Man kan tycka det är banalt att referera till...

teodicéproblemet. Men jag gör det i alla fall. Det brukar ju handla om större ondska i världen, och hur Gud då förhåller sig till denna ondska.

Men artikeln gör att tårarna trillar.

De trillar när Magnus Öström berättar om musiken och leken, att leka sig fram.

Alltså...Gud...hur tänkte du här?
Jag bara undrar.