Hur man tar sig in på RiL en sen kväll

Det är som sagt preskiberat nu misstänker jag denna min inbrytning som jag fortfarande inte förstår hur den skedde.

Det var 1992, i oktober. Dottern var precis född, låg ett tag på neonatalen - hon vägde 1840 gram - men det var liksom ingen fara med henne. De ville bara ha lite koll på att allt var som det skulle. Det var det.

Personalen där på avdelningen sade att om det kommer någon mjölk från mamma Lotta så vill vi ha den, om det så bara går att att få upp lite lite i en pipett.

Jag satt hemma på kvällen troligen den 3:e eller 4:e oktober, drack lite vin, sonen snart 2 år, låg och sov uppe i lägenheten. Så ringer telefonen och en snyftande Lotta fanns i andra änden:

Jag har fått ur mig lite lite mjölk men sköterskan här på avdelningen jag ligger sa "Det var bra, nu börjar det komma igång". "Jamen jamen" snyftade Lotta, "den ska till neonatalen, de vill ha den mjölken.". "Nej, det behövs inte, vi provar igen i morgon" sa sköterskan...

Vad gör en pappa då?

Mindes "om man får upp det i en pipett vill vi ha den". Sagt och gjort. Snabba beslut. Två glas vin, sovande son. Hur ska jag komma in på sjukhuset vid den här tiden? Klockan var typ 22:00 eller så. Allt är ju stängt!

Tar mig till RiL - som det faktiskt hette då, Regionsjukhuset i Linköping - och hittar en väg till avdelningen där mammorna låg. Förstår fortfarande inte hur jag kom in. Men jag kom in genom alla dörrar, minns att jag gick en underligt (spiral?)trappa upp till avdelningen. Får tag i mjölken som var alldeles alldeles gul och fet, det var kanske 1-2 ml. Inte mer.

Sedan beger jag mig till neonatalen. De på neonatalen tog tacksamt emot de dyrbara dropparna. När jag sa till dem att sköterskan på avdelningen inte tyckte det var idé att skicka den till neonatalen fick hon något svart i ögonen...

Dagen efter var sköterskan på Lottas avdelning lite vänligare än vanligt. Misstänker starkt att hon fått veta om att neonataler behöver sin mjölk "om vi så får upp den i en pipett".