En 1664, lyssna på Filosofiska Rummet om uttrycket "jag älskar dig"

i Provence.

Det är något speciellt. Sonens gnissande på gräsklipparen, modell åk, ljuder i bakgrunden. Minnet, det nära, av fikastunden med dottern finns färskt. Hon såg fransk ut, och igår under läsning av franska tidningar sade hon "varför är det så mycket naket i franska tidningar".

Vi var överrens om att frankrike fortfarande har kvar ordet sensuellt, och vårdar just det sensuella. När vi vandrade i Gordes sade hon "Varför får jag gå i klackskor här men inte på järnvägsstationen i Tyskland?".

För att, svarade jag, i Frankrike tillåts kvinnor vara kvinnor. Och vackra, och uppklädda. Till vardags, låt vara att det är söndag i dag. Men i alla fall. De franska kvinnorna, och tonåringarna, är koketta. På ett positivt vis.
Franska killar också, de klär sig mer egensinnigt och modeomedvetet. De klär sig i de kläder som de trivs i, och är lite lite vackrare än de svenska "vanliga" kläder den "vanlige" och "vanliga" människan har på sig.

Ingen, och jag säger det för att jag studerade det, studerade närmare dotterns kläder. De tittade så klart, men inte dömande, inte sexualiserat, inte avklädande. Som de gjorde på tyska järnvägsstationen och som de sannerligen hade gjort på torget i Linkeboda. I kungliga huvudkommunen hade dottern granskats från topp till tå och sedan hade stureplanisterna konstaterat att det var för "billiga" kläder som inte var köpta på "rätt ställe".

Hon var och är vacker. Jag var glad att fika med henne. Mycket. Det hade inte kunnat hända någon annanstans än i Frankrike. I Frankrike får man faktiskt vara som man är, på ett helt annat sätt än i Sverige. Det gäller säkert ju närmare medelhavet man kommer; det är varmt och man klär sig mer "naket".

Och sedan har sensualismen bevarats. Den svenska sensualismen har stilla insomnat, om den ens har funnits.