2006-04-03

Jag blir så förtvivlad att jag inte vet vad jag ska ta mig till. En 12-årig flicka på väg till skolan har med stor sannolikhet blivit våldtagen på väg till skolan. Gärningsmännen (som får döpas om till gärningskvinnor också) var i 15-18 årsåldern, fyra killar - och det är nu min förtvivlan blir som starkast - tre tjejjer.

Man blir stum.

Sedan blir man förbannad.

Sedan gråter man en skvätt, trots att jag åker tåg till Helsingborg.

6 kommentarer:

Anonym sa...

För det mesta verkar inte sundets pärla som plåster på såren. Vad ska man säga, mindre skriva. Jag är ledsen. Också.

linlasj sa...

Sundets pärla hann jag bevista i dagarna två. Det var lite läkande faktiskt. Men så fort text-tvn kom på, så fort jag slappnade av och lät tankarna vandra mot dottern så dök hon upp.

Tolvåringen. Så onödigt. Skjut dem i knäna! Säger sonen...

Fröken Lund sa...

Det är så mycket sjukt som händer här i samhället. Jag försöker förstå och lära mig nåt av allt jag tar in. Det är inte helt lätt. Istället för att knyta näven i fickan så försöker jag använda ilskan som drivkraft att ta mig fram till en position där jag kan påverka och göra det man kan.

linlasj sa...

Fröken Lund. Knutna nävar i fickan gör ingen nytta. Det är med ord sådant ska bekämpas.

Senaste gången jag gjorde det var vid det berömda ishockeyrelaterade våldtäkten. När fikadiskussionen, endast män var närvarande, gick över styr. Då gick jag med orden "jag tål inte höra mer, jag blir bara ledsen". Möjligen sade jag då förbannad. Idag hade jag skällt ut dem, utan att vara ilsken, efter noter.

Vilka noter då? Ja. Ömsinthetens, förståelsens och jämlikhetens noter.

D-dur.

Fröken Lund sa...

Skällt ut dem i dur alltså? Det låter ju nästan muntert. Själv hade jag begagnat mig av noter i moll.

linlasj sa...

Jo, du har en poäng. Början i moll och finalen i dur, som det står i visan...:-)