Pappa! Pappa! Vänd pannkakan i luften!

Gör det!

Ropen klingade på Rättviksbaren någon gång från min 10-åriga strupe. Jag hade säkerligen ätit bräckt skinka med stekt potatis och ägg. Det gjorde alltid mamma åt mig om det inte fanns något i alla grytor som jag ville ha. Som jag ville ha, skäms vid tanken. Men bär ingen skuld för den.

Vänd den i luften! Pappa!

Han log.

Jag tittade, jag minns inte om han lyckades, det är inte viktigt. Minns att han provade flera gånger, och häri ligger väl en fingervisning om att han inte lyckades första gången. Men han lyckades några gånger. Fler än en.

Men jag minns, som igår, hur vi skrattade.

Var redan publicerad...men hittade den inte...:-) Och nu råkade jag kanske radera den...så här kommer den igen.
Den här dagen för fyra år sedan begravdes pappa Henry.