vill vara med. Troligen mest beroende på att en servicetekniker inte gjort sitt jobb. Sådant irriterar man sig mäkta på.

Fläskkotlett så klart. Blir det. Det blir det alltid när den här duon är på landet. :-) Det är inte fel.

Framtiden ska jag strunta i och göra potatisgratäng i stället. Så får det bli.

2009-02-24

Ja, oj oj oj...inget händer i världen...

Nu ska det bli giftermål. Ett totalt ointressant sådant.

Och ändå översvämmas vi och kommer att översvämmas av bilder, spekulationer och "sanningar" om framförallt den nye prinsen. Det är lite så att prinsessan av folket gifter sig med en Clark Kent-kopia och lyxlirare med kändisgym. Jag bävar för den förutsägbara processen i kvällspressen. De måste jubla, deras upplagesiffror kommer ju att gå upp. Gör de inte det finns det fortfarande hopp för det svenska folket.

Det är ju pinsamma tv-sändingar nu på de flesta kanaler. TV4 tar priset. Nyss lästes det upp gratulationstelegram där man särskilt påpekade att det var tre utropstecken efter ordet Grattis. Men HALLÅ!

Jag tänker i alla fall äta min - andra faktiskt det brukar bara bli en - semla för i år. Men jag firar inte något annat än att det är fettisdagen idag.

2009-02-23

Boken om Arkimedes blir det nog

Men mest blir det en kopp kaffe, eller en cappuchino i natt vid tolv. Det blir det. Lite nyfiken på hur mycket folk det kommer, det är jag också faktiskt.

Det kanske blir ett inköp till, av en Sven-Eric Liedman-bok. Minns inte vad den hette, och vet inte om jag vill ha en stor utgåva av den eller bara en pocket. Har två redan, i pocket. Borde upptäckt honom för längesedan. Men men...

2009-02-11

Barnupprop - skriv på om du vill

Det finns här: http://sites.google.com/site/barnuppropet/ och det är många som har hörsammat uppropet.

2009-02-06

Miljöbil innebär underliga samtal till verkstaden

Ringde till dem i förmiddags, lite underligt när man har en miljöbil som ska stänga av motorn vid rödlysen eller andra stopp.

- Hej, jag har problem med bilen. Den stannar inte när det är rött lyse utan motorn fortsätter att snurra runt.

- Det var ju lite underligt. Svårt att veta vad det kan vara så här tidigt, vi får nästan hoppas det blir något mer fel. Men vi kikar på det.

- OK. Det låter bra, kommer in på måndag så får ni se om det är någon notering i loggboken.

- Ja, det låter bra.

- Lite underligt att ringa till verkstaden och säga att motorn INTE lägger av vid rödlyse...

- Ja, jo, det är det ju.

2009-01-25

Grått lite här och var

det konstaterade en god vän och jag för några timmar sedan. Men det borde gå att påverka tyckte vi, sms-samtidigt. Vännen med en promenad som för att betvinga det gråa kan man kanske tro - jag vet inte. Jag tog det grå med mig till landet och sitter där just nu. Med eld i spisen, och öl i glaset. Snart ska jag sätta på ugnen för att däri lägga lite potatis. Och palsternacka tror jag bestämt att det blir med.

Läser och begrundar DN. Intressant som alltid, SvD har vi just nu hemma och gör en paus i DN. Men jag vet inte...DN är nog kanske lite aningens bättre.

Sverker slutade i Domkyrkan idag, som präst, ska vidare till annan ny kyrka. Det var lite sorgligt, det var det. Men det blir nog bra det med. Så många i kören har jag aldrig sett förut, knappt 100 tror jag.

En väns kompis tipsade om personlighetstest, sådant kan jag bara inte låta bli...det roliga är att bland de yrken som föreslås kan jag tänka mig 90% eller så av dem. Funderat på flera av dem faktiskt. Och är ju ett av dem.

Entusiastiska, kreativa och idealistiska. Kan göra nästan allt som intresserar dem. Socialt begåvade. Måste leva sitt liv i enlighet med sina värderingar. Entusiastiska inför nya idéer, men blir uttråkade av detaljer. Flexibla och öppna för argument. Många och varierade talanger och fritidsintressen.

Karriärer som skulle kunna passa:

Skådespelare, journalister, skribenter, musiker, konstnärer, konsulter, psykologer, entreprenörer, lärare, personalvetare, politiker, diplomater, TV-reportrar, marknadsförare, forskare, säljare, artister, präster, PR-ansvariga, sociologer, socialarbetare.

2009-01-18

Ingen Lerin-utställning blev det för mig

Det är ju liksom som det är ibland, men inget hindrade mig faktiskt. Eller ja, jo, kanske lite. Hade planer på att ta ut mina SJ-poäng och resa. Men det gick inte att beställa sådan resa med kort varsel. Verkar det som. Märkligt.

Skrev till SJ och frågade via deras webb-plats, svaret som kom var också märkligt. "Var snäll och ring oss". Eh. Jaha. OK.

Ingen Lerin i år då. Men, som en god vän sa "han lever ju än och det kommer fler tillfällen". Så sant så sant. Det ironiska är att jag ska till kungliga huvudkommunen nästa vecka. Båda utställningarna som jag vill besöka har då precis stängt - den andra var "Lura Ögat". Attans.

Läste att partikamraterna skyllde på Anna Lindh när USA och andra kritiserade egyptiernas utvisning som blev omskriven. Ruttet. Genomruttet.

Läste också Nicklas Ekdahls kolumn idag i DN. Bra skrivet, väldigt bra skrivet. Att man inte i affekt lämna en debatt som arbetsmarknadsministern gjorde, att man inte kan säga skitår om man är arbetsmarknadsminister. Och tänk, jag tror det är huvudet på spiken när Ekdahl skriver att Littorin hade en bra strategi för en högkonjunktur men nu har han ingen. Ingen alls.

2009-01-14

Gud finns inte säger Ulvaeus

...och konstaterar "Njut av livet". Lite märkligt formulerat, men låt gå.

Den forne ABBA-iten kastar sig in i - med liv och lust - en alltmer intensiv debatt om Guds existens. Mångfacetterad sådan eftersom det diskuteras livligt sånggrupppen ABBAs texter, Guds extistens, föreningen humanisterna, religiösa friskolors existensberättigande och fritänkare.

Betittar debatten intresserat, bläddrade i boken som Sturmark skrivit som heter Personligt. Den är bra som tusan och ger en mycket mer nyanserad bild av de intervjuades livsåskådningar än jag trodde. I några av intervjuerna är man inte lika bestämd som Ulvaeus.

Reagerar lite på att man kan vara lika troende ateist och övertygad om att något inte finns som en del tungomålsbabblande frireligiösa är övertygade om motsatsen. Att tro att inte något finns kanske också är att tro. Liksom. Det finner jag intressant och funderar på att lusläsa Ludwigs Om Visshet.

En fråga som humanisternas ordförande ställde till Eva Dahlgren - inbiten humanist eftersom det inte kom något "tecken" från Gud när hon frågade honom - är också tänkvärd: Vad är det för ängel som går igenom rummet egentligen?. Ja, det kan man undra. Och kanske kom det ett tecken då. Vad vet jag. Evas svar minns jag inte, tror dock det finns att beskåda på någon internetsite. Häll på att skriva att svaret inte är så intressant. För Eva är det så klart det. Men frågan är intressantare.

Jag frågar mig vem är det ABBA tackar för musiken? Stickan? Sig själva. På den frågan får vi inget svar.

Tror (!) det är bäst att låta det vara osagt om Gud finns eller inte. Tycker mig se tecken på något sammanbindande, något kärleksband mellan människor. Som man kan kalla Gud. Skäggig gubbe på tron och dömande. Det tror jag inte på. Det undrar jag om något gör längre.

Janne Schaffer, gitarrist av - ursäkta - Guds nåde sade en gång "Musik - det är Gud". Jag undrar om inte det är själva svaret. På det mesta. Och att man ska fokusera på det som förenar i stället för skiljer oss människor åt. Inte så att man ska undvika att tala om det man är oense om, bara konstatera att man ibland är det.

Och så klart njuta av livet.

2009-01-07

De är som hund och katt

heter det ju.

Ja, de är som hund och katt och deras dagböcker ter sig annorlunda. Fånga dagen, gäller för hunden (stunden?) och katten liksom filosoferar. Nu tror jag faktiskt att hundar gör det med.

Vill ni titta på underbara foton?
Kolla dessa då.

2009-01-04

Lugnet före stormen eller carpa diamen

Ska man fånga dagen eller är detta lugnet före stormen. Snart har den långa ledigheten tagit slut, arbetet tar vid. Det har varit och är skönt. Leker med tanken att inte arbeta nästa vecka heller. Har inte bestämt mig än.

Dagarna har fyllts med samtal om allt annat än alldagliga ting, precis som livet ska vara. Kallprat orkar jag inte med, möjligen två meningsutbyten under ett inledande, trevande vänskapsmöte. Eller om det är spring runt den heta gröten, sällan dock. Kuta runt heta gröttallrikar kännetecknar inte min vänskapskrets. Det är pang på rödbetan. Som det heter.

Många matmetaforer, fatmetamorer. I alla fall två.

Ämnena som avhandlats är andra världskriget - vid ljugarbänken, tidningarnas tillförlitlighet - vid ljugarbänken, historia som skolämne - vid ljugarbänken, engelskans intrång i det svenska språket speciellt uttrycket "fit mama" - i boklådan intill ljugarbänken... , räntor på olika bankkonton - i hemmasoffan med sonen.

Det slår mig att det endast en gång under den här ledigheten avhandlats djupare mänskliga frågor om - nä, två kom jag på - val i livet och sakförhållanden. Få gånger alltså om man jämför. Det finns inget egenvärde i det, det är inte så jag menar, utan konstaterar bara att ledigheten har ägnats åt en mindre del.

2008-12-31

Gott Nytt År!

Det kommer med storm. Det nya året. I alla fall i norrlan.d.

Oj, punkter som kommer på olika ställenoch mellanslag som inte är därdeska. Det är inte ett bra tecken. Eller täcken.

Ljugarbänken sista sittningen för året

Den skedde idag, var den finns låter jag vara osagt.

Det finns en ljugarbänk i stan - Linkeboda - där ett gäng sitter ute då och då. Olika antal, men totalt kanske 8-10 personer men inte samtidigt sittande, utan 4-5 personer mestadels, understundom 7-8 personer.

Filosoferande, ljugande, avhandlande, bollande, dialogiserande och samtalande om ämnen som faschinerar. Idag var det andra världskriget - lärde mig en hel del jag inte visste om detta krig, och att det "snart vänder" syftandes på att det går mot mörkare tider om sex månader, sisådär...

Ja, det var lite kallt. Det var det.

2008-12-30

Telefonins historia

Ett kort program om telfonins historia, tänk vad man lär sig! 1881 öppnade den första telefonstationen i Köpenhamn, det kostade en avsevärd del av årslönen att ha telefon. Det var 28 personer som hade abonnemang på den första stationen. Senare kom även Helsingör med i nätet. Banker, affärsmän och någon till hade detta dåtidens nymodighet för kommunikation.

Det betyder ju, slår det mig, att dessa 28 talade enbart sinsemellan i ett antal år. Fördelen - som det sades i programmet - med Helsingörsstationen var att affärsmännen kunde sköta sina affärer i staden medan familjen var på nordkusten och förlustade sig.

Senare sändes telefoninstruktionsprogram på TV (!) hur man skulle göra vid telefonerande.

År 2004 gick antalet mobila abonnemang förbi de fasta, och programmet påstod att om 5-10 år finns inga fasta telefoner.

Jag undrar det jag. Det finns väl fortfarande ett behov att ringa till en plats? Eller gör det inte det? Har platsen liksom försvunnit och vi är endast personinriktade på ett sätt som världen inte tidigare skådat. Att ringa "Hem" eller till "jobbet" kanske kommer att tyna bort.
Men jag undrar jag.

Att ringa till en affär, till biblioteket eller simhallen torde väl inte minska. Men man vet aldrig. Öppettiderna konsulterar jag numera via nätet. Då undrar man om det finns andra skäl att ringa till banken - som inte är en plats längre utan en funktion - eller till någon annan plats.

2008-12-29

För sällan

Man träffar en del vänner för sällan. Det gör man, och ändå så sitter man i soffan lite så där overksam och inte ser till att träffa dem.

Igår träffade jag ett par tre-fyra vänner som jag ser för sällan. Visst, ibland ses vi, men inte så där liksom länge och intensivt. Är inte mycket för nyårslöften men nästa år ska bli vännernas år. Det har jag bestämt.

Jag fyller kortlek då. Bara en sådan sak. UTAN JOKRAR! :-)

Pedagogiker betyder ordagrant ledsagare som följer barnen. Slaven som följde barnen till och från hemmet i grekland hette så.

2008-12-27

Julen har varit här, nu kommer julefriden

På riktigt kommer den faktiskt efter julen tycker jag nog. Det är nu man riktigt ordentligt kan sitta ner, ta en espresso, läsa Sven-Eric Liedmans bok Ett oändligt äventyr. En bok som jag för övrigt borde sett när den kom men framförallt läst, den handlar om kunskap och dagens så kallade kunskapssamhälle. Ett ämne som låg - för tio år sedan - och ligger mig varmt om hjärtat.

Eller ska man skriva hjärnan, varmt om hjärnan...

Julfriden innebör också att man kan lyssna på nyinförskaffad skiva, ryska vespers som sjungs av King's College Choir, kungliga gymnasiekören. Kanske. Har aldrig begripit mig på dedära olika skoltypernas motsvarighet på svenska. Den kunskapen besitter jag inte.

Att veta och att kunna skiljer tyskan på lär mig Liedman. Samma sak gäller inom franska språket. Det är alltså skillnad på att veta en väg och kunna en väg. Det senare uttryckssättet innebär att man gått vägen själv, och kan den alltså. Att veta vägen innebär att man tillskansat sig redovisad kunskap om vägen via en karta.

Fridens liljor på er.

2008-12-23

Julen är här

Mezzo - favvokanalen på TV - visade Tosca häromdagen. Underbart bra. Köpt lite böcker och sedan har jag...nä...vänta nu...sonen och dottern läser kanske detta. Så det får bli sedan.

Revbenspjällen är i ugnen, jag är på väg till fika med kompis. Det är som det ska vara. Man borde, som en annan vän gör, fundera lite över mål och mening. Det är sunt att ha ett slags bokslut. Nyttigt att reflektera.

2008-12-18

Kontaminasammanblandningar

Nu kom volaker och konsontanterna på plast.

Skrev jag nyss. I ett fora.

2008-12-12

Hjärta och hjärna

Så lika de orden är. Lärde jag mig idag av Daniel Tammet, som har Aspergers syndrom.

I tisdags lärde jag mig av Bodil Jönsson att de med Aspergers syndrom tidigare i skolan var frökens favorit. Han, eller hon, kunde ju så mycket. Och hade alla rätt på nästan allting. Pluggis.

Daniel Tammet sade också, vilket inte förvånade mig men Malou, att det var roligt att träffa Kim - mannen som är råmodell för Rainman - för att han har sådant hjärta. Vi vanliga dödliga ser inte hjärtat lärde han Malou.

Och påpekade att hjärta och hjärna är ju nästan samma ord. Tänk att det ska ta nästan 50 år innan jag fattade det...är svensktoppsskadad, hjärta - smärta, hjärna - gärna. Ingen annan koppling.

2008-12-11

De rena smakernas kväll

Läste en blogg, minns inte vilken, men jag tror och hoppas att jag lade till den här till vänster. Den utmålade wasabi som japans ketchup. Vad sorligt om det är så, och samtidigt innerst innerst inne så känner jag att det faktiskt är så.

De rena smakerna av lac på ris. Den rena smaken. Av produkten, råvaran. Den har vi glömt i ketchuplandet Sverige. Ingen italienare har ketchup på pasta för att det "ska smaka".

Just nu stekte jag pancetta för att lägga som grund i en jordärtskockssoppa. Guuuud så gott att bara äta pancettan! Med liten zipp vitt vin. Alltså. Det är nära kulinarhimmelen.

De rena smakerna. Dit vill jag komma. Inget annat. Nakne kocken avklädd liksom.

FRA-lagen verkar fin i Danmark - grannlandet

Snart kommer väl någon och påstår att vår avstängda stationära dator fildelat. Det skulle inte förvåna mig. Antipiratgruppen i Danmark har ändrat sig, den som står för IP-adressen är inte ansvarig. Skadeståndskraven (från 100 000 DKK till 1,1 miljoner DKK) är för höga.

Och det viktigaste är att få stopp på den olagliga fildelningen säger de. Ingen vet om den ökat eller minskat. Antipiratgruppen avstod från kraven när en dansk familj meddelade att de inte haft datorn på ens under den tid som de påstår.

Beatrice Ask bedyrar att det inte kommer att hända i Sverige. Vi får väl se. Vi får väl se. Ska vi slå vad?

Det finns en månads respit tydligen där man som brottsoffer inte har en aning om att man är under lupp. Då kan det utföras en fysisk husrannsakan! Helt otroligt. Borde inte artisterna ägna sig åt att skriva musik, böcker och utforma konstverk i stället för att jaga de få, faktiskt tror jag det är få, som lyssnar olagligt på dem?

Är det stöld så är det straffrätt som gäller och inte civilrätt. Det lärde jag mig idag, det är ofattbart faktiskt. Om man talar om stöld i debatten innan så tror man ju att det är straffrätt och man har rätt till ett ombud. Men icke.

2008-12-09

Intressant TV-debatt om fildelning

Just nu på TV.
Alexander Bard är på bardikaden, förlåt barikaden. Men fäktar illa mot förespråkaren för Creative Commons.

Förespråkare finns också för att skivbranschen borde ta bort ordet skiv i sin beskrivning, så att säga... Direktörerna som äter gåslever till frukost - till skillnad från kreatörerna - vill så klart ha kvar skivan, och nedladdningsrätter och gud vet vad. Medan kreatörerna vill bara leva på sin kreativitet. Men den inrymmer inte marknadslösningar, i så fall hade inte skivbranschen funnits som mellanhand från början.

Då hade musiker och kompositörer hittat på något annat sätt.

2008-12-08

Landet, Lundgrens fänkål och öl

Ja, det är en vana, en bra vana att göra Lundgrens fänkål som lite tilltugg eller förtugg innan själva maten lagas.

Den senare är idag kyckling som marinerat på vägen hit. I plastpåse och ingefära och salt och peppar och honung och tja...Kycklingen var liksom i kylen när jag kom hem, och då slog det mig: tusan också...jag skulle varit hemma och ätit risotto och kyckling idag. Det glömde jag totalt bort.

Den kommer till nytta snart.

Samuels Winter blev det, och Kilkenny. Gott.

Inspektion i morgon av hussvamp.

Nyåret närmar sig.

Amuse bouche är det dags för, och vi har den termen för granite. Mellan rätterna på nyåret har vi granite. Gott. Werner von Vögelis är enklast...eller om det är Tore Wretmans...minns faktiskt inte.

2 dl Champagne
1,5 dl Socker
1,5 dl Vatten


Nu försöker jag tyda resten av min lapp, som skrevs för några år sedan. Där står "kall sockerlag ägg okokt i me' C, tilll ägget stiger och"

Sedan står det inget mer. Men alltså...ägg? Hmmm...sockerlagen är ju vätskorna ovan. Det förstår jag...men sedan liksom...får kolla vidare. Minns i vilken bok det var faktiskt. Det går nog inte att finna den misstänker jag.

Hoppas jag har en notering som är mer utförlig.

2008-12-06

Sitter och ler, det är en av de där kvällarna...

Inte endast för att jag zippar på ett glas med 2 cl Scapa. Utan för att jag varit på en konsert med en god vän och LiHören. Den förre sjöng vackert och de senare likaså.

Det är livgivande för den urfattiga själen att lyssna på levande musik. Det är det. De sjöng i diverse konstellationer. Och att det fanns ett brassband som medverkande gjorde inte saken mindre minnesvärd. Sedan träffade jag en massa nya och gamla vänner. Som berörde.

Att beröras är bortglömt i dagens och framförallt i denna tids Sverige. Det är som om det inte liksom räknas. Men den fjärde konserten i ordningen som gavs visar på motsatsen. Jag hade förmånen - som jag inte betraktade som sådan i början - att sitta på sidan, på långsidan i kyrkan.

Då kunde man studera publiken. Och sångarna bakifrån när de uppförde en sång ståendes längs långsidorna (tautologi?) och liksom lite lite lite störas av det. Men snarare av att inte vara Med. Utan Utanför.

Utanförskapet har fått sig en törn läste jag i tidningen förresten. Det är inte en dag för sent.

Om ni frågar mig.

Men idag var det innanförskap som heter duga. Underbart duga.

2008-12-02

Ralliansen visar sitt IT-intresse

FRA-lagen innebär avsevärda ökningar för internet. Dessa ökade kostnader kommer att läggas på hushållen!

Jag menar, nu får det vara nog.

2008-11-30

Stör nattsömn dock välkommet störmoment

Den hade fallit mig ur minnet, filmen om änglarna som vandrar på jorden. De talar (mest) ett språk jag inte förstår. Eller rättare sagt delar förstår jag inte och det är det jag inte kan förlika mig med. En kinesisk film är lättare att värja sig emot. Men men ... just den här filmen är alldeles alldeles underbar.

Himmel över Berlin.

Så heter den. Den hade fallit mig ur minnet. Men under en nattlig zapptur snubblade jag över den. Igen. Sett endast brottstycken av den, och nu fick jag se den sista timmen eller så.

Fantastisk film. Och Peter Falk är med som sig själv. Bara en sådan sak. Columbo, vars frågeteknik jag ibland efterapar faktiskt; Den viktigaste frågan tar man sist när den man frågar liksom sänkt garden. Han är lysande i den här filmen. Det är änglarna med. Och han som blir människa får mig att tänka på att man ska faktiskt vara glad att man lever.

Det ska man.

Han smakar, i en scen, på sitt eget blod och konstaterar att det smakar. Han njuter av kaffet som jag alltid njuter av kaffet, det gör jag. Just idag kommer jag inte orka ta mig ner till fikastället och ta en kopp kaffe, jag fikar hemma istället i stillhet.

2008-11-28

Två kvinnor i olika åldrar gick över övergångsstället

Den yngre av dem stegade fram och tittade inte alls framför sig, hon bara gick framåt och stirrade ner på medhavd mobil.

Den äldre strosade lite över övergångsstället med en kasse vars logotyp jag känner så väl igen men inte kan placera. Fattar inte varför det ska vara så svårt.

Den yngre skulle säkert på dejt ikväll, det är ju fredag, eller på tjejmiddag. Hemma tror jag inte hon ämnade sitta.

Den äldre strosade fram lite över övergångsstället. Livet var liksom levt. Maten var inhandlad. Vet inte om hon hade någon som väntade hemma på henne, fick inte den känslan.

Den yngre stegade till vänster.

Den äldre till höger mot vårt regionsjukhus. Kanske skulle hon hälsa på sin man som ligger där, lite på livets kant så att säga.

Vad vet jag.
Men jag log när de stegade över övergångsstället. Det var så fint på något vis. En kontrasternas gång.
Den yngre. Och den äldre.

2008-11-26

Bloggar på EH i Helsingborg

Det som är lite roligt är at det sker en intervju här med en semiproffsbloggare. Gissar jag, har aldrig sett henne förut.

Men intervjuas ska hon. Så klart. Kanske är det RIXfm som har något även söderut i landet. RIXfm har ju för tusan i hela riket, inser jag nu, de heter ju det. RIX. Lixom.

Hon är lite söt. Just precis berättade hon om att hon inte lägger ut politiska åsikter. Det var som tusan. Allt är ju faktiskt politik...eller hur? På sätt och vis.
OCh som sagt. Här är bloggen... Hon är nog "bara" lite ung. Men växer nog till sig, eller kommer att tjäna mer pengar än jag kan drömma om som modell.

Till saken hör att jag med glädje sett den inledande halvtimmen av filmen "Djävulen bär Prada" eller något sådant heter den...bra verkade den vara. Matbestyr övertog dock så slutet får vänta.

Undrar vilken kanal det är. Det är ju inte RIXfm, det är ju en radiokanal. Men medierna flyter ihop. Medierna flyter ihop...är det det slutgiltiga då kanske, att medierna, Saida och sådana, flyter ihop.

"Man ska inte sända på mer än en kanal samtidigt" - det lär man sig när man går presentationskurser.

Det verkar inte inne liksom. Apropå det, var på uteliv igår - en frilufsaffär - och köpte inneprylar.

2008-11-25

Det hände i söndags...fildelningen

Vid frukosten, det olagliga, otillåtna som inte man ska ägna sig åt. Vi visste det inte förrän det var liksom för sent.

Vi hade fildelat.

Jag tog lite först, sedan tog sonen lite fil ur förpackningen. Arla morgonstund med arlas fil i mun.

Det var fruktansvärt att inse vårt misstag. Vi studerade noga filpaketet men ingen spionprogramvara fanns där, men man vet aldrig, programmen är så små nuförtiden och ett chipp kanske redan fanns på plats. Med någon kontrollfunktion som ännu inte nått marknaden men Arla nosat reda på.

Det visar sig om fildelarmyndigheten knackar på dörren. Det visar sig. Ska köpa två filpaket redan idag för att inte upprepa misstaget. För det var ett misstag, tro oss. Tro oss, snälla domaren tro oss.

Feldealning torde vissa råkat ut för, de har liksom dealat lite fel. Men det är det ingen som tänker på att bestraffa.

2008-11-20

Lund, London, Reading, Helsingborg och hem

Möten präglade resan. Möten med nya sätt att servera mat på, möten med människor som är engagerade. Nästan så det svider och man undrar lite varför faktiskt ibland. Svårt att förklara, men i vissa fall är det liksom bra med bara lite lagom engagemang. Alltså, att åka på konferens - inte den jag var på - och vara så uppbokad med möten att man inte hinner med konferensen...det är bara för mycket.

Eller hur?

Läste att det var de nya tonåringarnas sätt att uttrycka sig. Kvinnors också tror jag det stod något om. Feministiskt nästan. Hur nu det gick ihop.

Troligen var det något lurt med Creme Brulen alltså. Pulver. Kan man göra Brulle på pulver? Det frågar jag mig. Och om man nu kan det varför i hela friden utnyttja sådant bjäfs på en restaurang...alltså MEN HALLÅ!

2008-11-10

Härarbete myntade Teo och Fredrik Härén

tror jag.

När jag anlände idag till härarbetsplatsen ljöd "what a wonderful world" ur högtalarna, inte med Louis dock, någon kvinna sjöng. Ska, vid tillfälle, ta reda på vem.

Någon gång i en artikel för en tid sedan. Ägnar mig åt härarbete, det underliga är att det inte sker här utan så att säga "där"...liksom...det sker när det sker. Tanken är att man inte ska vara främmande för att arbeta på olika ställen, i universitetsvärlden är ju det legio. Det syn- och arbetssättet har jag tagit med mig, på gott och ont; en del fattar ju inte att man inte behöver sitta vid kontorets pulpet för att arbeta...

Så nu...är jag här.

2008-11-08

Det låg ett munspel på kistan

Det fanns otaliga blommor runt kistan, och det blev fler och fler. Vår bukett var blå, jag fann den inte. Jag letade heller inte efter den.

Runt kistan låg blommor, människor samlades och körkolleger sjöng.

Musikkamrater musicerade och konstkollegor passerade förbi. Kistan.

Det låg ett munspel på kistan.

En maka sörjde sin make.
Fyra barn sörjde sin pappa.
Barnbarn sörjde sin farfar och morfar.

En liten en visste inte ens vad sörja är, men barnbarnsbarn är han.

En bror sörjde sin bror.

Vit var kistan.
Vit var också den blomma jag lade på kistan.

Det låg ett munspel på kistan. I fotänden, den ände som skulle bäras ut först till toner av en tenorsaxofon, en trumpet och en trombon. Spelandes New Orleans jazz. När kistan var inlagd i bilen ändrades tongångarna, till mer glada New Orleans jazziga.

"En melankoliker som bestämt sig för att ha kul", så beskrev han sig själv. Bengt.

Griftetalet - som hölls av en vars uppgift bestämdes för tio år sedan - innehöll många glada ögonblicksbilder av hans liv. Och att han, genom just sin musik och sin konst, faktiskt på ett sätt är levande.
För evigt.

Han "gjorde oss varma inombords" sa griftetalaren. Det gjorde han verkligen Bengt. Och det gör han faktiskt än.

Det låg ett munspel på kistan.

2008-11-07

Döden kommer plötsligt

Så är det.

Oavsett när den kommer. Så drabbar den.

I morgon sker begravningen av en mycket god människa. Läs mer här.

2008-11-02

USA är på väg mot mognad...

säger de intervjuade på TV. Det handlar så klart om valet som kommer på tisdag.

Och ungdomar, amerikanska, som uttalar sig. En del klokare än historieprofessorerna...som ju faktiskt inte har någon historia att vara professor över liksom.

2008-10-29

IK i SVT

Ingvar, denne grundare av IKEA. Han sitter IKEA-mässigt i röd kortärmad t-shirt. Frånvaron av kritstrecksränder är lika underbar som påtaglig. Så är det på IKEA, ingen är överklädd.

Han berättar om blockaden som IKEA utsattes för från de svenska träleverantörerna i starten på IKEA. De danska leverantörerna var inte delaktiga i denna blockad och levererar fortfarande till IKEA.

Polska leverantörer också. Platta paket tillkom vid denna tid, för att kunna frakta bokhyllorna effektivt.

Han är klok. Mycket klok.

På frågan om varför IKEA inte finns på vissa håll i världen svarar han att det är helheten som saknas i en del länder. Det ligger en motsats i deviset att "arbeta för de många", men IKEA måste neka eftersom de vill ta hand om alla delar av en etablering. Klokt.

K-G sade att det finns 150 varuhus i hela världen...jag tänkte...hmmm...njaa...det är nog hundra fler. Och IK rättade också, men inte då, utan senare i intervjun.

Han är ett geni, men beskriver sig som en man med många brister. Kanske det är just det som utmärker ett geni. Att verkligen veta sin begränsning och sina brister.

För mycket röst. Skriver Herr Svensk

Om vemdå? Jills. "Och röst har Johnson, tyvärr ibland lite för mycket, rent utav generande när hon ska visa känsla och inlevelse."

Generande. Ja, för herr Svensk men inte för Fru Johnson.

2008-10-28

Andra brödinköpsdagen i Provence

Tog bilen ut genom grinden, dimmigt, molnigt och det var regn i luften. Men, tänkte jag, är ju faktiskt i Provence. Så sura inte över vädret, det brukar du inte göra.

Tidning först. På vägen dit mötte jag en man, som bonjourade, så jag återgäldade den hälsningen. Givetvis. Tidningsinköp - ett till Bonjour. Och jag vill förfina mig, jag vill kunna säga "God morgon damer och herrar", eller "God morgon herrar" eller då förstås "God morgon damer". Tror till och med att de har, men har inte råkat ut för den sammansättningen än, "God morgon damer och herre" samt vice versa.

Sedan bröd, mer Bonjour.

Funderade på vägen till caféet om ordet bekräftelse. Hemma, i Sverige, och framförallt inte i Linkeboda, säger vi inte alls hej, eller goddag. Det sista låte lite övermaga. Men ändå. Inget hej. Och godmorgon till vem det vara månde kunde man faktiskt kosta på sig.

Det känns att man finns liksom. På ett positivt sätt. "Titta, jag är inte osynlig idag". Heller.

Caféet var lugnt och stilla. Folk som läser tidningen och dricker sitt kaffe. Brevid mig satt ett israeliskt par. De skulle väl kika på ocra-stigen. Roussillon är berömt för sin ocra-färgade miljö. Allt går i ocra. Inte så det blir tjatigt, det är lite Roussillon-röd över det, som faluröd liksom.

Så hände det, det var jag och en kvinna på caféet. Då kommer hon in, en gammal gumma, i röd kappa. Jag förstår inte ett ord. Inte ens bonjouret. Som hon förstås sade till ägaren och kvinnan. Sedan stegar hon fram till mig! Och säger något. Jag gissar att hon sade något i stil med "jag vet inte ditt namn och känner dig inte men jag hälsar ändå".

Underbar kvinna.

Gjorde min dag. Som anglosaxerna skulle sagt.

2008-10-27

Friskolorna tjänar pengar och väljer att dela ut dem.

Någon förvånad?

Som den tidigare läraren på Walthers frigymnasium sade i intervjun "de har valt att profitera på i stället för att konservera verksamheten". Med konservera menade inte Samuel Rosenkvist - gissar jag - att man inte ska utveckla verksamheten. Vinster i företag ska förstås gå till utveckling och ibland forskning för att göra produkterna bättre.

Friskolorna är dock i gott sällskap, Volvo har gjort samma sak, Volvo undanlät att satsa på miljöbilar för 3-5 år sedan, nu är de alltså 5 år efter. Det är för sent nu att börja utveckla en miljöbil. Toyota, Honda och andra ligger 5 år före Volvo. I denna tid när det är så viktigt med den tid det tar för produkter att komma ut på marknaden.

Att friskolorna tar våra skattepengar och stoppar i egna fickor är inte jag förvånad över. Den patetiska förklaringen från kanslichefen Stawström i friskolornas riksförbund lämnar mycket i övrigt att önska. Han menade att om man har bolagsformen aktiebolag så ska man bete sig som ett sådant och slutsatsen är, antar jag att man delar ut vinsten. Det må så vara i en verksamhet som ger reella vinster, det tror inte jag att friskolorna gör. De flesta kommunala skolor har ansträngda budgetar men de levererar - ursäkta uttrycket - vad de ska. Oftast.

Så ja, visst kanslichefen, men du kunde sagt ett ord om att Walthers frigymnasium fått kritik från skolverket på vissa förhållanden på skolan. Så vinster ska alltså delas ut, menar kanslichefen antar jag, på bekostnad av kvaliteten.

Fy fan.

2008-10-26

En 1664, lyssna på Filosofiska Rummet om uttrycket "jag älskar dig"

i Provence.

Det är något speciellt. Sonens gnissande på gräsklipparen, modell åk, ljuder i bakgrunden. Minnet, det nära, av fikastunden med dottern finns färskt. Hon såg fransk ut, och igår under läsning av franska tidningar sade hon "varför är det så mycket naket i franska tidningar".

Vi var överrens om att frankrike fortfarande har kvar ordet sensuellt, och vårdar just det sensuella. När vi vandrade i Gordes sade hon "Varför får jag gå i klackskor här men inte på järnvägsstationen i Tyskland?".

För att, svarade jag, i Frankrike tillåts kvinnor vara kvinnor. Och vackra, och uppklädda. Till vardags, låt vara att det är söndag i dag. Men i alla fall. De franska kvinnorna, och tonåringarna, är koketta. På ett positivt vis.
Franska killar också, de klär sig mer egensinnigt och modeomedvetet. De klär sig i de kläder som de trivs i, och är lite lite vackrare än de svenska "vanliga" kläder den "vanlige" och "vanliga" människan har på sig.

Ingen, och jag säger det för att jag studerade det, studerade närmare dotterns kläder. De tittade så klart, men inte dömande, inte sexualiserat, inte avklädande. Som de gjorde på tyska järnvägsstationen och som de sannerligen hade gjort på torget i Linkeboda. I kungliga huvudkommunen hade dottern granskats från topp till tå och sedan hade stureplanisterna konstaterat att det var för "billiga" kläder som inte var köpta på "rätt ställe".

Hon var och är vacker. Jag var glad att fika med henne. Mycket. Det hade inte kunnat hända någon annanstans än i Frankrike. I Frankrike får man faktiskt vara som man är, på ett helt annat sätt än i Sverige. Det gäller säkert ju närmare medelhavet man kommer; det är varmt och man klär sig mer "naket".

Och sedan har sensualismen bevarats. Den svenska sensualismen har stilla insomnat, om den ens har funnits.

En Provence II

Glömde förut att berätta om sonens uttalande när vi intog lunch alldeles innan Sisteron. Vi gick in, vi beställde mat (två getostsallad, två nuggets med pommes frittes, Pago - banan, Pago - special edition med lime och citron samt ett glas Cola och ett glas vitt vin) och satt ett tag, efter 140 mils körning med biltåg på natten för lite vila, var det skönt. Att bara sitta stilla.

Och inta mat i Frankrike. I lugn och ro, nu gör jag det annars också. Men inte övriga familjemedlemmar. Misstänker jag. Dock, lite spår av mitt lugna ätande har nog satt sig bland de yngre medlemmarna.

Sonen sade plötsligt "Vad skönt att vara i ett land där man förstår lite vad de säger".

Sambon log, jag med, och sambon konstaterade att de flesta skulle säga tvärtom. Om just Frankrike.

Fika med dotter är underbart

Speciellt i
Visa större karta tycker jag. Gordes.

Och nu, vid den här tiden, är det inte mycket amerikaner där. Det är skönt det med. Mest fransmän (och så klart franskvinns skulle kanske tokfeministerna kräva att man säger :-).

Arrive en Provence

Det är svalt, 20 grader eller så, på natten är det 9-12 grader. Det är skönt tycker jag, att det inte är 35 grader eller mer på dagen. Det är lite för mycket för mig. Faktiskt.

Installerat oss på maset. Idag tänker jag endast ta en (för dyr) espresso i Gordes. Kanske de sänkt priserna nu när de amerikanska turisterna och andra med för den delen sjappat från frankrike.

Det slog mig igår att det är lika tyst här som på landet på ostkusten. Och då tänkte jag...varför åker man inte dit en vecka och bara har ledigt. Det kan man verkligen undra. Funderar på att då, den veckan, införskaffa digital-TV och bara titta på franska TV-kanaler. Bemöda sig att tala franska på ICA i Valdemarsvik, hela tiden, jämt och ständigt.

Men det blir lurigt tror jag. MIn franska är lite knapp, och kan inte uttrycka meningar som "LCH förlorade igår mot Frölunda". Kanske jag ska börja där, att i ett franskt-franskt lexikon leta efter ordet förlorade torde ta hela veckan.

Jag lägger ner det med.

Nu tror jag att jag har bestämt mig. Jag är här. Dags att bara bara njuta.

2008-10-21

Hade tänkt skriva om människans natur

Men det blir ett kvinnoinlägg istället. Det kanske går att kombinera, det visar sig med tiden.

EU har ju inte ändrat sig på länge, det är en sak som är säker. Inte i "toppen" i alla fall, det förefaller märkligt. Det är drygt 70 000 som skrivit på den här listan. Ibland undrar jag stillsamt om det gör någon skillnad.
Men det gör nog det, inte 72 000 namn då kanske av - låt oss säga - 500 miljoner. Men man vet aldrig, detta kan vara just den listan som kommer upp i 1 promille underskrifter. Eller så gör man ingen skillnad.

Nä, det får bli ett till inlägg om den mänsliga naturen och vårt behov på bekräftelse. Jämt och ständigt, kanske i alla åldrar. Se där! Det sammanfattar inlägget jag tänkte skriva. Så det får vara bra med det.

För övrigt konstaterar jag att Katrin slutat på TV4, enligt välunderrättade källor. Det är ju bra.

Och ni följer väl debatten om Victoria Benedictsson på kultursidorna i DN? Så klart ni gör, att varsamt fläta till Horace och Ebba är det inte många som gör. Men det pågår just nu, på en tidningssida nära dig. Vem Victoria Benedictsson var? Tja...googla eller wikia så får man säkert klarhet. Det ska jag göra nu, i detta fall är det fäktandet med varsamt utsnickrade argument för sin sak mot etablerade etablissemanget underhållning nog.

2008-10-20

Ett skelett med grön keps...

fick bli symbolen för det gröna alternativet när Fredrik R med kompisarna i ralliansen vandrar omkring på en vårdcentral.

Göran H påpekar att en politiker ska vara flexibel. En mindre flexibel och dogmfylld politiker än Göran H får man söka efter med ljus och lykta.

Ett skelett med grön keps som symbol för de gröna, roligt?
Nej, bara plumpt.

2008-10-18

Ibland stannar liksom världen upp

Och tänk, jag tror den gör det så fort man ser andra människor utföra något kulturellt. Idag var det teater. Hedda Gabler, i underbar uppsättning av Teater Inferno. Jag kommer att tänka på tonårssonen när han ätit den första tallriken mat på kvällen. Nio gånger av tio säger han "Mer av allt".

Så är det här med. Mer av allt Teater Inferno. Mer av allt.

Mer teater till folket. Det var underbart att bara sitta där och se ett skådespel. För bara oss, som var där. Just då. Just för oss.

Alla karaktärerna var noga utmejslade och instuderade, hörde av ensemblen efter föreställningen att något här och där missats. So what? Det störde inte mig, kanske fanns en och annan heddagablerist i publiken som saknade fyra meningar.

Det störde inte mig. Inte alls.

Gick hem i regnet, nej jag cyklade hem i regnet, det regn som hade börjat falla. Utanför ett av mina favirotölställen (ha! Låter det stå kvar) stod ett par under markisen. De hade varit på bio och skulle ta en öl, meddelade lite stolt faktiskt på ett sätt att jag varit på teater. De nyfikna frågorna hopade sig. Så publik finns, det gäller bara att den hittar till Sagateatern.

Denna oas i Linköpings kulturliv.

Jag hade kunnat var i Madrid, i stället såg jag en teater. Bytet gjorde mig gott. Nu lagar jag mat åt bara mig själv, lyssnar på Norah Jones, och nu ska jag googla på Hedda Gabler.

2008-10-17

Är inte förvånad över att Karls verk får ett uppsving

Det är jag inte. Har länge anfört - kom inte på det själv tror jag - att Marx har rätt i så motto att vi nu faktiskt i stor utsträckning äger produktionsresurserna; våra hjärnor.

Finansmarknadens kollaps med rop på att staten ska rädda ditten såväl som datten, fordonsindustrin speciellt av någon anledning.

När marknadskrafterna råder så att vi andra, konsumenter, får betala då ropar ingen slipsnisse. Tänker på elen, bensinen eller varför inte mjölken och maten.

Men nu, när bankerna går på knän - en andra gång - för att de varit ovarsamma med riskbedömningen - igen! - då...ska våra skattepengar rädda dem. Och se till att bankdirektörernas bonusar kan och kunde betalas ut.

Våra skattepengar går till direktörernas bonuspengar. Det är inte helt rätt anser jag stillsamt...

Tittarombudsmannen fick just detta mail

Hej,
Vedervärdigt framträtt i Idol, och lika vedervärdigt försvarat av Katrin själv.

Det är som om hon inte förstår att programmet sänds i flera delar av Sverige än Stockholm. Och hon vet nog inte det heller slår det mig. Hon är Sveriges Sarah Palin som inte vet att det faktiskt finns en värld utanför Stureplan, det finns sådana människor i Stockholm.

Jag tror TV4 allvarligt ska fundera över vilka personer som anställs och på vilka villkor (tänker på hennes uttalande att om hon inte provocerar så sparkas hon) och av vilken anledning. Man förleds lätt tro att anställningen av Katrin är medveten. Hon kommer att skapa rubriker och under parollen "all reklam är bra reklam" så anställer man henne.

Gert Fylkings ord ekar i mitt huvud, "hon är korkad, så enkelt är det". Och jag är beredd att hålla med.

Men det är klart, vill TV4s tittare identifiera sig med en korkad programledare så gärna för mig.

Men bra är hon ju inte.

Tittar gör jag inte - såg endast inslaget i Kvällsöppet - men kommer att påpeka så snart tillfälle ges att hon är en dålig förebild. Jag är över 50 år, och jag är inte målgrupp, det som borde mana ledningen på TV4 till eftertanke är att målgruppens företrädare också reagerar.
Inte de från ett visst riktnummerområde, men de andra.

2008-10-13

...och en sak till kom jag på


Apropå klassåterföreningar, alltså i skolsammanhang.

De tjejer man var betuttad i för 36 år sedan kände man igen omedelbums. På direkten. Utan tvekan.

Vi konstaterade också att killarna känner lättare igen tjejerna, och tvärtom. Ingen är ju förvånad över det. Väl?

Det slog mig igår vid hemkomsten och stillasittande (eller möjligen stilla stittande) i soffan att de människorna man träffade i lördags faktiskt danade mig under min mest påverkbara tid. I de flestas fall är tonårstiden den mest omvälvande tiden.

Så, kopplingar till niondeklassarna fanns där. Fortfarande. Det var ju liksom inte nya själar, bara nya konfigurationer av deras inneboende talanger, tillkortakommanden och funderingar.

Många möten minns jag länge, långt efter i lördags. Och då inte bara mötena med förälskerna, utan andra också.

Det finns liksom en trygghet i att vara omtyckt.
Fortfarande.

Bilden är långbryggan i Rättvik, vid tvåtiden på natten. Månen var lite senare i linje med bryggan.

2008-10-12

Träffat niorna

Det var kul, det jämfördes inga magar - eller jo, tre tjejer gjorde faktiskt det - och inte heller några skilsmässor - eller jo, efter magarbas jämförelse så skedde det med. Men mötet mellan de man gick i högstadiet med var underbart.

Minnen kom till liv som inte fanns där, eller som fanns där men som inte var liksom avdammade. Men när de blev det uppstod musik. Som man hade i öronen som tonåring. Lite till mitten hunnen fast ändå inte.

Den glöd som fanns i vissa personers ögon var fortfarande kvar, man kände så att säga igen själen på folk, inte kropparna. Dessa kroppar hade - med några undantag - åldrats. En del såg ut exakt som för 36 år sedan, preis som om de kommit in från rasen vid 10-tiden och lektionen skulle börja.

Jag påmindes om att det är inte alla förunnat att ha föräldrarna i livet. Det fick mig också att skämmas över att jag inte åker hem oftare, å andra sidan har man egen familj nu, egen syssla, eget liv. Man har lämnat boet.

2008-10-09

Nu får de konkurrens, ordentligt

Kaféet som jag fikar på i Lund har fått en granne, och vilken granne! De har tarte aux citron eller kanske tarte au citron om det är bara på en citron. Väl? Det spelar nu ingen som helst roll. Det är Gott. Väldigt Gott.

De har också en specialité, comté och skink-macka. Jag menar MEN HALLÅ! Comté på en macka. Det är gott som det är, med comté. Det slår mig att jag borde frågat hur lagrad den är. För de mest lagrade comtéerna är ju godast.

Påminner om när jag åt hummersoppa på Sturehof för länge länge sedan. Ulf Adolfsson kom cyklandes förbi av någon anledning, sommarklädd i gul kavaj tror jag bestämt att det var. Innan hade Carl Bildts bror tågat förbi, men då kom jag inte på vad han hette och jag ropade inte på honom. Men, och det var det jag ville berätta, Sturehof hade överträffat sig själva - och det är inte lite då som de överträffat alla andra - genom att ha en taleggio i botten på hummersoppan. Gott som Tusan.

Varit på Dunkers kulturhus

och lyssnat på King's Singers.

Jag kan inte skriva något. Det är alldeles otroligt. Det är himmelen. Det är det. De började med madrigaler, engelska och franska.

Sedan Penny Lane och Blackbird. Och lite Queen och Sting och så.

Det finns liksom inget att skriva, ord blir så fattiga.

2008-10-08

Nu är det bråttom bråttom på finansredaktionerna.

Eller vad sägs om "De svenska bostadsräntorna kan ha nått toppen. För nu faller marknadsräntorna på fred front, vilket normalt är en indiaktion på att bostadsräntorna också kommer att sänkas.

De faller på fred front. Tänk om det blev fred ändå tänkte jag. Alltså i världen, inte i finansvärlden. Och vad händer nu med Islands befolkning...blir de livegna liksom på något vis. När de går i konkurs. Hela landet går ju i konkurs.

Indiaktion. Vilken slags aktion är det? Är det de som kallas för indie, och är felstavat. Eller vad menas?

Nu är det bråttom bråttom på landets finansredaktioner. Detta utdrag var från Affärsvärldens hemsida. Raskt ska det gå, vill veta vill vi. Att efter femton minuters handel så gick börsen ner 4 procent. Efter femton minuter.

Jag minns när man visste först dagen efter hur börsen i USA gått. Och tänk...jag tror det är bättre med lite långsiktighet.

Blankningen, alltså att man kan handla aktier man inte har (!), lär vara en stor bov. Det har en finanskille sagt. Faktiskt.

2008-10-06

Allvarligt sjuk - när är man det?

Ja, det strida inte de lärde om, det är troligen säkert. Men personligen har jag en uppfattning, ogrundad, om när man är allvarligt sjuk.

Den allvarlige sjuka i detta fall har opererats för hjärntumör. Det är väl allvarligt nog? Eller ska man liksom ha opererats för två hjärntumörer för att anses ha en - eller vänta nu - två allvarliga, eller hur är aritmetiken? Två rätt så allvarliga sjukdomar är en allvarlig. Så måste de tänka, på matematiklektionerna sov varesig politikerna eller försäkringskassetjänstemännen, så klart.

Så "spik i foten" som Lindeman myntade en gång är allvarligt. Eller spikar i foten då så klart med försäkringstjänstemannamatematiken.

HEJ MATEMATIK! var troligen deras katekes.

Någon instans verkar vara allvarligt sjuk, med min definition. En sjuk - allvarligt exempelvis - ska inte strida. Det orkar inte en sjuk person och ändå måste de det i dagens Sverige. En sjuk person ska inrikta sig på att bli...frisk. NÄHÄ!

Joho.

2008-10-05

En Richard och en Debra

Gentleman är han, arbetar gör hon.

Han ska bli flygare Richard. Siktar mot det, har haft det svårt har han. Richard. Och Debra kämpar på i en slags, ja, vad är det för slags fabrik? Vet inte så noga, sliter gör hon, med kompis på samma ställe och mamman med.

Mamman med. Pappan, den biologiska till Debra var också flygaraspirant. Men han köpte vingar för pengarna eller i alla fall använde dem, vingarna alltså, och flög sin kos.

Filmen började vid ett-tiden i natt, och slutade 3:20. Och jag tänkte "NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ. Jag ska inte vara vaken för att se den där romantiska, förutsägbara och lite larviga filmen".

Inlägget hade inte skrivits om jag inte sett den. Till slutet. Förstår inte vad det är som fängslar mig, nu var det musiken i bakgrunden som faschinerade. Den antyder liksom om vad som komma skall "The Lift Goes Up Where we belong, where the eagles fly...". Och så vidare. I bakgrunden kommer det temat liksom smygande. Smyger sig på. Man nynnar på låten i bakgrunden. Mer och mer och mer, ju närmare slutet desto mer hissar som går upp.

Har en kompis vars hiss faktiskt inte går ända upp slår det mig, bokstavligen, den stannar på sjätte, och kompisen bor på sjunde. Himlen kan man tro. Men icke. I alla fall.

Richard Gere spelar ju Zack Mayo, så klart, och Debra Winger spelar Paula Pokrifki. Underbart bra berättat. Listigt berättat. Rörande berättat. Än idag. Tycker romantikern i mig, och den delen i mig är stor på gränsen till gigantisk. Det är något jag döljer faktiskt, för det är inte riktigt comme-il-faut att vara det. I denna hårda värld.

Grät bara på slutet. Så det så. Jag har bättrat mig.

2008-09-28

Funderar på att göra en lista

På musik, som kan spelas i det fall jag inte själv kan bestämma det. På hemmet är ju en första tanke. Man ligger där, eller sitter i bästa fall. Stirrar rakt fram, tandlös men förhoppningsvis mätt och torr.

Snacka om regredering förresten.

Listan, hur skulle den se ut. Chicagos första är given. Den andra likaså, dräm i med den tredje. Bjäfs och larv som brist på minne tror jag inte man behöver bry sig om, alla går omkring med en gigantisk jukebox nuförtiden. Så det är bara att ösa på.

Blood, Sweat and Tears givetvis. Då, nog - eller förresten - endast den live-variant jag har.

Thad Jones and Mel Lewis Jazz Orchestra. Ska vara med.

Julia Fordham vill jag ha med på bandet, datorn eller den interaktiva musikboxen med geriatriktillägget. Det senare lär kosta extra förresten, det har nog bestämts av politikerna. Något vettigt ska ju de göra med.

Katie Melua också. Frank Sinatra. Något svenskt. Så klart. Jan Johansson och Esbjörn Svensson och hanses trio - har inte lyssnat på honom än, fy! - Cornelius också. Zettica Monsterlund ska vi ha också. Freddie Mercury.

Mozart.

Bach.

Händel.

Trumpetkonserter, ös på med Hummel och Mozart men glöm så klart inte Haydns.

Celine Dion vill jag ha på musikenheten.

Och om nu någon vårdrobot i framtiden läser detta så kika (synonymer: läs, studera, sök, efterforska, kolla) på min facebook också, där finns ledtrådar.

2008-09-21

Siewert tar sats

Första rådet: Du måste inte hinna läsa alla bloggar.
Det gör jag inte heller, jag läser bara de som är viktiga och som ger mig något.

Andra rådet: Du mår bättre om du inte ödslar tid på bloggtyckeriet.
Eh, va? Bloggtyckeriet. Vad i hela friden, Siewert, menar du? Bloggarna tycker inget, det är människor som skriver Siewert. Men om du menar att det är att slösa med tid att läsa det som de skriver så har du fel. Det är aldrig aldrig någonsin fel att lyssna på (i detta fall dårå titta på) vad en annan människa tycker och skriver.

Tredje rådet: Läs tidningar i stället och lyssna på P1 i radio och P2:s Aurora
Jajjemen. Det gör jag med. Nu vet jag inte vad Aurora är. Men ska ta reda på det.

Fjärde rådet: Identifiera seriösa tyckare från haverister.
Det gäller alla mediaformer Siewert.

Femte rådet: Inse att bloggarna inte alls är den nya demokratin.
Nya demokratin? Vad i hela friden är det. Demokrati är ju demokrati. Sättet, metoden eller formen för den är inte viktigt. Och tro mig, den fungerar. Se på Absolut som fick dra in en reklamkampanj i Mexico för att USAs bloggosfär förde ett himla liv. På möjligen felaktiga grunder - så här har du en poäng - men demokratiskt var det. Och reklamen var tvivelaktig.

Sjätte rådet: Tro aldrig att bloggskrivarna har de viktigaste argumenten.
Tro inte att du har de viktigaste heller. Det visar ju sig. När man argumeterar.

Sjunde rådet: Träffa riktiga människor i den riktiga världen och tala med dem på riktigt.
Jadå. DET gör jag. Det är en förutsättning för min tillvaro.

I texten skriver Öholm också om att för att finnas - kan man få för sig - måste man ha en blogg. Det började med mobilen. För att "vara någon" skulle man ha en, på den tiden, släpbar mobil. Sedan när det blev vanligt skulle man ha en e-postadress. Sedan när det blev vanligt skulle man ha en hemsida. Nu när det är vanligt ska man ha en blogg.

MEN HALLÅ. Man är väl någon innan liksom. Alltså. Någon gång måste ju det vara tillräckligt; att bara vara.

San Francisco

Det är sig likt.
Men man blir ledsen av uteliggarna som likt råttor letar i soporna efter något att äta.

Vilket land.

Ett bevis - om du frågar mig - på att deras system inte fungerar.

Dessa människor får inte något från de välbärgade, de besuttna heller, som ska ge almosor. I landet här i väster sker ju det mer än i Sverige. Men det verkar inte som om det systemet fungerar heller.

Almosegivandet sker säkerligen innanför hotellen dit de sopletande inte letar sig. De får bokstavligen skrapa smulorna från de rikas bord. Ingen noterar dem. Det är det värsta.

2008-09-18

Lek med ord.


Varför är det alltid så roligt...

2008-09-17

Ska man skratta eller gråta åt bensinprisets variation?

Gråta och skratta.

Vi är dumma, repeterar mitt råd. Köp endast bensin. Inget annat, marginalen på andra produkter är högre; bensinbolagen tjänar alltså mer på en flaska Ramlösa (16 - 20 kronor kostar den beroende på var man är i Sverige och hur nära E4) än på bensinen. Åk in till en närbelägen butik i stället och köp en Ramlösa, för 9:50. (!)

Idag ser "de" - petroliumförbundet (vilket namn!) - en nedåtgående trend. Tacka för det. Vi ger fan i att tanka. Alltså...det finns två sidor av myntet. Om man väljer buss så tankar man inte. Men om man ska in på bensinmacken så tanka. BARA. Inget mer.

Lyssnar på radion om lycka.

En person som drabbats av cancer och sedan miste ett öga talar.

"Det är lika skönt att bada med ett öga som med två".

2008-09-14

Ciona Intestinalis - när man inte behöver tänka längre...så...

Ett djur som lever i havet, Ciona intestinalis, kravlar omkring och letar efter var den ska slå sig ner. Då behöver den en hjärna. När den hittat sin plats i världen behöver den inte tänka mer. Så då käkar den upp hjärnan...

Listigt. Alltså, det ÄR listigt.

Just så DN. Hackare.

De förstör inte. Det gör crackers. De förstör. Båda grupperna förstår men hackare förstör inte. De bara vill visa på möjligheten att komma "in" sedan likt M Lupin lämna lite ett visitkort.

Så, ingen skada är faktiskt skedd. De, hackarna, ville bara visa att det faktiskt går att ta sig in. Se till att fixa det. Så det INTE går att ta sig in ifall att en, eller ett par crackers skulle komma.

2008-09-13

Lagar Boef Bourgignon - oavsett hur det stavas...

Så gör jag det.

Vännen S kom på besök, mycket uppskattat. Hon började plötsligt rota i lådorna mellan berättelser om livet - jag tänkte vad letar hon efter? - och rotade och rotade och till slut kom målet för rotandet upp. En gaffel.

Hon närmade sig långsamt men bestämt grytan där högrevsbitarna låg och vilade inför den slutgiltiga kokningen. Men men men men sade jag, "DE är ju inte GENOMSTEKTA!"

Äsch. "Utse en!" kommenderar vännen, och lägg tillbaka den i stekpannan.
"Jamen jamen", sade jag, "den är ju seeeeeeeeeeeeeeeeeeeg" och tillade raskt "det är ju inte oxfilé".

"Låt mig upptäcka om den är seg" kom det raska svaret.

Den var inte seg. Glömde fråga om den var bra kryddad.

Det visar sig, nu ligger timjan, fläsk - som jag inte brynte alls, lagerblad, vin, buljong, vitlök, tomatpuré och annat säkert jag glömt MORÖTTER! De hade jag glömt. Ja, inte i grytan men på bloggen, här och nu, när jag beskriver hur den lagagas. I detta nu.

Carpe Gryta.

Också så tänker jag på när en annan god vän, dirigenten H, lagade en Boeuf Bourgignon när jag fyllde femtio. Ska ringa honom snart, men de äter säkert nu. Fnys. För tidigt...:-)

2008-09-12

Idag tror jag att jag ska ta en skumpa...

En person som är felrekryterad lämnar kulturrådet. Gissa vem...

Digital-TV blä, eller inte kanske ändå

Blivit frälst, inte av digital-TV då utan av jazz, klassiskt och operakanalen mezzo. Vilken kanal!

Man slår på, det kan vara en kvartett som spelar något, levandes, som om det är ett MTV för klassiskt intresserade. Men inte bara det, utan det kan komma en konsert från Montreaux med Ray Charles och ett underbart storband i bakgrunden.

Häromkvällen var det ratpack. Övriga presentationer överflödiga, där ser man Frank Sinatras storhet, vilken frasering han hade redan då. Och när Dean Martin och de andra stör honom under hanses pauser så skrattar han, och gör underbara saker med texten. Och missar inte fraseringen, snarare finlirar i den. Mästare. Det finns få som han.

Ja, presens. Tack. I hans fall om något...bara för att man lämnar jordelivet så finns man ju inte. I Sinatras fall på tv, på skivor och i andras fall i tanken hos någon kvarlevande. Eller snarare hos någon kvar levande.

Digital-TV. Blä. Men inte mezzo, den borde finnas i var mans hem. I alla fall om man inte är intresserad av sport, dokusopor, bjäfs trams och idol och lallande politiker som bara mal samma visa i olika kvarnar.

En lisa för själen är mezzo. Det är sant, det finns en avdelning som heter divertimezzo, underbar blandning. Av allt. Man kan tänka sig och lite till. Kultur, en levande när den är som bäst.

Om jag kunde ta dina tårar och göra dem till mina

Om jag kunde,
om jag kunde ta dina tårar och göra dem till mina.
Skulle du se, faktiskt, faktiskt se att de inte är så mörka som du tror, de är
ljusa. De är de.
De är många nu, för de är de första. Och de är förtvivlade.

De första tårar som kommer av brustet hjärta. Är hemska. Alla minns dem.
Alla har i princip haft dem. Och har de inte de har man på ett sätt
inte levt. Eller ja, jo, det är klart att man har. Men liksom kanske ändå
inte riktigt. Inte i min värld i alla fall, den är ju i och för sig för full med
känslor. Men i alla fall.

Om jag kunde ta dina tårar och göra dem till mina.
Nu när det är första gången tomheten ropar eko i hjärtat.

Tomt. Innehållslöst.
Svårt att se någon framtid. Utan. Henne.

Om jag ändå, käre vän, kunde ta dina tårar och göra dem till mina. Du skulle
se, hur de ter sig i ljuset av några likadana tårar som fällts ur mina ögon. Du skulle se, du skulle se.

Om jag ändå, kunde ta några tårar av dina och göra dem till mina. Och sända dem tillbaka till dina ögon. Och in i ditt hjärta.

Nu kan jag bara trösta. Vara tyst. Och lyssna. På tomheten.

Det står inte tusende åter om Hon försvinner ur ens liv. Inte när man är 17. Inte när man är 32 heller, eller 76. Det gör det inte. Det känns bara tomt.

Om jag kunde ta dina tårar och göra dem till mina. Det kan jag inte, ska jag inte, får inte. Men jag vill. Göra mer.
Än jag redan gör.

Och jag bara finns där.

Det är kanske just det som är tillräckligt.

2008-09-10

Gamla fiket Bönan har ändrat sig IGEN!

Det heter numera Espressobar och är ljust och fint och vitt och en espresso har rätt pris: 10:-. Det artar sig, eller cirklen är snarare sluten. I Oxelösund fanns en tid ett underbart ställe som hette, det hette, vad hette det nu igen. SANTOS. Så hette det. Undrar var han tog vägen. Unge herr Santos alltså. Någonstans i Nyköping kanske. Så är det nog.

Dessutom hade de små smörgåsar, SMÅ SMÖRGÅSAR. Goda som tusan. Och populära så klart, ingen vill väl (eller?) längre ha de vedervärdigt stora USA-inspirerade mackorna och kakorna. De som är så stora så big is beautiful, fritt översatt "stor är bautaful". Visst, det finns de som äter dem, låt dem göra det. Men alternativet finns knappt. Nu kan man ta två små smörgåsar. Underbart! Köpte två förra
gången jag åkte tåg. Mums!

Metamorfosen återgick liksom till den gamla idéen, eller vad ska man säga? Idag doftade nybakad kaka med! I ugn, "hemgjord" som det heter. Det får heta det.

Befriande att det bruna tråkiga är borta, nu är det vitt.

Martina Lowdens bok växer, jag läser och skrattar och fattar inte ibland. Men underbar är den.

Läxhjälp? Javisst punga ut med 3000:- per termin

Alltså. Vet inte vad jag ska säga.

Siten borde kanske döpa om sig till alltompengar med tanke på artikeln. VDn menar "Tanken är att det ska bli en mötesplats för ungdomar från hela stan, fast med pedagogisk prägel" och inte en mening om tanken att man vill tjäna pengar.

Det är klart att man gör och att man vill.

På hemsidan står att läsa "De flesta studerar på högskola och universitet och har stor vana av pedagogisk verksamhet samt arbete med barn och unga. Alla läxhjälpare har ett godkänt utdrag från belastningsregistret". Läxhjälpare, måtte detta ord aldrig leta sig in i SAOL. Be till just din Gud om det...

Skulle vara intressant att kontrollera vilka studenter det är. Universiteten och högskolorna är ju inte speciellt kända för sin pedagogik utan snarare är det forskare som undervisar och de är nödvändigtvis inte pedagoger. Det smitter säkerligen av sig på studenterna, såvida inte VRE EDUCATIONs läxhjälpare (Gode Gud) är rekryterade från lärarlinjerna, eller lärarprogrammet.

Klyftorna ökar. Och det är vedervärdigt att studera detta utifrån. Mina föräldrar hade ingen aning om de ämnen jag läste i gymnasiet, än mindre på universitetet. Jag hittade hjälp i form av äldre kamrater. De lärde ut för att det var roligt och lärorikt för de själva att lära ut. Man kan ju en sak först när man lärt ut den, då vet man vari svårigheterna ligger.

Det finns, i Jönköping bot på dårskapen, Röda korset har gratishjälpen. Tänk så olika lösningarna kan vara på samma problem. Men det är klart, i Småland har de ju inga företag av värde. Inte alls.

Det kommer ju inget som är värdefullt när det gäller idéer och företagsamhet för hela Sverige ifrån lilla Småland. Eller hur var det nu igen...Elmtaryd och Agunnaryd. Hmmm... EA.. och Ingvar Kamperad. IK...IKEA. Jajust ja. Jo, kanske ändå :-)

2008-09-01

Spelade på hans femtioårsfest faktiskt.

Stig Järrel höll ett tal. Vi spelade storbandsmusik så det stod härliga till. Jubilaren hette, som det sägs när man dött, Lennart Swahn.

Vi hade roligt då, dels att vara med i "de där sammanhangen" dels åt Stig Järrel. Jag undrar stillsamt vilka fler så kallade kända personer som var där som jag inte brydde mig alls om. Troligen en hel del.

Vila i frid.