Oftast fredagar

men ibland även lördagar. Ringdes vi.

Under den sista tiden min vän vandrade på jorden skedde det mest på hans initiativ; misstänker att det var då orken var som bäst.

Samtalets struktur var given, i alla fall starten och slutet. Starten avhandlade var vi befann oss, på landet eller i stan. Slutet innefattade funderingar kring vad som skulle ätas och ibland även vad som skulle drickas, och förstås en liten utvikning hur långt man hunnit i matförberedelserna.

Emellan dessa givna men outtalade ramar samtalade vi om allt, och då menar jag allt. Fick då och då glirningar att jag för sällan var på landet då han ringde. "Jag provade så klart där först".

Att skriva att jag kommer sakna samtalen är en underdrift.
I fredags blev det inget samtal, inte igår heller.
Inte via telefon i alla fall.