Träffat niorna

Det var kul, det jämfördes inga magar - eller jo, tre tjejer gjorde faktiskt det - och inte heller några skilsmässor - eller jo, efter magarbas jämförelse så skedde det med. Men mötet mellan de man gick i högstadiet med var underbart.

Minnen kom till liv som inte fanns där, eller som fanns där men som inte var liksom avdammade. Men när de blev det uppstod musik. Som man hade i öronen som tonåring. Lite till mitten hunnen fast ändå inte.

Den glöd som fanns i vissa personers ögon var fortfarande kvar, man kände så att säga igen själen på folk, inte kropparna. Dessa kroppar hade - med några undantag - åldrats. En del såg ut exakt som för 36 år sedan, preis som om de kommit in från rasen vid 10-tiden och lektionen skulle börja.

Jag påmindes om att det är inte alla förunnat att ha föräldrarna i livet. Det fick mig också att skämmas över att jag inte åker hem oftare, å andra sidan har man egen familj nu, egen syssla, eget liv. Man har lämnat boet.