Vad tusan ska man säga, eller känna eller tycka.
Man blir tom över att läsa detta.
Minns när vi föräldrar tampades mot något som kallades farstamodellen. Den gick ut på att små incidenter - jo, kniv kanske...:-( - inte skulle störas med att kontakta föräldrarna.
Våra argument bet inte, de var i stil med "vi vill ju veta varför Kalle/Lisa/Pelle/Amanda är ledsen när hon kommer hem". Men nej, lärarna och rektorn var stenhårda. Detta var modellen, detta fungerar.
Pytsan. Struntprat. Kvalificerat. Gör om gör rätt. Och sätt för tusan barnet i centrum och inte lärarkårens arbetssituation. Klart som korvspad att det är enklare att INTE kontakta föräldrarna vid små knivincidenter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
8 kommentarer:
vissa föräldrar lever uppenbart i kontrast med verkligheten...att uppmuntra barn till att få uppmärksamhet är iof inget fel men att släppa på vissa samhällshämningar och sända iväg en sex årig pojke med halva feministiska verktygslådan till en skola... även djur KAN bli provocerade.
men o andra sidan så finns det ju här en till historia att förtälja å få emotionella feed backs på.....
anonym februari 10, 2011 5:48 em:
du menar alltså att det barnet som blev knivhuggen hade provocerat fram det själv. Bed till din gud att vi aldrig träffas, dina åsikter provocerar mej nog att göra saker som jag inte har ord att beskriva. Ser ingen mneing med att försöka förklara hur du tänker fel, tror inte du har kapacitet nog att tänka om. Föreslår dej att du håller dina avgrundskonservativa åsikter för dej själv, guskelov så håller samhället på att springa ifrån folk som dej.
Man ska kunna gå till sin skola i tunika/shorts på vintern/kaftan/norsk kofta/svarta skor/brun mössa utan att bli knivskuren eller retad.
Allt annat är ociviliserat.
Lika trött som du verkar var och skriver att du är, lika trött är jag på nationalistvurmen.
Men vurmen ger energi. Det är bra. Åt debatten. Ibland i alla fall.
Men mest blir man trött. Lika trött som av genus.
Nu utövas ju farstamodellen fortfarande i väldigt många skolor. Och jag kan inte säga annat än att det är fel! Självklart ska föräldrarna få veta vad som händer i skolan. Annars har de själva ingen möjlighet att göra något åt ohållbara situationer. Min lillebrors vän tog livet av sig, 13 år gammal. Han var mobbad i skolan, men föräldrarna visste ingenting. Det är inte rätt! Hade föräldrarna fått veta vad som pågick så skulle de ha kunnat se till att han fick byta skola, t.ex. Sen vill jag påpeka att jag inte tycker att det är den mobbade som ska byta skola, utan mobbarna. Men om man fick välja mellan en död son, eller att se till att han fick byta skola, hade alla sett till att barnet fick byta skola.
Prinsessan, ja, jag håller med. Det är möjligen en brandfackla men om en trettonåring väljer självmord bör det - men jag skriver inte måste - finnas fler skäl.
Och ja, håller med dig, det är mobbarna som ska byta skola, inte offret.
Läs boken av Ann Heberlein, underbar bok. "Det var inte mitt fel: om konsten att ta ansvar". Funderar på - om jag blir rik någon gång - att dela ut den till alla rektorer på alla skolor i hela Sverige.
Ta det som ett löfte.
En måstebok för alla som arbetar i skolan.
sLars: Jag tror tyvärr att det räcker gott och väl att i flera års tid gå i en skola där man dag ut ocg dag in blir mobbad. Jag gick själv i denna skola, men slutade flera år innan denna insidenten. Och jag vet därför hur lärarna hanterar mobbning... inte alls. En kille blev både fysiskt och psykiskt mobbad varje dga i skolan. Han blev blandannat bajsad i munnen av en annan kille. Och ja, det är sant, jag kännde den mobbade killen. Och varje dag blev han slagen, avtagen sina personliga tillhörigheter, och psykiskt mobbad. Lärarna gjorde ingenting även då de såg vad som hände. Detta är samma lärare som inte gjorde någonting under åren 13 åringen blev mobbad.
http://simonsfilmblogg.blogspot.com/
Kolla gärna in för många bra filmtips!!!e
Skicka en kommentar