Friarstråt - sonens alltså

Idag väcktes jag vid nio-tiden...ja, jo, jag erkänner att jag sover länge på helgerna. Men i alla fall. Orden som jag väcktes med var "Jag har gjort gröt åt dig pappa". Men innan dess sade han "ska vi på 'utflykt'?".

Vi var på utflykt. Solen sken, våren var i antågande, och det var anledningen till vår alldeles egna vårutflykt. Kvällen innan undrade sonen om vi inte skulle ta och hälsa på F. Hon skulle rida någonstans i närheten. Så varför inte bara se hur det "är".

Så gjordes. Vi åkte sisådär fyra mil eller så. Det var inte långt, men lite lite för långt för en moped man är lite osäker på om den fungerar. Så vi tog bilen, övningskörningstillfälle för sonen. För fungera måste ju fortskattningsmedlet om man har ärenden som rubriken antyder. Så det var säkrast att ta bilen.

I min ensamhet strosade jag runt vid stallet, måste på grund av min allergi inte vara i närheten av hästarna. Men raskt och oförhappandes kom en kamrat till mig. Också.

Jag fick en påhälsning av en katt som hette - fick jag reda på senare under dagen - Julius. Jag vet inte om Julius var på friarstråt, han var i alla fall ute och vandrade. Han med, på samma stall som sonen var och vandrade på.

Det var liksom som det var. Jag minns det inte som igår. Men jag minns känslan, av att bara vara vilja vara. Någon nära. Just Hon. Bara lite. Bara idag. Nära.

Sökarkeologi II

Då och då är det intressant att studera hur folk hittar till den här sidan. Varje dag är det någon som hittar hit som sökt på "Rösten från S:t Anna" - och träffar Peter Johansson. Förvånande många söker på "Peter Johansson dokument". Jag undrar lite varför man lägger till dokument, eller är det någon sökmetod jag inte känner till? Aha...tror jag kom på lösningen nyss, sökningen är på "Peter Johansson dokumentär". Men "är" försvinner i internationaliseringen av söksträngen, ä ersätts ju med något, för oss, mer mystiskt.

Andra träffar kommer från "Jag var en vandrare", Beppe Wolgers underbara text som Göran Fristorp sjöng in för rätt så länge sedan. Fin text. Fin musik.

Igår en träff på favoritkonstnären Lars Lerin. Lite roligt, den har jag inte sett förut. Träffen alltså.

Det är samma träffbild som återkommer. "Jag var en vandrare" och "Peter Johansson".

Vad är 9 miljoner mot drygt en miljard?

Tja, det kan man fråga sig. Men jag tycker det är smått roande att studera makt kontra opposition. Hade det inte bliv byte för några år sedan hade säkerligen de då borgerliga riksdagsledamöterna sagt det som nu Bodström säger. Dvs att vi ska bojkotta invigningen.

Jag tar inte ställning i frågan, jag tycker den är svår. Å ena sidan kan man tycka att en markering är på sin plats. Å andra sidan är det kanske, som regeringsmaktens företrädare säger att vi ska föra samtal med dem. Det låter lite lite fegt, men jag är övertygad om att hade rollerna varit de omvända hade samma meningsutbyte hållits.

Avdeldningen för dåliga förslag

Maudan har traditionellt sett omfördelat från de som har lite till de som har mycket och förslaget om avskaffandet av barnbidraget förvånar. Det är dock som vanligt när det gäller Maud en dålig idé, dessutom från en företrädare som representerar under 10 procent av väljarnas stöd. Det tenderar alla plötsligt att glömma bort.

Det gäller att värna om en generell välfärdspolitik, den kommer alla till del. I detta fall barnens, antingen genom att välbärgade familjer faktiskt spar barnbidraget till barnens framtid, eller att mindre välbärgade familjer får en drägligare tillvaro. Som förstås också gynnar barnet.

Tyvärr säljer Maud in Timbros budskap med timbrotrumman till alla de som nu propagerar för att avskaffa alla bidrag. USA here I come, privata försäkringar here I come, Gud, Jesus, Buddah och Allah bevare oss för den sortens lösningar.

Ju mer vi närmar oss en privatfinansierat välfärdssystem desto större blir sannolikheten för ett lika hemskst som uppdelat samhälle. Ambulanspersonalen framtida första fråga i ett frågebatteri utformat av någon marknadsundersökande ekonom kommer då att besannas: "Hej! Vi är glada att kunna hjälpa dig! Jaha, jaså, du har Trygg och Hansa, ledsen lille blödande och andfådde vän, men vi har inte avtal med dem, du får ringa igen till Ambulans AB Tryggofin. Jag har numret här!"

"Men men men...jag håller ju på att..." suck och pust "...dö, tror jag".

"Som sagt, ledsen, men vi har inte avtal med Folksam, du får ringa till Ambulans AB Tryggofin, ringer du via FolkoFin nummerupplysning ingår uppkoppling. Det är gratis!"

Nix pix ägget är inte löst

Problemet med att göra sLars Blogg: Bengaliska �gg eller �gg a la Benke kvarstår. Alltså på ett enklare sätt än att koka dem i 6-7 minuter. Eller hur länge de nu ska koka. Gulan ska vara på gränsen till att stelna, så yttre delen av gulan är i princip stel, mitten eller kärnan på gulan ska vara rinnande.

Men inte heller Melkers metod lyckades, så klart skulle jag då vilja tillägga. De krossade tallrikarnas man övertygar inte mig. Det sägs dock att hans mat är god och uppbyggd på en slags smakpalett, det låter intressant.

Vemodig längtan tillbaka

står det som ledtext i korsordet. Det ska förstås bli nostalgi. Men vemodigt? Nä...det tycker inte jag. Trots att nostalgi kommer från grekiskans ord för "hemma" och "smärta" i den ordningen.

Men smärtsamt och vemodigt? Är de verkligen liktydiga? Det tycker inte jag. För min del tänker jag ibland tillbaka, men utan varesig smärta eller vemod på tiden i Rättvik. Jag tänker bara tillbaka, och minns. Det är väl det som är nostalgi, där är ju min hemort, eller hembygdsort snarare.

Man kan ju inte vara (smärtsamt eller positivt) nostalgisk över det som hände på skärtorsdagen alltså för några dagar sedan. Eller kan man det? Ja, under vissa oönskade och speciella omständigheter kanske man kan det.

Men jag skrev nostalgi i alla fall. I korsordet. Man behöver ju inte hålla med korsordskontruktören eller konstruktrisen för det.

Ja, Ulla, jag kan betala min tv-licens

Som sagt, nej Ulla.
Men det beror inte på att det pågår kristen propaganda i varje program Jag tror inte jag hittar någon kristen propaganda i Let's dance? CSI? Morgonsoffan? Star Wars? Vad är en människa? Parlamentet? Stockholm Live? London Live?

Jag tror det är så Ulla...att man ser det man ser. Om man vill se det. Vill man irritera sig på att det är högerpropaganda så retar man sig på det, vill man reta sig på att det vänsterorienterad nyhetsrapportering på TV2 så gör man det.

Vilken koppling föreställningar om tv-programmens innehåll från en rad olika facetteringar har med tv-licensen har jag svårt att förstå.

TV-tittandet per se har ju en slags religiositet över sig.

Martin Lind välkomnade för några dagar sedan vetenskapen, så redan där är du tyvärr ute på din cykel och cyklar. Det finns liksom ingen motsättning mellan vetenskapen och religionen.
Ring CERN och fråga, du kommer att bli förvånad hur många fysiker som säger att de "Ser Gud" i bubbelkammaren.

Ulla, stäng av TV-n, ställ den i garderoben eller sälj den till grannen. Då behöver du inte betala licens för TV-n. Stör inte oss andra med ivriga påståenden om att TV-n är för religiös. Tilltaget liknar strategin och taktiken hos fanatiska religiösa grupperingar.

Att dessutom som van bibliotikarieassistent anföra endast två belägg för teorierna är futtigt. Knappt att betrakta som den vetenskap som hon säger sig ... ursäkta ... kan inte låta bli ... tillbedja. Futtigt. Det håller ju inte ens Spanar-kvalitet, som ju som bekant kräver tre belägg för sina spaningar.

Om att missa en predikan

Ja, faktiskt. De som inte var i Domkyrkan, i Linköping, idag, Påskdagen, missade en predikan. Om någon hade påstått jag skulle skriva "missa" om en predikan för 35 år sedan hade jag smålett i mjugg åt påståendet.

För att bara bringa en liten uppfattning om tonläget på predikan idag ger jag ett litet smörgåsbord över de ord som användes.

Slow food, vin i box, jippii, tjabadoo, håll fast er i bänkarna.

Det handlade om glädjen idag så klart. Bänkarna skulle det tas tag i när predikanten läste något på armeniska (tror jag det var).
Munterhet uppstod ännu en gång när vi uppmanades att släppa taget efter uppläsningen.

Boknörd eller inte...

Bengaliska ägg eller ägg a la Benke

Min vän skriver om Bengaliska ägg redan för ett år sedan, men diskussionen om på vilken ledd ägg ska skäras återupptas tydligen i min väns familj.

Vi tog Melker Anderssons råd - som inte är en av våra favoritkockar och skulle göra Benkes Ägg. Mjuk-kokta. Ni vet det där tillståndet de har när de är mellan hårda och lösa, eller snarare mellan lösa och hårda...

Nå. Koka upp vattnet, ta dem av plattan och låt dem ligga i vattnet i en halvtimme. Utan lock, tror vi (minns nu...att detta är inte en av våra favoritkockar) för det sade han inte. Är det månne inte viktig information?

Nå, vi gjorde ett par ägg. Fem för att vara exakt. Vi får se hur de blev.

Melker hade en utredning som gränsar till det roligaste jag hört sägas ifall det var någon skillnad på spisar. Men kokande vatten är ju...i alla fall i Sverige...kokande vatten...så...liksom. MEN HALLÅ!

Take 6 - hade jag glömt bort...

Tills sonen hittade Eros som sjunger tillsammans med en massa artister, däribland take 6.

Drivet i basen i slutet på denna något långa video är fullständligt fantastiskt. Att det är så fantastiskt beror på att i ett storband ska trummisen och basisten liksom gnaga på varandra. Här gör han det själv. Han driver med sina trumimitationer och hänger med sin basgång, otroligt bra. Men de var, tyvärr, och nu kommer det igen...bättre förr.



Bättre förr-klippet är här, underbar låt.

Fejjan, ansiktsboken eller le livre de visage

Nå...ni vet vad jag menar. En del program är lite roliga där. Alltså, "vilken fransk filosof är du?". Det finns "tysk" och "grekisk".

Camus - blev jag, Heidegger och Platon.

Tja, den trion kan man väl tåla. Liksom. Har en bok av Camus i bokhyllan, flera av Platon och nu måste jag väl handla lite Heidegger. Den siste var tydligen med i nazistpartiet. Inte så kul i och för sig kan man tycka. Det måste jag ju också medge.

Men "you enjoy secluding yourself often to think about life and philosophy. You're passionate, and your relationships can sometimes be stormy." låter bra tycker jag. Lite väl stormigt ibland kanske...när jag ser tillbaka. Men men. Det är som det är med det.

Platon var ju liksom först med en hel del. Camus fångade mitt intresse för längesedan, några av hans verk utgavs på månpocket tror jag det var. Hmmm. Ska kolla vilken som står i bokhyllan...det är..."Människans revolt" men jag undrar om det inte var "Myten om Sisyfos" som först fångade mitt intresse. En tunn liten bok om den "hopplösa kampen mot meningslösheten" som det står på någon webbsida.

Ett ljus får man ju tända idag

ljus_på_olssons
Originally uploaded by linlasj

Lyssnar på Matteuspassionen, nyss var passagen där lärljungarna en och en frågar om det är just han som kommer att förråda Jesus.

Långfredag - tiderna ändras

Minns långfredagarna i Rättvik, inget hände, och inget tilläts att hända.
- Jag vill gå hem till Tony!
- Nej, inte idag. Det är långfredag.

- Vad ska man göra då?!?
- Vara hemma.

- Jag kan gå på bio!?
- Nej du, lille vän, det kan du inte, det är ingen bio idag.

- Men men men får jag inte gå ut då?
- Jo, men gå inte hem till någon.

Så träffades alla ute, vandrades, det var säkert rätt så mycket folk ute och vandrade. En sak jag inte minns är om restaurangen som mamma och pappa hade var stängd. Jag tror faktiskt inte det, folk måste ju kunna äta. Så jag tror den var öppen faktiskt under en kort period under dagen. Men det verkar också lite underligt kan jag tycka.

Jag kan heller inte minnas att jag fick någon förklaring till varför det var så, det bara var så. Radion spelade inte "rolig" musik heller vill jag minnas. Utan det var lite sorgligt så där.

Nu vet jag visserligen varför, men frågorna har liksom sagts idag med...
- Jag tänkte gå och fika på Wayne's
- Det är nog stängt idag.
- Va? Är det? Boklådeägaren har väl öppet och då måste Wayne's vara öppet?
- Nej, skulle inte tro det, till och med Gränden [Linköpings variant på Sturegallerian, det är fullt med stockholmskopior i den här staden] har stängt idag.
- Oj.

Nu sitter jag och funderar på att gå på mässan vid tre, dödsstund som det står i Domkyrkans annons. Vi får se om jag kommer dit. Kanske. Om jag inte ska göra italienska köttbullar.

Men de kanske får vänta.

LIkheterna förvånar

Det är märkligt hur vissa människor aura - eller hur det ska beskrivas - minner om andras.

Det har högst delvis att göra med utseendet, det är något annat som slår an en sträng. Av igenkännande.

Men det ÄR en inkörsport till just den mänsnikotypens kännetecken, i alla fall när det gäller mitt förhållningssätt till personen. Det är inte statiskt, det kan komma att ändras. Oftast är det ögonblicksbilder men i några fall kan det vara mer bestående intryck som så att säga varar.

I just det nu tänkte fallet varar det inte länge, men personen det åminner är verklig, närvarande och varm. Det var personen som jag flyktigt såg i dag också.

Har alltid, så länge jag minns, hävdat att det finns fler saker som förenar oss människor än som skiljer oss. Jag vill vidmakthålla att så är verkligen fallet.

Det finns sätt att svara på frågor

Är man tjänsteman inom landstinget finns det tydligen bara ett sätt, ett osympatisk, oklokt och synnerligen oempatiskt svar. Det får mig att misströsta om människor som är just tjänstemän på landstinget.

Svaret kom under kvällens intervju i Östnytt, fallet var en i höften nyopererad 83-årig kvinna som lämnats vid sin port. Det efter sex (!) i- och urstigningar i taxi. Kvinnan bodde på andra våningen.

Jag förvånas över den öppna bristen på oförståelse, och landstingstjänstemannen nästan myste när han sade att "jag får klagomål en gång i veckan från anhöriga och patienter". Myste, som om det var något att vara glad över. Att få klagomål.

Av alla sätt att svara på frågorna valde Herr Schilling att svara osympatiskt, oklokt och oempatiskt. Det får en att fundera på vilka tjänstemän som återfinns på landstingets poster. Det bevisar dessutom med önskvärd tydlighet att landstinget är en organisation som måste förnyas.

Och det snart.

Ola Brunkert död i olycka

Himla tråkigt när folk dör, så klart. Trummisen Ola Brunkert minns jag för att han sjöng alltid trumslagen. Det syntes när han rörde på munnen. Det var liksom en massa uttalat dush, kadash och kabadang.

Nu blir det inte mer dush, kadash och kabadang. Eller ja, inte här på jora i alla fall. Och javisst är det så att han kommer att leva vidare genom ABBA-musiken det gör han. Det låter lite plattitydiskt och konventionellt att säga så, men samtidigt kan jag inte låta bli. I ABBAs fall gäller det ju alla närvarande. Stolt konstaterar jag när jag läser artikelen (som de säger i Småland) i DN, att jag minsann är med på i alla fall en skiva där en ABBA-basist medverkar.

Jag blir glad bara av att tänka på när han sitter där och rör på munnen till trumpinnarnas taktfasta trummande på kaggar, virveltrummor och hi-hats.

Dush, kadash, dush, kadash, dush kadash, kabbabbabbabbabbadang.

Hemkommen från konsert

Tavener, John.

Lament for Jerusalem. Klagosång för Jerusamel (det ska stå så klart, ser jag nu 2008-03-17 Jerusalem, men låter det stå kvar, så berörd blev man av verket att man inte vet ens vad staden heter...:-), kraftfullt verk.

Med en underbar sopran, Anna Jobrant Dalnäs, fantasktiskt. Vackert sjunget. Också. Otroliga pianissimon. Supersvårt stycke, avslöjande, men i Annas fall fanns inte något att avslöja.

Hon är en ängel, det var vi många som var ense om.

Björn Gustafssons Parlamentet-session

En av de många.
Här är han särdeles genialisk.
http://www.youtube.com/watch?v=CoYioKXtnlE

Hångel - Kamratposten

Minns ni tidningen Kamratposten? Den finns fortfarande, som av en händelse beskrev jag en rondell nyligen på den här sidan. Har inte läst avsnittet om hångel än, men i rondellen var det möjligen lite minisådant.

Sonen har just upptäckt att möjligheten finns för att erhålla erfarenheten av en rondellkyss.
Den slår en hund med hästlängder.

Nytt trappsteg. Nya erfarenheter, nya sorger kanske, men underbart när det sker.

Kamratposten tror jag håller stilen och ställningarna. I allt annat dret som kommer från journalister nu för tiden, eller nuförtiden. Kanske det stavas.

Let's Dance

"Nästa vecka-r-är juryns val" sade han...idag. Ett solklart intrusive 'r'.

En ost från Kalmar vann sin klass

Men det skriver inte DN något om. Kalmar kanske inte ligger i Sverige. Eller så ligger inte DN i Kalmar. Eller så är inte DNs ostredaktör intresserad av ostkusten (och inget annat...). Eller så är surfkunskaperna begränsade. Det kanske finns lite hålrum liksom. I surfkunskaperna.

För er som vill veta vem som vann i alla klasser rekommenderar jag denna sida. De är så ivriga att få ut resultatet så att en del årtal inte är ändrade än. Men det är årets tävling. Det är det.

Men vann sin klass gjorde Arlas greveost. Bra tycker jag!

Grattis Ulrika, Västerlösa och Sätra!

Corren skriver idag om varför kommunen ändrade sig.

"Att man ändrat ståndpunkt i skolfrågan uppges bland annat bero på att man nu tittat på flera aspekter än de rent skolmässiga. I den bredare bedömningen har exempelvis skolans betydelse för bygden och skolskjutsar vägts in."

Nämen, finns det mer i samhället än bara skolor?! Det var ju förskräckligt! Och måste man liksom väga in andra skäl än rena skolmässiga när man beslutar om en skolas vara eller icke vara. Det var särdeles märkligt. Det finns alltså många aspekter som ska belysas vid ett kommunalt beslut. Förunderligt. Inte för oss kanske men...

För kommunpolitiker i Linköping är ingenting uppenbart. Uppenbarligen.

En titt i backspegeln

Jag minns rondellen. Det var den trettionde april, 1972. Men det kanske redan hade blivit första maj. Det minns jag faktiskt inte. Det var ljust, så ljust det bara kan vara i en rondell den tretionde april i Rättvik.

Den finns fortfarande kvar i Rättvik, rondeller försvinner ju nästan inte, de byggs sällan bort. Om något händer med dem så smyckas de med rondellhundar. I alla fall i Linköping.

Minns den här rondellen som igår. Det som hände, hände lite så där lagom en bit bort från lampan, som om dess matta sken skulle störa. Jag tänker på det varje gång - vilket inte är ofta nurförtiden synd nog - den passeras. Ögonblicket varar för evigt.

Är det så för alla tro? Att en del händelser på ett sätt etsar sig fast. Jag har en hel del sådana, en del till det yttre betydelsefulla. I princip inte för andra människor men för en själv. Det verkar vara från de tidiga tonåren, i mitt fall, som de flesta handfasta, tydliga och positiva minnen härör sig. Och då för tonåren betydelsefulla händelser.

De rinner liksom till hjärnan ibland, solklara, korta ibland bara brottstycken. Ibland väldigt väldigt vardagliga och inte alls betydelsefulla. Inte alls. Bara små parenteser i ens liv. Men något kanske hände just då? Något som var betydelsefullt men som jag inte såg.

I rondellfallet var det förstås min första kyss, det slår mig, var det hennes med? Det vet jag faktiskt inte. Men jag tror det. Men jag är inte säker. Inte alls. Det har jag inte reflekterat över förut. Tänk att det ska ta 34 år innan man funderar på det. Märkligt.

En fjärde ort för solfilmen...

En ny ort ska till, och du kan påverka. Solfilmen, du vet, på "nyheterna". Kolla in detta, men före den 21 mars.

Ryck en bok

1. Ryck närmaste bok i din omgivning
2. Öppna sidan 23 i boken
3. Leta upp femte meningen på den sidan
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner
5. Lägg gärna till bokens titel och författare

"Det var de två halvorna av krogen, köksidan och matsalssidan, som rent fysiskt delades av svängdörren"

Oscar Hedlund, Karl Häggblom, Lars Pluto Johansson, Bo E Åkermark Fullständiga rättigheter

En underbar bok om restaurangerna i Sverige. Den behandlar femtio goda år på den svenska krogen. Sanningar och skrönor från kök och matsalar.

Schüldt i P2 - ett underbart program

Det sänds i P1 också, på söndagar vid pass tre. Lyssna på det! Idag handlade det om allt möjligt. Ett par samtal, kanske ibland bara ett, blandat med musik.

Som berör.

Underbart briljanta program! Som får mig att lita till människornas välvilja och förmåga att göra bra radio.

Mer sådant! Reklamkanalerna kan slänga sig i sin marknadsvägg.