2011-08-04

En tågresa förra veckan

Åker tåg mellan Linköping och Västervik. Förstår inte varför det hela tiden ska pratas om man är ett sällskap. Kan det liksom inte bara vara lite tyst emallanåt. Så man kan tänka på det som sagts. Sällskapet emellan. 

Det måste ju vara så att reflektion i samtal mellan människor också är viktig. Eller är det månne så att inre reflektion inte längre är på modet. Utan det ska pladdras och pladdras om vad tusan som helst. Bara det pratas. En slags skvallerradio med prat. Som mal och mal. Såvitt jag kan bedöma mest svammel. Lite intressant smyger sig in. Men inte  mycket alls.

Kräsen kanske jag är då kan man tycka. När det gäller mellanmänskliga möten är jag det. Träffade en person idag med Walters syndrom. Vi sa inte mycket. Det mötet gav mig ändå mer än detta lyssnande på var barnbarnen ska bo. Om det kostar annorlunda i olika vagnar på tåget. Eller om ja, tusan vet.döljer snacket i lurarna. Det som är lite glädjande kom jag på är att de inte talar i mobil med någon , för mig, icke närvarande, så jag hör ju dialogen. Eller dialogerna. Mannen i sällskapet verkar lika trött som jag på "tugget".


Roligast är åttioåringen bakom mig, som dricksade tågvärdinnan! Hon lever på det än. Tro mig. Hon vandrar omkring i vagnen med ett bredare och varmare leende,
Så det så. För det vet man.
Nu ringde han till en bekant, och ropade ut över kupén att soppåsen som Gun skulle slänga ska inte slängas. Det låg en viktig skrivelse i påsen, den hamnade där av misstag. Jag brinner av nyfikenhet vad det är för skrivelse. Men man kan ju inte fråga främmande åttioåringar om sådnt... Det går bara inte för sig.

Det jag djupt ångrar är att jag inte frågade henne mer, ni minns,som varit på begravning. Och jag frågade hur gammal hennes gammelmorfar var som dog. Ett Hundra år sa tjejen med den lilla svarta. Och glittrande ögon. På min undran hur många som var med på begravningen sa hon ännu mer glittrande och med ett varmare leende: hans nya flickvän...

Hur gammal var hon undrar man. Hur länge var de ihop? Jag hann inte fråga, hon gick åt taxihållet på Linköpings central, jag gick uppför trappan högt skrattande mot stan. Ibland ska man inleda samtal fast man inte tror det passar sig.det hade passat sig i detta fall. Vi hade haft ett mellanmänskligt möte att minnas

2011-07-26

Pappa! Pappa! Vänd pannkakan i luften

Gör det!

Ropen klingade på Rättviksbaren någon gång från min 10-åriga strupe. Jag hade säkerligen ätit bräckt skinka med ägg. Det gjorde alltid mamma åt mig om det inte
fanns något i alla grytor som jag ville ha. Som jag ville ha, skäms vid tanken. Men
bär ingen skuld för den.

Vänd den i luften! Pappa!
Han log.

Jag tittade, jag minns inte om han lyckades, det är inte viktigt. Minns att han provade flera gånger, och häri ligger väl en fingervisning om att han inte lyckades första gången.

Men jag minns, som igår, hur vi skrattade.

2011-07-22

En alldeles underbar bok om Wittgenstein

Ni vet han, som hade sådan stringens att han kritiserade sig själv. Och förkastade - väl i princip om jag inte minns fel - sitt första verk Tractatus. Men Bo Andersson gräver i gruset efter mer om LW. http://www.blogger.com/img/blank.gif
Han gör det med den äran. Jag har alltid pennan i handen när jag läser böcker av det här slaget. Den kom till användning tidigt. Och sedan lär man sig nya ord. Som replipunkt. Och egid. Tror jag det var.

Den är annorlunda boken för den belyser fler delar av hans liv, och sätter lite mer färger på plats på paletten Wittgenstein.

Ska läsa vidare i den idag igen.
Tack för att det regnar lite.
Sätter mig på favvofiket och läser.

2011-07-17

Eftersom jag har en lapp om det...vaffönte.

Den finns säkert på begravningsbyråerna när det är dags. För mig. Det finns många rubriker, bara det är nedslående. Faktiskt. Men nödvändigt antar jag.
Den dödes önskemål
Begravning gärna i kyrkan. Tror på kärleken mellan människor, låt oss kalla det - i den här delen av världen - Gud.
De efterlevande'
Inte begravning i enskildhet. De som vill ta avsked ska få ta avsked. Så fungerar det ju. Tycker jag.
Barn är så klart välkomna.
Bisättningar och att se den döde
Det gör ni som ni vill med.
Val av kista och urna
Tja. Svårt att veta. Välj någon ni trivs med. Samma sak med urna. För brännas ska jag. Har inget emot det.
Klädsel i kistan
En gant-skjorta, gärna färgglad, jeans. Blir bra. Helt ok för min del. Lägg med något ni tycker blir bra. Inte trumpeten dock. Den kan ni sälja.
Dödsannons och tillkännagivanden
Corren - om vi bor i Linköping. Given. Dalarnas tidningar kanske. Falu-kuriren kanske räcker. Om någon skriver en nekrolog vore det roligt att läsa den innan jag är död.

Det får räcka, det är tre sidor till...tar dem pö om pö.

2011-07-15

I mitt Sverige räcker det med en enda

Som inte ser tavlan. 23 000, sjutton eller 12 354 spelar ingen som helst roll. Det som historien med pojken som kastar musslor ut i havet för att rädda dem från en säker död på strandens sand och pappan säger:

Men du, det spelar ju ingen roll...det ligger så många musslor här på stranden.

Pojken svarar medan han slänger ut en mussla till det räddande vattnet:
För den här spelar det roll.


Nu finns det fler det spelar roll för, om man säger så.

2011-07-12

Det är lite märkligt.

Första meningen stämmer. Så väl. Går ut i naturen.
"You'll probably be sad, disenchanted, without daring to show it, and inclined to give up everything. You must absolutely find ways to relax; the most simple and certainly one of the most efficient ones is contact with nature. You'll above all try to consolidate what you've got or still to improve your material and professional situation by only taking carefully calculated risks. Beware of tough sentimental storms, of risks of frustration, disputes, rupture, of turmoils of all kinds; to avoid all this, only one solution: try to be as tolerant and understanding as possible."

2011-06-30

Sänkt stöd för humaniora och konst

Ibland blir man stum, och det är sällan jag blir det. Ibland förvånas man över folks oförmåga att inse att livet inte är en segling på räkmacka med en dillkvist bakom örat. Utan livet är så mycket mer.
Det är sorg, glädje, skönhet, ilska, upprördhet, frid, stillhet, ro och i vissa fall avund och hat.
Känslor.
Som vi människor hyser och såvitt vi vet så gör inte några andra varelser det. Men därom tvista de lärde. De olärde drar ner på stöd till ämnen som befrämjar och bejakar människan i oss.

Vad månde bliva? Svenskt näringsliv får ta och skärpa sig, eller döpa om sig till Svenskt täringsliv, de hör numera till de tärande. Och inte de närande. Människan klarar sig visserligen inte på kärlek allena. Men man kommer mycket mycket lång.

De baserar sina förslag på rapporten "Konsten att strula till sitt liv". Den rapporten torde vara ett hastverk utan eftertanke, utan känslor men med Mammon som rättesnöre. Några andra musor finns inte. Inte närvarande.

Vilket fattigt liv. Struligt kanske men ett levande liv. Förslaget är så illa genomtänkt att man undrar över andra förslag från SN, de måste ju vara lika illa förberedda, dåligt preparerade och vedervärdigt anskrämliga. Man bör noga, efter detta så kallade utspel, granska SN. I fogar och sömmar.

2011-06-20

Vi åkte i etthundrafyrtio


minns jag. För jag kikade på hastighetsmätaren från baksätet. Pappa skrattade och jag triggade säkerligen honom så att vi kom upp i etthundrafyrtio.

Det var på rakan mot Gulleråsen från Rättvik, på lagom avstånd från Rättvik och sommarstugan. Vi var givetvis på väg till landet, eller sommarstugan som vi sa på den tiden. Jag var säkert 12, eller 10. Eller yngre. Minns heller inte om det var vänster eller högertrafik. Kanske jag inte hade en aning om vänster eller höger. Jo, det hade jag nog, men det var så klart inte viktigt.

Inte då i alla fall, och inte nu heller i viss mån. Ingenting är viktigt mer än att man är med bara pappa, på vägen, trygg, i hundrafyrtio i en Taunus. På väg mot sommarstugan och en storskrattande pappa och en samvaro.

Häromhelgen var jag och sonen på landet. Vi körde inte i etthundrafyrtio - det är många fartkameror på vägen till landet - men vi såg fram emot en samvaro på landet, och havet lockade. "Jag vill lära mig navigera dit" sa sonen, "till havet". Så gjordes.

Han hittade, och kommer att hitta. I alla fall till havet. Det vet jag.

2011-06-14

Vernativ moral

Dessa ord skulle jag skriva in för att få kommentera nyss. Man undrar vad vernativ är och vilken ordstam det har. Och vilket språk det kommer från, ursprungligen.

Vernativ. Verité, sanningen. En sanningens moral?
På katalanska betyder vern regeringen. Se där. Regeringens sanning.

Något att fundera på. Vernativ moral, regeringens moral.

2011-06-09

För snart nitton år sedan föddes hon

och på dagis några år senare skulle man teckna en bild, 4 cm i diameter. Den skulle användas som prick att sitta på.
I ringen. I gemenskapen på dagis.

De andra ritade blommor, prinsessor och annat figurativt. Stilleben kanske det heter, jaaaag vet inte.

Dottern ritade först och främst full hela bilden, hela ringen hennes, alla fyra centimeter i diameter var täckt.
Med färg.
Mest blått, som fond.

Sedan en slags regnbåge med diverse färger i strimlor liksom, i formen av en fisk. Men det var ingen fisk.

Frågade man dottern vad det var så sa hon svävande "sommar". Eller inte svävande, snarare drömmande.

På den vägen är det. Imorgon tar hon studenten.
Kram.

2011-06-05

Centerpartist ute och är vilsen. Inte så lite heller.

"Fördelarna med ett jämlikt samhälle är många." drar vi till med i debatten om jämlikhet. Man vet inte om man ska skratta eller gråta.

Nähä?!? Är det fördelar med ett jämlikt samhälle?

Stoppa pressarna!!!


Vilken del av debatten som Pär Ström och Gudrun Schyman missade skribenten? Vilken del av andra debatter har skribenten missat. Det kan man undra. Pengajämlikheten är där, för att stanna. Cirka 400 personer äger lika mycket pengar som 2,7 miljarder av världens folk. (Källa: Myten om Maskinen av Alf Hornborg)

Så nog är det snett alltid.

Och det parti som skriver om skillnaderna förstår inte - som jag ser det - att se till att täppa till dem. Elpriset...någon som reflekterat över priset och om det ökat eller minskat sedan marknads"anpassningen" skedde? Apoteksavregleringen...någon som gillar't?

"Idag är det naturligt att ta ett SMS-lån" - känner ingen som tar SMS-lån, och jag är inte bekant eller vän med endast femtio-plussare. Så, som en god vän säger, "det är olika det där".

"Kapital utgör grunden för vårt välstånd". Skulle inte tro det. Vill ha fritt tänkande, religionsfrihet, åsiktsfrihet, mat på bordet - även om det är ur hand i mun och jag tror inte för ett ögonblick att ett futtigt avdrag på 5 000 skulle minska klyftorna ett dugg.

Det utrymme som skapas kommer att gå till förhöjda priser på livsmedel, höjda elpriser och annat som höjs när den marknaden får bestämma. Så direktörerna på Vattenfall och e-on är de som går vinnande ur detta förslag. Tror jag.

2011-05-27

God Morgon

utropade idag en främmande man som jag mötte vid åttatiden i morse. Skulle handla mjölk. Jag blev så paff och glatt överraskad, är jag månne inte i Sverige tänkte jag. Utan förflyttats magiskt till Frankrike eller medelhavsländerna, eller USA.

Vände mig om och ropade "Har du bott i Frankrike?". Nej, blev svaret.

"Nähä, för där saluterar de varandra på morgonen".
Jag gick glatt vidare lättare till sinnet, tillfreds med livet, och nej förresten... jag sa inte saluterar...men visst borde jag sagt så...

Att bekräfta att vi finns, att bli sedd är en av våra vanligaste törstar tror jag. Att människor säger "God morgon" till varandra är ett bevis på att vi lever här och nu. På den här jorden. Tillsammans.

Och tänk, jag tror det blir bättre då. Att leva här.
Just här. Just nu.

Goooooooooooood moooooooooooooooorinng Linköööööööööping

2011-05-23

Tröstpriser och sidovinster hette den första.

Men nu är det dags för den andra i raden. Om brev mellan två konstnärer. Lars Lerin och Kerstin Högstrand. Mitt i recensionen signerad Katarina Sandström Blyme utropar hon "Åh, vad jag tycker om boken!". Jag beställer den idag från det här stället.

Den förra är en välsignelse att läsa. Korrespondens mellan två vänner är intressant, och i dagarna personligen aktuellt,

2011-05-15

Oftast fredagar

men ibland även lördagar. Ringdes vi.

Under den sista tiden min vän vandrade på jorden skedde det mest på hans initiativ; misstänker att det var då orken var som bäst.

Samtalets struktur var given, i alla fall starten och slutet. Starten avhandlade var vi befann oss, på landet eller i stan. Slutet innefattade funderingar kring vad som skulle ätas och ibland även vad som skulle drickas, och förstås en liten utvikning hur långt man hunnit i matförberedelserna.

Emellan dessa givna men outtalade ramar samtalade vi om allt, och då menar jag allt. Fick då och då glirningar att jag för sällan var på landet då han ringde. "Jag provade så klart där först".

Att skriva att jag kommer sakna samtalen är en underdrift.
I fredags blev det inget samtal, inte igår heller.
Inte via telefon i alla fall.

2011-05-11

Det är skillnad på skit och skit

Snus är snus om än i gyllene dosor heter det ju. Men skit är inte alltid samma skit.

Tycker inte resonemanget i DN-krönikan håller riktigt, jag vet inte, vissa delar kanske men inte alla. Personligen har jag inget emot att hålla en missbrukar, trafikoffer eller rökare under armarna så att säga. Det tillhör min humanistiska livshållning att värna om inte bara sig själv utan andra. I stort sett oavsett deras personliga situation eller vägval. Men det är kanske bara jag som tänker så?

Däremot...aktiviteter - som visserligen lockar andra personer än rent fotbollsintresserade - som samlar massor med människor runt en speciell sak leder inte alltid till kravaller, sönderslagna fönster eller annan åverkan på vårt gemensamma offentliga rum. Det finns faktiskt aktiviteter som inte resulterar i ökade polisinsatser, förebyggande eller andra.

Så jag vill inte betala - via skattsedeln - organisationers oförmåga att hantera sina egna fans eller de som lockas till - i detta fall - fotbollsarenan. Det ska betalas av de som anordnar arrangemanget. Utlägg vid vissa musikevenemang, säkerhetsvakter etc bekostas av arrangörerna såvitt jag vet. Hultsfred exempelvis. Frivilliga får biljetter och ser till att städa efter folk som skräpar ner. Som folk gör, vilket är underligt och ett allvarliga bekymmer.

2011-05-10

Karlsbron, Charlie's Bridge


Karlsbron, Charlie's Bridge
Originally uploaded by linlasj
Starten på bron som är fantastisk. Man undrar lite över denna murarglädje som finns i Prag.
Varifrån kommer den?

Bild2472


Bild2472
Originally uploaded by linlasj
Charlies bridge. Nice bridge. Nice statues.

2011-05-08

Prag en dag

Och man är såld. På Prag och på husen och på frånvaron av asfalt på trottoarerna och på leenden och på stan. Den andas något som inte många städer andas.
Hopp, liv och murarglädje. Eller vad man ska kalla det, alla hus - nästan - är rikt utsmyckade med statyer, små ansikten eller reliefer på väggarna.

Prag ser jag fram emot i morgon.

Och det kostar inte skjortan heller. Att äta och ta en öl. Det finns - märkte jag - turistfällor även här, men de ska jag undvika i morgon.

2011-04-18

En passion för passioner

Så var det - som det heter - klart. Men det är inte klart. Det första jag gjorde i morse var att sätta på en CD. Med Matteuspassionen. För att få vara "där" igen. Den blir ett strålande gift, som inte kommer att gå ur. Man undrar varpå det kan bero, visst, Conny Thimander så klart. Men hela verket växer varje gång jag sjunger det. Och lyssnar på det, innifrån, sittandes i kören.

Gårdagens konsert var enastående. En ny bekantskap dök upp, en riktig speleman, barockspeleman, som infogade inte bara orkestern i sin strålande musikalitet, utan kören. Det var en fröjd i hjärtat att bara se på honom när man tänkte "guuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuud så långt".

Artikeln om Mattuespassionen är alldeles för kort på wikipedia. Detta ska åtgärdas, men bland annat en text som Lennart Ekholm skrev i början av åttiotalet vid instuderingen av verket.

2011-04-05

Jämlikhet är svårt det

Gymnasieleven fick påhopp idag, ett i "lilla gubben"-anda. Det får inte stå oemotsagt. Men det är en grannlaga uppgift att replikera. Väntar lite fler svar tror jag på insändarsidan. Innan jag svarar. Han - Oscar Rundqvist - konstaterar

"Hur svårt kan det vara att behandla alla människor på den här jorden lika? Kön, hudfärg, härkomst, tillgångar, position och alla sådana ytliga egenskaper saknar helt betydelse. Varför kan vi inte bara leva i en värld i jämvikt?"

Man kan undra hur svårt det kan vara, men det verkar svårt att döma av "lilla gubben"-repliken. Som återfanns idag.