Den dagen den sorgen

Som sagt.
Men det är en sorg ibland. Som finns liksom, bara.

Har en mycket nära god vän som lär mig saker hela tiden.

Det senaste jag lärde mig var att mina bekymmer är just bara bekymmer. Och inget annat.
Inget att fästa sig vid. Inget att bry sig om. Min barndom var lycklig, det framkommer självklart när man språkar med just den goda vännen.

Mycket lycklig.

Lite smolkar möjligen. Men i stort sett lycka, lycka och så lite lycka också. Och en och annan smolk. I bägaren.

Goda vännens barndom var problemfylld, bekymmer fanns liksom inte. Det hade varit en välsignelse om det Hade funnits bara ett enda bekymmer.