Internet på gott och ont

Det tog mig 15 minuters surfande för att ta reda på detaljer i det uppmärksammade och tragiska rånmordet i Lambohov. Offer samt anhöriga, gärningsman och hans anhöriga. Allt var liksom serverat och klart på bara några knapptryckningar.

Jag vet inte om jag tycker det är bra eller dåligt. Jag står och vacklar. På något vis så kan man liksom få en bild - ja, det finns bilder på offret på nätet, företrädesvis norska siter - av eländet. Eller ett ansikte på offer och gärningsman. Men varför blir det bättre?

Jag vet inte. Jag vacklar.

Det är som om ett namn säger mer än correnartiklar och kvällspresspekulationer, de senare förresten tar sin näring från en av siterna på nätet. Enbart därifrån, vem som helst skulle kunna starta en tidning med alster från den siten.

På gott och ont.

I mitt fall är det på gott, jag ser någon, jag ser ett ansikte. Och jag relaterar till personen. Jag ser en logg på facebook och ser hur ett liv avstannade plötsligt och onödigt. Ändå är jag inte förespråkare för publicering så snart man - pressen och nätet - vet vem offer och gärningsman är.

Den senares identitet är ju en gissning. Nästan alltid.

Men själv får jag en slags bild av människan genom att se bilden, på offret såväl som på gärningsmannen. Det ger mig insikt. Som jag verkar behöva.

Varför förstår jag ännu inte.

Sökordspoesi - varför inte?

Kika på siten sökordspoesi, under parollen låt verkligheten beskriva dikten ser man där ett gäng poem. På sökord som träffat en blogg.
Den sjungande snoppen blev en bonus...Tittas på på egen risk.

Min sökordspoesi blev så här:

Störmoment blogg

Martina Lowden blogg

Brylepudding
Vad ska man göra om man hittar måsungar?

Raffens öden och äventyr

Tv debatt fildelning
Prästvigningsmässa maj 2009

Helen Sjöholm snusa
Fristorp fullständigt
Malou Daniel Tammet

Historia om Creme Brule
Kommer plötsligt

Viggen munspel

Blogg provence hund

anywhere you go let me go too

Så står det i All I Ask of You i Fantomen på Operan. Visst är det fint?

Varhän du än går LÅT mig också få gå. Inget tvång, frihet.

Jag vet inte...men den säger så mycket just den sången i Fantomen på Operan, och påminner om Come what may i Moulin Rouge när jag tänker efter.

Men då får man ju tänka efter.

Fina är de i alla fall.

EU-val - bra av Corren

Läser med en liten faktiskt (och inte stigande, för ingen är tror jag...förvånad) förvåning intervjuerna med EU-parlamentarikerna. Jag vet inte varför men jag var mest intresserad av var de gör av överlönerna (fint ord va?:-) de får. Kanske för att jag i samma situation inte riktigt visste vad jag skulle gjort. Men har nu kommit på att det är klart att överlönen, min eventuella, skulle gå till något behjärtansvärt.

Marit svarar att vi inte har med det att göra. Märkligt. Lite märkligt. Vad är det som är så känsligt? Ger hon pengar till SD, Monsanto eller vad är det frågan om. Ingen röst där inte. Inte från mig i alla fall.

Lena Ek från trakten säger att frågan är fel ställd...ska man ta de som intäkt för att vårt skolsystem misslyckats kapitalt. Det finns ju som bekant inga dumma frågor och då förstås inga felställda frågor. Hon viker ut sig (!) i ett svar om att nuvarande regeringen minsann gjort lönerna bättre. Och verkat för lika löner för alla. Lite stor överlön till alla. Det är fint Lena. Bra tänkt. Svara på frågan i stället. Blogg börjar letas...för att se om hon kan förmås svara på frågan där.

Sedan inga överraskningar, jo, kanske, piratpartiets representant säger att 10% av överlönen ska gå till något gott ändamål. Minns nu inte om han närmare gick in på vilket. Det låter lite lite. Gör det inte? 10% liksom. Det blir ju mycket pengar över av överlönen då.

Hökmark överlåter åt andra att bestämma hans överlön. Jo jag tackar jag, ingen förvånad här heller antar jag. Då svär ju han sig fri liksom från ansvar, på något sätt.

Vi har ett EU - överstatligt organ vars parlamentariker har överlöner. Se där, en logik som faktiskt stämmer.

Detta är dagens, kanske årets citat...

http://www.borsiin.com/2009/04/dagens-citat.html

Kom på idag vad första leendet var

Det är något särskilt med lastbilar som backar. Det är så pampigt och delikat på något vis. Igår backade en ledad bil med betong in mot stället där de bygger, den backade in på Borgmästargatan, den som i förlängningen kommer ut på torget, vid Cioccolata.

Den backade varsamt in där, för si, det stod en liten bil till höger i vägen för hanses backning.

Men in kom han.

Idag såg jag en till lastbil som backade, den var inte ledad. Men det är något delikat och pampigt över det i alla fall. En yrkeskunskap som heter duga.

Det var en strålande dag idag

Log åt något på väg in till stan, har faktiskt glömt bort vad det var som gjorde mig glad i sinnet. Något vardagligt hände, men som man bara tar för givet.

Sedan vandrade jag och skulle handla en liten tavla, passerade S:t Larsparken, den har blivit fin! Där kom en en liten man i vardande och gick med sin pappa, kommenterade allt han såg som 2-3-åringar gör. Bara de gör. Oförblommerat. De hade det mysigt där de spatserade i 2-3-åringes takt. Det brukar pappor göra...faktiskt. Mammor brukar dra sina barn i handen och säga "vi måste skynda oss till dutten och ditten, de stänger snart" eller "vi måste skynda oss för att de väntar på oss".

Men de här två bara gick. Det fick ta den tid det tar.

Sedan lite fika. I lugn och ro. Några fikagäster hade letat sig dit, och så hittar man en gammal bekant som börjat på fikastället. Nya leenden och igenkännanden. Roligt.

Jamie (Oliver) är alltid rolig

Nu hade han i soja i någon röra, 8 matskedar skulle han ha i - det tar ca 12 sekunder sade han sedan. Så tänker jag med när det gäller olja och sådant som rinner. Det tar liksom en viss tid att hälla i något flytande i något annat.

En matsked honung - rinner ju som bekant knappt utan hjälp - lagom tryck på flaskan i några sekunder är en matsked.

Nypor tar han med, salt och så. Det gör inte jag, än. Måtter lite i handen faktiskt. Den gången jag verkligen tog ett mått blev det för salt (!). Irriterande. Väldigt irriterande.

Hans kombattant (?) Gordon Ramsey är bättre anser jag i det program där han lagar mat tillsammans med en halv eller helcelebritet än i de program där han är förbannad. De tycker jag inte om. Inte alls, det är inte matlagning liksom att skälla på nykomlingar i köket. Det är klart att det är lurigt när det är nytt, tror inte skäll är sättet att få dem på spåret.

Man får alltid bra tips. Alltid. som nu. Ställ dina hemgjorda burgare i kylen ett tag så faller de inte sönder när du steker dem. De kan, med betoning på kan, göra det annars. Har sett det då och då faktiskt. Det är inte så kuligt.

Det regnar regnar

Det regnar regnar
och molnen hänger så lågt att dom kan trilla ner
och som vanligt har allt gått på sne';
jag klarar snart inte mer
Det är blixt och dunder
och nånstans under en gatuserveringsmarkis
står en ensam och genomsur kis
och hon som lova mig hon skulle skynda sig hit

Varför står jag väl här
i min sura rock och med vatten i skon
fryser och hostar och svär
har hon helt glömt mig månntro
min klocka visar på fiasko redan
för hon borde kommit för längesedan.

Refräng.

Jag är sur som en mopp
när jag äntligen hör små hastiga steg
och så dyker hon upp och min ilska rinner iväg
ja, jag glömmer nu lågtryck och vad det heter
när vi kramas stiger min barometer (när jag var "liten" tänkte jag inte på denna strof...som jag tänker på den nu. Det kan jag ju tala om...)

Det regnar regnar
och molnen hänger så lågt att dom kan trilla ner
och inte fanken har nå't gått på sne';
jag klarar upp mer och mer
Det är blixt och dunder
men nånstans under en gatuserveringsmarkis
är det soligt ändå på nå't vis
för som hon lova mig till slut så tog hon sig hit

En enkel kanske lite banal text, men jag frågar bara vem jag frågar vem har rimmat "gatuserveringsmarkis" på "genomsur kis". Det är lite ramelskt. Det är det.

Tilltalas av harmonierna också. Sedan måste blås-sektionen glömt sina lurar...för de sjunger ju uppenbara brassinpass...barappappaaaaa.

Och ändringen av refrängen när hon äntligen kom.

Jag ser dem framför mig, det gjorde jag då med. Markisen är randig och lite sliten, affären som den är tänkt att skydda är inte så viktig. Zoomen är inställd på honom.

Hon är lite brunettig så där, med axellångt hår. Och man undrar, ska hon komma? Men man ser henne inte förrän hon faktiskt kommer dit.

Halvlång kjol, och han står där dyngsur, invärtes såväl som utvärtes. Men så, kommer Hon. Men sin röda, har jag fått för mig, möjligen gula, kjol. Den är plisserad tror jag det heter, med veck. Stora veck.

Inga strumpor har hon, det är ju sommar har jag fått för mig. Skorna är röda så klart. Det är givet. Så klart. Möjligen vita. Nä...röda. Så får det bli. Och så var det nog när jag tänkte mig scenen för många många år sedan.

Den är lite tycker jag som en rad jag hörde på tvn nyligen. Jag älskar dig så högt att min kärlek kittlar Gud under fötterna.

Jag gråter alltid när jag hör den här låten. Alltid. Det har inte ändrat sig. Märkte jag just. Hör den för tredje gången nu.

Medias ansvar (favorit)serie i repris

Eknomin är på väg ner. Visst. Men inte så himla stort som media gör gällande, de verkar dölja fakta som talar för att det är på väg upp "Ja, USAs ledande ekonomer säger att det är på väg upp, men det ligger i Obama-administrationens intresse att säga så för att lugna".

Jaha. Men det finns ju ekonomer som säger att det är botten som är nådd. The bottom is nådd.

Reprisen då...jo. Influensan. Stora trumman, slå på den! Det är farligt det är hemskt. Folk dör. Fyrtio har dött!!! Det är en epedemi på g, eller pandemi.

Lugn och fin nu. Hur många bor det i Mexico? 100 miljoner! Ett hundra miljoner.

Hur många bor det i Mexico City? 100 miljoner i Mexico. 100 miljoner...om vi låter de 40 vara dödsfall av influensan i Mexico. Det blir...0,0004 promille. 0,4 tusendels promille!!! Men HALLÅ hela pressen. Radion och TeeeeeeeeeeeeeVeeeeeeeeeeen.

I Sverige skulle det bli 3,6 dödsfall. Ingen panik.

Och nu tackom och lovom har det lugnat sig i rapporteringen. Sveriges Radios var, såvitt jag begriper, först. Men de andra hänger säkert på.

Skadan är dock skedd. Det är risk för pandemi. Den andra grodan av media påverkar den första redan idag. "Nu är det ännu mera lågkonjunktur". Som om den första prediktionen om lågkonjunktur inte var nog...liksom...

Stevie Wonder lyssnar jag på

Traktat av munspel det kan han. Det finns en historia i det sammanahanget...

Någon skulle ha munspel på sin skiva, minns inte vem. Fick ett råd av någonm, det kan ha varit Quincy Jones. Han sa: "Ring till Toots Thielemans, om inte han kan så ring till Stevie Wonder. Om inte han kan så ska du inte ha munspel på skivan..."

Detta är bra som tusan. Det är den senaste skivan, den påminner på sitt sätt om hans praktverk. Songs in Key of Life.

Vi hade två LP. SLÄNGDE BÅDA. Men hallå. Men hallå. Ibland har man inte ens huvudet under armen.

Ingen DVD sade jag

Det var ett tag sedan. Efter ett tag tröttnade familjen på mitt underliga - tycker jag idag - motstånd. Ingen DVD-spelare sade jag. Så plötsligt för några år sedan köpte vi 5 liter mjölk, ost, kaviar och en DVD-spelare. Hoppsan.

Nu har vi ett gäng DVD-er också. Två boxar. Köpte en i veckan, Vita Huset. Alla delar. Har redan tittat på säsong ett...:-) Det är en av de intelligentaste serierna som visats på TV. Om du frågar mig. Jag skrattar, gråter och får saker att fundera på. Det kan inte vara bättre.

Det är alldeles för roligt. Med DVD. Tur man kan köpa spelarna samtidigt som mjölken.

Och det förvånar mig att det roligaste och det första jag tittar på - nästan - är "gag reel" eller feltagningarna. De är otroligt roliga.

Tvära kast. Ett så kallat bloggskift. Eller något...

"Pappa, springer du en maraton med mig?"
"Ja"

"Pappa, springer du en till maraton med mig?"
"Javisst"

"Gör du en Ironman tillsammans med mig?"
"Ja det gör vi"

En Ironman är 4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning.

Och de gjorde just det.

Innerligt trött på negativa ekonomer

Eller vad ska vi kalla dem? Kreditekonomer? Alla ekonomer sprider visserligen sin dynga dagligdags med prognoser hit och dit, eller snarare upp eller ner. Och ingen vet egentligen ingenting, varesig om framtiden eller om ekonomin i framtiden. Det är och förblir en kvasivetenskap.

Det sorgliga nu är att denna kvasivetenskap styr våra liv, ja, jo, det är ju bra att räntan är låg. Men det vore bättre, som min kloka ekonomsambo säger, om elpriset gick ner och räntorna upp; så att man får en ekonomi som faktiskt fungerar och är i balans.

Mest irriterande nu då, när det gäller ekonomer som får tala i TV, skriva i tidningar och på bloggar, är att de ser så mycket negativt. "Neeeeej, uppgången på börsen måste vara mer ihållande". "Jaha" frågar då så klart intervjuaren "när vet vi om det är en stabil uppgång då?" Svaret kom lika snabbt som överraskande: "Det vet vi först efteråt". Det enda sanna som sagts i debatten - hur kan man ha en debatt om framtiden? - om lågkonjunkturen.

Medias lågkonjunktur kommer en del forskare rätteligen att komma fram till när stormen blåst över. För media har blåst upp (negativa) nyheter om lågkonjunkturen. Det måste vara första gången i historien.

Efter en lång dag i kyrkan...

då behöver man vila. Att spela in TV-program är arbetssamt. Det ska tas om, gång på gång. Hela tiden, ideligen. För att bilden ska bli bra.

Ja, bilden. Det är ju TV. Då är den viktigast.

Långfredagsmässan innebar psamler som är sorgliga, väldigt sorgliga. Men det blir bättre...på söndag smäller det liksom. Det repeterade vi redan i dag...på långfredagen. Men på söndag är det TV igen! Men gladare TV. Mozart, och hans kröningsmässa vävs in i högmässan. Bra idé. Som om vore det tänkt så från början liksom.

Av Mozart själv.

Hoppas Mozart har en altan i himlen, och en Kilkenny...Det hoppas jag. Det är han också värd.

Brylepudding och Creme Brulee

Det är två skilda saker det. Men det verkar inte en del översättare tänka på. De bara översätter rätt av, Creme Brulee till Brylepudding.

Creme Brulee är ägg/socker som vispats. Sedan häller man i värmd grädd/mjölkblandning. Som får stå i ugnen i vattenbad ett tag.

Brylépudding innehåller samma ingridienser faktiskt men mindre, mycket mindre socker i brylépudding - läste jag just - men är ändå helt olika i sin karaktär. Den serveras med karamellsås. Det gör man inte med Creme Brulee. Den ska ha ett bränt lager socker på sig.

Man vet att man är gammal när...

man tittar med nöje på konståkning. Har för mig jag noterat det förut. Nå, jag uppväger de med att titta på en Pinter-pjäs. Den är väldigt bra.

Den är helt underbar!

Nu sys de två sällskapen ihop liksom. De satt på en restaurang. Man trodde, i alla fall jag, att det var två olika restauranger.

På väg norrut.

Våren har kommit till Rättvik med, denna bild är dock tagen vid Ludvika, på väg norrut.

Just nu ett kort stopp i Rättvik för vidare färd norrut mot Mora. Insåg i morse att mitt stopp i Ludvika innebär minst åtta timmar i bilen idag. Men men, värre kan man faktiskt ha det.

Dalkullor ser ut på ett särskilt sätt. Det är bara så, de är lite zornska vare sig de vill eller inte. De är vackra.

Och vindolmen igår - men det har inte med dalkullor att göra...- på grekiska restaurangen i Ludvika (det finns bara en) var fantastisk. Det var också fantastiskt att stället var halvfullt, en måndag. I Ludvika.

Cappu' smakade gott i dag i Rättvik. Det var en liten bra paus.

Snögränsen går vid Örebro sisådär på ett ungefär. Hos mamma och pappa nordost om Rättvik var det fortfarande lite snöprylar på vägen. I vägen skulle man kunna säga.

Altanen för några dagar sedan

Bara för några dagar sedan sken solen på altanen. Dags för första koppen espresso ute i solen. Nu ska jag erkänna att det ser mycket varmare ut än vad det var.

Vinrankan skymtar i bakgrunden, den börjar snart spira. Det vill jag tro. Den är fin, sonen rensade lite i den här om veckan.

Ser fram emot stunderna där, vid vinrankan. Och nu plötsligt kom jag att tänka på Monica Zetterlund. Så klart. En av hennes skivor hette faktiskt under vinrankan. Om jag inte minns fel.

Robert och Daniel - lika som bär

Nog är det så att man häpnar lite lite...visst?