Det var en vardagskväll i Baptistkyrkan, jag hade gått in i sidodörren och upp för några trappor till ett litet rum där vi samlades. Alltid där, i det rummet. En liten skara och sjöng. Vi sjöng mest Unos musik, men så klart även annan klassisk musik.
Pianot användes sällan, eller aldrig snarare. Nej, inte ens vid tongivningen. Två toner i mellanregistret, en vissling till sopranerna och ett murmel till basarna. Vi visste ju ungefär hur det började, det var ju de gamla välbekanta ackorden.
I början.
Sedan kom Det Sandénska och drabbade en. Med all kraft, rätt in i hjärtat. Som alltid.
Vi i Vox Humana kunde Unos tonspråk, tyckte vi. En av övningarna delades det ut noter, ett nyskrivet blad som vi skulle lära oss och sjunga i någon kyrka på slätten. Sedvanlig tongivning, Uno slår in oss och kören börjar sjunga. Inte trevande utan rätt så säkert manövrerade vi oss genom takterna. Efter första strofen som vi kämpade oss igenom slår Uno av lutar sig tillbaka i stolen, betraktar kören pilimariskt och säger med eftertanke "Jaaaaa, varför inte?"
Sedan vidtog små små justeringar, ett g# där, ett e där för att få det som Uno ville ha det den gången.
Vila i frid Uno.
2013-05-12
2013-05-08
Mannen tåget och barnen
Trodde jag skrivit om dem förut, det hade jag inte. Det är apropå att döma folk efter vad man ser men inte vet.
En man sitter på ett tåg, hans två barn stojar och pockar på vagnens och människornas uppmärksamhet medan mannen sitter uppgiven på sin plats vid det fönsterbord för fyra de annekterat.
Han tittar förstrött ut genom rutan och ser landskapet svepa förbi. Barnens ljudnivå höjs lite och de börjar bli aningen irriterande för omgivning i kupén. Efter ett tag tar en man sig till orda, han vill liksom inte ha stoj, låt vara att detta inte är en tyst kupé. Så han säger:
- Kan du inte hålla lite ordning på dina barn? De lever om så väldigt.
Mannen tittar upp från sina försjunkna tankar och säger:
- Deras mamma dog igår, och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
En man sitter på ett tåg, hans två barn stojar och pockar på vagnens och människornas uppmärksamhet medan mannen sitter uppgiven på sin plats vid det fönsterbord för fyra de annekterat.
Han tittar förstrött ut genom rutan och ser landskapet svepa förbi. Barnens ljudnivå höjs lite och de börjar bli aningen irriterande för omgivning i kupén. Efter ett tag tar en man sig till orda, han vill liksom inte ha stoj, låt vara att detta inte är en tyst kupé. Så han säger:
- Kan du inte hålla lite ordning på dina barn? De lever om så väldigt.
Mannen tittar upp från sina försjunkna tankar och säger:
- Deras mamma dog igår, och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
2013-04-26
Livet, kärleken och döden
Det är ju allom bekant att de samtal vi har kretsar kring just dessa tre. Det har min nuvarande sambo lär mig för massor med år sedan. Ja, alltså inte kretsandet - det har jag anat - utan uttrycket. Med de tre.
Sedan spädde Cia på det, att bekräfta att "ja, det talar man ju om". Jag visste inte ens om att man talar om just dessa: livet, kärleken och döden. Men tänker vi efter så är det just så. Oavsett om vädret kommenteras, eller frånvaron av död och liv och kanske kärlek.
Eller närvaron av de tre. Eller så.
Om det man inte kan tala måste man tiga - i princip, sa en av mina favvofilosofer. Google och i skolen finna... En annan person i min krets av själar sade en gång vid ett tal till nyutexaminerade läkare: lyssna på det som sägs, men lyssna också på det som INTE sägs. Detta har genom livet blivit en ledstjärna som jag kikar mot. Och försöker - med betoning på just försöker - ledsaga mig mot en helhetsbild. Av människan som jag möter.
Det mellanmänskliga mötet själar emellan är ett möte att vårda. I just de tre aspekterna livet, kärleken och döden. Den sista nog så viktigt. För vi kommer inte undan. Inte någon av oss.
Sedan spädde Cia på det, att bekräfta att "ja, det talar man ju om". Jag visste inte ens om att man talar om just dessa: livet, kärleken och döden. Men tänker vi efter så är det just så. Oavsett om vädret kommenteras, eller frånvaron av död och liv och kanske kärlek.
Eller närvaron av de tre. Eller så.
Om det man inte kan tala måste man tiga - i princip, sa en av mina favvofilosofer. Google och i skolen finna... En annan person i min krets av själar sade en gång vid ett tal till nyutexaminerade läkare: lyssna på det som sägs, men lyssna också på det som INTE sägs. Detta har genom livet blivit en ledstjärna som jag kikar mot. Och försöker - med betoning på just försöker - ledsaga mig mot en helhetsbild. Av människan som jag möter.
Det mellanmänskliga mötet själar emellan är ett möte att vårda. I just de tre aspekterna livet, kärleken och döden. Den sista nog så viktigt. För vi kommer inte undan. Inte någon av oss.
2013-04-12
Möte i alla åldrar
När man återser vänner man haft sedan tonåren så händer det något. Väldigt märkligt och samtidigt fullständigt underbart. Det är som om valv efter valv öppnar sig oändligt (Tranströmer!) när samtalet börjar och fortgår. Att liksom ett bygge, själsligt då, syns tydligare och tydligare. Det ramverk som fanns i tonåren har fått väggar, isolering, fönster, dörrar och tak. Men man ser ramverket, det underbara byggmaterial som syntes. Då.
Då när det begav sig.
Samtalen och mötena med de man träffade i de övre tonåren kännetecknas av likartade egenskaper, man ses ibland, sedan dröjer det ett tag och man återvänder. Livets skeenden liksom flimrar förbi. Där finns dock inte det ramverk som tonårstiden utgör. När man blev den man blev.
Man anar på något vis hela människan i alla sina åldrar. De lyser igenom som transparenta diabilder (googla på det ungdomar:-) vid betraktandet av människan man möter och samtalar med.
Man anar vart olika egenskaper som kunde sjönjas då nu tagit vägen, en del har tonats ner, ibland ser man faktiskt människan exakt som den tonåring man en gång mötte och då älskade. Som vän. Vänskapen fördjupas när man ses som vuxen. Nästan alltid, eller så beror det på att man väljer att träffa de man gillade redan som 15-årig skäggfjunig (ska jag köpa en grov handduk till dig Pluto, som bror Calle sa...) identitetsletande människa i vardande.
En livsvandring som så att säga blir synlig för den som var med från början. Trots att man inte setts under hållplatserna på vägen mot den man blivit, eller snarare då är.
Då när det begav sig.
Samtalen och mötena med de man träffade i de övre tonåren kännetecknas av likartade egenskaper, man ses ibland, sedan dröjer det ett tag och man återvänder. Livets skeenden liksom flimrar förbi. Där finns dock inte det ramverk som tonårstiden utgör. När man blev den man blev.
Man anar på något vis hela människan i alla sina åldrar. De lyser igenom som transparenta diabilder (googla på det ungdomar:-) vid betraktandet av människan man möter och samtalar med.
Man anar vart olika egenskaper som kunde sjönjas då nu tagit vägen, en del har tonats ner, ibland ser man faktiskt människan exakt som den tonåring man en gång mötte och då älskade. Som vän. Vänskapen fördjupas när man ses som vuxen. Nästan alltid, eller så beror det på att man väljer att träffa de man gillade redan som 15-årig skäggfjunig (ska jag köpa en grov handduk till dig Pluto, som bror Calle sa...) identitetsletande människa i vardande.
En livsvandring som så att säga blir synlig för den som var med från början. Trots att man inte setts under hållplatserna på vägen mot den man blivit, eller snarare då är.
2013-03-22
Fikade och kikade
som vanligt in i bilen vid blomsteraffären. På torsdagar och fredagar är de blomsterbemängda av en lika sorglig som oundviklig anledning - blommor till stadens begravningar körs ut. Just efter lunchtiden. En vit Volvo användes idag.
Kikade på blommorna, de var väldigt fina. Väldigt väldigt fina.
Sedan såg jag till vilken begravning de skulle. Oskar Ganeståls. Jag pratade för lite med honom, alldeles för lite. Misstänker vi hade en hel del gemensamt, men det blev liksom aldrig av. Att vi pratade.
Det senaste - och sista - minnet av honom är som utmärkt solist på Lihkör...förlåt Linköpings Studentsångares konsert. Han berörde, och berörde många och fostrade - har jag förstått på alla fejjankommenterar - många av stadens musikaliskt intresserade personer.
Jag dröjde kvar en stund vid bilen och kontemplerade över livet och så klart döden. Den oundvikliga.
Vila i frid Oskar.
Blommorna var fina.
Väldigt fina.
Och Oskars ord är fina:
Kikade på blommorna, de var väldigt fina. Väldigt väldigt fina.
Sedan såg jag till vilken begravning de skulle. Oskar Ganeståls. Jag pratade för lite med honom, alldeles för lite. Misstänker vi hade en hel del gemensamt, men det blev liksom aldrig av. Att vi pratade.
Det senaste - och sista - minnet av honom är som utmärkt solist på Lihkör...förlåt Linköpings Studentsångares konsert. Han berörde, och berörde många och fostrade - har jag förstått på alla fejjankommenterar - många av stadens musikaliskt intresserade personer.
Jag dröjde kvar en stund vid bilen och kontemplerade över livet och så klart döden. Den oundvikliga.
Vila i frid Oskar.
Blommorna var fina.
Väldigt fina.
Och Oskars ord är fina:
Jag sluter ögonen
fylls av ljus.
Här får själen ro.
Mitt i ljuset vilar nuet.
Jag bär på liv av liv,
på kraft av kraft, ljus av ljus inom.
Jag bärs av orden jag hört,
jag bärs av löftet jag fått
om Guds rike inom mej.
2013-02-27
Nämen! Det kanske blir saluhall till slut.
Enligt väldigt säkra källor (ACM) så "Fick nyss brev från Britta & Lennarts kött, de skall ta över köttdisken i Matkällaren. Start 21 mars." Apropå min utrop... http://linlasj.blogspot.se/2012/12/linkoping-har-blivit-med-saluhall.html
Det blir säkert en saluhall då kanske, där ju tanken som bekant är att det ska vara flera företag under samma tak. Som i Malmö, som i Stockholm, som i fordomdags.
Det blir säkert en saluhall då kanske, där ju tanken som bekant är att det ska vara flera företag under samma tak. Som i Malmö, som i Stockholm, som i fordomdags.
2013-02-16
Minns inte vart jag var på väg
Eller varifrån jag kom. Men jag minns att jag tänkte "den farbrorn där vet inte många i vagnen vem det är, men han är en gigant". Det var en sådan gammal vagn, som inte finns mer, med blått - har jag för mig - tyg och breda stora vida stolar. Han satt vid de platser där man får pltats fyra personer och noterna belamrade hela bordet. Koncentrationen hos mammen var påtaglig, han var helt inne i de notblad som låg utspridda.
En person klev på, kanhända det var i Linköping, och hade platsen mitt emot Eric, men Eric var helt och hållet uppslukad av verket, koralen i requiment, inledningen på en Poulenc-slagdänga. Jag vet inte. Efter några sekunder är det som om Eric vaknar till och ber om ursäkt för sin utspriddhet och säger "Ursäkta ursäkta" men det liksom händer inget. Med noterna, de ligger där, men efter ett litet tag märker Eric också just det. Att de ligger där.
ANtagligen samlar han ihop dem, det förtäljer inte mitt minne, jag gick vidare till min plats i en annan del av tåget.
Ett annat minne från en session med Eric Ericson i någon arbetsbod på en körstämma är orden "hörni basar, skäms ine för att ni är det!". Sagt under någon instudering av Södermans Bondbröllop.
Vila i frid Eric, du har alltid en plats i mitt sångarhjärta.
En person klev på, kanhända det var i Linköping, och hade platsen mitt emot Eric, men Eric var helt och hållet uppslukad av verket, koralen i requiment, inledningen på en Poulenc-slagdänga. Jag vet inte. Efter några sekunder är det som om Eric vaknar till och ber om ursäkt för sin utspriddhet och säger "Ursäkta ursäkta" men det liksom händer inget. Med noterna, de ligger där, men efter ett litet tag märker Eric också just det. Att de ligger där.
ANtagligen samlar han ihop dem, det förtäljer inte mitt minne, jag gick vidare till min plats i en annan del av tåget.
Ett annat minne från en session med Eric Ericson i någon arbetsbod på en körstämma är orden "hörni basar, skäms ine för att ni är det!". Sagt under någon instudering av Södermans Bondbröllop.
Vila i frid Eric, du har alltid en plats i mitt sångarhjärta.
2013-02-15
Goda relationer
Man lär sig något varje dag, ofta är det saker man liksom anat legat där. Under något töcken av, ja vad då? Man undrar för när lärdomen kommer i en enda mening, en liten mening med en sammankoppling av två oanade men närliggande synapser säger det inte bara klick. Det tänds en stor lampa, ett ljus som skingrar töcknet och liksom hjärnan och hjärtat vibrerar samman.
Meningen den här gången var "det är väl det som är vitsen med goda relationer, goda minnen". Sagt i ett sammanhang man minst anar det. Två människor i samspråk i en kö på systembolaget. De talade om allvarliga ting, det märkte man. Men med hjärna och hjärtat med, och en sann undran om varför just de personer de talade om agerade på det ena eller det andra sättet.
Och så kom den plötsligt, meningen. Inga neonskyltar, inga trumpeter ingen fanfar eller inga fyrverkeier, den bara stod där. Att betrakta.
Jag fattade mod och påpekade just detta: att jag kommer bära den meningen med mig länge. Kvinnan sa varsågod, och häri sker ett till mirakel. Hon sa inte tack. Hon sa varsågod, den meningen får du av mig.
Meningen den här gången var "det är väl det som är vitsen med goda relationer, goda minnen". Sagt i ett sammanhang man minst anar det. Två människor i samspråk i en kö på systembolaget. De talade om allvarliga ting, det märkte man. Men med hjärna och hjärtat med, och en sann undran om varför just de personer de talade om agerade på det ena eller det andra sättet.
Och så kom den plötsligt, meningen. Inga neonskyltar, inga trumpeter ingen fanfar eller inga fyrverkeier, den bara stod där. Att betrakta.
Jag fattade mod och påpekade just detta: att jag kommer bära den meningen med mig länge. Kvinnan sa varsågod, och häri sker ett till mirakel. Hon sa inte tack. Hon sa varsågod, den meningen får du av mig.
2013-01-30
Konjunkturinstitutet och indikatorer
Roligt i morse på P1, en person från Konjunkturinstitutet berättade om sina metoder. Han var väldigt förtjust i en indikator, på konjunkturen på arbetsmarknaden - företagens anställningsplaner.
Nähä! :-) Meeeeeeeeeeen det hade vi aldrig kunnat räkna ut själva...
Dömde ut gjorde han däremot att räkna godståg...eller räkmackeindex på Gothia Tower i Göteborg, eller skumpa-försäljningen...Nå. Var och en blir väl kär i just sin egen metod...och just detta är kanske en indikator på att just indikatorerna kan hysas bakom agendor.
Vanligen dolda. Men så är det väl inte på Konjunkturinstitutet, väl? Eller? Finns det något som indikerar det...
Dessutom är det ju så att man aldrig ska förolämpa framtiden med prognoser. Som jag faktiskt skrev i en artikel redan förra milleniet. Likväl görs just dessa förolämpningar ideligen.
För övrigt rekommenderar jag denna läsning om okänd poet.
Nähä! :-) Meeeeeeeeeeen det hade vi aldrig kunnat räkna ut själva...
Dömde ut gjorde han däremot att räkna godståg...eller räkmackeindex på Gothia Tower i Göteborg, eller skumpa-försäljningen...Nå. Var och en blir väl kär i just sin egen metod...och just detta är kanske en indikator på att just indikatorerna kan hysas bakom agendor.
Vanligen dolda. Men så är det väl inte på Konjunkturinstitutet, väl? Eller? Finns det något som indikerar det...
Dessutom är det ju så att man aldrig ska förolämpa framtiden med prognoser. Som jag faktiskt skrev i en artikel redan förra milleniet. Likväl görs just dessa förolämpningar ideligen.
För övrigt rekommenderar jag denna läsning om okänd poet.
2013-01-20
Detta så svårt på så många plan
Klart man inte ska bli fastspänd. Det troddejag var en förlegad metod. Men den kanske är billig? Och kräver inte så mycket personer. Ett bälte och två tre människor. Sedan går man och fikar. Eller?
Jag blir ledsen och förtvivlad när jag läser detta. Samtdigt tycker jag finns ett uns av sanning iden kritiserade psykiatrikerns utsaga att man liksom inte alltid ska gräva i det som varit. För mycket. Men ibland, som i detta fall, måste man nog. Och psykiatrikern ska inte falla ur sin roll så där. Som han gjorde på bandet. Då ska han inte träffa patienter, eller klienter eller varför inte människor. För det är ju de facto människor. Som eftersöker hans vård.
Spänna fast en människa på grund av oförmåga att ta hand om personen är inte en behandling som jag vill medverka till via skattepengarna.
Alla minns ju antar jag Anna Odell. Som faktiskt påpekade på obehagliga sanningar i psykvården. Ämnet är inte på något sätt nytt.
Jag blir ledsen och förtvivlad när jag läser detta. Samtdigt tycker jag finns ett uns av sanning iden kritiserade psykiatrikerns utsaga att man liksom inte alltid ska gräva i det som varit. För mycket. Men ibland, som i detta fall, måste man nog. Och psykiatrikern ska inte falla ur sin roll så där. Som han gjorde på bandet. Då ska han inte träffa patienter, eller klienter eller varför inte människor. För det är ju de facto människor. Som eftersöker hans vård.
Spänna fast en människa på grund av oförmåga att ta hand om personen är inte en behandling som jag vill medverka till via skattepengarna.
Alla minns ju antar jag Anna Odell. Som faktiskt påpekade på obehagliga sanningar i psykvården. Ämnet är inte på något sätt nytt.
2013-01-01
Summa anno tjugo tolv.
Vanligast - fika hos Simon.
Innerligt bra - fika med någon i familjen hos Simon.
Lustfullt - dröja kvar hos Simon för det kommer någon mer man känner...
Julkul - sjunga fyra dagar av fyra.
Andlig högborg - när som helst när Björn eller Karin predikar.
Livligt - var som helst på Ågatan.
Evinnerlig glädje - när Hans frågade om jag ville sjunga solo den tjugoandra november.
Viktigast - Lotta trots att det inte alltid framgår.
Annorlunda - sparka folk utan till synes anledning.
Nytändning - Kasper och Märta, den förres företag, den senares kurs nästa år. (jag kommerläsa böckerna före dig M).
Under - att vakna, nu i år, att se Zs barn.
Innerligt bra - fika med någon i familjen hos Simon.
Lustfullt - dröja kvar hos Simon för det kommer någon mer man känner...
Julkul - sjunga fyra dagar av fyra.
Andlig högborg - när som helst när Björn eller Karin predikar.
Livligt - var som helst på Ågatan.
Evinnerlig glädje - när Hans frågade om jag ville sjunga solo den tjugoandra november.
Viktigast - Lotta trots att det inte alltid framgår.
Annorlunda - sparka folk utan till synes anledning.
Nytändning - Kasper och Märta, den förres företag, den senares kurs nästa år. (jag kommerläsa böckerna före dig M).
Under - att vakna, nu i år, att se Zs barn.
2012-12-11
Slumpen är ingen tillfällighet
Myntade en av mina vänner.
Sant som det är sagt. Ikväll, eller igår snarare, träffades ett gäng människor som - vi konstaterade just det - talade dalmål men om andra företeelser än fordomdags. Men hjärtat var där, vi var inte främmande för känsliga frågor.
Anekdoterna haglade, tårar torkades - såväl ljusa som mindre ljusa - och hjärtat var med hela tiden. Hela hela tiden. Som en slags bakgrundsbild till samtalet. Ord svingades och bildade istappar inomhus, till synes. De tinade snart när det konstaterades att vi är på samma planhalva.
Det är vi ju.
Oavsett läggning, kön, klass (och då tänker jag 8A eller 8B:-) eller instrumenttrakterande.
Avslutade kvällen med att konstatera att en av vakterna på ett nyligen öppnat ställe kom från de tropiska delarna av Tumba... Tack Göran Sander för den!
Sant som det är sagt. Ikväll, eller igår snarare, träffades ett gäng människor som - vi konstaterade just det - talade dalmål men om andra företeelser än fordomdags. Men hjärtat var där, vi var inte främmande för känsliga frågor.
Anekdoterna haglade, tårar torkades - såväl ljusa som mindre ljusa - och hjärtat var med hela tiden. Hela hela tiden. Som en slags bakgrundsbild till samtalet. Ord svingades och bildade istappar inomhus, till synes. De tinade snart när det konstaterades att vi är på samma planhalva.
Det är vi ju.
Oavsett läggning, kön, klass (och då tänker jag 8A eller 8B:-) eller instrumenttrakterande.
Avslutade kvällen med att konstatera att en av vakterna på ett nyligen öppnat ställe kom från de tropiska delarna av Tumba... Tack Göran Sander för den!
2012-12-01
Linköping har blivit med saluhall
Trodde jag i alla fall. Men det verkar inte så, det verkar vara samma företag i hela hallen. Men jag kan ha fel, men fel har jag inte när jag konstaterade att vår lokala ostleverantör - ni vet vilken jag menar - är billigare och bättre på exempelvis Comté. Norins :-) som jag talar om har Comté som är lagrad trettiosex månader, billigare än Matkällarens Comté som är lagrad - enligt uppgift - minst 16 månader.
Eh...minst sexton...okey...Låt oss då tala om något väsentligt. Taleggio, eller möjligen Talleggio, stavningen är inte viktig när man talar om priset. Möjligen för en sökrobot... Där var också Norins billigare.
Visst...det kan vara värt sju kronor kilot att sitta och mysa...på Matkällaren.
Men kan man mysa där? Idag var det rörigt, stökigt och rivigt. Inget lugn alls.
Ser fram emot om även denna av Linköping kopierade idé från Stockholm kan bli något. Det får framtiden utvisa.
2013-01-30 Framtiden har utvisat det...har inte varit där någon mer gång. Jo, förresten, gick igenom en gång för det var lite kallt ute. Och behövde lite värme men befann mig inte utanför Bokia ni vet, där på vägen. Därigenom brukar jag också gå, med den skillnaden att jag kikar på böcker man senare ska handla på CD-Media. Där priset är bättre. Avsevärt bättre.
I alla fall på pocket.
Eh...minst sexton...okey...Låt oss då tala om något väsentligt. Taleggio, eller möjligen Talleggio, stavningen är inte viktig när man talar om priset. Möjligen för en sökrobot... Där var också Norins billigare.
Visst...det kan vara värt sju kronor kilot att sitta och mysa...på Matkällaren.
Men kan man mysa där? Idag var det rörigt, stökigt och rivigt. Inget lugn alls.
Ser fram emot om även denna av Linköping kopierade idé från Stockholm kan bli något. Det får framtiden utvisa.
2013-01-30 Framtiden har utvisat det...har inte varit där någon mer gång. Jo, förresten, gick igenom en gång för det var lite kallt ute. Och behövde lite värme men befann mig inte utanför Bokia ni vet, där på vägen. Därigenom brukar jag också gå, med den skillnaden att jag kikar på böcker man senare ska handla på CD-Media. Där priset är bättre. Avsevärt bättre.
I alla fall på pocket.
2012-11-23
Lugn och fin
Andanteman, så är han - talar alltid om de döda i presens det är en
last jag har - min pappa. I Rättvik sa vi just pappa, inte far. Har
ibland kontemplerat över varför. Särskilt viktigt är det ju inte, om
bror säger jag alltid just bror. Men han heter Calle, eller egentligen
Carl-Erik. Han lärde mig mycket om livet när han var 25 och jag 15.
Väldigt mycket, mer än jag insåg då. Där, i Rättvik på 60-70-talet.
Mötte goda vännen Marie O i veckan, som numera är Marie N. Hennes pappa var nog lik min pappa, träffade honom aldrig, men det känns på något vis. Att de hade ett lugn. Nu vet jag inte vad stoiskt lugn är - det kanske är negativt - och googleorken tryter. Får ta reda på det sedan. Det är som om just google nu förlorat sin charm, just idag, dagen efter konsert.
Där en annan pappafigur, Hans, dirigerade med den äran. Innerligt tack Hans! Din är förtjänsten att det står en lycklig blomsterkvast i finrummet, eller vardagsrummet som vi sa. I Rättvik, på 60-70-talet. Och nog är det som om cirkeln är sluten på något vis, minnet av Kenneth Ohlsson och jag själv kommer fram. Vi är 12-13 år gissar jag. Sjunger psalmer i något församlingshem.
Den psalmen vi sjöng i går hade en text av min favvo, W H Auden. Vilken andanteman han var då! Och hans texter är aktuella idag. Också.
Det är som inget är nytt under solen. Se där!
Mötte goda vännen Marie O i veckan, som numera är Marie N. Hennes pappa var nog lik min pappa, träffade honom aldrig, men det känns på något vis. Att de hade ett lugn. Nu vet jag inte vad stoiskt lugn är - det kanske är negativt - och googleorken tryter. Får ta reda på det sedan. Det är som om just google nu förlorat sin charm, just idag, dagen efter konsert.
Där en annan pappafigur, Hans, dirigerade med den äran. Innerligt tack Hans! Din är förtjänsten att det står en lycklig blomsterkvast i finrummet, eller vardagsrummet som vi sa. I Rättvik, på 60-70-talet. Och nog är det som om cirkeln är sluten på något vis, minnet av Kenneth Ohlsson och jag själv kommer fram. Vi är 12-13 år gissar jag. Sjunger psalmer i något församlingshem.
Den psalmen vi sjöng i går hade en text av min favvo, W H Auden. Vilken andanteman han var då! Och hans texter är aktuella idag. Också.
Det är som inget är nytt under solen. Se där!
2012-11-07
Trodde han skulle mördas efter en månad.
Men det gjorde han inte, han vann till och med igår. Det är med lättnad man kliver upp, äter (hotell)frukost och går vad det lider till arbetet. Tar det lite lugnt idag. Och tänk, det tror jag hela världen gör.
Är lite lugnare idag.
Igår var det ovisst. De flesta undrade vad skulle hända, tänk om en person skulle tagit rodret i tonårslandet USA med en gigantisk statsskuld, ägda av Kina och innehar ett slags omotiverat, självpåtaget världsherravälde och som sambon sa "han är nog värre än Bush Jr".
Nu blev det inte så.
Vi drar alla en lättnadens suck. Eller ja, inte alla kanske, men de flesta amerikaner, och det är tillräckligt. Siffrorna verkar tala sitt tydliga språk. Hoppas nu det blir lite lugn och ro runt Barack (som ju ÄR det nya korsordsordet). Obama. Så han kan hålla i rodret stadigt och sikta på fyrarna mot ett mognare USA, mot ett USA som tar sig ur sin hjärnfelkopplade tonårstid.
Sedan kan jag inte låta bli att fundera på varför det är så krångligt system i USA? Alltså valsystemet. Men det är klart, är det ett tonårsland så är det ju.
Fyra år till med en barack och inte ett fuskbygge, ger mig hopp om livet. Och om USA.
Är lite lugnare idag.
Igår var det ovisst. De flesta undrade vad skulle hända, tänk om en person skulle tagit rodret i tonårslandet USA med en gigantisk statsskuld, ägda av Kina och innehar ett slags omotiverat, självpåtaget världsherravälde och som sambon sa "han är nog värre än Bush Jr".
Nu blev det inte så.
Vi drar alla en lättnadens suck. Eller ja, inte alla kanske, men de flesta amerikaner, och det är tillräckligt. Siffrorna verkar tala sitt tydliga språk. Hoppas nu det blir lite lugn och ro runt Barack (som ju ÄR det nya korsordsordet). Obama. Så han kan hålla i rodret stadigt och sikta på fyrarna mot ett mognare USA, mot ett USA som tar sig ur sin hjärnfelkopplade tonårstid.
Sedan kan jag inte låta bli att fundera på varför det är så krångligt system i USA? Alltså valsystemet. Men det är klart, är det ett tonårsland så är det ju.
Fyra år till med en barack och inte ett fuskbygge, ger mig hopp om livet. Och om USA.
2012-11-04
Kulturpolitik och lövkrattning
"Jag går ut och krattar löv, sitt du inne och skriv om kulturpolitik". Det är de enkla uppgifternas dag idag, en aktivitet står i InBoxen, eller ja, kanske BackLoggen "skriv om kulturpolitik".
Hmpf.
Vad gör en tekniker då? Hen går till källorna. Eftersom jag är på landet låtsas jag detta vara en skrivmaskin och jag tar fram en sliten MEDIA; Kat-Lat. Slår upp kultur... Hmm...av ordet odla...har jag inte skrivit någon för längesedan om kust kunskapskultivering. Alltså odlandet av kunskap på ett företag.
Jo, banne mig, och den finns på LinkedIn. Spännande. Nå, nu är jag tillbaka från uppdateringen av det dokumentet...:-)
I MEDIA från 1979, Lotta fick den 1982, då...då var ju jag rättviiiiiikare!!! Meeeeen Guuuud. Vad gjorde jag då, få se, fram med räknaren...1982 minus 1957 det blir det blir...25 åååååår. Aha. Det var den tiden då ja. Min kulturminnen var då Spåmans, LiTHE Blås, LiHkören - som Linköpings Studentsångförening hette då, Björbobandet, Symfoniorkestern i Rättvik med 67 takters paus och ett TUT i trumpetstämman... Nå. Nog om det. Tillbaka till MEDIA. Kultur - av latin cultura...mm..mm...
Hmpf.
Vad gör en tekniker då? Hen går till källorna. Eftersom jag är på landet låtsas jag detta vara en skrivmaskin och jag tar fram en sliten MEDIA; Kat-Lat. Slår upp kultur... Hmm...av ordet odla...har jag inte skrivit någon för längesedan om kust kunskapskultivering. Alltså odlandet av kunskap på ett företag.
Jo, banne mig, och den finns på LinkedIn. Spännande. Nå, nu är jag tillbaka från uppdateringen av det dokumentet...:-)
I MEDIA från 1979, Lotta fick den 1982, då...då var ju jag rättviiiiiikare!!! Meeeeen Guuuud. Vad gjorde jag då, få se, fram med räknaren...1982 minus 1957 det blir det blir...25 åååååår. Aha. Det var den tiden då ja. Min kulturminnen var då Spåmans, LiTHE Blås, LiHkören - som Linköpings Studentsångförening hette då, Björbobandet, Symfoniorkestern i Rättvik med 67 takters paus och ett TUT i trumpetstämman... Nå. Nog om det. Tillbaka till MEDIA. Kultur - av latin cultura...mm..mm...
- Odla alltså. Det har jag ju redan sagt. Uppodling av jord
- uppfödning av djur
- Det sätt på vilket mänsklig liv och mänsklig verksamhet gestaltas inom ett visst geografiskt område under en viss historisk period. Kasching! Där var det. Det finns två till.
- Den sektor av mänslig verksamhet som omfattar bl a konst (i vidsträckt mening), religon och vetenskap. Nämeeeeeeeeen. Det är ju DET vi talar om också. Och sist
- Mera vardagligt: skolning, förfining, "folkvett".
Jaha. Då får man fundera då. Vad politik är har jag ett hum om. MEDIA ger heller ingen information, uppslagsorden är ...politisera, politiska partier (se lexivision nästa uppslag), politruk, Polk James... Nähä.
Nå.
2012-09-25
Det görs en pudel.
Blir vanligare och vanligare, migrationsverket gör det (i princip) och nu gör Kulturhusets ansvarige också det. Men skadan är redan skedd. Det har rört upp mer damm än vad som var avsikten. Det kan ju dessutom vara så att han var lite tidigt ute, och det om några år plockas bort TinTin-böcker och annat.
Påminner om faraoerna på sin tid, de högg bort tidigare faraoers namn, det är ren tur att man inte tog bort allt som hade med tutankhamon att göra; namnet stod även på baksidan av den stenstod av honom man rest.
Det är mycket olyckligt. Frågan är om uppmaningen att leta reda på rasist och homofob-litteratur kvartstår. Det undrar man.
2012-09-22
Ser ni det framför er?
Det ringer på dörren och föräldrarna öppnar den. Det står två poliser och en, antar jag, representant från migrationsverket eller möjligen sociala myndigheten. Haddile förstår inget, hon förstår inget av varför hennes mamma och pappa börjar se ledsna ut redan när de öppnar. Säkert redan i några dagar har deras sinnesstämning blivit lägre och lägre.
Ser ni det framför er?
En liten väska står där i hallen, den är liten, intetsägande färg. Innehåller lite små saker, en eller två leksaker, ett gäng blöjor och små små tröjor. Och en sådan där overall som ska träs på knubbiga armar.
Föräldrarna hämtar Hadille. Hon förstår inget. Hon förstår inget heller när de sitter i bilen. Hon ryggar tillbaka lite när hon hör ljuden från flygplatsen och ser förskräckt ut när de kommer in i den stora stora avgångshallen. Det låter konstigt och luktar underligt av flygdieseln. Och väsnas.
Ser du det framför dig?
I planet är hon otröstlig. Socialarbetaren gör så gott, ja varför inte, hen kan. Det hjälper inte. Hadille ser panikslagen ut.
Nu ser jag inte vad jag skriver...så jag slutar..
Café Grannen
I Malmö råkade jag på detta cafét. Man beställer på engelska eller skånska...när jag var där stod en okopplad hund utanför, en kunds hund. Frukostbuffén kostar endast 69:- och var mycket prisvärd. Fransk musik i högtalarna, blandat med annan musik, men inte huvudströmmens musik. Ingen eulalia med inforia eller vad den heter, ingen annan musik jag känner igen. Skönt.
Människorna är lugna och fina, inga vrålande brölande människor. Det mest imponerande är att två, tre-åringen talar, skriker alltså inte. Inte alls. Utan samtalar med mamman, visst, säkert finns vrålande tillfällen. Men inte just nu. Och jag tillåter mig tvivla att de är så ofta förekommande, eller ens högljudda länge.
engelskan kommer sig ägarparet, som troligen är från just Storbrittannien, kanske. Eller Australien fick jag för mig. Jag vet inte... Men de lär sig mer skånska än svenska...:-)
2012-09-02
Visingsö, mer än en pärla i Vättern.
Tillbringar två daga på den här ön. Innan jag åkte tänkte jag lite "vad är väl två dagar på en ö". Sällan har jag haft så fel.
Visingsö är en underbar ö. Förstår inte riktigt varför, men den har ett lugn över sig. En ro som man inte hittar ofta och som raskt smittar. En smitta man vill ha.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
