Miljön och dadlar.

Tove Lifvendahl har en krönika i Corren, där skriver hon "Även lite dadlar och kanel som fraktats hit med båt bidrar faktiskt till detta, hur otroligt det än kan verka." bland mycket annat. Ett slags försvarstal för konsumtionen alltså, det går bara inte riktigt ihop sig, det andas hela krönikan.

"Detta" ovan syftar på att uppkomna resurser genom vår konsumtion "kan användas till att få fram rent vatten, mediciner mot malaria och utbildningsinsatser.". Visst är det bra att få hit dadlar och kanel, det har ju skeppats hit så länge människan vetat om dadlar och kanel. Det må alltså vara hänt. Men extrapoleringen att all konsumtion är av hävd god håller jag inte med om.