Under gårdagens två tågresor hände något intressant och tänkvärt. Som alltid möjligen på tågresor.
I första klass ett tidigt morgontåg, på nervägen från Linköping mot Lund satt en kvinna och ett barn. Hon hade ammat klart, och barnet hade somnat. Det hade kvinnan också, barnet hade väl bara blivit mätt, och släppt den trevliga mjölkbehållaren. Jag tror det var det vänstra. Som tittade fram och ut, över affärsresenärerna. Konduktören, som var en äldre man, stirrade aningen aningen för länge på kvinnan och det uttrillade bröstet.
Jag gick tidagare under resan, för att komma till min plats, och tittade till jag också. Och tänkte "Jaha, där sitter hon och ammar". Såg väldigt naturligt ut på sitt sätt. Det finns de som tycker illa vara om sådant men jag tycker det är helt OK.
Dock var ju miljön milt sagt lite märklig, bröstet på den sovande nyss ammande, livgivande kvinnan tittade ut och bakom henne satt en Mycket Viktig Affärsman och talade högt i telefon. Som de brukar göra. Som om liksom hela vagnen är intresserad. Det var vi inte. Varken mamman, jag eller barnet.
Senare under dagen åkte jag skånetrafiken, från Älmhult till Helsingborg. Det gick på tre tjejer, lite oklart varifrån de kommer ursprunglingen. Den ena var vackrare än den andra, de praktiserade någonstans kunde man förstå av samtalet, den tredje var mer tystlåten än de övriga två.
Tjejjen längst till vänster log och det var då den uppenbarade sig: smilgropen.
Smilgropen som vida överträffade ett blottat bröst i första klass på väg söderut till Älmhult. Vilken smilgrop! Man föll i gropen och för tjejen pladask.
Hon vände ansiktet till vänster för att tala med sin kamrat, så jag satt länge och väl och undrade om det fanns en lika trevlig smilgrop på andra sidan. Är fortfarande osäker på det, men jag tror inte det fanns en sådan.
Vad har dessa båda synintryck med varandra att göra, ja, alltså, smilgropen minns jag som igår. Det som så att säga borde gjort avtryck, ett blottat bröst i första klass, försvinner i smilgropens urgröpning. Smilgropen var som jämförelseobjekt (utan att fördenskull objektifiera varesig innehavaren av bröstet eller smilgropen)intressantare, mer känslosam för mig än den andra mer vad ska jag säga, sexuellt associerande kroppsdelen.
Leendet och smilgropen framförallt berörde mig mer, den gjorde mig glad, munter och frid inträdde.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är kul med förstaklasskupéer. De Viktiga Affärsmännen är ibland många. Ibland är de också kvinnor. Men ammande kvinnor hör till sällsyntheterna. Det måste ändå varit en underbar syn!
Men man sover gott där om det inte talas för starkt i mobilerna. En gång
vaknade jag i Mjölby - det var inte så lyckat...
Ha! Det var inte lyckat, jag skulle vakna i Norrköping om jag somnade. Det var lite så idag...två minuter på mig att packa ihop datorn och de' och sånt. Men det gick.
Skicka en kommentar