Konjunkturinstitutet och indikatorer

Roligt i morse på P1, en person från Konjunkturinstitutet berättade om sina metoder. Han var väldigt förtjust i en indikator, på konjunkturen på arbetsmarknaden - företagens anställningsplaner.

Nähä! :-) Meeeeeeeeeeen det hade vi aldrig kunnat räkna ut själva...

Dömde ut gjorde han däremot att räkna godståg...eller räkmackeindex på Gothia Tower i Göteborg, eller skumpa-försäljningen...Nå. Var och en  blir väl kär i just sin egen metod...och just detta är kanske en indikator på att just indikatorerna kan hysas bakom agendor.

Vanligen dolda. Men så är det väl inte på Konjunkturinstitutet, väl? Eller? Finns det något som indikerar det...

Dessutom är det ju så att man aldrig ska förolämpa framtiden med prognoser. Som jag faktiskt skrev i en artikel redan förra milleniet. Likväl görs just dessa förolämpningar ideligen.

För övrigt rekommenderar jag denna läsning om okänd poet.

Detta så svårt på så många plan

Klart man inte ska bli fastspänd. Det troddejag var en förlegad metod. Men den kanske är billig? Och kräver inte så mycket personer. Ett bälte och två tre  människor. Sedan går man och fikar. Eller?

Jag blir ledsen och förtvivlad när jag läser detta. Samtdigt tycker jag finns ett uns  av sanning iden kritiserade psykiatrikerns utsaga  att man liksom inte alltid ska gräva i det som varit. För mycket. Men ibland, som i detta fall, måste man nog. Och psykiatrikern ska inte falla ur sin roll så där. Som han gjorde på bandet. Då ska han inte träffa patienter, eller klienter eller varför inte människor. För det är ju de facto människor. Som  eftersöker hans  vård.

Spänna fast en människa på grund av oförmåga att ta hand om personen är inte en behandling som jag vill medverka till via skattepengarna.

Alla minns ju antar jag Anna Odell. Som faktiskt påpekade  på obehagliga sanningar i psykvården. Ämnet är inte på något sätt nytt.

Summa anno tjugo tolv.

Vanligast - fika hos Simon.
Innerligt bra - fika med någon i familjen hos Simon.
Lustfullt - dröja kvar hos Simon för det kommer någon mer man känner...
Julkul - sjunga fyra dagar av fyra.
Andlig högborg - när som helst när Björn eller Karin predikar.

Livligt - var som helst på Ågatan.
Evinnerlig glädje - när Hans frågade om jag ville sjunga solo den tjugoandra november.
Viktigast - Lotta trots att det inte alltid framgår.
Annorlunda - sparka folk utan till synes anledning.

Nytändning - Kasper och Märta, den förres företag, den senares kurs nästa år. (jag kommerläsa böckerna före dig M).
Under - att vakna, nu i år, att se Zs barn.

Slumpen är ingen tillfällighet

Myntade en av mina vänner.

Sant som det är sagt. Ikväll, eller igår snarare, träffades ett gäng människor som - vi konstaterade just det - talade dalmål men om andra företeelser än fordomdags. Men hjärtat var där, vi var inte främmande för känsliga frågor.

Anekdoterna haglade, tårar torkades - såväl ljusa som mindre ljusa - och hjärtat var med hela tiden. Hela hela tiden. Som en slags bakgrundsbild till samtalet. Ord svingades och bildade istappar inomhus, till synes. De tinade snart när det konstaterades att vi är på samma planhalva.

Det är vi ju.

Oavsett läggning, kön, klass (och då tänker jag 8A eller 8B:-) eller instrumenttrakterande.

Avslutade kvällen med att konstatera att en av vakterna på ett nyligen öppnat ställe kom från de tropiska delarna av Tumba... Tack Göran Sander för den!

Linköping har blivit med saluhall

Trodde jag i alla fall. Men det verkar inte så, det verkar vara samma företag i hela hallen. Men jag kan ha fel, men fel har jag inte när jag konstaterade att vår lokala ostleverantör - ni vet vilken jag menar - är billigare och bättre på exempelvis Comté. Norins :-) som jag talar om har Comté som är lagrad trettiosex månader, billigare än Matkällarens Comté som är lagrad - enligt uppgift - minst 16 månader.

Eh...minst sexton...okey...Låt oss då tala om något väsentligt. Taleggio, eller möjligen Talleggio, stavningen är inte viktig när man talar om priset. Möjligen för en sökrobot... Där var också Norins billigare.
Visst...det kan vara värt sju kronor kilot att sitta och mysa...på Matkällaren.

Men kan man mysa där? Idag var det rörigt, stökigt och rivigt. Inget lugn alls.

Ser fram emot om även denna av Linköping kopierade idé från Stockholm kan bli något. Det får framtiden utvisa.
2013-01-30 Framtiden har utvisat det...har inte varit där någon mer gång. Jo, förresten, gick igenom en gång för det var lite kallt ute. Och behövde lite värme men befann mig inte utanför Bokia ni vet, där på vägen. Därigenom  brukar jag också gå, med den skillnaden att jag kikar på   böcker man senare ska handla på CD-Media. Där priset är bättre. Avsevärt bättre.

I alla fall på pocket.

Lugn och fin

Andanteman, så är han - talar alltid om de döda i presens det är en last jag har - min pappa. I Rättvik sa vi just pappa, inte far. Har ibland kontemplerat över varför. Särskilt viktigt är det ju inte, om bror säger jag alltid just bror. Men han heter Calle, eller egentligen Carl-Erik. Han lärde mig mycket om livet när han var 25 och jag 15. Väldigt mycket, mer än jag insåg då. Där, i Rättvik på 60-70-talet.

Mötte goda vännen Marie O i veckan, som numera är Marie N. Hennes pappa var nog lik min pappa, träffade honom aldrig, men det känns på något vis. Att de hade ett lugn. Nu vet jag inte vad stoiskt lugn är - det kanske är negativt - och googleorken tryter. Får ta reda på det sedan. Det är som om just google nu förlorat sin charm, just idag, dagen efter konsert.

Där en annan pappafigur, Hans, dirigerade med den äran. Innerligt tack Hans! Din är förtjänsten att det står en lycklig blomsterkvast i finrummet, eller vardagsrummet som vi sa. I Rättvik, på 60-70-talet. Och nog är det som om cirkeln är sluten på något vis, minnet av Kenneth Ohlsson och jag själv kommer fram. Vi är 12-13 år gissar jag. Sjunger psalmer i något församlingshem.

Den psalmen vi sjöng i går hade en text av min favvo, W H Auden. Vilken andanteman han var då! Och hans texter är aktuella idag. Också.

Det är som inget är nytt under solen. Se där!

Trodde han skulle mördas efter en månad.

Men det gjorde han inte, han vann till och med igår. Det är med lättnad man kliver upp, äter (hotell)frukost och går vad det lider till arbetet. Tar det lite lugnt idag. Och tänk, det tror jag hela världen gör.

Är lite lugnare idag.

Igår var det ovisst. De flesta undrade vad skulle hända, tänk om en person skulle tagit rodret i tonårslandet USA med en gigantisk statsskuld, ägda av Kina och innehar ett slags omotiverat, självpåtaget världsherravälde och som sambon sa "han är nog värre än Bush Jr".

Nu blev det inte så.

Vi drar alla en lättnadens suck. Eller ja, inte alla kanske, men de flesta amerikaner, och det är tillräckligt. Siffrorna verkar tala sitt tydliga språk. Hoppas nu det blir lite lugn och ro runt Barack (som ju ÄR det nya korsordsordet). Obama. Så han kan hålla i rodret stadigt och sikta på fyrarna mot ett mognare USA, mot ett USA som tar sig ur sin hjärnfelkopplade tonårstid.

Sedan kan jag inte låta bli att fundera på varför det är så krångligt system i USA? Alltså valsystemet. Men det är klart, är det ett tonårsland så är det ju.

Fyra år till med en barack och inte ett fuskbygge, ger mig hopp om livet. Och om USA.

Kulturpolitik och lövkrattning

"Jag går ut och krattar löv, sitt du inne och skriv om kulturpolitik". Det är de enkla uppgifternas dag idag, en aktivitet står i InBoxen, eller ja, kanske BackLoggen "skriv om kulturpolitik".
Hmpf.
Vad gör en tekniker då? Hen går till källorna. Eftersom jag är på landet låtsas jag detta vara en skrivmaskin och jag tar fram en sliten MEDIA; Kat-Lat. Slår upp kultur... Hmm...av ordet odla...har jag inte skrivit någon för längesedan om kust kunskapskultivering. Alltså odlandet av kunskap på ett företag.
Jo, banne mig, och den finns på LinkedIn. Spännande. Nå, nu är jag tillbaka från uppdateringen av det dokumentet...:-)

I MEDIA från 1979, Lotta fick den 1982, då...då var ju jag rättviiiiiikare!!! Meeeeen Guuuud. Vad gjorde jag då, få se, fram med räknaren...1982 minus 1957 det blir det blir...25 åååååår. Aha. Det var den tiden då ja. Min kulturminnen var då Spåmans, LiTHE Blås, LiHkören - som Linköpings Studentsångförening hette då, Björbobandet, Symfoniorkestern i Rättvik med 67 takters paus och ett TUT i trumpetstämman... Nå. Nog om det. Tillbaka till MEDIA. Kultur - av latin cultura...mm..mm...

1. Odla alltså. Det har jag ju redan sagt. Uppodling av jord
2. uppfödning av djur
3. Det sätt på vilket mänsklig liv och mänsklig verksamhet gestaltas inom ett visst geografiskt område under en viss historisk period. Kasching! Där var det. Det finns två till. 
4. Den sektor av mänslig verksamhet som omfattar bl a konst (i vidsträckt mening), religon och vetenskap. Nämeeeeeeeeen. Det är ju DET vi talar om också. Och sist 
5. Mera vardagligt: skolning, förfining, "folkvett". 

Jaha. Då får man fundera då. Vad politik är har jag ett hum om. MEDIA ger heller ingen information, uppslagsorden är ...politisera, politiska partier (se lexivision nästa uppslag), politruk, Polk James... Nähä.

Nå.

Det görs en pudel.

Blir vanligare och vanligare, migrationsverket gör det (i princip) och nu gör Kulturhusets ansvarige också det. Men skadan är redan skedd. Det har rört upp mer damm än vad som var avsikten. Det kan ju dessutom vara så att han var lite tidigt ute, och det om några år plockas bort TinTin-böcker och annat. Påminner om faraoerna på sin tid, de högg bort tidigare faraoers namn, det är ren tur att man inte tog bort allt som hade med tutankhamon att göra; namnet stod även på baksidan av den stenstod av honom man rest. Det är mycket olyckligt. Frågan är om uppmaningen att leta reda på rasist och homofob-litteratur kvartstår. Det undrar man.

Ser ni det framför er?

Det ringer på dörren och föräldrarna öppnar den. Det står två poliser och en, antar jag, representant från migrationsverket eller möjligen sociala myndigheten. Haddile förstår inget, hon förstår inget av varför hennes mamma och pappa börjar se ledsna ut redan när de öppnar. Säkert redan i några dagar har deras sinnesstämning blivit lägre och lägre.

Ser ni det framför er?

En liten väska står där i hallen, den är liten, intetsägande färg. Innehåller lite små saker, en eller två leksaker, ett gäng blöjor och små små tröjor. Och en sådan där overall som ska träs på knubbiga armar.

Föräldrarna hämtar Hadille. Hon förstår inget. Hon förstår inget heller när de sitter i bilen. Hon ryggar tillbaka lite när hon hör ljuden från flygplatsen och ser förskräckt ut när de kommer in i den stora stora avgångshallen. Det låter konstigt och luktar underligt av flygdieseln. Och väsnas.

Ser du det framför dig?

I planet är hon otröstlig. Socialarbetaren gör så gott, ja varför inte, hen kan. Det hjälper inte. Hadille ser panikslagen ut.

Nu ser jag inte vad jag skriver...så jag slutar..

Café Grannen

I Malmö råkade jag på detta cafét. Man beställer på engelska eller skånska...när jag var där stod en okopplad hund utanför, en kunds hund. Frukostbuffén kostar endast 69:- och var mycket prisvärd. Fransk musik i högtalarna, blandat med annan musik, men inte huvudströmmens musik. Ingen eulalia med inforia eller vad den heter, ingen annan musik jag känner igen. Skönt.

Människorna är lugna och fina, inga vrålande brölande människor. Det mest imponerande är att två, tre-åringen talar, skriker alltså inte. Inte alls. Utan samtalar med mamman, visst, säkert finns vrålande tillfällen. Men inte just nu. Och jag tillåter mig tvivla att de är så ofta förekommande, eller ens högljudda länge.

engelskan kommer sig ägarparet, som troligen är från just Storbrittannien, kanske. Eller Australien fick jag för mig. Jag vet inte... Men de lär sig mer skånska än svenska...:-)

Visingsö, mer än en pärla i Vättern.

Tillbringar två daga på den här ön. Innan jag åkte tänkte jag lite "vad är väl två dagar på en ö". Sällan har jag haft så fel.

Visingsö är en underbar ö. Förstår inte riktigt varför, men den har ett lugn över sig. En ro som man inte hittar ofta och som raskt smittar. En smitta man vill ha.

Minister lär oss multplicera...

Ska man skratta eller gråta? När vi bjuds på en matematiklektion i den högre skolan. Jag väljer att göra ingetdera, förundras över hur politikeradeln kan tro att de kan behandla oss medborgare. De tror vi går på vad som helst, dessutom inbillar de sig att " så här gör de i näringslivet ". Inget kunde vara mer fel. Där sker den interna representationen under hårt hållna former. Så klart.

Det är i slitet vi får en lektion..."Tittar man på vad julbordet och drycken kostar så ligger det på drygt 500 kronor. Men det är klart, när vi är många medarbetare på näringsdepartementet blir den totala kostnaden väldigt hög.". Lite sött på något vis.

Att hålla koll är det enda rätta. Allt annat vore fel, mot aktieägarnas pengar. Men vänta nu...är det inte så att det finns intressenter även i detta fall med näringsministern, stiftelsen och tillväxtvärket, förlåt verket. Visst sjuttsingen det gör det ja.

Du och jag. Mina och dina pengar.

Ojdå.

Café i Goult - igen

Idag är det tre damers tur, inbegripna i en intensiv diskussion. De tre ser lite rustika ut liksom, lite så där beigeklädda, lite jordnära. Diskussionsämnet delas av alla tre, en är aningen äldre lite mer distingerad. Nu sa en av dem 'snobbism' med avsmak som en slags sammanfattning och kunklusion av ämnet. Alla tre är bilden av det kulturellt intresserade Frankrike.

Vet inte om de tre är från Goult, har ingen aning. De kan ha ett andra hem här, eller rättare sagt där i Goult. En väderbiten man satte sig just. Men inte som övriga morgonfikare vänd utåt, utan inåt. Från hans ytterbord kanske det är en intressantare vy. Han driker rosé och betraktar de fikande gästerna. Bland andra Gwyneth Paltrow - lookalike, med två barn. Han kikar nog på alla men mest på henne gissar jag.

Nu verkar de tre som blivit fem kommit igång igenmed en diskussion. Alla fem är med, mer eller mindre. De lyssnar alltid får jag gör mig, även om de är tysta. Det enda stället jag ser liknande diskussioner är på ljugarbänken... Annars ser jag dem aldrig i Sverige.

I vissa vinklar är lookaliken så lik Gwyneth Paltrow att det gör ont.

Tar en kopp kaffe till...eftersom det träder in, eller skrider in ett gäng engelsmän. En kvinna med ett påklistrat leende. Hon verkar överdrivet glad över allt som sker. Juat nu berättar en person om något (de andra verkar måttligt intresserade) om en konsert med franska och engelska julsånger. Jaha.