Nu är dottern också döpt. Av biskopen, likt sonen för ett år sedan. Alltså inte 365 dagar sedan eftersom påsken är lite ambivalent när det gäller själva infallandet av densama...liksom. Av förklarliga skäl, som jag faktiskt inte har koll på just nu.
Det viktiga just nu är dopet. Dottern döptes av biskopen, sedan bröd, vin, olivolja och krydd-dopp hos sagde biskop. Trevligt. Dop"barnet" hade det bra. Hon såg gladare ut än vad jag trodde hon skulle vara så att säga.
Jag upplevde det som om att det var färre människor i kyrkan denna påsk än förra. Vet inte om det verkligen var så. Det är för mig oklart. Strunt samma.
Dotterna är döpt. Dottern är till freds, glad, en kompis hälsade på dottern, som hon inte sett på länge. Mysigt med uppdykande gamla vänskaper.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Här får du något att sysselsätta dig och bloggen med en stund, om du vill!
Gott med vänskapsband som håller länge, länge..
Ja, Lena, det hoppas jag att dottern och sonen kommer att få. Det var i tonåren jag fick vänner, som känt mig länge länge. Och ser saker hos mig som fortfarande finns kvar.
På gott och ont.
Men som också påminner mig om att "jag alltid varit si och så". Det är nyttigt när man trasslar in sig i funderingar runt om man är vuxen eller inte. Om man är sansad eller inte, om man är ditten eller datten.
Träffar dock inte dessa tidiga vänner ofta. Men det räcker då att gå igenom det basala som hänt. Det görs ofta på tre minuter.
Sedan är man på spåret igen.
Skicka en kommentar