Idag väcktes jag vid nio-tiden...ja, jo, jag erkänner att jag sover länge på helgerna. Men i alla fall. Orden som jag väcktes med var "Jag har gjort gröt åt dig pappa". Men innan dess sade han "ska vi på 'utflykt'?".
Vi var på utflykt. Solen sken, våren var i antågande, och det var anledningen till vår alldeles egna vårutflykt. Kvällen innan undrade sonen om vi inte skulle ta och hälsa på F. Hon skulle rida någonstans i närheten. Så varför inte bara se hur det "är".
Så gjordes. Vi åkte sisådär fyra mil eller så. Det var inte långt, men lite lite för långt för en moped man är lite osäker på om den fungerar. Så vi tog bilen, övningskörningstillfälle för sonen. För fungera måste ju fortskattningsmedlet om man har ärenden som rubriken antyder. Så det var säkrast att ta bilen.
I min ensamhet strosade jag runt vid stallet, måste på grund av min allergi inte vara i närheten av hästarna. Men raskt och oförhappandes kom en kamrat till mig. Också.
Jag fick en påhälsning av en katt som hette - fick jag reda på senare under dagen - Julius. Jag vet inte om Julius var på friarstråt, han var i alla fall ute och vandrade. Han med, på samma stall som sonen var och vandrade på.
Det var liksom som det var. Jag minns det inte som igår. Men jag minns känslan, av att bara vara vilja vara. Någon nära. Just Hon. Bara lite. Bara idag. Nära.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar