2016-01-31

En sväng till Bjärka är en färd genom tid och rum...

Till det jätteforna spanien. När morerna var där, var ledsna och spelade uod och framförde gemensamma sånger samt spelade blockflöjter i olika storlekar. Om det var morer och spanjorer vet jag inte. Men roligt hade de. Övertygad om det.

I rotundan ikväll på Bjärka Säby slott upplevde vi som var där en fantastisk resa i tid och rum. Idel spanska tonsättare i en slags vild blandning men lika magnifikt som förtjänstfullt samlad av Linköpings Kammarkör med Johan Gertz i spetsen. Tretton sångare gjorde väldigt bra ifrån sig - att de inte kan äta middag tillsammans är en annan sak... - och var oerhört samsjungna. Vackert klingande inom såväl som mellan stämmorna.

Som den dalmas jag är fälldes en tår då de melankoliska delarna sjöngs och jag fördes tillbaka till en tid kantad av vedermödor men också glädjeämnen. Jag upplevde blockflöjtsinlagen som små droppar av glädje.

Johan Gertz är en nu levande Pan som förtrollar alla som lyssnar.  Inlevelsen är total och närvaron fullständigt makalös.

Ni som inte var där missade något. Något som berörde, som gjorde att tiden stannade och som gör livet värt att leva. Ja. Faktiskt.

Innerligt tack.


Inga kommentarer: