Etanol- hybrid- och elblar

Nu har regeringen, en oljekommissionär, en företrädare för en för mig personligen
obekant grupp "Global Utmaning" samt ordföranden i forna etanolförespråkande
föreningen Gröna Bilister lierat sig. Mot fossilt drivna bilar, bara det
är intressant.
Övriga fossilt drivna fordon, trädgårdsredskap och jordbruksmaskiner nämns inte alls. Botta, som barnet
vårt sade under sina stapplande försök att bemästra språket.

Ett begrepp införs i debatten, som i alla fall är nytt för mig, "andra generationens etanolbilar". Jag undrar,
vad då "andra"? Det framgår inte och en dimridå kan skönjas, hoppas att så inte är fallet.
Det gläder mig dock att Gröna Bilister upptäckt i alla fall elbilen, hybridbilen glömdes bort. Trots att historien om Saab nämns där
turbon framställs som en miljöinnovation. Så var det kanske nu inte tänkt i början; det skulle
gå fortare, och låta mer. I slutet av förra och i början av detta millenium finns givetvis
turbobaserade lösningar vars uppgift är att just få ut mer ur det fossila bränslet.

Etanolen har den, som jag ser det, avskyvärda egenskapen att den bokstavligen tar maten ur munnen
på de hungrande. Producerad majs går i stället till att vi ska kunna förflytta oss från dagis
till jobbet i en etanolbil, och därmed anse oss till höra miljömuppsskaran. Det rimmar
illa om man tillhör en organisation med namnet "Global Utmaning". Global, javisst, men vilken
utmaning avses? Transportutmaningen i väst, eller fattigdoms- och de nödställdas utmaning i stora
delar av världen?

Att sedan denna skara människor inte hittar ett adekvat svenskt vokabulär för det anglosaxiska
ordet downsiza är föga förvånande, skrattretande, kanske till och med oeftertänksamt.
Några förslag är nergradera (finns kanske inte i SAOL men ändå, nyskapande är bra), skala ner ett annat,
men det finns säkert språkligt begåvade människor som finns till hjälp.