Det tog ett tag...men sedan var jag fast..

Kör.

Det tog ett tag men sedan var jag fast. Det började någon gång för lönge länge sedan. Det var säkert före jag var femton år. En liten kyrkokör, men det var något som lockade. Sedan låg det i träda.

Och sedan bara händer det. Gång på gång på gång. Det är en ynnest att sjunga, att kunna uttrucka sig. Man är ensam på ett vis och ändå onte. Det är en drös med andra sångeare. I publiken idag satt en person som följt mig genom hela min sångartraktering. Det är något särskilt att träffe honom och säga - två timmar innan konserten ----- vi ska göra Bach's juloratorium. Klockan sex.

Och han kom.


Och lyssnade. Han blev också kär i alten. Så klart.

Hopppas innerlig att mina barn upptäcker glädjen att sjunga i kör.