Särskiljande gillar jag inte

Understundom körs det dock i diket rejält när det gäller genus, någon förvånad?

Så sker nu när ett uttalande från en, tja, jag vet inte, minns inte, läs artikeln... låt oss konstatera att han är man.
Han lever och verkar i dataspelsbranschen och säger helt frankt "Killar är mer enkelspåriga. De vill gärna ha ett spel med start och mål där man ska ta sig från punkt A till punkt B. Tjejer kräver mer egna vägar". Han tillägger att det är en känsla han har, han backade liksom själv ner i korgen.

Vi ser en liten Pluto, eller pudel. "Aj då, det där lät lite illa, kommer få skit för det när jag tar en öl med polarna ikväll, och i tidningen och allt". Kanske, jag säger kanske, han tänkte. Ja, hoppas han får skit, från de människor han umgås med.

En god vän har lärt mig att säga "Förbaskade människa" i stället för "Förbaskade kärring". Prova...det fungerar åt båda håll. Det händer något i hjärnan när man ändrar synsätt.

Med förhöjt intresse läser jag nu vidare i artikeln och en tjej, mamma och datorspelare samt verksamhetschef på dataspelsbranschen säger att "Med dottern går hon på virtuell upptäcktsfärd i Mumintrollens värld, och med sonen har hon bland annat spelat Sims.".

Se där!

Ser vi månne en variant av dockor och bilar i datoreran. Drar mig till minnes en del uppfostringsövningar några föräldrar hade för några dekader sedan och gav dottern en bil, och pojken en docka. Nu ska man se till att låta pojken gå på "virtuell upptäcktsfärd" så att han inte halkar efter, i skolan, livet och arbetslivet. Eller?

Pojken och flickan, mannen och kvinnan - till och med länken till artikeln ovan ligger under fliken /manligtkvinnligt/ på SvDs hemsida. Jag är så trött på indelningar, särarter, bipolaritet, och slutsatser dragna på grund av kön, sexuell preferens, hudfärg eller annan åtskillnadsfaktor. Vi människor - ja, människor - finns ju här, på den här planeten. Tillsammans. Det är som om vi svenskar - speciellt - letar efter något särskiljande. Så man kan säga "ja, den Där". Och peka finger.

Jag vet inte, märker att tankarna inte är samlade, men inbillade mig att vi, marknadsförare, verksamhetschefer och media, nu SvD, kommit längre i våra strävanden att se alla som just människor.

Äntligen följer Kalle Anka sin tradition

Och då ber affärsområdeschefen om ursäkta! Hon gör en Pluto skulle man kunna säga.

Fattar ingenting, Kalle Anka gjorde stål i en tysk fabrik har jag för mig i en teknad film alldeels efter kriget. Kalle Anka och Joakim von Anka har i alla tider fått representera den lille mot den store, den fattige mot den rike, den evigt misslyckade mot den lyckade.

Det SvD som grävt fram serien, ingen är väl förvånad...

Det är rätt att illustrera - i dubbel bemärkelse - piratkopieringen i Kalle Anka.

Då, om någon gång, följer Kalle Anka och Egmont, sina traditioner.

Be inte om ursäkt. Hänvisa till nazi-Kalle och andra serier som tydliggjort samhället och hur det fungerar.

Underbara bilder.

Rekommenderas varmt. I fall ni missat länken nere till vänster till Camilla Sundbergs fotoferingar. Kika här.

Ikväll ska födelsedag firas, den femtioandra

Men inget slår firandet när jag fyllde 50. Tack H, C och O.

Men ikväll ska vi på lokal, i Goult, till den restaurang som öppnat bredvid den tidigare restaurangen som alltid funnits, och där vi kändiskikade på John M.

I fredags upptäckte sambon att hon samt C, ovan, sjasat på den nu framlidne regissören Claude Berris hund under en promenad 2007.

Våra värdar berättar att den hunden var lite vimsig av allt flängande med husse över hela världen, så han förirrade sig understundom till grannen. MME N.

Jean de Florette

Läkemedelsbolagens tur att få en del av kakan

Men de verkar ha en förmåga att utöka kakan utan att baka en ny. De säljer inte sin själ, utan hålet som finns i kakan.

De tjänar pengar på rädsla. Den tanken hade jag innan jag såg bloggen. Vilken bild överst på bloggen! Fin och skrämmande. Marionetter - det är vi det.

Marionetter - vilken hemsk tanke. Men i många fall är vi mediamarionetter, när drevet går är det som värst. Dagstidningar håller inte på med drev, eller gör de det?

Att sprida svininfluensanyheter som vore det digerdöden, är inte det ett slags drev? Det handlar ju inte om kvällstidningarnas - en gång kommer mina barn tro jag är senil: de kommer ju ut på morgonen pappa - rapportering om A, B, C och U-kändisar. Utan om våra liv.

Läkemedelsbolagen säljer med hjälp av FUD - Fear, Uncertainty and Doubt. Rädsla, Osäkerhet och Tvivel. I detta fall är de ROTen till det onda, som jag ser det. Lika samma är det när de tar överpriser i "rika" - vad är det vi är så rika på? - länder för olika läkemedel. Men visst, utan dem så hade vi dött.

Kanske.

Farbrorn till höger, ja, alltså på bloggen ovan, får jag fundera på, och varför han ser ut som han gör. Någon latinare kan hjälpa mig med vad där står. Själv funderar jag på i språkväg vad "Vi har varit här i 10 år nu" heter på franska. Smörfranska.

Oj, vad det blev viktigare att köpa bröd än att oroa sig för trynsnuva.

Salut!

Fondhandlardelen nere på SEBs internetbank idag

Idag tisdagen den 21/7 var fonddelen nere på internetbanken på SEB. För privatpersoner.
Det kanske nu inte är hela världen, men det var det sätt som SEB informerade om felet, eller snarare inte informerade om felet som var anmärkningsvärt underligt.

Ingenting hittade man. Det bara stod "Stängt för dagliga körningar pågår"...eh...hoppas innerligt att de är nattliga tänkte jag. Känner igen meddelandet eftersom jag är kvällsmänniska och ser det ofta när jag tänker kika på fonderna och hur de gått upp och ner.

På en av flikarna stod det faktiskt att "vi har problem och det beräknas vara klart 11:30". Det var det nu inte.a,

Färdigtidpunkten försköts också framåt ideligen. Finns det något värre? Det är lika bra att säga "det är svårt som fan, vi vet inte om vi hinner klart idag". Så hoppas de vinstrasar lite till. Mina fonder är ju värda lika mycket eller lite i alla fall.

Och pengarna är ju kvar på kontot. Men någon på SEB har inte alla getter hemma, eller saknar alla mackor i lunchboxen.

Tankar om internet, media och betalningsvilja

En av mina goda vänner har semestrat i södra Sverige, och han funderar över tidningen, eller tidningarna som återfinns i regionen Östergötland.

Det är väl ägnad tid att låta tankarna gå, om man betänker att SvD hade en artikel om hur i hela friden man ska ta betalt på nätet för journalistiskt garantistämplade artiklar. Speciellt eftersom det svämmar över av bloggande personers inlägg, kommentarer och artiklar. Visserligen med varierande kvalité á la Alex Schulmans bjäbbande och många av mina vänners goda insikter i livet, kärleken och döden. De senare ämnena står mitt hjärta allra närmast. Och det är lite orättvist av mig att låta Herr Schulmans alster få representera andra delar av den mänskliga anatomin.

Hur i hela friden ska Corren få internetgenerationen att betala för Corren, och Corren Mera, som tilläggstjänsterna på nätet heter? Tja, inte med den inriktning som finns nu, och inte om man jämför med HD och liknande.

Slå ihop NT och Corren. Ge oss en tidning värd namnet, en gedigen sportbilaga, en ekonomidel eller i alla fall sidor (det var väl längesedan, minns Correns utmärkta ekonomisidor), diverse delar som inriktar sig på de olika delarna av vår del av världen. Smått och stort. Själv semestrar jag utomlands, lokaltidningen här på plats återfinns massor med bilder på glada människor som faktiskt gjort något bra. NÅGOT BRA.
I en liten "håla" på landet. Men folk läser om det.
Så klart!

Det skulle jag också göra, med glädje, Östgöta tidningar - en bra inledande fas. Eller också slår man till med en tävling...Vad ska tidningen heta?
CorrenNT - nääää...men vad som helst utom något som anspelar på fjärde...så tycker jag...

Tidningar ska börja ta betalt för nätvarianten

Financial Times chefredaktör siar om framtiden. Vi önskar alla honom lycka till. I en artikel i SvD berättas om olika betalningsmodeller för tidningar på nätet. De enda, mig veterligt, som kunde ta betalt från allra första början var Wall Street Journal. Tacka tusan för det, maken till tidning får man leta efter. Den betraktar aldrig aldrig läsaren som mindre vetande.

Jämför med kvällspressens dravel när de beskriver B-kändisar och även C-kändisar ("naken-janne", "robinson-" etc. En slags smeknamnslek som troligen syftar till att vi ska få för oss att vi känner dem. Vad vet jag.

Att ta betalt på nätet för tjänster kräver eftertänksamhet, målgruppsidentifikation, mod, pengar, en klar idé om vad man ämnar med nätvarianten och affärssinne. Vill man ta del av en Aftonbladet Plus-artikel, det finns de som vill det har jag hört, finns det källor även på nätet. Kostar inte ett jota.

Om det går i lås hoppas jag att betalningsmodellerna får den sidoeffekten att dravlet försvinner från mediamarknaden. Då för det faktiskt med sig något positivt som jag är beredd att betala för.

Etanol- hybrid- och elblar

Nu har regeringen, en oljekommissionär, en företrädare för en för mig personligen
obekant grupp "Global Utmaning" samt ordföranden i forna etanolförespråkande
föreningen Gröna Bilister lierat sig. Mot fossilt drivna bilar, bara det
är intressant.
Övriga fossilt drivna fordon, trädgårdsredskap och jordbruksmaskiner nämns inte alls. Botta, som barnet
vårt sade under sina stapplande försök att bemästra språket.

Ett begrepp införs i debatten, som i alla fall är nytt för mig, "andra generationens etanolbilar". Jag undrar,
vad då "andra"? Det framgår inte och en dimridå kan skönjas, hoppas att så inte är fallet.
Det gläder mig dock att Gröna Bilister upptäckt i alla fall elbilen, hybridbilen glömdes bort. Trots att historien om Saab nämns där
turbon framställs som en miljöinnovation. Så var det kanske nu inte tänkt i början; det skulle
gå fortare, och låta mer. I slutet av förra och i början av detta millenium finns givetvis
turbobaserade lösningar vars uppgift är att just få ut mer ur det fossila bränslet.

Etanolen har den, som jag ser det, avskyvärda egenskapen att den bokstavligen tar maten ur munnen
på de hungrande. Producerad majs går i stället till att vi ska kunna förflytta oss från dagis
till jobbet i en etanolbil, och därmed anse oss till höra miljömuppsskaran. Det rimmar
illa om man tillhör en organisation med namnet "Global Utmaning". Global, javisst, men vilken
utmaning avses? Transportutmaningen i väst, eller fattigdoms- och de nödställdas utmaning i stora
delar av världen?

Att sedan denna skara människor inte hittar ett adekvat svenskt vokabulär för det anglosaxiska
ordet downsiza är föga förvånande, skrattretande, kanske till och med oeftertänksamt.
Några förslag är nergradera (finns kanske inte i SAOL men ändå, nyskapande är bra), skala ner ett annat,
men det finns säkert språkligt begåvade människor som finns till hjälp.

Det var i Wien, troligen år 1994, eller 1995

Men det var i Wien.

Glömmer det inte, en mörkhyad man och jag satt på samma ställe, han tog en öl och jag en cappuchino. Vi satt så där bredvid varandra, på samma sätt som när man åker bil. Vi kikade mot caféets bardisk. Kyrkan mitt emot caféet höll på att renoveras. Byggnadsställningarna omgärdade kyrkobyggnaden. Nå, tänkte jag, det ska ju underhållas. Byggnaderna också.

Städar lite på jobbet, ett handskrivet blad kom fram, i en pappersbaserad kalender. Bourgognefärgad kalender. Det står ProPlan på den.

På papperet står det Ayishbije Gaspard och det står också UNIDO PROGRAM med spretigt textade bokstäver. Alla versaler.

Vi småpratade lite som man gör på ett café, min teori är att vissa personer sitter där just för att bli pratade med. Vi språkade ett bra tag.

Efter ett tag börjar han berätta:
"Du, vi har tändsticksfabriker i Rwanda, du förstår det är ju lite känslig tillverkning. I stort sett två ämnen som inte får ha kontakt med varandra förrän, ja, vid brukningstillfället. Annars kan det gå illa."

Ja, svarade jag.

Han fortsatte:
"Nu tänkte jag ställa en fråga till dig, för du 'håller ju på med datorer'".

Ja, svarade jag och skruvade lite på mig.

"Vi ska datorisera, men var ska vi börja i fabriken?"

Eh...svarade jag och ångrade att jag bara drack kaffe...men det fick duga och tur var väl det. Jag frågade, och bad om ursäkt för att jag gjorde det: Finns det vägar och ström till fabriken?

"Ja" sade han och log.

Då tycker jag ni ska datorisera någonstans en liten del för att lära er hur det fungerar. Och se fördelarna, ibland kan det räcka med en kortlåda. Och det fungerar bra. Datorer är ju liksom, fortfarande, lagringsställen för information.

"Tack" sa han. Och det var då han troligen skrev ner sina adress i min kalender, bourgognefärgade kalendern.

Han bodde i Kigali ser jag nu på papperet. Var har jag hört det förut?

Undrar om han lever.

Kristina från Duvemåla

Tänk att män som han kan finnas. De ordväxlingar som där finns är underbara. Svenska mot engelska. Missförstånd. Det måste ju varit nästa så.

"Vi måste sätta fart"
"Fart?" säger USA-nissen.

Roligt. Fyndigt och mycket väl utfört.

Ekologi vs ekonomi

Alltså läran om samspelet mellan det biotiska (levande) och det abiotiska (icke-levande) vs hushållning. Det är ju vad artikeln i söndagens SvD handlar om.

I indien fungerar ekobruk - hörde det på radion
Det går säkertligen, och jag har hört det på radion, att gräva fram motsatta åsikter i den här frågan.

Köpta professorer?
Man blir alltför snar att misstänka att skribenterna får sina medel från resursstinna besprutningsbolag. Och jag efterlyser en etikettering i det fall någon av professorerna är betalda av någon industri. Det var dock en parentes. Det behöver inte vara så, och det vore urbota korkat i det fall det skulle visa sig vara så. Ingen tror på en sådan forskare, jag skulle akta mig för att få medel från besprutningsindustrin. I andra fall må det vara hänt.

Inledning
Vi tar de svenska begreppen då, hushållning alltså ekonomi. Om jag på min täppa odlar lite jox, så besprutar jag dem - så klart - inte. Godare tomater får man leta efter. De smakar tomat. De är närproducerade, de räcker till ett hushåll. Så var det med det. Om man då förstorar detta scebario, så verkar det - i min lekmannamässiga värld i detta fall - finnas en slags gräns där besprutning krävs, om vi ska tro professorerna. Annars får man inte ut så mycket. Nähä. So what?

Vi ska inte föda afrika.

Etanol
Har väl inget med detta att göra. Jo, för majs produceras för att göra etanol. Den skulle i stället så klart kunna föda afrika. Klart. Nog om det.

Artikeln
"En ideologisk och naturromantisk syn vägledde och detta tycktes räcka för att få politiker och journalister att nappa på konceptet." Nej, det är vi konsumenter som gjort det. Vi köper hellre ekologiskt odlade produkter. Visserligen är politiker och journalister konsumenter, men det finns fler yrkesgrupper representerade.

Vidare det som förvånar mig mest av allt. "Maten blir inte heller hälsosammare. " Men HALLÅ! Källa tack. Jag vill veta hur i hela friden en besprutad, handelsgödslad tomat kan vara hälsosammare än en ekologisk odlad tomat. Det får jag inte ihop. Hjälp mig med det herrar och damer forskare.

Snälla.

Uppdaterad: Det inte lång tid, på SvD själva Ekomjölk nyttigare. Och håll isär transport och ekologi. Det tar tid att ställa om till ekologiskt tänkande, det är skribenterna ett tydligt bevis på. De blev ju tagna på sängen och försöker rädda sina forskningsanslag.

Vad håller ni på med SVT tänkte jag först...

Intervjun med Gulli och hennes dotter var för dålig. I början, de var på de höjder eller snarare lågvattenmärken som reklamkanalerna når. Men det tog sig markant. De två kvinnorna satt i soffan, morgonsoffan, länge. Det till synes ytliga samtalet gav en behövlig bakgrund till den genomlysning av läkemedelsförskrivning för våra äldre.

Ja. Våra äldre.

Och Gulli, som legat i koma i 11 år eller så, på grund av felaktig medicinering är ju helt underbar! En klok kvinna. Som de äldre ofta är, om man lyssnar på dem. Det gäller bara att verkligen lyssna. Ibland på det som inte sägs.

Socialstyrelsen slog så klart ifrån sig. "Vi har påpekat hela tiden för landstingen att läkarna ska ha vetskap och kännedom om alla mediciner, att de bör ha det", ja bör, han sa inte det, men impliceringen är sådan eftersom det sedan kom: "vi skall nu se över reglerna och våra rekommendationer och ålägga landstingen ett skall-krav".

Skall och bör. De två orden som byråkrater håller sig med. Som om de förändrar världen. En bra bok jag läser - nu vet jag inte om passagen är från Ann Heberleins 'Kränkningar och förlåtelse" eller Folke Tersmans "Så ska du leva" om moralfilosofi - säger att bör implicerar skall.

Så är det inte för en byråkrat. Står det du bör, som läkare ha vetskap om övrig medicinering så behöver man inte ha det. Står det skall så blir kravet högre. Kanske till och med juridiskt.

Och till min stora förvåning finns inte någon - vad jag förstår - som bär det så kallade yttersta ansvaret för att inte läkarna har koll på våra mediciner vi får. ALLA mediciner alltså. Läkarna kan alltså skriva ut en medicin, i den hast och med den stress som nu finns inom vården, som tar ut effekten av den redan förskrivna.

MEN HALLÅ! Finns den någon hemma? Och frågan är då just till vem eller vilken instans den frågan ska riktas. Det finns ju försök, eller till och med redan etablerade lösningssätt för problemet. En apotekare på varje klinik. Den yrkesgruppen har koll på mediciner. De har koll på vilka som tar ut varandra, de kan göra den översyn som uppenbarligen de vårdande läkarna klarar av.

Det hela får kafkaliknande förtecken. Det fanns, för jag undrar var det tagit vägen, ett begrepp som hette bemyndigande. Lärde mig att man ska fråga en kommuntjänsteman, politiker om vem som har bemyndigande i ett visst ärende. Det innebär (eller möjligen då innebar) faktiskt skyldighet att fatta ett beslut. Skyldighet.

Men tänk, kanske är det byråkraternas och de tre skiktens (kommun, stat och landsting - "vem ska bort?" som Brasse skulle sagt) politikers mål och mening. Att vi inte vet var frågan om bemyndigande ska ställas.

Men det bör (!) vi väl ändå inte tro...

Norrköping vs Linköping

Varför ska det vara så? Varför blir det liksom schismer - hmmm stavas det så - om två orter ligger nära varandra. Osämja. Konstigt. Demirok skriver om det. Någon person kommenterade, och jag kunde inte avstå så jag kommenterade:

Storleken har så klart ingen betydelse.

Det skulle förvåna mig om kommunpolitikerna i Norrköping ens tänker på folkmängder. Mer än när de räknar pengar.

Norrköping har lyckats med många saker mycket bättre än Linköping: vattenledens integrering i stadsbilden; gamla anrika bygnader ståtar när man går gatan fram från järnvägsstationen; en symfoniorkester innan Linköping kunde stava till ordet; de har en placering av universitetslokalerna som är otroligt vackra.

Listan kan bli längre. Och har inte ett dyft med folkmängd att göra.

Norrköping är traditionellt arbetarkommun, Linköping är befolkat av akademiker. Så har det varit, och så kanske det kommer att förbli.

Folket i Norrköping är trevligare, inte så uppnästa och malliga som i Linköping.

Strunta i vem som började. Jag håller med Mari, ingen rök utan eld. Jag misstänker att Linköping och Norrköping aldrig kommer att samarbeta. Det är som i Dalarna, Rättvik och Leksand samarbetar inte heller. Eller gjorde inte det förr i tiden, nu tror jag det ändrats.

Det kommer tyvärr att dröja innan folket i de olika städerna inser fördelarna, möjligheterna. Och det kommer att dröja ännu längre innan politikerna inser samma sak. De ägnar sig åt livsmedelsutbyte, i pressen. Det är lika ofattbart som underligt och oeftertänksamt.

It takes two to tango.

Lätt som en sommarfjäril

En liten visa sjungen av refrängsångerskan Helen Sjöholm. På någon av BAO-skivorna. BAO - Benny Anderssons Orkester.

Lätt som en sommarfjäril
så var hans första kyss.
Å ändå så tändes elden
som inte brann där nyss

Lätt som en sommarfjäril
lättare mot min hand.
Men vad visste jag om kärlek?
Jag visste inget alls.

Över staden huset förklarat ljus
när vi log och kysstes igen.
Och hans händer under min vita blus
fann sin väg och fullföljde den.

Jag känner ännu värmen
från den som fanns här nyss
så lätt som en sommarfjäril
hans allra första kyss.

Ödets kalla hand tar sitt grepp ibland
och en människa kramas ihjäl.
Och en annan står vid förtvivlans rand
med ett hopplöst sår i sin själ.

Jag känner ännu värmen
från den som fanns här nyss
så lätt som en sommarfjäril
hans allra första kyss.

Heja Heja Roger Wallis

Äntligen någon som pekar på forskning om fildelare och påverkan på marknaden. Musik och fil, CD och DVD.

Vad han säger? Lyssna på ett nät nära dig, du kan börja lyssna om en halvtimme gissar jag. Och sedan till 30 dagar efter Sommar i P1 är slut.

I korthet: Upphovsmannen får 30 öre av det jag betalar för en skiva på nätet, nerladdad. Av de 10:- det kostar. Det är mycket mindre, som Roger Wallis sade, än vad kreditkortsföretaget får som ordnar med betalningen. Vem, frågade han, vem är det egentligen som tar pengarna från upphovsmännen och kvinnorna?

Dessutom har den brasilianske musikern och kompositören Gilberto Gil - polarpristagare och musiker - konstaterat att de som laddar ner köper mer musik på CD, de som laddar ner film går oftare på bio än de som inte fildelar. Jag tror det var han som konstaterat det. Med stöd av någon forskning.

Lyssna. Visste inte att han varit arrangör för Mercblecket. Ett blåsecorps i studentkretsar. Kanske såg man honom på något SOF en gång i tiden? Säkert.

Fildelningen är att se som marknadsföring. Så är det. Det är precis så det är, man ska ta det från marknadsföringskontot. De mekanismer är inte okomplicerade, det är inte det jag säger, det är bara så underligt att vissa tror mer på de skivbolagsdirektörer som ser sina plånböcker bli mindre och undrar varför. Sedan går de på jakt på fildelare. Och sedan finns det andra som ser fildelningen som något som man förhåller sig till. Roger Wallis nämnde ett skivbolag som bejakar den.

Varför bejaka?

50% av konsertbiljetten går till upphovsmannen, kvinnan eller uppträdande grupp. Hälften. MEN HALLÅ! 30 öre av 10:- i nätfallet. Vad ska man satsa på? Några kronor på en CD går till upphovsmännen, kvinnorna medverkade grupp, som kostar 149:-

Vad satsar man då på om man vill tjäna pengar på sin musik. Ja. Konserter ja. Just så.

Håller man på och fiddlar med fildelning. Nix.

Vill man ge direktörerna tjockare plånböcker? Ja, dåså, men så jaga fildelare då. Gör det. Det ger inte upphovsmännen ett vitten, eller har någon läst nyligen en tidningsrubrik som lyder
Fildelningsböterna på 10 000 gick till artisten Sune Sunesson

Meddela mig då. Då ska jag ändra mig. Om det blir vanligt förekommande, och om det är 10 000 av 10 000 som går tillbaka till upphovsmännen. Och kvinnorna.

Det är som med filosofer

När jag började med att läsa filosofi på äldre da'r. Nå, men i alla fall, det var sisådär tjugo år sedan. Då läste jag någonstans att det är ingen idé att läsa om gamla filosofer, eller nuvarande levandes. Man ska läsa de verk som de skrev.

Och tänk.

Det är samma sak med Michael Jackson. Sitter som klistrad när han är på TV4 idag. Det är helt fantastiskt. Det är liksom ett uttalande. Hela tiden. Ett ställningstagande. En otroligt bra artist. Sångare, dansare, showman, entertainer, iscensättare, textförfattare - vet inte men säkert, och så vidare.

Det visar bara att media kan slänga sig i sin tidningsvägg. Speciellt när folk dör, folk som spelar roll i världen.

Stafettpinnen från Michael Jackson, som en god vän skrev, är upp till oss att ta emot. Och släpp den inte. Släpp den inte.

Gör inte det.

Håll i.

Är på landet, och just ikväll

Det är inte utan att man nu undrar om Allsång på Skansen har lite konkurrens...det blir i alla fall lite liv tror jag i tv-sofforna. Det gör det. Krig och liv om vad det ska tittas på.

Det slipper jag. Det hade jag sluppit hemmavid med.

Jag monterar en grill inköpt på Clas Ohlsson samtidigt som Stevie Wonder sjunger underbart bra. Och någon som hette Mason spelte gitarr.

Det ör fullt med humor, anekdoter. Och ett kraftfullt tal från en pastor som tyvärr var tyst under rättegången. Alla andra tog nog ställning, mer eller mindre offentligt. Alltså inte offentliga personer, utan vi andra.

Jag har inga synpunkter på om Usher har glasögon eller inte, det har annars den så utmärkte Ronny Jönsson. Flams. Trams. Och ondödigt. Referera, tyck inte. Det passar sig inte. Det är i princip en begravning.

Slås av att jag aldrig aldrig sett så många proffs rörda på scenen.

En sak är säker. Han kommer att leva för evigt genom sin musik. Ja, jag vet att det är en klyscha. Men det är likväl sant.

Idag pratar hon i sommar, en av mina favoriter

Varför hon är det, en av mina favoriter vet jag inte, Nour El-Refai alltså. Hon är bara så äkta. Hon är inte rädd, och hon står för det hon står för.

Mest känd, antar jag, som Bitterfittan i något program som jag inte minns inte vad det heter. Men henne minns man, och som nu, när hon i Sommar i P1 berättar om mediadrevet och vad det ställer till med. Antingen man som Björn Gustavsson blir hyllad av det, eller som hon själv inte hyllad.

Hon är väldigt bra, lika bra som jag trodde, som sommarpratare.

Jag vet inte vilken stad de är i...

men idag är det "Hemma hos mig halvåtta".

En person i sällskapet säger ditten och datten är så "2008". Eller det är så "2007". Men suck. Jag förstår inte. Jag förstår inte alls.

Vad refererar man till när man årtalsfixerar mat, företeelser, mode - eller ja, här kanske det går an. Det är nog just maten och kopplingen till årtal som är märklig. Pyttipanna är så 1945, eller oxroullader är så 1924.

Pizza är så 1957, det var väl ungefär då som Tore ordnade pizzan till Sverige. Det var i alla fall mycket tidigare än personen i "Hemma hos mig halvåtta" tror. Misstänker jag starkt.

Den här veckan är en gammal TV-kändis med men det är nog så att de övriga tre inte har en susning om det. Ardy. Ardy och Lasse. Var det väl ett tag, eller har jag drömt det? De var roliga. De var de, ska leta på youtube efter Ardy och Lasse.

Eller förresten, ska jag det, de är så 1966.

Är texten ändrad? Blott en dag...

"Församlingen sjöng 'Blott en dag ett andetag i sänder'" står det idag i en artikel om en begravning. Men men...men...liksom...vaddå...är den ändrad?

Blott en dag ett ögonblick i sänder.

Så heter det väl.

Och det ligger väl liksom något annat i ögonblick än andetag.

Vad är det som händer?