Diametralernas tidning - och det är bra det

I dag har SvD en - minst, hann bara till en - artikel och en ledare om Olof Palme. Ni vet, han som var den förste stadsmannen och hade samma uppväxt som Carl Bildt hade. Men de valde olika spår. Om detta kan man skriva och fundera mycket.

Det gör inte Johan Wennström i sin ledare under parollen nostalgi - det är fult det. Speciellt om det gäller en stadsman som Olof Palme. Nu är det inte mycket Johan Wennström gör i ledaren, det ska villigt erkännas, mer än möjligen andas en doft av "surt sa' räven". Om rönnbär då, inte om politik.

Tack och lov kommer Ola Säll till undsättning och befinner sig på en annan periferi, den där den övriga världen befinner sig. I alla fall enligt rubriken "Världen vårdar Palmes minne".

Funderar vidare och längtar till min espresso, nog är det kanske så att bristen på nostalgiiver hos en ledarskribent på SvD säger mer om just Johan Wennström än om världen.

Och vad just Olof Palme betydde för den. Men som tankeinitiator fungerar så klart SvD utmärkt. Och det är mycket bra. Gillar det. Me like - som mina yngre vänner säger.

Så kanske, kanske ändå har ledaren en funktion. Som motvikt. Frågan är till vad. Johan mot världen? Ledaren mot stadsmannen? Vänster mot höger? Tja, man får - som vanligt - fundera vidare. Och inte minst lära av historien.