Särskiljande gillar jag inte

Understundom körs det dock i diket rejält när det gäller genus, någon förvånad?

Så sker nu när ett uttalande från en, tja, jag vet inte, minns inte, läs artikeln... låt oss konstatera att han är man.
Han lever och verkar i dataspelsbranschen och säger helt frankt "Killar är mer enkelspåriga. De vill gärna ha ett spel med start och mål där man ska ta sig från punkt A till punkt B. Tjejer kräver mer egna vägar". Han tillägger att det är en känsla han har, han backade liksom själv ner i korgen.

Vi ser en liten Pluto, eller pudel. "Aj då, det där lät lite illa, kommer få skit för det när jag tar en öl med polarna ikväll, och i tidningen och allt". Kanske, jag säger kanske, han tänkte. Ja, hoppas han får skit, från de människor han umgås med.

En god vän har lärt mig att säga "Förbaskade människa" i stället för "Förbaskade kärring". Prova...det fungerar åt båda håll. Det händer något i hjärnan när man ändrar synsätt.

Med förhöjt intresse läser jag nu vidare i artikeln och en tjej, mamma och datorspelare samt verksamhetschef på dataspelsbranschen säger att "Med dottern går hon på virtuell upptäcktsfärd i Mumintrollens värld, och med sonen har hon bland annat spelat Sims.".

Se där!

Ser vi månne en variant av dockor och bilar i datoreran. Drar mig till minnes en del uppfostringsövningar några föräldrar hade för några dekader sedan och gav dottern en bil, och pojken en docka. Nu ska man se till att låta pojken gå på "virtuell upptäcktsfärd" så att han inte halkar efter, i skolan, livet och arbetslivet. Eller?

Pojken och flickan, mannen och kvinnan - till och med länken till artikeln ovan ligger under fliken /manligtkvinnligt/ på SvDs hemsida. Jag är så trött på indelningar, särarter, bipolaritet, och slutsatser dragna på grund av kön, sexuell preferens, hudfärg eller annan åtskillnadsfaktor. Vi människor - ja, människor - finns ju här, på den här planeten. Tillsammans. Det är som om vi svenskar - speciellt - letar efter något särskiljande. Så man kan säga "ja, den Där". Och peka finger.

Jag vet inte, märker att tankarna inte är samlade, men inbillade mig att vi, marknadsförare, verksamhetschefer och media, nu SvD, kommit längre i våra strävanden att se alla som just människor.